Vårföräldrar 2013! #5

[Klockmalvan]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Micks: grattis!!!

Lew: trädgårdsfix och bakning en dag över BF?! fantastiskt att du fixar sånt med tanke på vad dålig du varit till och från ... Blir så glad för din skull, tiden går ju såå mycket fortare om man kan göra något. Hoppas Bebis blir nyfiken på vad du håller på med och kommer ut!

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Åter igen klockan: det beror ju på vad och hur man gör att svänga ihop sockerkaka sittande i rullen är inte så svårt, och att plantera om småplantor går också bra i omgångar... Men visst är jag lite bättre i kroppen nu när jag har hittat rätt vilo-intervaller i kombination med att vara uppe och röra på mig för knänas skull.

Så dålig dom du var har jag ju inte varit heller, utan har ändå kunnat vara ganska mobil hela tiden trots smärta och värk. Min värk kräver ju att jag rör på mig hur ont det än gör, annars blir det sju resor värre. Jag har till och med tvingat mig ut på en tiominutersrunda längs skogsvägen i morse, första promenaden på ett halvår!

Jag hoppas också på att kotten blir nyfiken... Fortsatta förvärkar med 7-10 minuters mellanrum hela förmiddagen (även liggande på soffan), stramande ner över ljumskarna och plötsliga men väldigt korta rejäla "smärtstrålar" neråt. Kanske går det lite framåt i alla fall. Om inte annat försöker jag intala mig att det gör lite nytta och går framåt i alla fall, trots citodon

 

[Micks]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Hej på er!
Ylva har tuttat lite och ligger nu och myser hos sin pappa.

Ska skriva mer utförligt när vi kommer hem men kort kan jag berätta att det gick väldigt fort. 4 timmar från vattenavgång var hon ute. Lustgasen blev min kompis har jag redan skrivit detta? har ingen koll

Lyckliga är vi iaf!

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Härligt att allt är bra med er och att det gick bra ändå fastän det gick undan... Det förtjänade du iofs efter allt långdraget kämpande innan

 

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Kl
Min första mors dag och jag är ruggigt bitter och ledsen för att det känns som en skitdag. Stackars Alva som har en sån bitter och tråkig mamma. Måste man ha mors dag? Och i så fall, kan man inte flytta om den dagen till en dag när jag är glad?

Och vad är då bitterfittan bitter på? Jo, släkt och grejer. Nu förstår ni, min tösabit är första barnbarnet, barnbarnsbarnet, syskonbarnet osv. Högt älskad donna (vilket jag förstår för hon är ju bedårande!). Det innebär att man inte får ha familjelivet ifred. Man ska komma och hälsa på folk för att folk ber om det man ska leva med att folk ska komma hit och i Alvas 6 veckor långa liv har vi haft typ... 1 vecka som ingen har kommit hit eller velat att vi ska dit (min farmors "kan ni inte komma och hälsa på snart?" borträknat). Jag trodde att det var jag och sambon som skaffade barn, inte vi och våra familjer. Varför får vi, eller åtminstone jag, inte vara ifred? Kan folk inte göra som vanligt: bjuda in oss när det faktiskt är något som händer såsom födelsedagar, släktmiddagar osv och låta oss vara sen?

Varje gång man kommer så är det så genomskinligt att det ju egentligen inte är mig de vill träffa utan vår tös. Det är ju roligt att de tycker om henne men det känns tråkigt att det inte är hela familjen de egentligen bjuder utan bara en av oss och så är vi med som på köpet. Såhär mycket brukar ju inte folk dra i oss. Från att man kommer till att man går så sitter tösabiten hos någon annan. Likadant när folk är här. Det är ju min och sambons bebis, trodde jag.

Jäkla skit, det finns både en och flera anledningar till att jag inte vill bo i den här stan. Synd att det är omständigt med jobb och allt att flytta. Jag får väl spika för dörr och fönster och isolera mig från omvärlden. Jag vill vara en egen familj, inte hålla på att hatta runt och dela med mig med andra på det viset.

Ska hem till mamma om ett par veckor och nåde henne om det ska springa massa människor där med! Då sätter jag mig på tåget och åker hem. Skulle gott kunna tänka mig en semester utan el, telemaster och rinnande vatten ett par veckor i sommar.

Med vänliga hälsningar
Fröken bitterfitta-på-mors-dag

Ps: ja, hädanefter är det slut på sånahär dumheter. Ska det hälsas på någonting hos någon utan att det finns "anledning" tänker jag inte åka med!

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Stoooor kram till dig DS! Jag ska nog vara glad att jag inte fick nån mors dag i år låter det som.

Jag hoppas verkligen släkten förstår om du ryter ifrån till slut, vilket jag hoppas du gör. Som du skriver är det ju faktiskt eran bebis, inte hela släktens. Jag förstår absolut att de vill träffa henne, hålla i henne osv och även om det är så att du inte vill vara hönsmammig och säga nej när alla vill hålla...

Om det är nån tröst så tänkte min pappa komma och hälsa på några dagar NU innan kotten kommit, i dag och under nästa vecka. Jag fick bita mig i tungan för att fråga om han tänkte vara med inne på förlossningen också. Visst, det är första barnbarnet här med, och ett som vi ju sagt inte är en möjlighet - men ändå. Mamma har iofs inte hört av sig sen förra veckan så hon jämnar väl ut det hela... Ja och så mormor då, som uppgivet suckar över att hon kommer väl inte hinna träffa barnet innan hon dör, eftersom hon unte kan ta sig hit... (Givetvis ska vi åka och hälsa på henne, och det har vi sagt också).

Nör kotten föds vill jag ha en vecka tillsammans bara vi tre utan besök har jag sagt, och jag hoppas att alla respekterar det. Släkten bor ju en bra bit bort så de, är lättare att avstyra, värre då med grannar och liknande som kommer oanmält. I värsta fall låser jag dörrarna.

 

[panaccea]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Och jag har inte blivit uppmärksammad öht på mors dag.. Jo fick ett halvhjärtat grattis av sambon imorse och en kompis jag inte umgåtts med på 13 år skickade ett pm på fb..

Fick ett meddelande från mamma "har du inte glömt nått?" vid 14.. och pratade med pappa via FaceTime i 15 min utan ett ord om vad det var för dag..

 

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Det känns som om vi är ganska lika i tänket

Det var väldigt roligt att visa upp vår bebis första besöken. Verkligen hur kul som helst! Men nu är dessa första besöken förbi och då kan det återgå till det normala igen. Min farmor påminner lite om det du skrev om din mormor, lite offerkofta. Min farmor har av medicinska skäl lite problem att ta sig hit och vad jag tror är hon inte intresserad av att åka heller för hade hon VERKLIGEN velat komma hit någon gång hade hon ju kunnat lösa det med sjuts eller så.

"Roligt" är att folk frågar om hon sover på nätterna nu för tiden och när man för femtioelfte gången till samma människa svarat att hon sover bra på nätterna och har gjort sedan start. Hallå, lyssnar de inte? Och så det jäkla tjatet om rutiner som man ska komma in i. Vilka rutiner saknar jag? Jag kan snart byta blöja i sömnen, jag vaknar på nätterna med tösen, ger bröstet och somnar om medan hon avslutar sin måltid. Jag går upp på mornarna, äter, ammar, byter blöja osv. Vilka rutiner snackar de om? Jag känner mig redan väldigt säker i rollen. Jag åker iväg till stallet själv med henne. Städningen får ofta vänta tills sambon kommer hem så jag kan skicka ut honom med vagnen eller att han sysselsätter henne då hon vill vara nära mest hela tiden och jag har inte köpt någon sele än. Trots att man försökt förklara att man redan har rutiner i vardagen och att allt funkar så lyssnar de inte utan nästa gång man talas vid får man frågan igen. Nu har det övergått till "mm" som svar i stället. Väntar de sig att man ska gnälla över hur jobbigt allt är? Jag tycker inte att det är jobbigt. Klart man kan vara lite sliten ibland och jag går på lågvarv för det mesta men föräldraskapet är inte särskilt jobbigt i sig.

Ärligt talat hade jag velat senarelägga den här dagen. Kanske kan jag hugga in på fars dag?

Jag förstår ju mer än väl att alla bara menar väl med erbjudanden om barnvakt till min 1,5 månaders tös samt alla frågor om ditt och datt men de kväver mig! I stället för frågor om de ska vara barnvakter kanske det vore mer passande att fråga om det är "något" de ska hjälpa till med t.ex. Man får väl vara lite finkänslig i sina frågor kan man tycka.

 

[Zewz]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Tråkigt att du fick en så tråkig första mors dag
Här blev jag lite uppvaktad iaf (efter vissa hintar...).

Och jag är nog lite tvärtom, tycker det är rätt skönt att någon annan håller tösen så man får dricka kaffe exempelvis. Och jag är nästan lite.. inte besviken kanske, men förvånad att vi inte fått mer besök. Vi har ändå sagt till folk att "nu är det fritt fram, kom gärna ut och hälsa på!" men ändå kommer typ ingen
Min mamma var här i fredags, men hon kommer lika mycket för min skull som för Tovas. Hon hjälpte mig med lite städning, hade med sig mat osv. Min mamma är så jäkla bra.

 

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Jo men så är min mamma också lite granna. Nu bor hon så långt bort men när hon varit och hälsat på både under graviditeten och när tösen kommit har hon sagt att hon kan stanna på vägen, tagit med oss till pizzeria eller nåt sånt så vi inte behövt anstränga oss. Sen har hon ju sagt att om det finns NÅGOT hon kan göra så ska jag säga till. Hade nästan kunnat svära på att hon kommit hit och ordnat matlådor till mig om jag bett henne. Den 8:e kommer hon upp och hämtar mig i samband med en studentfest hon inte tänkt gå på och kör tillbaka den 15:e i samband med dopet hon tänkte gå på för att jag pratat om att åka ner länge men inte riktigt orkat varken åka tåg eller köra bil ner. Hon erbjöd sig att komma och hämta mig innan också. Sen är det klart att hennes frågor varit pain in the ass vissa dagar med men henne behöver jag inte prata med på samma sätt för att hon ska förstå när det är läge att sluta.

Uppvaktad blir jag väl, typ. Sambon har frågat om det är nåt jag vill ha eller nåt han kan göra massa gånger men jag är varken sugen på mat eller nåt annat

 

[Apollo 13]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Tråkigt att du haft en så dålig morsdag! Hoppas du blir glad snart!

Fö verkar våra bäbisar väldigt olika ^^ Här är det nämligen väldigt befogat att stup i kvart fråga samma fråga eftersom hon ändras från dag till dag, kan ha prylar för sig i ett par dagar och sedan ändra på sig till värt emot Vissa saker hinner man nog knappt reagera över, eller precis göra det så är det över.

Ang att umgås osv så tyckte jag som du i början (även om jag inte resonerade riktigt som du) att det ville umgås lite väl mycket men nu när det hunnit gå en tid så börjar jag få mer och mer behov av att umgås med dem också.


MICKS: GRAAAAATTIS!!!!

 

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Det känns lite bättre när man fått gnälla lite. Jag känner mig lite taskig om jag säger att jag inte vill umgås men jag är inte särskilt sugen på att umgås med familjen så mycket. Jag tycker det är jättetrevligt att träffa dem då och då men inte varje vecka. Inte nu. Jag går ju som sagt på lågvarv för att behålla den energi jag har och vill ägna den på sambo och barn och till viss del djur och hem.

Samtidigt är det kanske förståeligt att man vill vara en egen familj nu? Jag vill ju att det ska vara roligt att hälsa på släkten vilket det inte känns nu. Jag behöver kanske en paus. Lite dubbelt när jag ska åka till mamsen om ett par veckor och ser fram emot det men det har jag ju själv önskat.

Angående att våra bebisar är olika: min tös följer ju lite samma spår vad det gäller sömnen men det finns såklart undantagsdagar när hon inte sover ordentligt. Inte så att hon är vaken hela natten men hon vaknar fler gånger och vill något. Jag hoppas att det fortsätter för det är underbart att ha det så. Dock vaknade hon mycket inatt och sov mer dagtid. Det normala är ju att hon är vaken mer dagtid så vi kanske får justera dygnet i morgon

Två bra saker idag är ju att jag tar sista sprutan (äntligen!) och avslaget verkar lysa med sin frånvaro nu så med lite fantasi kan ni ju räkna ut vad jag ska göra ikväll om inte en viss tösabit protesterar

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Micks: Ett jättegrattis till dig! Äntligen har även du en bebis på utsidan

Lew: Håller tummarna för att det drar igång för dig snart. En liten dans får du

Klockan: För att vara en sådär jobbig besserwisser - men vill du inte ha besök så är det ju bara ditt och ingen annans ansvar att säga det till folk Självklart vill de ju lära känna den nya familjemedlemmen och så länge ni inte säger något så tror de ju troligen att ni tycker det är lika roligt som de tycker det är

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Min förlossningsberättelse:

Lördag 11/5
Natten mellan lördag och söndag 01.00 vaknar jag av min första onda värk. Inte jättefarlig, men tillräckligt för att vakna. Är uppe några timmar med värkar var 30:e minut, men lyckas tillsist somna om och få lite sömn fram till kl 10. Då börjar värkarna öka lite i intensitet och smärta, och håller sedan på så hela dagen. 15-30 minuter mellan alla värkar.
Framåt kvällen börjar det helt plötsligt gå fort. På ingen tid alls så är värkarna nere på 6-8 minuter och gör betydligt mer ont. Jag börjar bli lite nervös och ringer förlossningen som säger att jag är välkommen in om jag kände för det. Min rädsla har blossat upp rejält och vi sätter oss i bilen och åker in med en gång.
När vi kommer in är besvikelsen stor. Bara öppen 1 cm, så barnmorskan tyckte vi skulle åka hem igen. Jag fick något för att lugna värkarna och något att sova på.

Söndag 12/5
Fick sovit rejält, 6-8 timmar, med uppvak ca varannan timme med värkar. Men rejält utvilad på morgonen.
Fram mot em (13-14) drar värkarna igång igen, 15-30 minuter mellan.
Precis som kvällen innan så går det helt plötsligt väldigt snabbt på kvällen. Helt plötsligt är det bara 2-5 minuter mellan värkarna (blir aldrig helt regelbundna). Jag ringer förlossningen igen och de säger till mig att komma in.
Jag har hittills suttit på en stol framför tven och gungat – i samma stund som jag reser mig upp och ska börja ta på mig så smäller värksmärtan till. Kan inte längre stå på benen under värkarna, och det är 1-3 minuter mellan värkarna. Ont ont ont. Och samtidigt jäkligt rädd över att det går så fort.

Kommer in lite innan 19, barnmorskan sätter på ctg som visar bra resultat. 3-4 värkar per 10 minuter. Värkarna är så pass onda att jag får lustgas under denna tiden.
Barnmorskan vill undersöka mig för att se hur mogen jag är – vilket är något av det värsta jag varit med om. Jag vet inte riktigt vad hon gjorde – men något så sjukt ont gjorde det. Jag inhalerar lustgas tills jag kräker. Men jag var i varje fall öppen 5 cm och blir därmed inskriven.

Narkosläkare tillkallas och 20.25 får jag min första dos EDA. Lyckan är total! Såhär ska smärtlindring vara!
Ny undersökning kl 22.30 – nu har även nattpersonalen kommit. Världens bästa bm har jag fått
Jag är fortfarande bara öppen 5 cm så vi bestämmer oss för att ta hål på hinnorna. Tyvärr var vattnet bajsfärgat vilket gör mig lite orolig. Bm lugnar mig dock med att det troligtvis inte kommer påverka något alls.
Efter undersökningen får jag påfyllning av EDAn, och jag är uppe och går lite. UTAN att vagga som en skjuten anka Lätt lyrisk vilse här kan jag säga!

Måndag 13/5
Vid midnatt görs en ny undersökning, fortfarande bara öppen 5-6 cm. Ny EDA ges och order om att sitta på pilatesboll ett tag. Värkhöjande dropp kopplas också in.
Kl 1.40 är jag öppen 8 cm under värkarna.

Kl 03 slutar EDAn helt plötsligt verka på vänster sida, så lustgasen plockas fram igen. Samtidigt så ökar värkarna så droppet får minskas.
Barnmorskan diskuterar med narkosläkaren om EDAn ska sättas om – vi bestämmer oss dock för att prova ge en ny dos och hoppas den tar. Vilket den till stor del gör (tack och lov!)

Kl 04 är jag öppen 10 cm och krystvärkarna borde sätta igång. Vilket de inte gör.
Så vi försöker på olika sätt få honom att komma längre ner i bäckenet – sittandes på pall, upp och gå, kissa ect.
Kl halv 6 har jag haft jävulska värkar ett tag (ca 5 per 10 minuter) och vill inte alls vara med längre. Varken eda eller lustgas hjälper. Jag bönar och ber dem plocka ut ungjäveln med snitt
Läkare tillkallas och hon beslutar att ta laktat (blodprov på barnets huvud) – det visar tack och lov att han mår bra trots att allt går väldigt långsamt.

Kl 6 har jag fortfarande rejäla värkar – men inga riktiga krystvärkar. Vi försöker få honom att komma längre ner genom att få mig att dra i lakan under värkarna. Hjälper dock inte. Så 06.15 kallas det på barnläkaren, och vanliga läkaren börjar förbereda för att hjälpa mig med sugklocka.
Detta fungerar inte helt hundra heller dock… Två gånger släpper den (sen försöker de inte fler gånger) men läkaren fick i varje fall ner honom något djupare vilket gjorde att jag kände att han var på väg ut. Detta i sin tur gjorde att jag fick en betydligt bättre krystteknik. (Det är svårt att trycka rätt när man inte känner av trycket neråt som barnet normalt skapar).

Krystvärkarna fortsatte, jag fick vid varje värk dra i några handtag, jocke tryckte ihop mig för att hjälpa till, läkaren försökte hjälpa till att ”dra ut” honom, bm tryckte varma kompresser mot mig för att jag inte skulle spricka och sköterskan försökte trycka på min mage. Man kan lugnt säga att det var fullt runt sängen

Runt 06.25 så beslutar läkaren för att klippa upp mig för att hjälpa honom ut. 8 stygn totalt fick jag sen. Mysigt värre.
För att göra allt mycket besvärligare så fick jag sedan värkuppehåll. Ctg visade att jag fick värkar – men jag kände absolut inget. (vila var iofs skönt – men när huvudet nästan är ute är det inte läge för vila…) Droppen höjdes gång på gång, utan större resultat.

Kl 06.45 har vi äntligen fått igång värkarna någorlunda och jag lyckas krysta ut den lilla parveln.
Iom att han hade bajsat i vattnet avnavlades han snabbt, och barnläkaren försvann bort med honom (stannade tack och lov i samma rum). Lite snabba undersökningar – blåste rent lungorna och lite sånt, och sedan fick han komma upp på mitt bröst. Alla tester visade bra resultat.
Jag var helt utmattad och hade inte en blekaste aning om vad som hände, jag ville bara sova. Fullständigt utmattad.

Sista besväret jag ställde till med var när de skulle ha mig att gå och kissa. Jag hävdade att jag kunde gå själv – och att jag normalt sett brukar vara just så blek som jag var då Till toan och nästan tillbaka klarade jag det, sen började det snurra och barnmorskan sprang med mig till sängen *s* Fick därefter åka i sängen över till BB och stränga order om att inte gå upp ur sängen för annat än att kissa – och då skulle jag först ringa på dem så att de kunde följa med mig.

Resultat
I tid:
Från första värk: 54 timmar
Från det att jag kom till bb: 12 timmar
Från det att jag var öppen fullt: 4 timmar

Viktor:
2013-05-13 06.45
53 cm
3440 g

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Ang mors dag så tog jag tag i det själv

När jag var inne och köpte en blomma till mamma så köpte jag en till mig själv också. Och då jag glömt min plånbok hemma så hade jag jockes kort på mig, så han fick åtminstone betala den

Kommentar när jag kom ut i bilen igen:
- "Titta vilken fin blomma du och Viktor köpte till mig!"
- "ehm.. host.. jag har faktiskt tänkt på det, men ja.. inte kommit iväg. Hade det varit jag som gått in och köpt en blomma hade jag dock köpt en till dig med! "

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Jösses vilken pärs vilse!! Oerhört starkt jobbat måste jag säga

 

[wtf]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Vilken story
jag blir så sugen på fler barn när jag läser om förlossningar haha, jag har två fantastiska upplevelser bakom mig och det är verkligen det häftigaste jag har gjort!
Fint namn förresten

 

[Zewz]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Herregud
Vilken jäkla upplevelse. Då föredrar jag nog min förlossning

Lite har man ju funderat frammåt.. Även om syskon känns vääääldigt avlägset just nu så har man ju funderat på snitt vs vanlig förlossning.
Ni andra som blivit akutsnittade, hur tänker ni inför en eventuell nästa förlossning?
Jag har en bekant som fick akutsnitt på sin första av ungefär samma skäl som jag, och hon krävde planerat snitt med sin andra. Men jag vete tusan alltså..

 

[Solvind]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Kl

Min morsdag började med choklad och blommor redan innan jag klivit upp ur sängen. Hade sagt till sambo att jag ville ha något litet på min första morsdag .

Hälsade sedan på sambos föräldrar,morföräldrar och bror (alla var hos föräldrarna) . Var väl där lite drygt tre timmar och på den tiden hann Tor äta tre gånger och byta två blöjor . (Han åt även precis innan vi åkte och direkt när vi kom hem )

Även fast det är första barnbarnet så är våra familjer alldeles lagom påträngande/försynta så har inget emot att hälsa på eller bli påhälsad. Tycker det är skönt att lämna ifrån mig Tor en stund bara jag eller sambon har lite koll i närheten. Eller ja min mamma har ju redan varit barnvakt några gånger ett par timmar i taget när vi har behövt handla specialgrejer så vi har ju lämnat honom helt.



Dagen har varit riktigt bra men nu känner jag mig däremot som en värdelös fegis

Vi blev ju utskrivna i fredags vilket betyder att våran vård av sjukt barn avslutas och föräldrapenningen tar vid. Det måste vi anmäla imorgon. Superkrångligt tycker jag. Sådant borde gå automatiskt. Jag fattar inte alls hur det går till och är rädd att det blir fel.

Det absolut värsta jag vet är att ringa människor jag inte känner mycket väl. Och vill inte alls behöva ringa försäkringskassan och anmäla något eller fråga hur man gör. Tanken på att ringa gör att jag vill gråta, får ångest och helst vill gå och gömma mig. Och trotts att min sambo också tycker ringa är riktigt otäckt så har hans rädsla blivit bättre och det känns som att ingen förstår hur oerhört läskigt det är . Både sambo och mamma tycker att det är ju bara att ringa, att det är det enklaste. Det är det INTE. (Och nej det blir inte bättre av att träna)

Sedan hittade sambo att man kan anmäla föräldraledigheten på hemsidan och får blankett hemskickad. Men jag är osäker på om det fungerar. Verkar nästan för enkelt och samtidigt tidsödande. Men får väl prova det och hoppas på det bästa. Lär väl dröja ett tag innan jag märker om de fungerar. Nervöst.

Skönt att förhoppningsvis slippa ringa men känner mig så feg. Suck och åter suck

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013! #5

Jag byter gärna bort min förlossning (men inte parveln! ) mot något som går lite snabbare

Ang fler barn... Har alltid sagt att jag vill ha två - men är tveksam nu. Av flera anledningar.
Dels är Viktor så otroligt lätt (hittills *ta i trä* ), att då skaffa en till brukar innebära att det blir en djävulsunge (baserat på en högst personlig statistik om jag kollar runt bland vänner/min uppväxt).
Sen är det då förlossningen. Jag vill verkligen inte gå igenom det igen. Men samtidigt så känns inte ett snitt så lockande heller...
Funderar en hel del på detta redan nu - blir det ett barn till så kommer det troligen tätt nämligen så jag får "snart" ta och bestämma mig.

Även jag undrar hur ni som blivit snittade ser på en nästa förlossning? Och framför allt, om här är någon som gått igenom en vaginal förlossning och även gjort snitt - vad föredrar ni? Hur var skillnaden före/under/efter?