Sv: Vårföräldrar 2013! #5
Jag lider med er som inte får sova. Jag tyckte itne att det var något problem med första barnet, men den här gången ville jag mest dö av trötthet första veckan efter förlossningen.
Nu har vi istället det motsatta problemet. Gullstrumpan sover hela nätter fast hon bara är tio dagar. Och det är inte ens önskvärt eftersom hon gått upp lite långsamt i vikt... Ammade vi 00:30 igår, vaknade själv vid 5 och hämtade henne. Frsökte sedan amma hela morgonen, men hon bara sov och sov. Först vid åtta ville hon ha frukost! Alldeles för länge för en sådan liten. Viska väga henne imorgon igen och kolla läget innan vi börjar hetsa upp oss, tyckte barnmorskan.
Jag fick akupunktur idag igen. I magen och i småtårna, vilket är direkt vidrigt. Det känns ungefär som om hon sticker in i skelettet. Ultraljudet var visserligen ok, det verkar inte finnas några rester kvar i livmodern, men i övrigt händer det inte så mycket på den fronten.
Storebror är forsatt snäll mot henne, men man märker att han börjar bli lite avundsjuk nu. Han kommer som ett skott så fort jag ska amma och vill också sitta i i knäet. Men det kan man ju leva med.
Just nu sover båda barnen och maken är och köper däck, så jag njuter av en stunds absolut lugn och ro! (Ska passa på att göra mina bäckenbottenövningar och lägga mig en stund)
Jag lider med er som inte får sova. Jag tyckte itne att det var något problem med första barnet, men den här gången ville jag mest dö av trötthet första veckan efter förlossningen.
Nu har vi istället det motsatta problemet. Gullstrumpan sover hela nätter fast hon bara är tio dagar. Och det är inte ens önskvärt eftersom hon gått upp lite långsamt i vikt... Ammade vi 00:30 igår, vaknade själv vid 5 och hämtade henne. Frsökte sedan amma hela morgonen, men hon bara sov och sov. Först vid åtta ville hon ha frukost! Alldeles för länge för en sådan liten. Viska väga henne imorgon igen och kolla läget innan vi börjar hetsa upp oss, tyckte barnmorskan.
Jag fick akupunktur idag igen. I magen och i småtårna, vilket är direkt vidrigt. Det känns ungefär som om hon sticker in i skelettet. Ultraljudet var visserligen ok, det verkar inte finnas några rester kvar i livmodern, men i övrigt händer det inte så mycket på den fronten.
Storebror är forsatt snäll mot henne, men man märker att han börjar bli lite avundsjuk nu. Han kommer som ett skott så fort jag ska amma och vill också sitta i i knäet. Men det kan man ju leva med.
Just nu sover båda barnen och maken är och köper däck, så jag njuter av en stunds absolut lugn och ro! (Ska passa på att göra mina bäckenbottenövningar och lägga mig en stund)