Sv: Vårföräldrar 2012 del 2
En annan fråga, hur känner ni nu om eran förlossning och graviditet efter ett antal mån?
Jag känner att jag gärna skulle vilja ha ett tredje barn!
Men jag är inte lika säker på att jag vill ha tre barn i realiteten så att säga, för vi har jämt skägg att rodda runt allt kring de två vi nu har. Och ettan är minst sagt aktiv, så blir tvåan av samma skrot och korn, så är vi nog nöjda nu, tror jag
Vi får se om något år eller två, helt enkelt!
Jag hade en bra första graviditet till v. 34-35 när jag fick Graviditetshepatos och sedemera blev sjukskriven i v.36+4. Hann dock inte vara det så länge för vattnet gick i v. 37+2. Mådde toppen för övrigt!
Hade sen en svår förlossning med stora komplikationer, som tog lång tid att återhämta mig ifrån, men kände ändå att jag kunde tänka mig att föda fler barn på lite sikt. Ville ha revansch...
Andra gången blev det lite tvärt om.
Den graviditeten var också "bra", förutom lite foglossning runt v. 20-25, och sedan Graviditetshepatos igen från v. 31, samt hotande förtidsbörd och vidgat njurbäcken
. Sjukskriven från v. 32 och inlagd på sjukhus i två omgångar. Fick värkarbete i v. 32+4 men låg då på sjukhuset, så de kunde stoppa upp förloppet och lille sonen stannade sedan kvar till v. 37+2 (igen) då förlossningen sattes igång med sk "kontrollerad" igångsättning, pga en sammantagen bedömning av förra förlossningen, levern och njuren. Gick hos Aurora-BM på slutet för att bearbeta första förlossningen.
Förlossningen blev verkligen den revansch jag önskade men inte vågade hoppas på! Fick otroligt bra hjälp av barnmorskorna när det behövdes som mest, och den gick otroligt snabbt och smidigt. Från att de startade igångsättningen genom att ta hål på hinnorna (jag hade varit 3cm öppen ett par veckor redan), så var han ute på 3 timmar, utan att ens behöva värkstimulerande dropp. Från första lilla värk så tog det 2h, krystningen 8 minuter... och jag drack kaffe halva förlossningen, typ
Måhända att kroppen förskönar det hela i efterhand, men jag har ett bestående minne av att vara smått euforisk efteråt, när jag för egen maskin tog mig till duschen någon h efter att lilleman var född och skrattade av lättnad över att jag mådde så BRA och att allt redan var över! Fick sy litegrann, men inte på långa vägar som första gången...och det jag minns nu förutom den känslan är när jag satt (!!, första gången låg jag, med massor av smärtlindring), i bilen hem från BB och kände det som att jag skulle kunna springa ett maraton direkt (sen att jag inte hade kunnat det pga kass kondis och allt annat är en annan sak
...men känslan var sån).
Nu när jag tänker tillbaka så känns det självklart med en trea, men vi får väl se, som sagt
Det finns ju mycket annat i livet man vill hinna med, också!
