Varför ville ni ha barn?

[stjarnfrugt]

Jag diskuterade barnfenomenet med några väninnor idag. I gruppen finns både de som inte vill ha barn alls, de som vill och de som inte vet. Som vanligt i sådana diskussioner blir de som inte vill ha barn alls väldigt utfrågade om VARFÖR man inte vill ha barn.
Efteråt började jag tänka lite tvärtemot, varför blir det aldrig motsatt frågeställning? VARFÖR man VILL skaffa barn?

Jag är nyfiken på hur ni med barn/som vill ha barn tänker kring själva fenomenet. Varför vill man ha barn? Är det ego-skäl eller är det för att man helt enkelt tycker att en människa skulle gå miste om någonting genom att inte födas?

 

[vindvissla]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Det var helt enkelt en längtan inom mig. Antar att det var av egoistiska skäl. Jag ville bli befruktad, bära ett barn, föda fram det och se det växa upp till en stark och intelligent människa. Så enkelt var det för mig.

 

[vindvissla]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Och det är kanske därför barnmänniskor kan tycka det är konstigt att folk inte vill ha barn. Det är ju en kroppslig längtan och inget man rationellt bestämmer. Jag skulle blivit jätteledsen om jag inte kunde få några barn.

 

[jerseyko]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Jag ville ha barn, så jag skaffade barn. Skiter fullständing i vad min omgivning tycker om mitt val (om nu någon skulle tycka det är fel gjort av mig)
Har en 2 åring och en i magen, de är helt underbart och jag kan inte föreställa mig mitt liv utan dem Gud vad tråkigt ja skulle ha varje dag utan att veta om det

Nästan så man ångrar att man inte skaffade barn ännu tidigare.

 

[Aroma]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Är det ego-skäl eller är det för att man helt enkelt tycker att en människa skulle gå miste om någonting genom att inte födas?

Kanske en liten detalj och inget direkt tillägg i huvudfrågan, men...
De där "egoistiska skälen" tycker jag alltid kommer upp i "skaffa-barn-debatter". Jag för min del tycker nog det är lite meningslöst att dra upp det. Det är väl av egoistiska skäl som man väljer att skaffa barn likaväl som det är egoistiska skäl som man avstår att skaffa barn. Människan är ju egoist och i det stora beslutet av att skaffa barn eller inte bör man ju nästan agera egoistiskt tycker jag. Inte besluta sig för något, utifrån någon annans skull liksom

 

[No1]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Och det är kanske därför barnmänniskor kan tycka det är konstigt att folk inte vill ha barn.
Det är ju en kroppslig längtan och inget man rationellt bestämmer.

Är du säker på det?

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1000382

 

[Comfort]

Sv: Varför ville ni ha barn?

jag har en kompis som har gjort just så.

Hon har haft allt planerat sedan.. ja jag vet inte hur länge, så länge jag minns. Efter gymnasiet skulle hon ta ett sabbatsår, sen läsa vidare till logistiker. Efter det försöka hitta jobb och joba minst ett år så hon skulle få bra sgi, sedan dags att skaffa barn.

Detta har hoin följt, bortsett från att hon inte har lyckats bli med barn. Jag har aldrig hört henne säga att hon vill ha barn för att hon vill utan för at det passar in i hennes livsplanering.
......kul....

 

[Sol]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Egoistiskt? Säkert. Jag skaffade inte barn för att det ofödda barnet skulle lida av att inte komma till iaf och jag skaffade inte barn för någon annans skull.

Svårt att sätta fingret på varför jag ville ha barn. Jag har inte alltid velat ha barn, men gradvis började jag känna att ett barn skulle berika livet. Jag hade ingen dödlig längtan efter barn, men som sagt... jag fick en känsla av att livet skulle berikas av ett barn så då tog jag diskussionen med min man och efter ett tags funderande var han inne på samma linje.

 

[Comfort]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Jag hör till skaran som alltid har velat ha barn. i 13årspresent har pappa berättat att jag ville ha ett adoptivbarn

När jag träffade sambon (18 år gammal, han 21) pratade vi ju givetvis om barn efter ett tag, när vi tycker att det är dags och så.
Han berättade att han helst inte ville ha innan 30. Då bröt jag ihop lite inne i, då är ju jag 27!

Efter ett tag sa han att han kunde tänka sig 25, men inte innan. jag blev såklart överlycklig, för jag var ju säker på att han var den jag skulle leva resten av livet med, skaffa hus, barn och skulder med

Allt förändrades när min syster fick barn, plötsligt blev han jäkligt sugen

Nu är jag 22, och han 25, och vi ska ha barn om tre veckor! fast det var ju inte planerat att det skulle bli nu, vi körde utan skydd i två år.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Kanske en liten detalj och inget direkt tillägg i huvudfrågan, men...
De där "egoistiska skälen" tycker jag alltid kommer upp i "skaffa-barn-debatter". Jag för min del tycker nog det är lite meningslöst att dra upp det. Det är väl av egoistiska skäl som man väljer att skaffa barn likaväl som det är egoistiska skäl som man avstår att skaffa barn.

Jag visste inte vad jag annars skulle sätta för namn på det. Jag är inte insatt i känslan att vilja ha barn så det är bara därför. Jag ville också höra om det finns fler förklaringar än "jag bara ville"... liksom ett mer "varför?" och "hur tänkte du kring det?" och "blev det som du tänkte innan du blev mamma/pappa?".

Jag tycker inte alltid man avstår av ego-skäl heller. Man kan gärna vilja men inte kunna, man kan ha sjukdomar som är mkt ärftliga, inte ha det nog stabilt runtikring etc. Det är inte alltid ego att avstå, snarare tvärtom.

 

[angelwings]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Nu är jag nog inte rätt människa att svara här, jag ville inte alls ha barn.
Har aldrig haft någon barnlängtan och jag är inte överförtjust i barn (ja, förutom de jag jobbar med då för de känner jag... ).

Men det hände ändå, jag vet exakt när dessutom eftersom det var den ENDA gången vi var helt utan skydd. Så, det räcker med EN gång. Sen när jag väl visste att hon fanns i min mage så började jag ändå känna att det här är någon som behöver mig, men det kändes ändå inte bra.

Dock var jag inte alls säker förrän den sekund de plockat ut henne och la henne på min mage. Jag var iofs helt uppe i att epiduralen tagit fel och allt tutade och plingade och jag fick syrgas men när jag kände och såg henne, då fick mitt liv mening.
Tog en sekund, sen skulle jag offrat allt för henne, och det skulle jag fortfarande. Hon är det underbaraste som finns, och hon är det enda som gör att jag inte grämer ihjäl mig att jag var dum nog att bli tillsammans med mitt ex. Min vackra lilla apunge.

Mödravården hade insatser redo för mig eftersom jag som sagt inte var sådär översäker på att jag ville bli mamma, men de behövdes inte. Jag är förälder på mitt vis (får höra ibland av en del i släkten att jag ju inte är mamma på riktigt eftersom jag fick kejsarsnitt och inte ammade....) och jag blir helt kall bara jag tänker på att vara utan henne.
Och nej, det blev inte alls som jag trodde det skulle bli. Det blev miljoner gånger bättre. (Men jag är medveten om att det kan bli tvärtom också.)

(min lilla apunge och jag)

 

[jacko]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Jag är en av dem som No1 beskriver. Jag ska ha barn i januari, och har aldrig känt någon längtan, vare sig efter barn, att bli befruktad eller att föda fram en avkomma.

Jag längtar inte ens nu.

Jag tycker det ska bli spännande, och det kommer säkert att bli jätteroligt, men jag hade aldrig kommit på tanken om min man inte så gärna velat prova.
Kanske är det JAG som är egoistisk som aldrig varit så intresserad av att fortplanta mig?

Angelwings, det känns bra att läsa om hur du knöt an i samma sekund som dottern lades på din mage!

 

[vindvissla]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Är du säker på det?

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1000382

Nej jag kan ju bara svara utifrån mitt perspektiv, precis som alla andra.

Jag har läst i den andra tråden också men inte svarat, en jättesvår fråga. Speciellt som jag aldrig känt att jag inte ville ha barn.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Jag tycker det ska bli spännande, och det kommer säkert att bli jätteroligt, men jag hade aldrig kommit på tanken om min man inte så gärna velat prova.

Intressant. Skaffar du barnet för hans skull eller för att han fått över dig på sin sida så att säga?

Missförstå mig rätt Jag skulle aldrig kunna "bjuda på mig själv" så pass mkt att föda ett barn för någon annas skull. Men jag vet de som kan bla en kollega på mitt gamla jobb. Själv vill jag inte göra såna "ingrepp" på min egen kropp för något jag inte själv vill ha, än mindre vara förälder sk. ofrivilligt, eller göra alla de avkall jag tycker att det verkar innebära att få barn...

 

[mino]

Sv: Varför ville ni ha barn?

jag tycker inte att frågan är så svartvit. Väldigt få kvinnor i sunda förhållanden föder förmodligen barn mot sin bestämda vilja eller rena avsky. Jag tror att många av oss som har skaffat barn utan att känna suget nånstans ändå har tänkt oss att vi vill ha barn nån gång men om den gången ska bli av så har vi behövt en knuff i form av ett rationellt beslut och då vägs många saker samman som tex mannens engagemang i frågan. Jag tror att den andelen som helt till 100% har beslutat sig att de inte ska ha några barn är ganska liten, i så fall borde ju många fler sterilisera sig och inte hålla på att rådda med p-piller i 20-30 år.

 

[viv]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Jag är en av dem som No1 beskriver. Jag ska ha barn i januari, och har aldrig känt någon längtan, vare sig efter barn, att bli befruktad eller att föda fram en avkomma.

Jag längtar inte ens nu.

Jag tycker det ska bli spännande, och det kommer säkert att bli jätteroligt, men jag hade aldrig kommit på tanken om min man inte så gärna velat prova.
Kanske är det JAG som är egoistisk som aldrig varit så intresserad av att fortplanta mig?

Angelwings, det känns bra att läsa om hur du knöt an i samma sekund som dottern lades på din mage!

Det kunde lika gärna varit jag som skrivit detta...

Jag har heller aldrig haft någon barnlängtan. Jag gillar nog inte ens barn.
Men min sambo ville så väldigt gärna ha barn och jag känner att jag älskar min man så mycket att just det kan jag inte vägra honom. Så just nu är jag gravid med vårat första barn och tycker självklart att det ska bli spännande. Men hade min sambo inte velat ha några barn så hade det varit helt okej för mig.

 

[Freyja_bus]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Jag känner precis så som du beskriver; att det är en kroppslig, urstark längtan efter ett barn. För mig har längtan funnits länge, men varit starkare i vissa perioder och lite lugnare i andra... Jag har dock alltid vetat att jag vill ha barn, och helst innan 25.

När vi bestämde oss för att starta bebisverkstad visste vi att jag precis skulle bli klar med min utbildning om det tog sig på första försöket, och det var det som avgjorde det tidsmässigt. Jag ville absolut inte behöva sätta mig i skolbänken igen efter mammaledigheten. My blev till på stört och nu är hon här hos oss, snart 8 månader gammal! Och vet ni; jag längtar efter ett syskon till henne! Det är också bara rent kroppsligt. Jag tyckte om att vara gravid och jag saknar min mage, även om jag är oändligt glad över att My finns på andra sidan magen nu.

Sen My kom har livet helt plötsligt fått mening. Jag skulle göra precis vad som helst för min dotter och älskar henne ovillkorslöst, och det är en överväldigande, häftig känsla som slår allt jag någonsin upplevt tidigare. Därför vill jag gärna ha ett barn till så småningom.

//julia

 

[vindvissla]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Jag hade ju lite trubbel med min sambo som tyckte det räckte med en strulig 15-årig dotter sen innan. Och det enda jag tänkte på under den här tiden var att bli gravid. Det var liksom det enda som spelade roll. Jag var på vippen att lämna honom och hade i princip packat väskorna när han ändrade sig. Tur var väl det, för det var ju honom jag ville ha som far till mina barn

Fast jag är redan rädd att han inte ska vilja ha mer än 2 med mig... och nån gång får väl jag ge efter också, nu när jag fick som jag ville

 

[No1]

Sv: Varför ville ni ha barn?

Intressant. Skaffar du barnet för hans skull eller för att han fått över dig på sin sida så att säga?

Man kan få det att låta vackrare men rent krasst så handlar det idag om för min del:
Skaffar jag barn så är det för att den jag älskar vill ha barn och jag vet att han förr eller senare lämnar mig om vi inte skaffar barn.
Jag har varken behovet, längtan eller önskan efter barn men jag kan se det positiva med barn, iaf efter att de passerat 3 år...

Att skaffa barn är givetvis ingen garanti för relationen men det finns iaf en möjlighet. Surt sa räven.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Varför ville ni ha barn?

För min del, alltså för en som inte vill ha barn, låter det där destruktivt. Min syn på barn är att det är ett helhjärtat åtagande man går in i med 110% längtan, engagemang och planering känslomässigt och praktiskt (alltså att man tänker längre än "jag vill" och försöker se lite hur det kommer att bli på ett realistiskt sätt).

Jag kommer aldrig att älska någon så mkt att jag "ger bort" min kropp och mitt liv (barn är ju en del av ens resterande liv som man inte har ångerrätt på). Jag skulle inte bli en lycklig mor och en sådan mor förtjänar inget barn. Skulle min sambo ha sådan barnlängtan skulle han ändå vara lycklgare med någon som har samma längtan, och som sedan även kan ge barnet all den kärlek det förtjänar.

Men allt är inte svartvitt. Jag tror inte att de som "går med på att få barn" är så anti som jag är. Jag hoppas det iaf, själv skulle jag aldrig ta risken att jag inte växer in i föräldrarollen under graviditeten...

Däemot känner jag igen mig i det du säger att du ändå kan se något positivt med barn. Det gör "tom" jag Men det väger inte upp allt det andra. Jag tycker bla att det ser jättemysigt ut när man ser föräldrer + barn som delar ett intresse och verkligen utgör en helhet. Då kan tom jag tycka att det ser lockande ut. Men resten då? Graviditet, bäbis, småbarnsålder, sjukdomar, gnäll och skrik, dagis, skolstart, krånglande tonåring.... nej usch. Det finns ingen garanti för att det där pluttinuttiga ens inträffar. Jag har tex aldrig varit så för mina föräldrar. Det är först nu vid 25 år som jag börjar känna att jag ger dem något annat än krångel