Fast nej, du har fel, det är skillnad.
För att gå vidare på ditt Mozartexempel med ett ur verkligheten: Min bror är utbildad proffsmusiker, och lika så en av mina äldsta vänner. Min bror är en vanlig människa med ett gott musiköra. Han fick gå den hårda skolan med folkhögskola för att ens komma in på musikhögskolan, han har alltid fått öva många timmar varje dag, osv. Min vän däremot, är född med något extra. Hon har aldrig övat. Hon har självklart spelat för att hon tycker att det är kul, men hon har aldrig behövt öva, och har aldrig spelat ens i närheten av lika många timmar som min bror. Hon är flerfaldig internationell stipendiat, blev ombedd av lärarna på musikhögskolan i stockholm att söka som solist på sitt instrument osv. Hon sa att det svåraste när hon började jobba som proffs var att det helt plötsligt krävdes att hon skulle öva, något hon inte visste hur man riktigt gjorde.
Vi har olika förutsättningar. Trots min brors hårda slit är det ändå min vän som har en framstående egen karriär. Min bror är heltidsproffs och lever av sin musik, men han kommer aldrig "vinna VM-guld" om vi ska göra en hästliknelse. Det krävs inte lika mycket träning och målmedvetenhet för alla individer. Självklart kan ingen glida runt på en räkmacka och ändå bli bäst, men våra förutsättningar är MYCKET olika. Och oavsett hur mycket 99.9% av oss sliter så kommer vi aldrig ha samma tajming som Gal antagligen alltid har haft, och samma känsla som Dujardin visade upp när hon som 20-nåntingåring debuterade med Valegro. Tuff skit