Du verkar sakna förmågan att dra resonemang till sin spets, förmodligen därav oförmågan att förstå mina liknelser och parallellresonemang. Det är först när de dragits till sin spets som det blir möjligt att se på dem objektivt, annars missar man stora bitar av pusslet. Det är förmodligen också därför du ser mig som onyanserad.
Jag kan visst göra mig till företradare för dem som upplever det som övergrepp. Du vet precis ingenting om mig, mina motiv eller mitt engagemang i frågan. Ändå sitter du och fantiserar ihop en massa saker som du sedan applicerar egenskaper och åsikter på. Du argumenterar mot ett fantasifoster och det är det som stör mig och gör meningsutväxlingen tråkig.
Nu gör jag ett sista försök med en liknelse:
Om jag som kvinna upplever mig kränkt på arbetsmarknaden pga mitt kön, och om jag märker att det också finns många andra som blivit kränkta samt att det finns ett system som hindrar mig att bestämma över mitt eget liv, då vore det väl inget konstigt om jag propagerade emot orättvisorna å "alla andras" vägnar? De som inte blivit kränkta får bara fördelar och de som blivit kränkta får fördelar. Du verkar ställa dig på de okränktas sida och menar att ansvaret är ens eget. Jag menar att sde kränktas upplevelse är värd att ta på allvar, och att ansvaret för bättring kan delas. Ingen förlorar på min modell, medan många förlorar på din. Vilket verkar löjligast?
