Varför sover jag så mycket?

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Nej nej, jag menade absolut inte att Saeta har någon form av social fobi, det var en fråga mest i största allmänhet. Men då vet jag hur du tänker!


Absolut men det kan vara nog så jävla tufft det med och en process i sig. Hade någon sagt till mig när jag mådde som sämst att "det bara är att göra det" hade jag tyckt att de talade grekiska med mig.

Jag har träffat så många människor som har mått så fruktansvärt dåligt att de nog hade kunnat offra en kroppsdel för att få en tiondel av den hjälp som Saeta blivit erbjuden men inte tagit emot. De hade gjort vad som helst och så sitter det folk och förbrukar resurser för att de inte pallar, har ont i en tå, inte tar sig iväg, är lite trötta, mår lite illa. Varje sådan läkar-/psykolog-/kuratortid går ju till spillo när den hade kunnat hjälpa någon som verkligen VILL HA hjälp - och får dessa människor att må ännu sämre eftersom något som är så nära samtidigt är så långt borta.

Jag har, som jag tidigare berättat om i andra trådar, haft problematik som är väldigt, väldigt lik Saetas och jag säger inte att det är lätt eller att våra situationer är exakt samma, men någonstans har man ett ansvar/val, t.ex. att pallra sig iväg till läkartider man får (och pallar man att vara ute på stan och shoppa och äta på restaurang så pallar man rimligen att åka till läkarmottagningen - pallar man inte båda får man prioritera och i värsta fall får man se till att bli buren/släpad dit). Gör man inte det kan man inte få hjälp. Missköter man tillräckligt många läkartider kommer man att bli betraktad som inte trovärdig: vården är hårt ansträngd, det finns inte utrymme att ge chans på chans på chans. Någonstans måste vården prioritera och ta in de som VILL.

Naturligtvis är det en process. Jag var som djupast under isen ca. 2003. Därifrån till slutbetyg i gymnasiet tog tre och ett halvt år, lite i taget. Det är inte tal om att någon ska gå från noll till jobb 50 timmar i veckan på ett bräde.

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Jo, men vad jag menar är att det inte var det faktum att du fick en kamera per se som störde folk, utan att du fick en dyr kamera trots att du uppenbarligen var i skriande behov av mat (enligt dig själv), så till den milda grad att du bad om hjälp på buke. När någon som läst kameratråden föreslog att du skulle sälja kameran för att köpa mat så skrev du att det fanns olika pengar och att de skulle gå till olika saker. Efter det så tyckte folk i allmänhet mindre synd om dig och ville inte längre ge recept på utspädd havregrynsgröt.

Men det löste sig ju och det är det viktigaste. Det gällde ju bara en kort period och jag visste att det skulle bli bättre. Men nu minns jag inte så mycket från det då det var typ 2 år sen

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Hm, nu är det du som drar på dig "offerkoftan"!

Eh, nej? Men det skaver ju uppenbarligen att jag vet vad jag snackar om.

 

[tuaphua]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Jag har själv varit i din sits. Och det är inte omöjligt att ta sig ur.
Skillnaden mellan oss är att jag dessutom har en del fysiska skador och sjukdomar som stjäl energi. Så jag kommer antagligen alltid krasha och bli fysiskt sjuk med jämna mellanrum. Men tiden där emellan så LEVER jag iaf i dagsläget.

Det jag reagerar på när jag läser dina trådar är bla:

Lergiganet! Du tar det på tok för sent. Plus att Lergigan, Atarax, Theralen, Propavan och alla de där andra "snälla" sömnmedicinerna för många är helveeetet självt. De gör en seg dygnet runt. Men inte så pass trött att man kan sova. Bara zombie-slö dagtid så man inte orkar trötta ut sig nog att få en god nattsömn mer naturligt. Dessutom så sabbar de ens känslor rätt rejält. Man blir avstängd och ångestfylld.
Ordet depression kommer ju ur engelskans "depressed"= nedtryckt. Och nedtryckda/avstängda känslor/ignorering av behov/känslor är vad som skapar ångest/depression.
Du vidmakthåller alltså dina problem med din medicinering.
Lergigan har en lång halveringstid. Men det går enligt mååångas erfarenhet inte ur kroppen helt under många dygn.
När jag äter sånt blir jag som en zombie. Jag blir slö, avstängd, deprimerad, ångestproblematiken ökar, jag går upp i vikt etc etc. Inget av det där hjälper ju en störd nattsömn.
För mig och många andra funkar tex melatonin bättre. Det är kroppens eget sömnhormon. Det går ur kroppen och man blir inte sänkt dagen efter.

Dina rutiner måste skärpas!
Skriv sömndagbok och försök hitta mönster för vad som påverkar din sömn negativt/positivt. Skriv ner allt du äter, allt du gör, hur du känner 24/7. Och se hur du sover och skriv ner.
Läs böcker om sömn. Du behöver varva ner på ett annat sätt än du gör. Att sitta vid datorn, se film etc är inte bra för sömnproblem.
Lär dig avslappningstekniker, meditera etc.
Kosten hade jag också försökt hålla koll på. Man sover faktiskt sämre och mår allmänt sämre av viss mat.

Sen måste jag tyvärr säga att även jag håller med om att du skyller ifrån dig mycket och går in i offerrollen. Är man lite skillad inom psykologi så känner man igen "tells" i folk. Det finns vissa saker du skriver och säger som är SÅ typiskt en del långtidssjuka. Och den kategorin blir inte friska. FÖRRÄN de själva ändrar sitt synsätt och tar ansvar.
Kan man en del om psykologi kan man alltså av dina inlägg utläsa rätt mycket. Även om du inte tror det. Och jag förstår vad Imzork är ute efter med provokationen. Du kommer inte se det idag. Men kanske framöver. Nu är du för djupt inne i det. Och du känner bara att personen är taskig. Även om jag anar taktik och inte bara irritation över dig. Utan en osjälvisk uppoffring där personen själv framstår som bad guy och tar det i hopp om att hjälpa. För du behöver ruskas om. Jag tror sällan folk skäller ut dig i ditt liv. Och gör de det så kan jag garantera att du antingen spelar offer eller går. Det är hela tiden på ditt sätt.
Jag har också skyllt ifrån mig. Och det är vanligt att folk gör. Man blir enormt egocentrisk av att vara deprimerad. Och det skiner faktiskt igenom i dina texter. Själv kan jag tänka tillbaks och fundera hur fan jag kunde ha sambo och vänner då jag mådde dåligt. För den där mentaliteten driver iväg folk till slut. Jag vet många som curlats med och där i stort sett alla i omgivningen bara accepterat hur de inte klarar ditten och datten. De skjutsas hit och dit(även då man planerat annat), betalas för, lagas specialmat åt, aktiviteter måste skräddarsys, man måste hålla dem borta från vissa personer, man måste linda in all kritik, man måste ge oändligt mycket komplimanger, man måste alltid fixa allt i deras liv åt dem iom att de inte "klarar det/inte orkar". De personerna fastnar där. Och till slut orkar INGEN vara kvar. Alla trogna vänner ledsnar på att alltid få skulden, att få stå ut med utbrott, att alltid anpassa sig, att inget någonsin är kul eller intressant.
Var rädd om de du har kvar! Dvs försök ta ansvar så långt det går!
Som jag ser det nu ligger mycket ansvar på din mamma och din kille.
För du verkar inte ha så många andra?
Fundera lite över varför. Och fundera över om det inte vore bättre att ha fler i ditt kontaktnät? Tänk om de två försvinner. Vad gör du då?

Jag tror nog att det är lite bra för dig att bli lite arg. Men rikta den ilskan till något produktivt. Och inte bara tänk att andra är dumma, världen är dum, du har råkat ut för saker etc.
Det finns alltid någon som har det värre.

Det jag gör idag är att om jag är rädd för något bara måste jag göra det. Och då kommer man faktiskt över det mesta.

Tycker du någonting är rolig? Har du några andra intressen än bloggen och hunden och killen?
Att göra grejer föder ju faktiskt energi. Att ha intressen föder energi etc.

Jag är idag 32 år och har tragglat mig igenom mer än många behöver göra ett helt liv under min uppväxt. Idag är jag SÅ tacksam för det. För jag är en av de starkaste människorna jag själv vet. Men jag har också varit en av de mest trasiga. Och en av de mest viljelösa. Tack gode gud så fick jag SÅ mycket utskällningar ihop med terapi av min psykolog. Jag har också fått utbildas inom psykologi, meditation, avslappning, kroppskontroll etc.
Men idag kan jag hantera min ångest. Jag vågar göra saker. Och jag känner och lever!
Kasta inte bort ditt liv!
Det ena jag ångrar med allt i mitt liv är de år jag levde som en grönsak. Alla år jag kastade bort. Alla galenskaper eller de hemskheter jag utsatts för välkomnar jag. De har stärkt mig. Slösa inte bort lika mycket tid som jag gjorde!

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Eh, nej? Men det skaver ju uppenbarligen att jag vet vad jag snackar om.

Jag tycker inte att du vet vad du snackar om.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Då är vi helt på samma blad!

Jag håller för övrigt med om att den hjälp Saeta har fått har varit minst sagt omfattande, många skulle vara tacksamma för så många möjligheter. Jag stod till exempel för min KBT själv - såg det som en investering i mig själv.

 

[Gabbi]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Men det löste sig ju och det är det viktigaste. Det gällde ju bara en kort period och jag visste att det skulle bli bättre. Men nu minns jag inte så mycket från det då det var typ 2 år sen

Men mitt svar gäller inte huruvida det löste sig eller inte. Det var en direkt reaktion på att du kallade folk avundsjuka eftersom de reagerade på att du hade fått en kamera. Det var överhuvudtaget inte det någon reagerade på, utan det som jag just skrev.

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Jag tycker inte att du vet vad du snackar om.

Nej, eftersom det skaver. Läs vad tuaphua skriver och ta till dig av det.

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Lergiganet! Du tar det på tok för sent. Plus att Lergigan, Atarax, Theralen, Propavan och alla de där andra "snälla" sömnmedicinerna för många är helveeetet självt. De gör en seg dygnet runt. Men inte så pass trött att man kan sova. Bara zombie-slö dagtid så man inte orkar trötta ut sig nog att få en god nattsömn mer naturligt. Dessutom så sabbar de ens känslor rätt rejält. Man blir avstängd och ångestfylld.

Det har du rätt i. Det är just den där zombie-känslan jag har. Men nu ska jag börja ta Lergiganen tidigare. Idag tog jag den vid kl 20 och börjar bli riktigt trött. Ska lägga min strax och kolla på en serie. Sen blir det sova.


Ordet depression kommer ju ur engelskans "depressed"= nedtryckt. Och nedtryckda/avstängda känslor/ignorering av behov/känslor är vad som skapar ångest/depression.
Du vidmakthåller alltså dina problem med din medicinering.
[/QUOTE]

Jag har inte tänkt på det här tidigare, men det var ett bra tankesätt för det stämmer ju.

Lergigan har en lång halveringstid. Men det går enligt mååångas erfarenhet inte ur kroppen helt under många dygn.
När jag äter sånt blir jag som en zombie. Jag blir slö, avstängd, deprimerad, ångestproblematiken ökar, jag går upp i vikt etc etc. Inget av det där hjälper ju en störd nattsömn.

Oj, är det verkligen så? Vad obehagligt. Jag ska kolla upp det med min läkare nästa gång jag ska dit. För det är precis sådär jag känner mig. Jag mår "bättre" när jag inte tagit lergigan någon natt, men jag är fortfarande sådär extremt trött. Det kanske är Lergiganet som ligger bakom det hela (ja alltså, om man ska snacka det medicinska).

För mig och många andra funkar tex melatonin bättre. Det är kroppens eget sömnhormon. Det går ur kroppen och man blir inte sänkt dagen efter.

Är det också en slags sömnmedicin? Det låter bättre att isåfall ta det.

Dina rutiner måste skärpas!
Skriv sömndagbok och försök hitta mönster för vad som påverkar din sömn negativt/positivt. Skriv ner allt du äter, allt du gör, hur du känner 24/7. Och se hur du sover och skriv ner.
Läs böcker om sömn. Du behöver varva ner på ett annat sätt än du gör. Att sitta vid datorn, se film etc är inte bra för sömnproblem.
Lär dig avslappningstekniker, meditera etc.
Kosten hade jag också försökt hålla koll på. Man sover faktiskt sämre och mår allmänt sämre av viss mat.

NU har jag börjat ändra allt. Jag har fått med mig pojkvännen och ska köra stenhårt på det här nu och jag är verkligen villig att inte ge upp.

Sen måste jag tyvärr säga att även jag håller med om att du skyller ifrån dig mycket och går in i offerrollen. Är man lite skillad inom psykologi så känner man igen "tells" i folk. Det finns vissa saker du skriver och säger som är SÅ typiskt en del långtidssjuka. Och den kategorin blir inte friska. FÖRRÄN de själva ändrar sitt synsätt och tar ansvar.


Kan man en del om psykologi kan man alltså av dina inlägg utläsa rätt mycket. Även om du inte tror det. Och jag förstår vad Imzork är ute efter med provokationen. Du kommer inte se det idag. Men kanske framöver. Nu är du för djupt inne i det. Och du känner bara att personen är taskig. Även om jag anar taktik och inte bara irritation över dig. Utan en osjälvisk uppoffring där personen själv framstår som bad guy och tar det i hopp om att hjälpa. För du behöver ruskas om. Jag tror sällan folk skäller ut dig i ditt liv. Och gör de det så kan jag garantera att du antingen spelar offer eller går. Det är hela tiden på ditt sätt.
Jag har också skyllt ifrån mig. Och det är vanligt att folk gör. Man blir enormt egocentrisk av att vara deprimerad. Och det skiner faktiskt igenom i dina texter. Själv kan jag tänka tillbaks och fundera hur fan jag kunde ha sambo och vänner då jag mådde dåligt. För den där mentaliteten driver iväg folk till slut. Jag vet många som curlats med och där i stort sett alla i omgivningen bara accepterat hur de inte klarar ditten och datten. De skjutsas hit och dit(även då man planerat annat), betalas för, lagas specialmat åt, aktiviteter måste skräddarsys, man måste hålla dem borta från vissa personer, man måste linda in all kritik, man måste ge oändligt mycket komplimanger, man måste alltid fixa allt i deras liv åt dem iom att de inte "klarar det/inte orkar". De personerna fastnar där. Och till slut orkar INGEN vara kvar. Alla trogna vänner ledsnar på att alltid få skulden, att få stå ut med utbrott, att alltid anpassa sig, att inget någonsin är kul eller intressant.
Var rädd om de du har kvar! Dvs försök ta ansvar så långt det går!
Som jag ser det nu ligger mycket ansvar på din mamma och din kille.
För du verkar inte ha så många andra?
Fundera lite över varför. Och fundera över om det inte vore bättre att ha fler i ditt kontaktnät? Tänk om de två försvinner. Vad gör du då?

Jag tror nog att det är lite bra för dig att bli lite arg. Men rikta den ilskan till något produktivt. Och inte bara tänk att andra är dumma, världen är dum, du har råkat ut för saker etc.
Det finns alltid någon som har det värre.

Det jag gör idag är att om jag är rädd för något bara måste jag göra det. Och då kommer man faktiskt över det mesta.

Tycker du någonting är rolig? Har du några andra intressen än bloggen och hunden och killen?
Att göra grejer föder ju faktiskt energi. Att ha intressen föder energi etc.

Jag är idag 32 år och har tragglat mig igenom mer än många behöver göra ett helt liv under min uppväxt. Idag är jag SÅ tacksam för det. För jag är en av de starkaste människorna jag själv vet. Men jag har också varit en av de mest trasiga. Och en av de mest viljelösa. Tack gode gud så fick jag SÅ mycket utskällningar ihop med terapi av min psykolog. Jag har också fått utbildas inom psykologi, meditation, avslappning, kroppskontroll etc.
Men idag kan jag hantera min ångest. Jag vågar göra saker. Och jag känner och lever!
Kasta inte bort ditt liv!
Det ena jag ångrar med allt i mitt liv är de år jag levde som en grönsak. Alla år jag kastade bort. Alla galenskaper eller de hemskheter jag utsatts för välkomnar jag. De har stärkt mig. Slösa inte bort lika mycket tid som jag gjorde!

Jag har läst igenom det här flera gånger och jag börjar mer och mer förstå hur du (och även faktiskt, imzork, tro det eller ej) menar. Jag ska ta till mig era ord och tips och verkligen tänka på det. Jag sparar ner allt och lägger i en mapp som jag hoppas hitta senare i livet och då kanske inse att ni har rätt, för jag HOPPAS ju att ni har det.

Så jag vet inte riktigt vad jag ska svara faktiskt. Du förklarade väldigt bra. Det blev en riktig tankeställare.

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Då är vi helt på samma blad!

Jag håller för övrigt med om att den hjälp Saeta har fått har varit minst sagt omfattande, många skulle vara tacksamma för så många möjligheter. Jag stod till exempel för min KBT själv - såg det som en investering i mig själv.

Jag fick KBT först 2009 efter att ha brutit ihop inför en sjuksköterska. Innan dess fick jag något enstaka kuratorsbesök och så, efter mycket tjat, recept på antidepressiva mediciner (där ett enda läkarbesök kunde vara det enda jag orkade med på en hel dag). En stor del av maskineriet har jag fått veva själv, samtidigt som jag försökt plugga så gott jag kunnat - det var först ca. 2009 det började rulla lite av sig själv och då har jag även orkat mycket mer (jobbat av och till i nuvarande omfattning sedan förra året). Mina nuvarande kontakter inom psykiatrin ser ut såhär när jag berättar och undrar, citat, "hur i helvete" jag har orkat.

Det har absolut inte varit fråga om att bara "ta sig i kragen" men för mig har det heller inte varit ett val att bara vara passiv under några längre perioder.

Partner har jag iofs. haft nästan hela tiden, men min övriga familj har i princip varit frånvarande alltid, de fixar inte riktigt folk som mår dåligt.

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

(Bland annat har jag pluggat psykologi 1,5 år på högskolenivå och har även psykologi som intresse, apropå vad tua skrev.)

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Tycker du någonting är rolig? Har du några andra intressen än bloggen och hunden och killen?
Att göra grejer föder ju faktiskt energi. Att ha intressen föder energi etc.

Jag har massa saker jag gillar. Alltså, jag har alltid älskat att pyssla (typ garn och sånt är jätte kul), fota såklart men där hör ju datorn till då bildbehandlingen är minst lika viktig. Men om jag inte tänker datorn nu då.

Hm, djur och allt som hör till. Musik. Blommor och växter.

 

[Otter]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Efter att ha suttit och läst igenom hela tråden måste jag fråga dig Saeta, varför reagerar du så starkt när någon kallar dig för lat?

Varje gång en bukare kallar dig för lat går du in i försvarsställning på en gång. För mig indikerar detta att det är en öm punkt. Därav min fråga.

 

[Gabbi]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Är du uppe?

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Efter att ha suttit och läst igenom hela tråden måste jag fråga dig Saeta, varför reagerar du så starkt när någon kallar dig för lat?

Varje gång en bukare kallar dig för lat går du in i försvarsställning på en gång. För mig indikerar detta att det är en öm punkt. Därav min fråga.

Jag vet, den enkla anledningen är att jag inte är lat. Alltså, jag förstår att man kan se det så men det är inte så. Eller det beror väl på vad som menas med att jag är lat haha. Men i sammanhanget att jag inte kommer iväg osv, då är jag inte lat. Och jag vill verkligen påpeka det.

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Är du uppe?

Yes! Jag var uppe kl 8. Men jag har inte suttit vad datorn för ens nu

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Har faktiskt lyckats hålla mig vaken hela dagen trots att ögonen fallit ihop. Men jag gjorde som någon sa och stretcha lite och gå runt i huset och det hjälpte. Dock har huvudvärken kommit smygande och nu är den hemsk. Tog sömnmedicin för ca 2 timmar sen dessutom!

 

[Niyama]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Har faktiskt lyckats hålla mig vaken hela dagen trots att ögonen fallit ihop. Men jag gjorde som någon sa och stretcha lite och gå runt i huset och det hjälpte. Dock har huvudvärken kommit smygande och nu är den hemsk. Tog sömnmedicin för ca 2 timmar sen dessutom!

Bra gjort! Nu kan du ju gå och lägga dig, sitt inte vid datorn om du har huvudvärk... det brukar sällan bli bättre då

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Bra gjort! Nu kan du ju gå och lägga dig, sitt inte vid datorn om du har huvudvärk... det brukar sällan bli bättre då

Fast jag vill inte lägga mig än... :P men nej du har rätt. Ska försöka hitta på något annat att göra istället.

 

[megasus]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Jag vet, den enkla anledningen är att jag inte är lat. Alltså, jag förstår att man kan se det så men det är inte så. Eller det beror väl på vad som menas med att jag är lat haha. Men i sammanhanget att jag inte kommer iväg osv, då är jag inte lat. Och jag vill verkligen påpeka det.

Jag är lite nyfiken på vad du lägger för betydelse i ordet lat? :-) Hur skulle du beskriva en lat människa? Och vilka tycker du är de viktigaste skillnaderna mellan dig själv och någon du anser vara lat?