Varför sover jag så mycket?

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Om du inte har någon utbildning så kanske du kan plugga? Halvdistans eller i skolan. Då kan du söka CSN och blir under några år självförsörjande. Och det ville du väl bli?

Ja jag ska ner till CVL med pojkvännen i veckan och prata om att plugga på distans. Även han behöver plugga upp gymnasiet så vi gör det tillsammans ;D det ska bli skitkul faktiskt, jag längtar!

Och inför det har jag planerat upp mina dagar att jag ska upp kl 8, sätta mig ute i fåtöljerna med böcker och dator och plugga järnet, båda vill ju så gärna bara ha det gjort så det VET jag att vi kommer klara!

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Det enkla svaret på frågan är att det är för att man blir körd både mentalt och fysiskt av att ha för mycket fritid. För mig räckte det med att vara sjukskriven 18 veckor efter något så simpelt som en knäoperation för att bli totalt oföretagsam.
Ex. Ett sjukymnastbesök kl.10 var rena pärsen att orka ta sig till.

Jo men det stämmer ju. Ju mer man inte gör något, desto tröttare blir man väl. Och det är väl rätt logiskt i sig egentligen, men det är lätt att tänka bort det, iallafall för mig.

Tack och lov gick det ganska fort att få in rutiner igen när man en gång haft dem, men jag tror nästan alla blir trötta, lata och oföretagsamma av att göra i princip ingenting.

Det känns hoppfullt att höra att även du tog dig tillbaka hyfsat fort!

 

[karamelldrottningen]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Fast det är det ju faktiskt. Mig har ingen någonsin frågat huruvida jag haft gymnasieutbildning när jag sökt jobb. Jag tror snarare att folk skulle ha sett förvånade ut om jag dragit upp att jag hade G i Historia A när jag sökte jobb i djuraffär eller på TV.
Det finns hur många jobb som helst som struntar i om du har gymnasial utbildning eller inte.

Men du lämnade väl ditt cv? Och då behövs det ju inte gå igenom ämne för ämne direkt. Kanske bara vilken skola man gick i och så. Sen när man går så kollar de in mer detaljer som framgår av cv:t.

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Jag vill börja med att skriva att mitt inlägg är skrivet i en fullkomligt vänlig ton, det kan vara bra att poängtera.

Jag har läst en del trådar av dig och lite på din blogg, och jag har fått känslan av att du hamnat lite i en dålig cirkel, ett elakt ekorrhjul som är svårt att bryta sig ur. Jag är fullkomligt övertygad om att dina problem, ångest och fobier är helt riktiga och jättejobbiga, men jag tror också att man lätt kan livnära och underhålla sina problem och sin ångest själv, kanske omedvetet. Man stjälper sig själv mer än hjälper väldigt lätt, för att det är mer bekvämt och enkelt att fortsätta må dåligt och stanna kvar i sin trygga zon än att ta sig ur den. Man vet om att massor av arbete ligger framför en för att man ska kunna leva "som alla andra" och därför är det lättast att stanna kvar i det dåliga. Det utanför kanske känns läskigt och otryggt, och på något sätt kanske man skapar sig en identitet genom att man är annorlunda och inte mår bra. Jag kan säga att jag gjorde det iallafall, länge. Var jag sjuk så var jag iallafall något.


Jag vill bara berätta för dig att trots att du har lite problem och svårigheter i ditt liv så är du inte ett dugg mindre kompetent eller kapabel till att fixa ett vanligt liv än någon annan. Jag tror faktiskt inte det, du måste bara hitta ditt eget sätt att tackla livet på. Och att känna att du klarar av vardagliga grejer som "alla andra" (fast alla andra är inte så "normala" och problemfria som man kan tro, det flesta kämpar med sitt) kommer få dig att växa så otroligt som person och känna stolthet och få självförtroende. Att gå iväg till ett jobb/en skola och sköta sina uppgifter trots ångest man tror skulle kunna ta död på en gör att man känner sig ganska så cool och duktig efteråt. Man klarar så mycket mer än man kan och det är bra att tvinga sig till jobbiga saker ibland. Tro på dig själv och ge dig fan på att du visst kan! Du är inte sämre än någon annan!

/ En som mellan 16 och 21 års ålder varit sjukskriven till och från och "inte klarat någonting" pga psykisk ohälsa, och nu 23 år gammal har jobb sen ett år tillbaka (trodde aldrig jag skulle klara av uppgifterna och allt ansvar men det går hur bra som helst), utbildning på g(med toppbetyg änsålänge), världens bästa sambo(nästan det som förvånar mig mest, kunde aldrig tänka mig att jag skulle våga öppna upp mitt hjärta för någon), underbara vänner... Livet kan vända och det är så coolt när man inser att man KAN!

Tack tack tack, ditt inlägg får mig verkligen peppad! Vad skönt det känns att höra från någon utomstående att det faktiskt finns hopp. Och att du (och många andra här också, det får jag inte glömma!) lyckats tagit dig från botten till topp (kan man säga så?). Det är grymt gjort och det får mig att vilja kämpa ännu mer för att visa att jag också faktiskt kan.

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på ditt inlägg mer än det jag skrev.
Tack åter igen!

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Kl.

Att studera är nog aldrig bortkastad tid. Gymnasiekompetens behövs alltid! Jobb lr högre utb. då kan alltid börja med deltid och för din del har du diciplin så distans annars i klassrum. Du får även bidrag och kan även ta lån som senare när du har jobb betalas tillbax till liten ränta. Tror den är på 1,5 nu?

Börja m de ämnen du har lättast för. Roligast å du kommer igång.

Jag tror lite samma, för att jag dels vill ha gymnasieutbildning. Alltså, såklart finns det dom som aldrig gått gymnasiet men fler och fler anställer bara folk med utbildning och inte bara för den sakens skull så vill jag ha utbildning . Jag vill känna att jag klarat av skolan som "alla andra".

Och det blir på distans och då deltid. Jag har haft mailkontakt med en människa på CVL och berättat vad jag skulle vilja ha hjälp med och dom tycker att det är jätte bra att jag vill ta tag i plugget, haha, och ja, det känns hoppfullt! Känner att jag är redo för att ge mig in i böckerna igen!

 

[Gabbi]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Men du lämnade väl ditt cv? Och då behövs det ju inte gå igenom ämne för ämne direkt. Kanske bara vilken skola man gick i och så. Sen när man går så kollar de in mer detaljer som framgår av cv:t.

Nej, det har jag faktiskt aldrig gjort. Givetvis är det bra att ha ett, men jag har aldrig använt det, och många CV:n vi får in på jobbet när andra söker jobb är helt ointressanta. Praoplatser i åttan mm.

 

[iNHALE]

Sv: Varför sover jag så mycket?

delvis kl

Beroende på vilket jobb man söker kan jag nog tycka att det personliga brevet är mer intressant och avgörande än listan på praoplatser och utbildningar och att det är det man bör lägga krut på att få till.

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Jag är fullkomligt övertygad om att dina problem, ångest och fobier är helt riktiga och jättejobbiga, men jag tror också att man lätt kan livnära och underhålla sina problem och sin ångest själv, kanske omedvetet. Man stjälper sig själv mer än hjälper väldigt lätt, för att det är mer bekvämt och enkelt att fortsätta må dåligt och stanna kvar i sin trygga zon än att ta sig ur den. Man vet om att massor av arbete ligger framför en för att man ska kunna leva "som alla andra" och därför är det lättast att stanna kvar i det dåliga. Det utanför kanske känns läskigt och otryggt, och på något sätt kanske man skapar sig en identitet genom att man är annorlunda och inte mår bra.

Sjukdomsvinst.

Primär: Sjukdomen löser problemet. Man fixar inte, så skyller man på sjukdomen och blir ursäktad. Ingen ställer ju krav på någon som är sjuk.
Sekundär: De fördelar som sjukdomen ger, t.ex. uppmärksamhet, medlidande, hänsyn, frihet från ansvar, kärlek o.s.v. Även dominans som kan utövas mot omgivningen med sjukdomen som svepskäl är en sekundär sjukdomsvinst.

Naturligtvis blir det jobbigt för Saeta att göra något åt sin situation och lägga bloggen åt sidan: då förlorar hon ju sjukdomsvinst och identitet. Genom bloggen får hon uppmärksamhet just för att hon är sjuk, mår dåligt, inte kan, inte fixar. Hon har en identitet. Den dagen hon inte längre kan skriva om illamående, ångest och sömnproblem - vad ska hon då skriva om och få uppmärksamhet för? Jag hävdar att hela hennes identitet ligger i att vara sjuk och behövande. Absolut skitjobbigt att byta identitet och behöva omdefiniera sig, men inte desto mindre nödvändigt.

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Det kan ju bli tvärtom. När du har ett jobb MÅSTE du komma iväg?

+1.

Min åsikt - som baserar sig på egna erfarenheter som liknar TS' - är att det enklaste är att bara AGERA i stället för att tänka, tänka, tänka och älta, älta, älta och göra svårt.

Naturligtvis blir det svårt när man redan långt innan bestämmer sig för att det kommer att vara svårt: "Kommer inte att funka för jag kommer inte iväg", "kommer inte att delta för det är jobbigt att umgås med okända". Sluta tänk. GÖR i stället.

Jag börjar jobba skittidigt på morgonen och måste vissa dagar inleda dagen med en 2-3 km. cykeltur. Är det jobbigt att komma iväg? JA! Har jag något val? NEJ! Blir det bättre av att jag funderar på hur jobbigt det är? NEJ! Vad gör jag? AUTOPILOT!

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Det går 1månad så har du en ny tråd med samma problem, ursäkter och offerkofftan på.

Men kära nån!!!

Men det är ju sant?

 

[Jenka]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Sjukdomsvinst.

Primär: Sjukdomen löser problemet. Man fixar inte, så skyller man på sjukdomen och blir ursäktad. Ingen ställer ju krav på någon som är sjuk.
Sekundär: De fördelar som sjukdomen ger, t.ex. uppmärksamhet, medlidande, hänsyn, frihet från ansvar, kärlek o.s.v. Även dominans som kan utövas mot omgivningen med sjukdomen som svepskäl är en sekundär sjukdomsvinst.

Naturligtvis blir det jobbigt för Saeta att göra något åt sin situation och lägga bloggen åt sidan: då förlorar hon ju sjukdomsvinst och identitet. Genom bloggen får hon uppmärksamhet just för att hon är sjuk, mår dåligt, inte kan, inte fixar. Hon har en identitet. Den dagen hon inte längre kan skriva om illamående, ångest och sömnproblem - vad ska hon då skriva om och få uppmärksamhet för? Jag hävdar att hela hennes identitet ligger i att vara sjuk och behövande. Absolut skitjobbigt att byta identitet och behöva omdefiniera sig, men inte desto mindre nödvändigt.

TS, även om ni inte är så sams alltid... Försök läsa det här i lugn och ro och ta dig tid att reflektera över det. Det behöver inte vara skrivet med åsikten att du bara är lat, utan det kan hjälpa mig.
För mig hjälper det i alla fall en hel del att få en "förklaring" till hur jag mår.

Och även som Nyponros skriver. Det är förmodligen inte medvetet, men accepterar man sin sjukdom/problem "för mycket" blir man lätt fast i dem eftersom det blir en ursäkt och man underhåller och när sin egen föreställning om att man inte klarar av en massa saker.
(själv har jag snarare motsatt problem, vilket inte heller alltid är bra).

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Sjukdomsvinst.

Primär: Sjukdomen löser problemet. Man fixar inte, så skyller man på sjukdomen och blir ursäktad. Ingen ställer ju krav på någon som är sjuk.
Sekundär: De fördelar som sjukdomen ger, t.ex. uppmärksamhet, medlidande, hänsyn, frihet från ansvar, kärlek o.s.v. Även dominans som kan utövas mot omgivningen med sjukdomen som svepskäl är en sekundär sjukdomsvinst.

Naturligtvis blir det jobbigt för Saeta att göra något åt sin situation och lägga bloggen åt sidan: då förlorar hon ju sjukdomsvinst och identitet. Genom bloggen får hon uppmärksamhet just för att hon är sjuk, mår dåligt, inte kan, inte fixar. Hon har en identitet. Den dagen hon inte längre kan skriva om illamående, ångest och sömnproblem - vad ska hon då skriva om och få uppmärksamhet för? Jag hävdar att hela hennes identitet ligger i att vara sjuk och behövande. Absolut skitjobbigt att byta identitet och behöva omdefiniera sig, men inte desto mindre nödvändigt.

Och innan någon flyger på mig och hävdar att jag är helt dum i huvudet för att jag påstår att man kan vinna på att vara sjuk och att ingen ju vill vara sjuk etc. etc. - det har nämligen hänt mer än en gång när jag påtalat förekomsten av sjukdomsvinst: Sjukdomsvinst är ett, inom medicin, psykiatri och psykologi, sedan länge erkänt och vedertaget begrepp.

Vidare rekommenderar jag - även till TS, eller snarare: särskilt till TS - alla böcker av David Eberhard, leg. psykiater. Läs dem i tur och ordning, för de bygger till viss del på varandra. På den röda nätbokhandeln som börjar på A kan man få alla tre för 120 spänn, fraktfritt. Köp och läs.

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Det där med sjukdomsvinst har jag pratat mycket om med en av mina bättre psykologer jag har träffat och jag är rätt insatt i vad som menas med det och visst, det stämmer nog in på mig. Dock är det liksom undermedvetet. Alltså, ja.

Naturligtvis blir det jobbigt för Saeta att göra något åt sin situation och lägga bloggen åt sidan: då förlorar hon ju sjukdomsvinst och identitet. Genom bloggen får hon uppmärksamhet just för att hon är sjuk, mår dåligt, inte kan, inte fixar. Hon har en identitet. Den dagen hon inte längre kan skriva om illamående, ångest och sömnproblem - vad ska hon då skriva om och få uppmärksamhet för? Jag hävdar att hela hennes identitet ligger i att vara sjuk och behövande. Absolut skitjobbigt att byta identitet och behöva omdefiniera sig, men inte desto mindre nödvändigt.

Att det blir jobbigt är jag fullt medveten om. Dock kommer jag, så länge bloggen växer, aldrig lägga ner den. Alltså jag kan se hur du menar och jag förstår, men (jag tänker kanske inte helt klart, det vet jag ju inte haha) som jag känner så, som du säger, är bloggen min identitet. Självklart mår jag ju bra av uppmärksamhet, vem gör inte det? Klart man vill bli uppskattad och omtyckt och det blir jag på min blogg. Det värmer ju att få uppiggande kommentarer och mail osv. Såklart.

Sen att den tar FÖR mycket tid är en annan sak.

Det där med att jag inte kommer ha något att skriva om när jag kommer över mina problem, det är liksom det som är mitt mål. Att bli kvitt från allt och då kunna stötta - peppa och inspirera folk som fortfarande är kvar i samma situation som jag är idag. För jag vet hur viktigt det är att hitta kämparglöd och inspireras i andra människor. Att se och höra att andra lyckas är väldigt peppande, iallafall för mig. Det är målet med min blogg. Sen är det ju såklart kul att gå tillbaka och kolla (för min egen skull) hur mycket jag utvecklas.

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Vidare rekommenderar jag - även till TS, eller snarare: särskilt till TS - alla böcker av David Eberhard, leg. psykiater. Läs dem i tur och ordning, för de bygger till viss del på varandra. På den röda nätbokhandeln som börjar på A kan man få alla tre för 120 spänn, fraktfritt. Köp och läs.

Intressant, jag gillar såna böcker. Ska kika. Finns dom på svenska?
Tack för tips!

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Intressant, jag gillar såna böcker. Ska kika. Finns dom på svenska?
Tack för tips!

Eberhard är svensk.

 

[Hippocampus]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Jag har flera vänner som har sjukdomsvinst. Som utomstående är det skitjobbigt att se. Men det var inte det jag skulle skriva Jag har legat på botten fler gånger än jag kan räkna, dock har jag aldrig varit sjukskriven. Senaste gången var runt 2005 och jag mådde pissigt, dvs extrem panikångest, social fobi, depression. Jag provade det vanliga, dvs piller och psykolog. Inget funkade.
En dag sa jag, antingen gör jag något NU eller så tar jag livet av mig. Samma dag läste jag tidning och hittade en annons på alternativ behandling.
Jag ringde dit. Det var skitsvårt och ännu värre var det att åka dit!
Iallafall, jag gick i hypnosterapi (alternativmedicin, inte hypnosterapi via vanliga vården (som också finns). Efter 8 gånger mådde jag skitbra. Det tog mig 6 mån att bli frisk och jag har inte fått några återfall sen dess.
Det var inte lätt och jag var nära att skita i det flera gånger, framförallt när jag mådde sämre efter behandlingarna än innan.
Jag måste arbeta med vissa saker än idag, det gäller att tänka på hur tankarna går. Man ser bara det man känner. Så är det.

Så hypnosterapi kanske vore något? Billigt är det inte, men värt det!

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Dock kommer jag, så länge bloggen växer, aldrig lägga ner den.

Har ingen sagt att du ska. Bara att det är fullständigt orimligt att ägna så mycket tid åt den varje dag och prioritera den så högt och därmed inte ha tid/ork för andra - viktigare - saker.

Självklart mår jag ju bra av uppmärksamhet, vem gör inte det?

Men på vilket sätt är det produktivt eller gynnsamt eller bra att få uppmärksamhet baserad på att man är passiv och improduktiv? Det hela blir ju en extremt kontraproduktiv och ond cirkel där mer uppmärksamhet = mer passivitet. Du belönas ju för att sitta på häcken och göra ingenting = inte bra.

Klart man vill bli uppskattad och omtyckt

Till vilket pris som helst? Man kan inte bli omtyckt av alla, det är fullständigt orimligt. Läggmatcher utvecklar ingen. Själv föredrar jag att bli ogillad för något jag är framför att bli gillad för något jag inte är.

(Det är lite det jag menar med brist på substans: Du tycker ju ingenting på din blogg och när du väl tycker någonting så åtföljs det alltid av att du i princip ber om ursäkt för att du finns och mer eller mindre tar tillbaka det du just sagt.)

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Jag har flera vänner som har sjukdomsvinst. Som utomstående är det skitjobbigt att se.

Japp. Min egen mor är helt upptagen av det. Man riktigt ser hur triumfen lyser i ögonen när hon får någon ny diagnos att vältra sig i och gnälla om. Det har kommit till en punkt att det är riktigt patetiskt och alla hennes barn har börjat ta avstånd.

 

[Saeta]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Har ingen sagt att du ska. Bara att det är fullständigt orimligt att ägna så mycket tid åt den varje dag och prioritera den så högt och därmed inte ha tid/ork för andra - viktigare - saker.

Nej, jag vet. Bloggen gör inte att jag får MINDRE ork att göra annat. Jag menar, skulle jag ha något annat att göra på dagarna (som jobb/plugg) så är det väl självklart att jag prioriterar det före. Men eftersom jag i nuläget inte har något att göra så har jag bloggen istället = bättre än att bara stirra in i väggen.

Men på vilket sätt är det produktivt eller gynnsamt eller bra att få uppmärksamhet baserad på att man är passiv och improduktiv? Det hela blir ju en extremt kontraproduktiv och ond cirkel där mer uppmärksamhet = mer passivitet. Du belönas ju för att sitta på häcken och göra ingenting = inte bra.

Fast jag får ju inte positiv respons på att jag gör INGENTING. Jag får ju det på det jag skriver, mina texter liksom. Så Det är lite skillnad där. Hade folk skrivit till mig och sagt att jag typ ska fortsätta att bara sitta och göra ingenting skulle jag reagera, för DET är fel. Enligt mig.

Jag säger det igen - det är pga uppmuntrande kommentarer (pepp-pushningar osv) jag mår bra av att blogga. Det är DEN uppmärksamheten jag syftar på.

Till vilket pris som helst? Man kan inte bli omtyckt av alla, det är fullständigt orimligt. Läggmatcher utvecklar ingen. Själv föredrar jag att bli ogillad för något jag är framför att bli gillad för något jag inte är.

Nej, det sa jag aldrig. Självklart kan man inte bli omtyckt av alla. Det förstår väl jag med. Jag går inte runt och älskar varenda människa jag ser. Jag menar bara att oavsett om man inte gillar en person så ska man kunna acceptera varandra. Jag har alltid varit den som alltid var kompis med alla. Oavsett liksom handikapp, ursprung, smal, tjock, mörk, ljus, grön, töntig, cool osv. Jag har aldrig haft en "ond" tanke om folk innan jag lärt känna dom. Jag har alltid velat vara omtyckt tillbaka. Men jag har också alltid varit väldigt godtrogen och trott gott om varenda människa.

Självklart ska man prioritera sitt egna mående i första hand.

(Det är lite det jag menar med brist på substans: Du tycker ju ingenting på din blogg och när du väl tycker någonting så åtföljs det alltid av att du i princip ber om ursäkt för att du finns och mer eller mindre tar tillbaka det du just sagt.)

Nej jag skriver inte ofta om mina åsikter och vad jag tycker. Jo, jag ber väldigt ofta (typ) om ursäkt för att jag finns och fortfarande lever och andas. Jag VET att det skulle underlätta om jag bara försvann, MEN, det är väl bara mitt huvud som tänker så. Jag är ju omtyckt och älskad och jag vet det, men det är ändå något som gör att jag liksom inte kan förstå att det är så.

Det är den biten jag försöker jobba på också. Att kunna acceptera det jag har och leva i nuet. Och just det där med att jag känner efter - jag vet att jag gör det. Jag har varit sån hela mitt liv och jag är absolut medveten om att jag tänker för mycket och agerar efter mitt tänkande = ond cirkel.

Men jag ser ändå en utveckling, även fast det går väldigt väldigt långsamt stundtals så har jag utvecklats enormt mycket. Och jag får inte glömma att tänka så. Ser jag tillbaka så har jag blivit en hel annan människa. Bara på något år har jag lärt mig att kunna uttrycka vad jag tycker och känner i tal. Förut skrev jag bara då jag slapp prata. Men nu har jag lärt mig det och det är en stor lättnad att faktiskt kunna öppna käften och kläcka ur ord.

 

[imzork]

Sv: Varför sover jag så mycket?

Nej, jag vet. Bloggen gör inte att jag får MINDRE ork att göra annat.

Jo, lägger man åtta timmar på att göra något vadsomhelst så är det en tredjedel av dygnets timmar. Det säger sig självt att det kräver energi att syssla med något i den omfattningen.

Jag menar, skulle jag ha något annat att göra på dagarna (som jobb/plugg) så är det väl självklart att jag prioriterar det före.

Är det? Du gör ju å andra sidan inte så mycket för att göra något annat än att pilla med bloggen. Hikikomori-aktiviteter är du skeptisk till p.g.a. "okända människor" och du "kommer inte iväg" - och pillar därför med bloggen i stället o.s.v.

Fast jag får ju inte positiv respons på att jag gör INGENTING. Jag får ju det på det jag skriver, mina texter liksom.

Som handlar om att du gör ingenting. Det är lite shopping och lite restauranger och sedan är det uggla vid datorn för att pojkvännen tittar på fotboll eller uggla vid datorn för att du inte har något bättre för dig. Eftersom du får uppmärksamhet på bloggen är du uppenbarligen mindre benägen att söka dig utanför den - annars hade du inte ägnat den så mycket tid i en sådan omfattning att det blir passiviserande. Bloggpill i åtta timmar om dagen = passiviserade men ger uppmärksamhet = positiv respons = ännu mer bloggpill = ännu mer passiviserad o.s.v. 2000 besökare = mer penägen att pilla blog = fler besökare = pilla blogg o.s.v.

Nej jag skriver inte ofta om mina åsikter och vad jag tycker. Jo, jag ber väldigt ofta (typ) om ursäkt för att jag finns och fortfarande lever och andas.

Varför?

Jag VET att det skulle underlätta om jag bara försvann

Amen lägg ner offerkoftan.

Och just det där med att jag känner efter - jag vet att jag gör det. Jag har varit sån hela mitt liv och jag är absolut medveten om att jag tänker för mycket och agerar efter mitt tänkande = ond cirkel.

Så sluta. För nu funderar du på att du funderar för mycket. Lägg ner bara.