Sv: Varför sover jag så mycket?
Har ingen sagt att du ska. Bara att det är fullständigt orimligt att ägna så mycket tid åt den varje dag och prioritera den så högt och därmed inte ha tid/ork för andra - viktigare - saker.
Nej, jag vet. Bloggen gör inte att jag får MINDRE ork att göra annat. Jag menar, skulle jag ha något annat att göra på dagarna (som jobb/plugg) så är det väl självklart att jag prioriterar det före. Men eftersom jag i nuläget inte har något att göra så har jag bloggen istället = bättre än att bara stirra in i väggen.
Men på vilket sätt är det produktivt eller gynnsamt eller bra att få uppmärksamhet baserad på att man är passiv och improduktiv? Det hela blir ju en extremt kontraproduktiv och ond cirkel där mer uppmärksamhet = mer passivitet. Du belönas ju för att sitta på häcken och göra ingenting = inte bra.
Fast jag får ju inte positiv respons på att jag gör INGENTING. Jag får ju det på det jag skriver, mina texter liksom. Så Det är lite skillnad där. Hade folk skrivit till mig och sagt att jag typ ska fortsätta att bara sitta och göra ingenting skulle jag reagera, för DET är fel. Enligt mig.
Jag säger det igen - det är pga uppmuntrande kommentarer (pepp-pushningar osv) jag mår bra av att blogga. Det är DEN uppmärksamheten jag syftar på.
Till vilket pris som helst? Man kan inte bli omtyckt av alla, det är fullständigt orimligt. Läggmatcher utvecklar ingen. Själv föredrar jag att bli ogillad för något jag är framför att bli gillad för något jag inte är.
Nej, det sa jag aldrig. Självklart kan man inte bli omtyckt av alla. Det förstår väl jag med. Jag går inte runt och älskar varenda människa jag ser. Jag menar bara att oavsett om man inte gillar en person så ska man kunna acceptera varandra. Jag har alltid varit den som alltid var kompis med alla. Oavsett liksom handikapp, ursprung, smal, tjock, mörk, ljus, grön, töntig, cool osv. Jag har aldrig haft en "ond" tanke om folk innan jag lärt känna dom. Jag har alltid velat vara omtyckt tillbaka. Men jag har också alltid varit väldigt godtrogen och trott gott om varenda människa.
Självklart ska man prioritera sitt egna mående i första hand.
(Det är lite det jag menar med brist på substans: Du tycker ju ingenting på din blogg och när du väl tycker någonting så åtföljs det alltid av att du i princip ber om ursäkt för att du finns och mer eller mindre tar tillbaka det du just sagt.)
Nej jag skriver inte ofta om mina åsikter och vad jag tycker. Jo, jag ber väldigt ofta (typ) om ursäkt för att jag finns och fortfarande lever och andas. Jag VET att det skulle underlätta om jag bara försvann, MEN, det är väl bara mitt huvud som tänker så. Jag är ju omtyckt och älskad och jag vet det, men det är ändå något som gör att jag liksom inte kan förstå att det är så.
Det är den biten jag försöker jobba på också. Att kunna acceptera det jag har och leva i nuet. Och just det där med att jag känner efter - jag vet att jag gör det. Jag har varit sån hela mitt liv och jag är absolut medveten om att jag tänker för mycket och agerar efter mitt tänkande = ond cirkel.
Men jag ser ändå en utveckling, även fast det går väldigt väldigt långsamt stundtals så har jag utvecklats enormt mycket. Och jag får inte glömma att tänka så. Ser jag tillbaka så har jag blivit en hel annan människa. Bara på något år har jag lärt mig att kunna uttrycka vad jag tycker och känner i tal. Förut skrev jag bara då jag slapp prata. Men nu har jag lärt mig det och det är en stor lättnad att faktiskt kunna öppna käften och kläcka ur ord.