Varför självmordstankar?

[Plötsligt]

Gammal användare, nytt nick.

Har fått självmordstankar sen ett tag tillbaka. Allt fysiskt är kollat hos VC men psykolog har kö. Det är så konstigt för mitt liv är jättebra. Jag har allt jag vill ha i livet. Ändå har jag som ett stort hål i mig nu. Kan knappt äta, duscha etc. Ekonomin är dålig för första gången på länge men det ska jag väl inte vilja dö för???

Vet inte vad som är fel men vill hitta det och fixa det. Bor själv och när jag skrev samma sak till familjen så fick jag bara ledsen smiley tillbaka.

Obsobs vill inte dö nu och inte några planer eller så så oroa er inte för det

 

[Texaz]

Tänker att en samtalskontakt kan vara bra, tills du får kontakt med psykolog eller liknande inom vården.
Brukar tipsa om diakon eller präst i Svenska kyrkan, de har utbildning i samtal, och tar varken betalt eller journalför.
Inget krav att vara troende, och de har även total tystnadsplikt.

 

[Milosari]

Gammal användare, nytt nick.

Har fått självmordstankar sen ett tag tillbaka. Allt fysiskt är kollat hos VC men psykolog har kö. Det är så konstigt för mitt liv är jättebra. Jag har allt jag vill ha i livet. Ändå har jag som ett stort hål i mig nu. Kan knappt äta, duscha etc. Ekonomin är dålig för första gången på länge men det ska jag väl inte vilja dö för???

Vet inte vad som är fel men vill hitta det och fixa det. Bor själv och när jag skrev samma sak till familjen så fick jag bara ledsen smiley tillbaka.

Obsobs vill inte dö nu och inte några planer eller så så oroa er inte för det

Tipsar om att det finns telefonlinjer om det börjar närma sig en kris. Det är människor som fått utbildning i hur man lotsar människor med självmordstankar.

Sen tänker jag att det du beskriver låter som en klassisk depression och det drabbar många, ibland utan anledning, ibland pga psykiska påfrestningar eller fysiska sjukdomar. Som en första åtgärd när allt fysiskt är uteslutet kanske medicinering är att rekommendera när man tänker att man vill avsluta sitt liv? Vad säger VC om det?

 

[Plötsligt]

Tipsar om att det finns telefonlinjer om det börjar närma sig en kris. Det är människor som fått utbildning i hur man lotsar människor med självmordstankar.

Sen tänker jag att det du beskriver låter som en klassisk depression och det drabbar många, ibland utan anledning, ibland pga psykiska påfrestningar eller fysiska sjukdomar. Som en första åtgärd när allt fysiskt är uteslutet kanske medicinering är att rekommendera när man tänker att man vill avsluta sitt liv? Vad säger VC om det?

Nä alltså jag vill inte avsluta mitt liv. Jag kan bara inte må såhär länge till utan att livet förstörs av det.

men jag vill inte ha medicin. jag vill veta vad som är fel först

 

[Grazing]

Nä alltså jag vill inte avsluta mitt liv. Jag kan bara inte må såhär länge till utan att livet förstörs av det.

men jag vill inte ha medicin. jag vill veta vad som är fel först

Oftast finns ingen logisk förklaring, medicin är inte dåligt i sådana lägen.

 

[Milosari]

Nä alltså jag vill inte avsluta mitt liv. Jag kan bara inte må såhär länge till utan att livet förstörs av det.

men jag vill inte ha medicin. jag vill veta vad som är fel först

Det är inte säkert att det finns ett svar. "Obalans bland signalsubstanser" kan göra att man mår så dåligt att man inte kommer ur sängen. Mediciner hjälper mot det.

 

[Plötsligt]

Det är inte säkert att det finns ett svar. "Obalans bland signalsubstanser" kan göra att man mår så dåligt att man inte kommer ur sängen. Mediciner hjälper mot det.

då vill jag nog hellre dö helt ärligt.

 

[Grazing]

då vill jag nog hellre dö helt ärligt.

Varför?

 

[Milosari]

då vill jag nog hellre dö helt ärligt.

Varför det? Det är inget konstigt eller farligt att äta medicin mot depression. De vanliga sorterna är "milda" med få biverkningar och påverkar inte dig annat än att du får tillbaka din ork. Det är inte konstigare än att medicinera mot annat.

 

[Cattis_E]

då vill jag nog hellre dö helt ärligt.

Varför är det så hemskt att det kan bero på att till exempel stress eller annan belastning (som man är medveten eller omedveten om) kan skapa en obalans (brist tex) av ämnen i hjärnan och göra så man mår så dåligt?

Det är väl inte så mycket konstigare än att man kan få vitamin- och Mineral brister egentligen?

Kan du inte prova med någon sådan psykolog på videosamtal medan du väntar? Mindler, Kry mfl har sådana tjänster.

//En som hittat ut till andra sidan en gång i tiden.

 

[Plötsligt]

För jag tror inte det är depression utan anledning. alltså, om jag inte hittar något att leva för så är det inte så fel att inte leva. Upp till mig då. Men jag tänker liksom inte börja käka medicin innan jag ens försökt leta upp vad som är fel, och är det verkligen BARA mig det är fel på så är jag inte så jädra värdefull att det ska medicineras en massa.

Det är så det är för MIG.

 

[Milosari]

För jag tror inte det är depression utan anledning. alltså, om jag inte hittar något att leva för så är det inte så fel att inte leva. Upp till mig då. Men jag tänker liksom inte börja käka medicin innan jag ens försökt leta upp vad som är fel, och är det verkligen BARA mig det är fel på så är jag inte så jädra värdefull att det ska medicineras en massa.

Det är så det är för MIG.

Tror du att just din depression har en anledning eller är det generellt?

Så länge du kan sköta ditt dagliga liv och INTE har självmordstankar så är samtalsterapi bra och så, men depression är en farlig sjukdom och det får man inte glömma bort. Medicinering är väldigt effektivt för att minska konsekvenserna av sjukdomen.

 

[Grazing]

För jag tror inte det är depression utan anledning. alltså, om jag inte hittar något att leva för så är det inte så fel att inte leva. Upp till mig då. Men jag tänker liksom inte börja käka medicin innan jag ens försökt leta upp vad som är fel, och är det verkligen BARA mig det är fel på så är jag inte så jädra värdefull att det ska medicineras en massa.

Det är så det är för MIG.

Men där har du fel helt enkelt, depression kommer oavsett hur bra ens liv är. Det är inte alltid ens livssituation som avgör huruvida man blir deprimerad eller inte.

Depression är som vilken sjukdom som helst, trist att se det som att det är värre än att medicinera för något annat fysiskt fel.

Trist syn för övrigt du har isåfall på folk som är i behov av medicin...

 

[Plötsligt]

Jag tror att just MITT mående har en anledning, som jag vill hitta. Hur det är för andra känns inte så relevant

 

[Grazing]

Jag tror att just MITT mående har en anledning, som jag vill hitta. Hur det är för andra känns inte så relevant

Du frågade "Varför självmordstankar" och du fick svar. Om du nu vet att din depression, om det är det, kommit pga anledningar utifrån så varför startade du tråden?

För att få sitt liv tillbaka så måste man vara öppen för alla behandlingar. Om det nu är så att du har en kemisk obalans som orsakar ditt mående så kan du inte prata dig ur det, då är medicin en stor räddning.

 

[Plötsligt]

Du frågade "Varför självmordstankar" och du fick svar. Om du nu vet att din depression, om det är det, kommit pga anledningar utifrån så varför startade du tråden?

men om svaret bara är att det är fel på mig så är det dags för mig att tacka och gå. det är MITT beslut. frågan jag ställer är vad som är fel och tror du att det BARA kan vara mig det är fel på så får det stå för dig

 

[Cattis_E]

Jag tror att just MITT mående har en anledning, som jag vill hitta. Hur det är för andra känns inte så relevant

Kan så vara, men då skulle jag om jag var du försöka hitta en samtalskontskt fortare än att stå i din vcs kö till psykolog om den väntetiden är lång.
Jag förstår dig på ett vis att du vill hitta orsak, men det är ganska klassiskt för depression att känna just att det är fel på MIG.
Det är otroligt tråkigt att man kvickt erbjuds medicin, men får vänta på samtalskontakt.
Idealet vore enligt mig om man kunde påbörja det i samma veva.
Men att du skriver att du hellre dör en att ta medicin är tecken på att det är ganska allvarligt.

Har du berättat att du mår dåligt för någon anhörig? Annars är det läge att göra det.

 

[Grazing]

men om svaret bara är att det är fel på mig så är det dags för mig att tacka och gå. det är MITT beslut. frågan jag ställer är vad som är fel och tror du att det BARA kan vara mig det är fel på så får det stå för dig

Jag tror ingenting om dig, skrev bara att det långt ifrån alltid depression beror på att någonting i livet är fel.

Och igen, det är inget fel att vara i behov av medicin om man behöver det. Och om du nu faktiskt är beredd på att hellre vandra vidare än att ta medicin så är det nog dags att söka hjälp snabbare.

 

[Plötsligt]

Kan så vara, men då skulle jag om jag var du försöka hitta en samtalskontskt fortare än att stå i din vcs kö till psykolog om den väntetiden är lång.
Jag förstår dig på ett vis att du vill hitta orsak, men det är ganska klassiskt för depression att känna just att det är fel på MIG.
Det är otroligt tråkigt att man kvickt erbjuds medicin, men får vänta på samtalskontakt.
Idealet vore enligt mig om man kunde påbörja det i samma veva.
Men att du skriver att du hellre dör en att ta medicin är tecken på att det är ganska allvarligt.

Har du berättat att du mår dåligt för någon anhörig? Annars är det läge att göra det.

men jag känner inte att det är fel på mig, jag känner att det är fel på något i mitt liv.

ja, familjen vet men som sagt, mest ledsen smiley. ingen som vill prata

 

[iNHALE]

men jag vill inte ha medicin. jag vill veta vad som är fel först

Det är självklart bra att försöka reda ut vad som är fel innan man börjar äta mediciner, men det är inte alltid det går. Jag har blivit diagnostiserad med dystymi, förenklat uttryckt kronisk depression, och verken läkare eller psykologer har kunnat komma fram till vad det beror på exakt, har gått i terapi ett antal gånger och terapeuten har gett upp varje gång. Jag har haft vissa svårigheter under barndomen i form av mobbning och missbruk i hemmet men oavsett hur mycket terapi jag går i så gör det ingen skillnad öht och jag anser själv att jag accepterat det som var och har sas "made peace with the past". Jag har heller inga avvikande värden på blodprov och annat. Det enda som faktiskt höjer upp mig är att äta antidepressiva. Jag har accepterat att antingen får jag äta antidepressiva eller så får jag må dåligt, det är de två valen jag har och då är valet ganska enkelt. De allra flesta klarar sig på rätt milda mediciner som sällan har några större biverkningar och att börja äta antidepressiva är nog en av de absolut bästa besluten jag någonsin tagit i mitt liv. Min livsglädje är på samma nivå som hos en normal icke-deprimerad människa, mitt humör är stabilt, min ork är större och ffa jag vill göra saker. Jag ligger inte längre bara i sängen och gör ingenting utan verken ork eller motivation att stiga upp. Jag går inte längre i en vecka eller mer utan att duscha/borsta tänder/borsta hår för att jag inte orkar bry mig.

En sak som är viktig att komma ihåg är att bara för att man börjat äta antidepressiva så ä det inte något man måste göra resten av livet utan det går utmärkt att sluta när man inte längre behöver dem. Min sambo åt samma antidepressiva som jag gör i ca 4 månader, sen behövdes de inte längre, han slutade och har inte behövt dem igen sen dess.

Jag tycker det är jättebra att du börjar med att prata med en psykolog/terapeut/kurator och testar det först, men att säga att du hellre dör än äter antidepressiva låter som att du drar alldeles för stora växlar helt utan anledning. Men jag förstår hur du tänker, man blir arg, frustrerad och hjärnan blir obstinat i sitt despressionhat och då tänker man så, min depressionshjärna är likadan.