Varför okej att sälja häst men inte andra djur?

[Bonica]

Jätte tack för era svar! Jag instämmer egentligen med er, kring att tex hund lever nära sin familj, men jag blir alltid lika facerinerad när man hör någon som omplacerat sin hund och omgivningen dömer ut totalt - fast hunden numera har det 10 gånger bättre för att nya ägaren kan uppfylla behoven på andra sätt, och då inte nödvändigtvis att hundägare nr 1 var en dålig ägare.

Larvigt.

 

[moster]

Hästar har väl varit nyttodjur snarare än sällskapsdjur under en lång tid.

Fast hunden vart ju domesticerad ett bra tag innan hästen väl? Och det var ju inte (bara) för sällskap...

 

[moster]

Larvigt.

Vet inte om jag missförstår? Vad är larvigt? Dom som dömmer ut andra?

 

[Bonica]

Vet inte om jag missförstår? Vad är larvigt? Dom som dömmer ut andra?

Förlåt svarade lite fort. Men ja precis

 

[Badger]

Fast hunden vart ju domesticerad ett bra tag innan hästen väl? Och det var ju inte (bara) för sällskap...

Fast arbetande hundar är det väl ingen som reagerar om de säljs? Jag kanske har fel men det känns som att sälja ett koppel slädhundar eller en vallhund om man sålt fåren är helt normalt? Dessutom att de är mindre omplacerade (billigare än valp) och mer sålda (mer värda än som valp pga träning?).

 

[MiniLi]

Jag blev nog inte dömd av ngn egentligen men när jag omplacerade min hund så kände jag mig som världens sämsta människa. Ibland kan jag fortfarande skämmas lite. Typ för att jag var en så dålig hundägare att jag omplacerade istället för att göra ALLT för att kunna behålla hunden.
Hunden hade det inte dåligt hos mig men jag slutade tycka att träningen var rolig. Jag vet att han har det mycket bättre i sitt nya hem än om han varit kvar hos mig som sällskapshund, men ändå känner jag mig bara dålig.

Ologiskt men ändå. Jag tänker att det är något subtilt kring hur man ”ska” vara som hundägare som lyser igenom..

 

[Voeux]

Kan det också vara så att det är de som kan lite mindre om djur som dömer ut mest? De som förmänskligar hundar, ser de som en familjemedlem och tror att de kommer ligga i hundbädden och grubbla över sin förlorade familj?

Jag ser visserligen min egen hund som familj och det skulle slita i hjärtat att se honom omplacerad, men det betyder ju inte att han känner samma.

 

[kakan89]

För det första är ju hästar ett så pass mycket dyrare intresse. Sen de som jag känner som är lika "seriösa" med sitt hundintresse som de flesta som har egen häst drar sig inte för att ha en hund som passar just det de vill göra. Och omplacerar om hunden inte funkar.

Det jag tror många reagerar på är omplaceringarna på blocket "söt blandras på 10 månader omplaceras pga allegi" eller liknande. Seriösa genomtänkta omplaceringar är det väl ingen som reagerar så starkt på? Jag har själv haft en blockethund men min pappa tar omplaceringar ifrån en uppfödare (hundar som ej är aktuella till avel längre).

Jag tror dock den största skillnaden är i månadskostnaden.

 

[Voeux]

Jag blev nog inte dömd av ngn egentligen men när jag omplacerade min hund så kände jag mig som världens sämsta människa. Ibland kan jag fortfarande skämmas lite. Typ för att jag var en så dålig hundägare att jag omplacerade istället för att göra ALLT för att kunna behålla hunden.
Hunden hade det inte dåligt hos mig men jag slutade tycka att träningen var rolig. Jag vet att han har det mycket bättre i sitt nya hem än om han varit kvar hos mig som sällskapshund, men ändå känner jag mig bara dålig.

Ologiskt men ändå. Jag tänker att det är något subtilt kring hur man ”ska” vara som hundägare som lyser igenom..

Det är väl som med alla antaganden som man inte lyckas leva upp till - det känns skit och man känner sig skit. Men man får ju skilja på hur man själv känner kring det, och hur hunden känner.

 

[moster]

Fast arbetande hundar är det väl ingen som reagerar om de säljs? Jag kanske har fel men det känns som att sälja ett koppel slädhundar eller en vallhund om man sålt fåren är helt normalt? Dessutom att de är mindre omplacerade (billigare än valp) och mer sålda (mer värda än som valp pga träning?).

Dom enda arbetande hundarna som finns i min närhet är tjänstehundar (polis, militär, väktare) och där kan jag instämma i att man byter hundar med varandra om någon skulle ha en som passar bättre, omplacerar när man byter jobb eller när hunden ska pensioneras.

Men det som jag svarade på var att "Hästar har väl varit nyttodjur snarare än sällskapsdjur under en lång tid." Jag vet inte riktigt om jag tänker fel, men hunden har varit i människans tjänst längre än hästen. Och idag har vi kvar fler arbeten för hunden än för hästen. Även om hästen tidigare har varit mer(?) värd för människan?

Idag har vi ju fler arbetande hundar än vad vi har hästar - beroende lite på hur man räknar.
Ska man se det som mera nyttodjur så är ju hästen då "bara" i tjänst hos polisen med stall i Malmö Göteborg och Stockholm och typ hovstallet och högvakten i Stockholm.
Hundarna som är i tjänst finns ju över hela landet hos poliser, väktare, militärer, räddningshundar, men även blindhundar, vårdhundar, jakthundar osv. Ridskolehästarna behöver väl räknas in som arbetande hästar iof. Räknar man in tävlingshästar så borde man ju oxå räkna in dom hundar som tävlar...

Som svaret på frågan kring "Hästar har väl varit nyttodjur snarare än sällskapsdjur under en lång tid" så skulle jag väl säga att hästen idag räknas mera som ett sällskapsdjur än ett nyttodjur och då hunden isånnafall - med flera "yrken" borde räknas mera som ett nyttodjur?

A som sagt, jag vet inte om jag tänker fel/snurrat ihop det ordentligt i mitt eget huvud Och det vart nog inte helt rätt att lägga det här inlägget som svar till dig men nu blev det så, Sorry!

 

[MiniLi]

Det är väl som med alla antaganden som man inte lyckas leva upp till - det känns skit och man känner sig skit. Men man får ju skilja på hur man själv känner kring det, och hur hunden känner.

Ja självklart skiljer jag på hur det känns för mig och hur det känns för hunden. Uppenbarligen, annars hade ju hunden varit kvar här om jag bara skulle tänka på mina känslor.

 

[kakan89]

Dom enda arbetande hundarna som finns i min närhet är tjänstehundar (polis, militär, väktare) och där kan jag instämma i att man byter hundar med varandra om någon skulle ha en som passar bättre, omplacerar när man byter jobb eller när hunden ska pensioneras.

Men det som jag svarade på var att "Hästar har väl varit nyttodjur snarare än sällskapsdjur under en lång tid." Jag vet inte riktigt om jag tänker fel, men hunden har varit i människans tjänst längre än hästen. Och idag har vi kvar fler arbeten för hunden än för hästen. Även om hästen tidigare har varit mer(?) värd för människan?

Idag har vi ju fler arbetande hundar än vad vi har hästar - beroende lite på hur man räknar.
Ska man se det som mera nyttodjur så är ju hästen då "bara" i tjänst hos polisen med stall i Malmö Göteborg och Stockholm och typ hovstallet och högvakten i Stockholm.
Hundarna som är i tjänst finns ju över hela landet hos poliser, väktare, militärer, räddningshundar, men även blindhundar, vårdhundar osv. Ridskolehästarna behöver väl räknas in som arbetande hästar iof. Räknar man in tävlingshästar så borde man ju oxå räkna in dom hundar som tävlar...

Som svaret på frågan kring "Hästar har väl varit nyttodjur snarare än sällskapsdjur under en lång tid" så skulle jag väl säga att hästen idag räknas mera som ett sällskapsdjur än ett nyttodjur och då hunden isånnafall - med flera "yrken" borde räknas mera som ett nyttodjur?

A som sagt, jag vet inte om jag tänker fel/snurrat ihop det ordentligt i mitt eget huvud Och det vart nog inte helt rätt att lägga det här inlägget som svar till dig men nu blev det så, Sorry!

Finns ju ett antal brukshästar i tjänst också.

 

[moster]

För det första är ju hästar ett så pass mycket dyrare intresse. Sen de som jag känner som är lika "seriösa" med sitt hundintresse som de flesta som har egen häst drar sig inte för att ha en hund som passar just det de vill göra. Och omplacerar om hunden inte funkar.

Det jag tror många reagerar på är omplaceringarna på blocket "söt blandras på 10 månader omplaceras pga allegi" eller liknande. Seriösa genomtänkta omplaceringar är det väl ingen som reagerar så starkt på? Jag har själv haft en blockethund men min pappa tar omplaceringar ifrån en uppfödare (hundar som ej är aktuella till avel längre).

Jag tror dock den största skillnaden är i månadskostnaden.

Det kan absolut vara så som du säger, och även några till tror jag i tråden - att det egentligen handlar om det här med impuls köpta hundar som man sen inte vet man ska göra av.
I den lilla hundvärld jag finns i - mycket långt ut i kanten, så hamnar inte dom flesta hundarna med seriösa ägare på blocket utan dom går via kontakter. Sen går det ju alltid att hitta guldkorn även på blocket! .

Sen finns det väl även en mentalitet att någon som aldrig har hållit på med hästar bara kan gå och köpa sig en utan det vanligaste är att man börjar på ridskola. När man köper hund så finns ju ingen hundskola att pröva på innan som man vet vad det är.

 

[moster]

Kan det också vara så att det är de som kan lite mindre om djur som dömer ut mest? De som förmänskligar hundar, ser de som en familjemedlem och tror att de kommer ligga i hundbädden och grubbla över sin förlorade familj?

Jag ser visserligen min egen hund som familj och det skulle slita i hjärtat att se honom omplacerad, men det betyder ju inte att han känner samma.

Jo så kan det säkert vara, samtidigt är det väl oxå som många säger att hunden blir en familjemedlem eftersom den är med hela tiden, medans hästen kanske blir en väldigt god vän man besöker varje dag - utan att egentligen jämföra häst och hundägare och vem som tycker om och värderar sitt djur högst.

 

[Badger]

Dom enda arbetande hundarna som finns i min närhet är tjänstehundar (polis, militär, väktare) och där kan jag instämma i att man byter hundar med varandra om någon skulle ha en som passar bättre, omplacerar när man byter jobb eller när hunden ska pensioneras.

Men det som jag svarade på var att "Hästar har väl varit nyttodjur snarare än sällskapsdjur under en lång tid." Jag vet inte riktigt om jag tänker fel, men hunden har varit i människans tjänst längre än hästen. Och idag har vi kvar fler arbeten för hunden än för hästen. Även om hästen tidigare har varit mer(?) värd för människan?

Idag har vi ju fler arbetande hundar än vad vi har hästar - beroende lite på hur man räknar.
Ska man se det som mera nyttodjur så är ju hästen då "bara" i tjänst hos polisen med stall i Malmö Göteborg och Stockholm och typ hovstallet och högvakten i Stockholm.
Hundarna som är i tjänst finns ju över hela landet hos poliser, väktare, militärer, räddningshundar, men även blindhundar, vårdhundar osv. Ridskolehästarna behöver väl räknas in som arbetande hästar iof. Räknar man in tävlingshästar så borde man ju oxå räkna in dom hundar som tävlar...

Som svaret på frågan kring "Hästar har väl varit nyttodjur snarare än sällskapsdjur under en lång tid" så skulle jag väl säga att hästen idag räknas mera som ett sällskapsdjur än ett nyttodjur och då hunden isånnafall - med flera "yrken" borde räknas mera som ett nyttodjur?

A som sagt, jag vet inte om jag tänker fel/snurrat ihop det ordentligt i mitt eget huvud Och det vart nog inte helt rätt att lägga det här inlägget som svar till dig men nu blev det så, Sorry!

Ja jag tror att vi tänker ganska olika egentligen där och att jag inte alls bara tänker på militärhundar.

Nej jag menar inte att förmänskliga även om det kan låta så. Men jag tror att varelser mår bra av att göra någonting.

Dvs hästen bor i ett stall och har en uppgift, bära en ryttare hit eller dit på en viss nivå. Hästen tycker om sin ägare men kanske även sin uppgift. Dvs om uppgiften försvinner, barnet växer ur hästen som är 11 år gammal och älskar att hoppa, så vinner hästen en hel del också på att få behålla sin livsuppgift och få ett nytt barn än att ha varken eller och bli påhälsad i hagen ibland sina resterande 22 år.

Dvs som någon skrev att hästens uppgift ju inte är så hårt bunden till familjen som en sällskapshunds. Sällskapshunden har väl som uppgift att hänga med sin familj osv.

Vallhunden har en gård och har som uppgift att ta hand om får. Att när man flyttar till staden från landet ta vallhunden under armen och ha den i en lägenhet kan säkert vara ett värre byte än att få stanna på gården med sin uppgift och få en ny människopolare. (stött på ett sådant fall där hunden blev väldigt glad över att få komma tillbaka till gården, och den nya gårdsägaren blev väldigt glad över att få en bra vallhund.)

Så folk i allmänhet är väl vana vid att se hästen som ett (stenkorkat, jmf cykel) nyttodjur -även om nyttan är att bära barn i skogen.

och hunden som ett sällskapsdjur -även om det är en skicklig polishund. Jag tror inte ens alla vet att polishundar kan börja med en fodervärd och sedan få sin polis när de är färdigtränade och sedan väl kanske flytta igen när de pensioneras.

Folk betraktar säkert hundar som bebisar och hästar som mopeder (trots att det ena är lika fel som det andra) och då blir magreaktionen därefter.

Sedan är det ju garanterat tradition, dvs att på 40-talet fanns säkert fler nyttohästar än sällskapshästar medan man samtidigt såg mycket familjehundar i stan (och kanske färre handikapphundar, knarkhundar, blindhundar osv).

Och så åldern på djuren såklart, 25 år är längre tid än 9 (som väl vissa stora hundar blir) och 30-40 år är längre än 14 som väl vissa nättare hundar blir.

 

[Mia_R]

Jag har haft flera omplacerade hundar och ser inget problem i det. Tycker det är vanligt med annonser gällande omplacerade djur och där står det oftast pga ändrade förhållanden. Att omplacera ett djur är ju bättre än att avliva dem om de har många år kvar.

Ex hade en mycket trevlig och väluppfostrad hund från hundstallet när vi träffades. Stor blandras som levde i många år till. Jag hade en hund som jag fick avliva i höstas, han fick fem fina år hos mig. Ingen problemhund. De två som är hos mig nu var en problemhund när han kom, den andra inte.

Två av omplacerade katter som jag haft kom från bra hem men behövde av olika anledningar omplacerad. En omplacering var misskött.

 

[tuaphua]

Om jag kikar på de som arbetar ihop med sin hund, har tydliga mål med den alt de som haft det och köpt hund därefter och nu av olika skäl inte kan matcha hundens behov så tycker inte jag det är direkt olikt hästägare med dito syn på sin häst.
Man säljer om det inte funkar.

Sen har vi ju lite av ett problem i hästvärlden där kunskap armas ur, hästarna blivit större/känsligare/rörligare etc. Många köper för mkt häst. En del säljer då.
Och en del säljer när de vill avancera.
Hundfolk som fått intresse av sån som hunden inte kan matcha kan ju ofta ha kvar gammelhunden och köpa en till mer lämpad. Det blir ju väldigt mkt dyrare att göra så med häst.

Jag upplever inte att folk i min närhet aktar sig för att omplacera husdjur vid behov. Och inte heller att de ser ner på de som gör det.

Mina 5 hundar har alla varit vuxna omplaceringar. 3 av dem(mina senaste) från toppenhem och utan problembeteende.

 

[aiquen]

Jag vet inte om jag tycker att det är problematiskt eller särskilt ovanligt generellt att omplacera eller sälja andra djur än hästar? Däremot att det kanske inte alltid görs på ett särskilt snyggt sätt när det gäller vanliga sällskapsdjur. Eller på ett sätt där man kan vara mer säker på att djuret får ett gott hem p.g.a. ettt lågt ekonomiskt värde.

Hästar är generellt oändligt mycket dyrare och även svårare att flytta på, om man själv byter bostadsort. Eller att sköta och rida t.ex. under stora livsförändringar, som en graviditet.

Samt att hästar har det ekonomiska värdet att man t.om. kan ha dem som sitt levebröd (tävla, utbilda, avla).

Sedan tror jag också att det kan spela roll att hästar inte är sällskapsdjur på det sättet att man har dem i sängen, så som andra djur har kommit att bli.

Därför kanske hästmarknaden kan ses som större eller mer ”affärsmässig”.

 

[Badger]

Ja jag tror att vi tänker ganska olika egentligen där och att jag inte alls bara tänker på militärhundar.

Nej jag menar inte att förmänskliga även om det kan låta så. Men jag tror att varelser mår bra av att göra någonting.

Dvs hästen bor i ett stall och har en uppgift, bära en ryttare hit eller dit på en viss nivå. Hästen tycker om sin ägare men kanske även sin uppgift. Dvs om uppgiften försvinner, barnet växer ur hästen som är 11 år gammal och älskar att hoppa, så vinner hästen en hel del också på att få behålla sin livsuppgift och få ett nytt barn än att ha varken eller och bli påhälsad i hagen ibland sina resterande 22 år.

Dvs som någon skrev att hästens uppgift ju inte är så hårt bunden till familjen som en sällskapshunds. Sällskapshunden har väl som uppgift att hänga med sin familj osv.

Vallhunden har en gård och har som uppgift att ta hand om får. Att när man flyttar till staden från landet ta vallhunden under armen och ha den i en lägenhet kan säkert vara ett värre byte än att få stanna på gården med sin uppgift och få en ny människopolare. (stött på ett sådant fall där hunden blev väldigt glad över att få komma tillbaka till gården, och den nya gårdsägaren blev väldigt glad över att få en bra vallhund.)

Så folk i allmänhet är väl vana vid att se hästen som ett (stenkorkat, jmf cykel) nyttodjur -även om nyttan är att bära barn i skogen.

och hunden som ett sällskapsdjur -även om det är en skicklig polishund. Jag tror inte ens alla vet att polishundar kan börja med en fodervärd och sedan få sin polis när de är färdigtränade och sedan väl kanske flytta igen när de pensioneras.

Folk betraktar säkert hundar som bebisar och hästar som mopeder (trots att det ena är lika fel som det andra) och då blir magreaktionen därefter.

Sedan är det ju garanterat tradition, dvs att på 40-talet fanns säkert fler nyttohästar än sällskapshästar medan man samtidigt såg mycket familjehundar i stan (och kanske färre handikapphundar, knarkhundar, blindhundar osv).

Och så åldern på djuren såklart, 25 år är längre tid än 9 (som väl vissa stora hundar blir) och 30-40 år är längre än 14 som väl vissa nättare hundar blir.

Dvs för att förtydliga sällskapshunden blir av med både uppgift, ta hand om familjen Andersson, och familj på en gång. Medan arbetsdjuret behåller uppgiften och får en ny familj. Och det kan vara den underliggande känslan som gör att folk som håller på med djur ibland i magkänslan, om än kanske felaktigt, tycker det är lite mer fel att omplacera sällskapshundar.

(För sällskapshunden kan säkert ställa om till att ta uppgiften att vårda familjen Pettersson istället, precis som säkert en vuxen varg kan byta flock och en människa kan få starka band till nya vänner. För hunden är ju inte ett barn som förlorar mamma. Utan en vuxen individ som redan flyttat tikifrån. (jag har ju inte ägt hund alls då, bara hängt med hund så jag gissar här.))

Men med det sagt så känner jag också att det känns lite mer för mig i tanken på att en hund som vuxit upp i en viss familj och inte jobbat med får el dyl ska byta än en häst. För man har ju ändå inte riktigt lovat hästen lika mycket genom att ha sovit tillsammans osv.

 

[Sol]

På kattsidan tror jag det handlar om att katter skaffas så lättvindigt och omplaceras, kastas ut eller avlivas ungefär lika lättvindigt.

Ägare får barn - katten ryker
Ägare får sambo - katten ryker
Ägare skaffar hund - katten ryker
Ägare vill ut och resa - katten ryker

Jag upplever dock att det finns en rätt hög tolerans vid omplacering av ”pensionerade” avelskatter. Försatt vara cynisk: kanske för att folk på det viset kan få hyfsat unga, friska och hälsotestade raskatter för en mindre summa.