Masse
Trådstartare
Såg tråden som fanns här om hur svårt det är att hitta häst att köpa. Jag tycker det är svårare att hitta ärliga köpare. Eftesom jag föder upp hästar måste jag sälja häst ibland och är så ärlig som jag kan vara. Låter dom som är intresserde få chansen i tur och ordning. När någon kommer och tittar så frågar om de verkligen är intresserade, speciellt om det finns fler spekulanter på hästen. Nästan alltid får man till svar "Jag är jätteintresserad och vill komma tillbaka med ...... som också ska titta på hästen. Jag hör av mig sedan och bestämmer tid.". Hör dom av sig? NÄ!
Förra året var där en som var och tittade på en treåring hos mig och var "jätteintresserad" så jag lovade att hålla den och visade sedan vägen där ifrån. När vi kom dit där vi skulle skiljas tryckte jag på mobilen, som hon ringt på, och ringde upp för att säga att hon skull svänga till vänster. Då förstod jag att åter igen var lurad, för så paff som hon blev när jag ringde så visste jag att hon aldrig hade tänkt komma tillbaka. Det första hon sa var "Oj har du mitt telefonnummer"! Det hade väl varit bättre att säga att tyvärr den här hästen är inget för mig, eller?
Skulle de sedan verkligen komma tillbaka så är det inte längre tal om att köpa häst för det priset som jag begärt utan det ska krånglas och helst ska man inte köpa hästen utan "bara" låna. Kan man då inte redan från början säga att man vill ha en foderhäst inte köpa en häst?
Sedan finns det de som börjar pruta redan innan dom har sett hästen. Skickar en mail och frågar om man kan tänka sig att sänka priset. Tycker ni att 40 000 för en treåring med påbörjad inridning är så dyrt att man börjar pruta utan att ens ha sett den? Skulle förstå det om man så konstigheter på/med hästen att man kanske vill minska lite på priset, men osett.
Är det bara jag som råkar ut för de här köparna eller är det fler som liknade erfarenheter?
Förra året var där en som var och tittade på en treåring hos mig och var "jätteintresserad" så jag lovade att hålla den och visade sedan vägen där ifrån. När vi kom dit där vi skulle skiljas tryckte jag på mobilen, som hon ringt på, och ringde upp för att säga att hon skull svänga till vänster. Då förstod jag att åter igen var lurad, för så paff som hon blev när jag ringde så visste jag att hon aldrig hade tänkt komma tillbaka. Det första hon sa var "Oj har du mitt telefonnummer"! Det hade väl varit bättre att säga att tyvärr den här hästen är inget för mig, eller?
Skulle de sedan verkligen komma tillbaka så är det inte längre tal om att köpa häst för det priset som jag begärt utan det ska krånglas och helst ska man inte köpa hästen utan "bara" låna. Kan man då inte redan från början säga att man vill ha en foderhäst inte köpa en häst?
Sedan finns det de som börjar pruta redan innan dom har sett hästen. Skickar en mail och frågar om man kan tänka sig att sänka priset. Tycker ni att 40 000 för en treåring med påbörjad inridning är så dyrt att man börjar pruta utan att ens ha sett den? Skulle förstå det om man så konstigheter på/med hästen att man kanske vill minska lite på priset, men osett.
Är det bara jag som råkar ut för de här köparna eller är det fler som liknade erfarenheter?