när jag mötte IU med dotter så skrotade mina båd a servicehundar omkring lite halvofficiellt i arbete,dvs de var bland vänner så det kudne vara under "icke strikt kommando"(strik kommando är att knappt rör a sig utan tillåtelse,röra sig långsamt och precis som komenderat och definitivt ite hälsa på folk och inet vifta på svansenens,allergiker osv kan han ont av det i stängd amiljöer)
IU o jag stod o pratad eett tag och det tog-ett bra tag-inna n jag fattade tat hon faktikst inte tyckte om hundar...
Det gick nämligen inte att märka..Hundhatare däremot,de märker jag med en gång,och de är oftast de som gapar värst över att "någon" kan vara allergiker..inte klart vem denna någon är....
Eftersom jag arbetar ute i samhället emd tjänstehund,ligger inlagd på sjukhus med tjäsntehund,bevistar onkologens röntgen med tjänstehund,flyger i kabin med tjänstehund(ar) och allt däremellan där livsmedelsaffärer osv tillhör vardagen,så är jag -mycket -vaken på omgivningen s reaktioon,allt för att inte ställa till problem om jag kan undvika det...
men dessutom hävdar jag min lagliga rätt att kunna vistas där jag vill(legaliteterna runtd et här kan tas spearat vid intresse)
jag är mao van att handskas med både allergiker(jag själv hndallergiker som dessutom har astma) och hundfobiker(jag rä jälv rädd för hundar sedan en av servicehundarna dog i chock efter ett hundanfall)
Det är -mycket ovanligt-att stöta på hundhatare,och de har nästan altdi ett gott skäl til sina känslor,i många fall för attde inetf örstår signalerna.
jag har bedrivit rätt omfattande fobiträning av barn med mina hundar...framgångsrikt,och jag vet hur svårt dte kan vara att föröska tolka det "håriga monstret"
IU o dotter hanterad e sin hundaversion mycket snyggt.
och det -fastän-IU dotter och min yngsta servicehund kom ihop sig något,men inte ens det upprörde IU speciellt mycket,då jag uppfattade som att hon förstod sitautionen.
me ddet facit i hand kanjag inte uppfatta IU som hundhatare.
jag kan tycka det är tråkigt att hon inte kan relatera till mian käslor för mina hundar,då de verkar i nästan symbios me d mig och alltså är dne del av mig själv(en vanlig upplevelse hos tjäsntehundförrare,även fysiskt,man väjer tex vidare för hyllor osv,ochdet känns otäckt och konstigt när hunden inet fins där helt plötsligt,om man skulle gå utan den)
jag som ändå stöter å en hel del aversion,int bara mot mitt funktionshinder,utan även mot de hjälpmedle jag valt att använda, tycker kansk e att ha en ickehundälskare på forumet kan i viss afall vara bra.
Därför att vi får veta den -andra sidans upplevelse-.
Vi kan få veta hurd et känns äda in i själen av skräck att se en lös hund komma mot en(jag får nästan panik och går in i-rör du mina hundar så dör du -stadiet,och menar det).
Vi kan lär a oss att se attd et finns andra sidor av det vi tar för givet.
jag lär mih g mycket av att diskutera det här med folk,för jag lär mig VAD de tittar på hos hunden innan de blir rädda,jag ve i vilka situationer de känner sig trängda,och de kanske kan slappna av lite ihop me dmig o mna hundar då de vet atdet är proffs de har att gör amed.
På så vis kan världarna mötas och vi kan enas om att man -behöver inte-tycka om hundar.
men man kan samsas å samma mark med några enkla artighetsregler(tex kan inet hunden gå fot eller springer iväg så ha dne inte lös då!) och då fungerar allt så mycket smidigare.
Nu har ju IU inte drabbats av Flattar i Frihet,gud bevare alls om gör det...
en även då finsn det utrymme för folk so m inet gillar Lågtflygande Reaplans Flatte....
Likaväl som d et fins utrymme för mig som inte ÄLSKAR alla ungar förbehållslöst..
THina