Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?
Varför denna paniska rädsla för belöningar? Tror man verkligen att hundar lyder sämre för att men belönar dom? Hundar lär av två saker, antingen genom att undvika något eller genom att uppnå något.
Så visst fungerar det att "slå näven i bordet" men det är inget måste.
Om det är ledarhundar vi talar om så hade man på min tid vissa kriterier på dom som kunde vara lämpliga, t.ex inställningen till hundar, socialiteten, m.m, om det nu var så effektivt att slå näven i bordet, tja då skulle urvalsmaterialet bli större. Åtminstone jag har vart i med om ett flertal ledarhundar som inte fungerat pga matfixering, översociala m.m och jag har inte upplevt att dressörerna har saknat vilja att visa vem som bestämmer, utan det som brukar hända är att hunde lyckas självbelöna sig lite för oftast och straffet uteblir osv.
När jag tittar på t.ex jakträning så brukar det inta vara någon brist på korrigeringar med hundar som knallar, vallhundar som går för nära fåren, inte ser jag några köttbullar, däremot brukar jag se förare som rusar ut och på olika sätt "tar tag i sina hundar" trots det brukar samma förare ha återkommande problem. Eller hur många förare har man inte sett springa till parkeringen på en BK och gapa åt sin sina skällande hundar, men jag har aldrig sett att deras hundar nästa gång ligger lugnt och avspänt i bilen
Jag vill att såväl min tävlingslydnad som vardagslydnad allitd fungerar, därför är jag noga att befästa den och generalisera, det ska fungera i alla miljöer.
Jag tycker att det är helt ok man vill ha krav eller vad man nu kallar det, men att det skulle vara nödvändigt för att få en lydig hund är fel.
Kravfas har jag alltid tycke varit märkligt, även då det ansågs som en självklarhet:
Inlärningsfas som övergår i en kravfas.
Kravfasen tanken bygger på att hunden kan t.ex kommandot sitt, men en vacker dag tänker hunden; Idag ska jag trotsa, och då går man in med krav.
Jag tror faktiskt inte alls på det, jag tror att många hundar blir väldigt orättvist behandlade på grund av sådan antaganden, hundar är dålig på att generalisera kunskap, och vill man testa ordförståelse på en hund som "kan " kommandot sitt, är det bara att vända ryggen till hunden och sätta sig på golvet för att sedan kommendera sitt, rätt många hundar ser ut som fågelholkar i ansiktet, inte för att dom trotsar utan för att dom har en bristande ordförståelse.
Min hundar lyder mig i alla miljöer, trots att jag numer uteslutande tränar efter belöningsträningsprinciper.
När jag började med hundar, då sa man att för att t.ex få en säker platsliggning så skulle man ha hunden sittande vid sin sida, kopplet i strypläge, sedan skulle man stampa till på kopplet på samma gång som man sa plats, och aldrig berömma hunden, det var enda sättet att få en säker platsliggning. Jag tror att få idag tror att det metoden är nödvändig för en säker platsliggning.
Jag skrev i ett annat inlägg om att jag alltid haft minst en bruksschäfer och alltid hundar med rejäl jaktlust, förr, när det var lagligt använde jag el, det fungerade så länge jag hade attrappen på dom sedan drog dom, jag korrigerade rejält osv, ändå drog hundarna när dom kom utanför min radie.
På senare år så har jag tränar antijakt mycket medvetet, aldrig låta en hund självbelöna sig, genomtänkta belöningar osv, och det fungerar, mina nuvarande hundar drar inte trots att jag inte håller tummen i ögat på dom.
Det är inte nödvändigt att "visa vem som bestämmer" för att få en generellt lydig hund, det fungerar inom vissa gränser, men det fungerar lika bra att tänka igenom vad man vill uppnå och bygga sin dressyr belöningsträning.
Slutligen; När jag för mååånga år sedan utbildade mig till dressör på gamla HS, blev vi dagligen matade med vikten av ovillkorlig lydnad, den uppnåddes enbart genom straff och att visa vem som bestämde, en av lärarna som var en stor ivrare för det visade hur det skulle gå till, döm om min häpnad när båda Vorshtarna drog som avlöningar i skogen, och dom led ingen brist på "krav", det kan jag lova.
