Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?
Här hemma har jag två skolexempel på föriga smarta hundar med stark drift som är uppfostrade med helt olika grundtänk. Tiken är vardagshanterad enl traditionell modell med krav och korrigeringar och hanen är klickad och förstärkt.
Tiken smyger gärna istället för att ta stoppen. Hon kastar en blick över axeln och kollar om man är nära nog att hinna ikapp henne, och smyger vidare om man är tillräckligt långt bort. Hon drar vida lovar om man låter henne vara obevakad i skogen, går bara "fot" i 5 min i taget och smyger bakvägen till det hon vill åt om man säger åt henne att låta det vara.
Hanen håller stenkoll på den roliga och intressanta människan, lyssnar och försöker ambitiöst i nya situationer även utan direkt förstärkning och har en kanonfin stadga i sina beteenden. Han har inga problem att apportera varmkorv, låta kattmaten vara orörd eller ligga plats obevakad på samma fläck i timtal i ett främmande stall fullt av lekande hundar.
Tiken blir lättare och lättare, men så fort jag faller tillbaka i dåliga vanor (korrigeringsträning) så blir hon skitjobbig igen.
Hennes syster bor hos en grymt rutinerad fd. lydnadsmänniska som hållit på med bruksschäfer i många år, och hon säger att hon aldrig stött på maken till hård hund. Ska man korrigera sig igenom till "lydnad" (submissiveness) hos de här hundarna så får man näst intill slå ihjäl dem. Jag gick MH med min tik och hon hade resultat som fick mallefolket på plats att dregla. Stentuff, orädd med bra kamplust, föremålsintresse och en avreaktion som inte ens hinner märkas.
Med klicker och lugn är min tik trevlig, smart och lättlärd. Men ju mer man tar i mot henne, desto hårdare kämpar hon tillbaka, desto olydigare agerar hon och desto klistrigare blir hon i övriga lägen. Jag brukar skämtsamt säga till henne att hon är det ultimata beviset på att korrigeringsbaserad träning inte fungerar
Jag erkänner villigt att jag är för grön inom vallningen för att kunna genomföra den träningen utan negativ förstärkning. Jag kan också se att vissa av inslagen av negativ förstörkning har lett till positiva saker i vardagen. Jag anser dock inte att det är ett tecken på att positiv träning inte fungerar, bara att jag ännu inte är tränare nog att enbart använda det.
/Migo
Här hemma har jag två skolexempel på föriga smarta hundar med stark drift som är uppfostrade med helt olika grundtänk. Tiken är vardagshanterad enl traditionell modell med krav och korrigeringar och hanen är klickad och förstärkt.
Tiken smyger gärna istället för att ta stoppen. Hon kastar en blick över axeln och kollar om man är nära nog att hinna ikapp henne, och smyger vidare om man är tillräckligt långt bort. Hon drar vida lovar om man låter henne vara obevakad i skogen, går bara "fot" i 5 min i taget och smyger bakvägen till det hon vill åt om man säger åt henne att låta det vara.
Hanen håller stenkoll på den roliga och intressanta människan, lyssnar och försöker ambitiöst i nya situationer även utan direkt förstärkning och har en kanonfin stadga i sina beteenden. Han har inga problem att apportera varmkorv, låta kattmaten vara orörd eller ligga plats obevakad på samma fläck i timtal i ett främmande stall fullt av lekande hundar.
Tiken blir lättare och lättare, men så fort jag faller tillbaka i dåliga vanor (korrigeringsträning) så blir hon skitjobbig igen.
Hennes syster bor hos en grymt rutinerad fd. lydnadsmänniska som hållit på med bruksschäfer i många år, och hon säger att hon aldrig stött på maken till hård hund. Ska man korrigera sig igenom till "lydnad" (submissiveness) hos de här hundarna så får man näst intill slå ihjäl dem. Jag gick MH med min tik och hon hade resultat som fick mallefolket på plats att dregla. Stentuff, orädd med bra kamplust, föremålsintresse och en avreaktion som inte ens hinner märkas.
Med klicker och lugn är min tik trevlig, smart och lättlärd. Men ju mer man tar i mot henne, desto hårdare kämpar hon tillbaka, desto olydigare agerar hon och desto klistrigare blir hon i övriga lägen. Jag brukar skämtsamt säga till henne att hon är det ultimata beviset på att korrigeringsbaserad träning inte fungerar
Jag erkänner villigt att jag är för grön inom vallningen för att kunna genomföra den träningen utan negativ förstärkning. Jag kan också se att vissa av inslagen av negativ förstörkning har lett till positiva saker i vardagen. Jag anser dock inte att det är ett tecken på att positiv träning inte fungerar, bara att jag ännu inte är tränare nog att enbart använda det.
/Migo