Swat
Trådstartare
Nog för att tänket kring hundträning svängt de senaste tio åren, men nu börjar jag verkligen fundera...
Generellt sett så förfasar sej många över att införa krav i sin hundträning och på många håll hörs varningar om att man till varje pris skall undvika att komma i konflikt med sin hund.
Min fråga måste då bli: Och hur fungerar detta för er?!
Mina valpar/unghundar kommer rätt snabbt in i en kravfas i vardagen där jag slutar "be" dem göra saker och talar om för dem att de skall utföra det ena eller det andra.
Självklart använder jag de medel som krävs för att hunden skall förstå när jag är lär in ett nytt moment/ny handling, men när hunden förstått så kommer ett krav.
Som jag ser det så fasnar många, många i dagens läge i ett sorts "ständigt inlärings"-fack... som de aldrig kommer ut till på köpet.
Jag ser förare till vuxna hundar som fortfarande står och lockar och ber hunden att utföra de mest basic saker som hunden skiter högaktningsfullt i och där hundägaren sedan förklara för mej att han/hon inte är rolig nog för att hunden skall lyssna.
Vart fa*en är vi på väg!?
Självklart skall vi plussa och belöna våra hundar när de gör rätt, men därifrån till att missa själva "kravfasen" fullständigt är steget låååååångt.
För mej är det rätt egalt om jag är i trädgården, på parkeringen vid Ica eller på Bk's plan, säger jag sitt så är det sitt som gäller. Mina hundar VET vad sitt är och om de inte lyssnar så är det INTE för att de inte förstår/vet vad kommandot innebär de SKITER helt enkelt i det
Kanske är jag skadad av det faktum att många av de hundar jag tränar faktikst måste fungera i ALLA lägen. De kan inte vara beroende av dubbelkommadon, mutor eller att de är på "rätt plats". En synskadad eller handikappad förare måste veta att hunden kommer göra det den blir tillsagd utan en massa 'om och men'.
Jag kan inte be "mina" kunder att avleda sina hundar eller ta dem åt sidan om det ligger en smörgåstårta på marken, de möter en löptik, det står en galet kaxig rottis på gångvägen och spänner sej! Eller be dem skvallerträna eller börja med jobbiga möten på lååååångt håll osv osv.
Ibland så blir jag helt matt när jag hör resonemang kring hur allt idag går ut på att jag som förare skall vara roligare än allt annat, mer aktiv, busigare osv
När det i mina ögon många gånger handlar om att föraren måste "slå näven i bordet" och förklara att "nu djä*lar gör du som jag säger" punkt.
Hur i hela fridan har vi kommit till denna så extremt snedvridna syn på hunddressyr måste jag få undra!
Där det är "fult" att kräva saker. Där hundar i många fall kan köra över sina förare och dennes köttbullar samtidigt som diverse instruktörer står och hojtar "du måste vara roligare"...
/Swat
Generellt sett så förfasar sej många över att införa krav i sin hundträning och på många håll hörs varningar om att man till varje pris skall undvika att komma i konflikt med sin hund.
Min fråga måste då bli: Och hur fungerar detta för er?!
Mina valpar/unghundar kommer rätt snabbt in i en kravfas i vardagen där jag slutar "be" dem göra saker och talar om för dem att de skall utföra det ena eller det andra.
Självklart använder jag de medel som krävs för att hunden skall förstå när jag är lär in ett nytt moment/ny handling, men när hunden förstått så kommer ett krav.
Som jag ser det så fasnar många, många i dagens läge i ett sorts "ständigt inlärings"-fack... som de aldrig kommer ut till på köpet.
Jag ser förare till vuxna hundar som fortfarande står och lockar och ber hunden att utföra de mest basic saker som hunden skiter högaktningsfullt i och där hundägaren sedan förklara för mej att han/hon inte är rolig nog för att hunden skall lyssna.
Vart fa*en är vi på väg!?
Självklart skall vi plussa och belöna våra hundar när de gör rätt, men därifrån till att missa själva "kravfasen" fullständigt är steget låååååångt.
För mej är det rätt egalt om jag är i trädgården, på parkeringen vid Ica eller på Bk's plan, säger jag sitt så är det sitt som gäller. Mina hundar VET vad sitt är och om de inte lyssnar så är det INTE för att de inte förstår/vet vad kommandot innebär de SKITER helt enkelt i det
Kanske är jag skadad av det faktum att många av de hundar jag tränar faktikst måste fungera i ALLA lägen. De kan inte vara beroende av dubbelkommadon, mutor eller att de är på "rätt plats". En synskadad eller handikappad förare måste veta att hunden kommer göra det den blir tillsagd utan en massa 'om och men'.
Jag kan inte be "mina" kunder att avleda sina hundar eller ta dem åt sidan om det ligger en smörgåstårta på marken, de möter en löptik, det står en galet kaxig rottis på gångvägen och spänner sej! Eller be dem skvallerträna eller börja med jobbiga möten på lååååångt håll osv osv.
Ibland så blir jag helt matt när jag hör resonemang kring hur allt idag går ut på att jag som förare skall vara roligare än allt annat, mer aktiv, busigare osv
När det i mina ögon många gånger handlar om att föraren måste "slå näven i bordet" och förklara att "nu djä*lar gör du som jag säger" punkt.
Hur i hela fridan har vi kommit till denna så extremt snedvridna syn på hunddressyr måste jag få undra!
Där det är "fult" att kräva saker. Där hundar i många fall kan köra över sina förare och dennes köttbullar samtidigt som diverse instruktörer står och hojtar "du måste vara roligare"...
/Swat