Fast jo, det syns väl på bild en hel del, tycker jag, kanske inte i din sits, för den har jag ju inte sett på tävlingsbild, men jag tycker nog att hur hästen går och inte minst utrustningen säger om det är AR.
Ja utrustningen kan man se på bild. Det är vi överens om, men bilder säger inte så mycket om hur ryttaren i fråga rider och tränar.
Bristen på energi i bilderna är en sån sak, formen, bristen på rakriktning, men det kan ju saknas på många andra bilder också givetvis.
Brist på energi är ingenting som är AR. (däremot kanske en missuppfatting) Jag rider inte med mindre energi nu än när jag tävlade. I och med träningen har jag bättre koll på rakriktning nu än då. (lättare att påverka en specifik del av hästen vilket är positivt för träningen och därmed också rakriktningen) Jag vet flera ryttare som tränar för AR tränare och samtidigt tävlar dressyr. Det går hur bra som helst. (varför skulle det inte?)
Hur hästen går på en bild beror förstås på vad det är för häst. En bild av ett kallblod och ett halvblod visar inte hästar som rör sig likadant. (generellt)
Själv vill jag inte dra för stora slutsatser av bilder. Jag kan tala om vad jag tror jag ser, men ser jag ekipaget irl så visar det sig lika ofta vara fel som rätt. Det ÄR bara ögonblick.
Artikeln för något år sedan där en domare/tränare bedömde världselitens sitsar på bild är ett bra exempel. Bilderna var inte fördelaktiga. Tagna under tävling och under dåliga ögonblick. Hälften av ryttarna sågades rejält och då pratar vi världseliten i dressyr. Nej en sån bedömning blir bara fånig. Man kan säga vad som händer i just den sekunden, men inget om hur häst och ryttare fungerar tillsammans som helhet. Alla sekunder insadeln är inte bra. Inte för någon ryttare. Det är också skillnad på träning och tävlingssituationer.
Som vanligt så tror jag det beror mycket på vad ryttaren har för mål med sin ridning. Vill man tävla så måste man sträva efter att visa upp rörelser som ger höga poäng och det är inte alltid de rörelser som bäst tränar och bygger upp hästen. (skillnad träning/tävling) Vill man ha ett stort samspel med sin häst, utveckla hästen i dess egen takt och efter dess förutsättningar så har man ett annan fokus. När tävlingssituationen inte finns med fick i alla fall jag en annan känsla i själva träningen. Den mentala biten för hästen är för mig lika viktig som den fysiska.
Jag tycker fortfarande man ska träna på det sätt som man trivs med, som gör att man utvecklas och som passar ens mål i ridningen. Det finns träningssätt som passar alla som vill rida. Det är så tröttsamt att det alltid ska klagas på att "de gör si och de gör så och det är så feeel"
Jag ser mycket på dressyrbanan som jag tycker är åt helvete, men jag klagar ju inte på alla dressyrryttare för det. Det är ju inte tävlingsdressyrens fel att det finns dåliga ryttare som tävlar.
Det finns bra ryttare och det finns dåliga ryttare. Kommer alltid att finnas. De bra är bra vilken träningsmetod de än ägnar sig åt. De dåliga är dåliga. Kan man inte bara acceptera att det är så och sluta klaga på olika sätt att träna?
Nej, så stor är den inte
