Varför bor du där du bor?

[Calyptra]

Jag är uppväxt strax utanför en större mellanstor stad men trivdes aldrig riktigt, kändes lite som en tvångströja. Efter ett par svängar utomlands och i Stockholm så är jag tillbaka i Stockholm och här blir jag förmodligen kvar. Jag har både min utbildning och mitt jobb här och om jag vill fortsätta inom "mitt område" så är det Stockholm som gäller.

Just nu bor jag väldigt bra med naturen runt hörnet men fortfarande med promenadavstånd till centrum vilket gör att jag på sätt och viss har det bästa av bägge världar.

 

[mandalaki]

Ja.

Småprat mellan grannar tyder på att inkomst snarare än boendestatus avgör vem som får brev. Oavsett ogillar jag väldigt mycket när andra vill kapitalisera på mitt hem. Typ: jag HATAR rådande bostadshysteri.

Men gud, kollar de inkomst och väljer ut vilka som ska få brev efter det? Låter ju skitkonstigt. Det hade ju varit bättre om de tog reda på vilka lägenheter som faktiskt används som BR.

 

[Thalia]

Jag är född och uppvuxen på landet i Småland. Jag flyttade därifrån för att plugga i en större stad och när utbildningen var klar flyttade jag till Stockholm. Jag kommer inte ihåg varför riktigt, men mitt ex var från Stockholm så det kanske var därför vi hamnade här. Nu bor jag i en förort till Stockholm där min nuvarande partner redan bodde och trivs väldigt bra. Det är nära hav och natur och trivsamt. Enda nackdelen är restiden till och från jobb.
Mitt yrke gör att jag känner mig låst till Stockholm, annars hade jag kunnat tänka mig bo i Småland igen.

 

[MiniLi]

Jag bor inte kvar i den stad jag är född och uppvuxen i utan bor i en större stad i samma län, bara typ 5 mil från min hemstad.
Flyttade från hemorten när jag var drygt 20-21 och bodde sen på landet utanför nuvarande stad med mitt ex. När vi sen separerade så var det självklart för mig att flytta in till den här staden.

Jag jobbar här, universitetet finns här, staden är lagom stor och jag uppskattar att ha lite lagom närhet till familjen.
Har aldrig känt någon anledning till att flytta någon annan stans.

 

[Petruska]

Men gud, kollar de inkomst och väljer ut vilka som ska få brev efter det? Låter ju skitkonstigt. Det hade ju varit bättre om de tog reda på vilka lägenheter som faktiskt används som BR.

Jag vet inte. Men tecken tyder på det. Detsamma gäller väl för övrigt de där förbannade breven med låneerbjudanden.

 

[mandalaki]

Jag vet inte. Men tecken tyder på det. Detsamma gäller väl för övrigt de där förbannade breven med låneerbjudanden.

Tröttsamt. Jagad skulle jag dock inte känna mig, snarare skulle jag flina lite skadeglatt åt att de var ute i ogjort väder.

 

[FengurLaugar]

Jag är född här, trivs här och har familj och vänner här Även maken är härifrån. Det är en ganska stor ort så där mina föräldrarbor (där jag bodde tills jag flyttade hemifrån) och till där makens föräldrar bor är det ca 2 mil mellan. Vi bor nu 1,5 km från makens föräldrar. Av en slump blev det så för vi fick chansen att köpa en liten gård med stort hus där vi kunde starta egen familj och ha djur. Vi visste hela tiden att vi ville bo på samma ort som vi är uppvuxna men just var hade inte spelat lika stor roll.

Inga planer på att flytta.

 

[Cilva]

Efter att i två veckor ha befunnit mig i diverse små städer är min stora fråga: varför bor ni där ni bor?
Är det födsel och ohejdad vana? Ett mål i livet? För att det är så vackert? Blev det bara så?

Min sambo ville bo här. Jag tyckte det var okej med ett par villkor, stall och ridbana. Ridvägarna visste jag sedan innan var utmärkta (tallhed). Vi är båda uppvuxna i kommunen och har inga planer på att byta (vi har båda gjort avstickare till andra ställen i kortare perioder).

I övrigt ser jag ingen poäng med att lämna Tornedalen, jag trivs bra även om det på många sätt är långt överallt

 

[Fraggel_Tess]

Jag bor här på grund av min gamla fjordhäst Jag köpte en minishettis som sällskap till gamla fjordan, tyvärr tyckte inte fjordan om den så jag köpte en shettis till och flyttade till pojkvännen som hade gård. Haha...Det hade kanske blivit så ändå, men det gick fortare än tänkt Trivs jättebra på landet här också, 3 mil hem ungefär till föräldrahemmet. Har bott här sedan 2001

 

[MiniLi]

Spinner vidare.. Jag har nog aldrig upplevt att det är själva staden som skulle avgöra om jag trivs eller inte.. Jag skulle nog kunna bo på många ställen. Anpassningsbar liksom.
Jag är inte så beroende av ”utbudet” sålänge det finns lite restauranger, bio, lite affärer osv. Vill inte ha betongkänsla men det tycker jag varierar inom städer. Småstäder kan ju ha extremt tråkiga områden och större städer har ju alltid delar som är lummiga och fina.
Mitt yrke gör att jag kan få jobb varsomhelst så det är inte heller avgörande.

Det är nog mycket slump, vana och nätverk som avgör för min del. Jag ser liksom ingen poäng med att tex flytta jättelångt från min familj när jag ändå har allt jag behöver här. Det känns mest krångligt. Inte för att jag träffar familjen så ofta men uppskattar att ta bilen i 40 minuter när jag väl ska dit.

Jag är inte heller så kinkig kring hur landskapet ser ut. Har svårt att relatera till att det skulle påverka min trivsel.

När jag läser tråden blir det iaf uppenbart att vi kan vara så olika i detta med vart man bor!

 

[Görel]

Jag föddes i Stockholms innerstad och bodde där tills jag började skolan. Då köpte mina föräldrar hus i en norrförort. Så fort jag hade möjlighet flyttade jag in till stan igen och bodde där tills jag skaffade häst. Det blev väldigt opraktiskt med bilpendling, vägtullar och att hitta parkeringsplatser sent på kvällen.
Då flyttade jag till norrförorten bredvid den som jag vuxit upp i. Tänkte att jag skulle köpa mig en liten gård men ville pröva på livet utanför tullarna först. Det funkade bra de första åren men sedan började jag vantrivas allt mer. Av olika skäl blev jag kvar där i många fler år än jag hade tänkt mig.

Jag har insett att jag är stadsmänniska och att jag mår bra av att det händer saker hela tiden. Jag blir rastlös och understimulerad när det är för lugnt. Genom åren har jag övervägt att flytta till Köpenhamn, London eller Berlin men det har aldrig blivit så.

Nu vill jag tillbaka till Stockholms innerstad. Jag har inte råd att köpa så stort boende som jag vill ha, men jag har stått i bostadskö i 24 år och hoppas på att få något vettigt därifrån. I början av förra året blev jag tvåa på en jättefin lägenhet, den som fick den hade köat i 7 dagar (!) längre än mig. Efter att under flera år letat ny bostad via bostadskön utan att få de lägenheter som jag ville ha köpte jag en ny lägenhet för ett halvår sedan. Den ligger i en norrförort som är närmare stan och har stadsmiljö. Jag bor mellan två tunnelbanestationer och har både pendeltåg och tvärbana på nära håll samt en buss in till stan utanför knuten. Jag har flera kompisar inom fem minuters gångavstånd.
Jag kommer inte att bo här hela livet, slutmålet är fortfarande Södermalm igen, men jag mår oerhört mycket bättre här än vad jag gjorde på förra bostadsorten.

 

[Ninnurur]

Jag bor 170 m från mitt föräldrahem. Det räcker så va? /vägrar ens flytta till andra sidan ån i stan

 

[Lena Furberg]

Folk är ju olika. Jag tror att jag skulle känna mig jagad av ett sådant brev. Jag känner mig jagad redan av reklam från satans mäklare som vill sälja min lägenhet. (Där min partner har bott sedan 1979, varför skulle den nu säljas plötsligt?)

Ja, risken är ju att man betraktas som någon som nog snart ska dö, ungefär. Men de små brev som mina föräldrar fick kändes väldigt respektfulla (trots allt...) och vi tog inte illa upp. Jag känner nog minst två personer till som fått sina drömhus just på det viset, där en husägare känt att hens hus ska gå till "rätt person", någon som verkligen älskar huset. (Inte en mäklare, då, med näsa för att göra ett kap...)

 

[Petruska]

Ja, risken är ju att man betraktas som någon som nog snart ska dö, ungefär. Men de små brev som mina föräldrar fick kändes väldigt respektfulla (trots allt...) och vi tog inte illa upp. Jag känner nog minst två personer till som fått sina drömhus just på det viset, där en husägare känt att hens hus ska gå till "rätt person", någon som verkligen älskar huset. (Inte en mäklare, då, med näsa för att göra ett kap...)

Ja. Jag ville inte avråda. Bara visa att såna brev kan slå fel.

 

[Mineur]

Jag ville kombinera mer äventyr (= flytta till ett nytt land) med att göra något vettigt med mitt liv (= plugga på universitetet) efter att ha varit ute och rest i ett år. Var inte ett dugg övertygad om att det här var rätt ställe för mig efter första året, men under år två upptäckte jag plötsligt att staden nästlat sig in i mitt hjärta och att jag inte riktigt kunde med att flytta härifrån. Det brukar tydligen vara så för folk som kommer hit; det tar ett tag innan man till fullo inser och uppskattar stadens charm och potential, men när man väl gjort det är man förlorad. Och här sitter jag nu, 7 år senare.

Eftersom jag också råkade hitta en sambo här, som kommer härifrån och har mycket av sin släkt och vänner här, känns det inte aktuellt att flytta. Jag vill inte bo någon annanstans inom Skottland, men skulle vi flytta inom Storbritannien finns det gullig by i nordöstra England som jag skulle vilja bo i. Närhet till släkt, vänner och flygplatser (vilket alltså innebär att även jag är nära släkt och vänner, det tar totalt ca 6 h från min dörr till mina föräldrars) är dock för viktigt i nuläget för att det ska bli aktuellt.

En flytt till Sverige är inte heller aktuellt. Ett tag var jag väldigt inne på det, men jag har insett att jag förmodligen skulle ha svårt att leva med de höga kostnaderna, och framförallt skulle jag sakna den skotska kulturen och livsstilen jag har här. Den skulle jag aldrig ha i Sverige, av flera anledningar. Jag har heller aldrig bott i Sverige som vuxen utan gav mig ut i världen direkt efter studenten, så jag har lite svårt att förhålla mig till det och har en känsla av att det skulle bli en hel del frustrerande upptäckter och kulturkrockar. Men skulle jag bo i Sverige så skulle jag i alla fall vilja bo i Helsingborg, utan tvekan.

Det jag älskar med min stad är framförallt människorna, den härliga, glada, öppna kulturen, det enorma utbudet av riktigt bra restauranger, det rika kulturlivet, närheten till naturen och faktiskt det "fula ankungen"-rykte som förföljer den och har förföljt den i många år. Det gör att allt känns väldigt ärligt och genuint, till skillnad från huvudstaden 45 minuter bort där jag upplever att allt är mycket mer konstlat och tillknäppt.

 

[Bison]

Vi köpte hus här.
Trivdes så himla bra så blev kvar och skaffade en lägenhet när vi separerade.
Smidigt att pendla till jobbet, väldigt charmig liten stad, finns allt jag behöver, hästen har det bra osv.

 

[Wysiwyg]

För 5 år sedan flyttade jag norrut för studier. Jag kommer från Norrbotten och hade lovat mig själv att ALDRIG bo norr om Stockholm igen. Sen kom jag in på min utbildning och var "tvungen" att flytta. Nu vet jag inte alls var jag ska ta vägen, tar examen om ett halvår. Efter 5 år i samma stad har jag blivit hemma här men jag vill nog inte fortsätta min yrkesverksamma bana här så jag är lite velig över framtidens bostadsort.

 

[Trani]

Jag har för mig att jag också fått någon gång, mina kvarter är blandade HR och BR (bor i HR)

Här händer det då och då att mäklare sätter upp reklam om att sälja i vår port. Hyreshus. Större delen av kvarteret är hyreshus. Pinsamt slappt då informationen är en googling bort. Detta bekräftar mina låga tankar om mäklarsläktet...

 

[the_connemara]

Efter att i två veckor ha befunnit mig i diverse små städer är min stora fråga: varför bor ni där ni bor?
Är det födsel och ohejdad vana? Ett mål i livet? För att det är så vackert? Blev det bara så?

Blev Skåne pga plugg o träffade en kille. Och sedan finns ju alla terrängbanor här så nu flyttar jag inte Fick ett jobb jag älskar o vill behålla typ "hela livet". Separerade i somras (bodde på gård med hästen) och bor nu "tillfälligt" på ett gulligt ställe men det är långt till hästen och väldigt litet. Några år kan jag dock lätt bo här. Men annars hade jag velat ha närmre till hästen utan att komma för långt från jobbet. Typ Dalby eller Södra Sandby hade varit perfekt! Litet krux att jag behöver kunna ladda min bil hemma o det rimmar ju sämre med lägenhet, spec i stan. Annars älskar jag att bo enkelt i lägenhet, räcker att ha ekonomiska risken med häst för mig och all den tiden jag vill lägga på honom är också mest kompatibelt med lägenhet.

 

[Halfrek]

Kommer från en pytteby utanför en småstad, flyttade hit för att plugga när jag var 19, är 36 idag. 10 mil "hem" till föräldrar och syskon så inga avstånd att orda om. Trivs och det har verkligen blivit min stad, så har svårt att se att jag kommer flytta.