Varför bor du där du bor?

[Rhinos]

Vi bor här pga att maken och mitt jobb ligger ca 20 mil från varandra, så vi bosatte oss i en småstad i mitten. Vi har ingen familj eller några vänner här alls. Trivs trots det ganska bra och åker tvärs över landet rätt ofta och får socialt utbyte när vi reser och via jobbet. Snart ska vi flytta till min arbetsort för att få mindre pendlingstid och där har vi fler vänner på orten.

 

[FeatherCloud]

Flyttade ursprungligen till staden jag bor utanför för att plugga. En bidragande orsak till att jag valde att plugga här var nog att mamma är från trakten. Flyttade så småningom till Skåne för ny utbildning men eftersom jag tyckte att det här hade blivit ”hemma” tänkte jag alltid att jag skulle flytta tillbaka sen, och så blev det. Nu i efterhand så hade jag kunnat bo på en massa ställen, men jag trivs bra med jobbet och staden och har ingen anledning att flytta.

Huset vi bor i är allt vi vill ha. Efter en annan visning med ett hus som inte motsvarade förväntningarna körde vi förbi vårt blivande hus (men det visste vi ju inte då) på vägen hem och sa lite i förbigående ”Ungefär sådär skulle man bo..!” men ägnade det inte mer tanke.
Någon månad senare kom vårt hus ut till försäljning och vips var vi husägare. Först när allt var klart kom vi ihåg vad vi sagt om huset tidigare under våren.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag flyttade till Norrland pga studier och blev kvar. Men faktiskt så skrev jag i en tråd på Buke om Norrland som blev en ögonöppnare för mig, och jag insåg att jag verkligen inte trivs här, inte med naturen eller med mentaliteten alls. Så i augusti flyttar hela min familj till ca 3 mil utanför min uppväxtort söderut. En resa på sisådär 70 mil enkel väg. Och det känns bara så jäkla rätt.

Vad roligt!

 

[Kattennizze]

Vad roligt!

Ja otroligt kul!

 

[astronaut]

När jag föddes bodde vi i Skara/Ardala.
Dock bott den mesta av tiden i mitt liv i Skövde.
Hamnade där jag bor nu pga jag hade två val: "bli hemlös eller flytta med mamma". Så blev fast här..

 

[Lena Furberg]

Född och uppvuxen i Norrland, träffade min engelsman i Florida och efter många års flängande mellan USA och England, blev USA för dyrt, England inte så frestande och jag längtade dessutom hem till Sverige. Vi hyrde hus i Norrland och min man genomled en mörk, kall vinter under alla tänkbara kval. Han pratar fortfarande om mörkret, om Konsumbutiken med sin långa knäckebrödsavdelning men bara en pyttehylla för pastasås, mer om mörkret - och så om den ljusa sommaren då det inte gick att sova för att solen aldrig gick ner. OCH MYGGEN! Vid det laget var dottern född och jag ville att hon skulle växa upp här i Sverige. Mannen (som klättrar) ville så långt söderut det bara gick - och hittade Kjugekull, ett litet paradis för bouldering. Så han tog fram en karta, ritade en cirkel runt Kjugekull med max 20 minuters bilvägs radie. Innanför den cirkeln skulle vi bo, om det skulle bli Sverige.

Så det blev det. Jag var förtvivlad, för Skåne ville jag absolut inte bo i. Men då visste jag inte att nordöstra Skåne inte alls ser ut som det Skåne jag föreställt mig, med öppna slättlandskap, utan skogigt, kuperat och med underbara sjöar. SÅ JAG TRIVS!!!

 

[Red_Chili]

Jag bor där jag bor av praktiska skäl. Först född här i Stockholmsförort, sedan bott på andra ställen pga plugg, (långt upp i norr samt utanför Gbg) men hamnat tillbaka för att det varit bäst så med tanke på bostad och jobb.

Jag trivs inte med hur jag bor och kommer förhoppningsvis flytta inom rimlig framtid. Dock blir det inte långt alls, för jag vill verkligen stanna på nuvarande jobbet ett tag till. Men, en bit härifrån finns ett fantastiskt fint hus... Ett litet hus på stor tomt. Jag har passerat det några gånger av olika skäl och tänkt att där, där vill jag bo om jag ska stanna i Sthlms län. Ägaren till huset bor ensam och är gammal (jo, jag har kollat upp det ) så jag hoppas nu att på något sätt kunna flytta dit när det väl blir möjligt för mig att flytta någonstans alls. När det väl börjar likna flyttmöjlighet så ska jag nog kontakta husägaren och säga att om hen vill sälja så kontakta gärna mig... Pratade häromdagen med en nästan-granne som hade köpt hus just så, och därför kunnat köpa sitt drömhus.

Sedan vet jag ju inte hur framtiden blir. Byter jag arbetsplats så vill jag bo närmare natur och med färre människor i direkta närheten. Min dröm är ett litet hus med lagom stor tomt i utkanten av någon mindre stad. Nära till nödvändigheter (som bra mataffär och jobb), men också med fantastiska promenadområden för hundarna. Får jag det och en lön att överleva på, då kan jag bli lycklig.

 

[Winifred]

Bor där jag bor dels på grund av kärleken men hade jag inte träffat honom hade det blivit den här relativt stora staden förr eller senare ändå. Uppvuxen och "hängt" i små bruksorter och trivs inte alls med mentaliteten, här är jag anonym och fri! Vi letar hus nu och kan tänka oss att bo en bit ut på landet, dock fortfarande i krokarna kring staden

 

[Lena Furberg]

Jag bor där jag bor av praktiska skäl. Först född här i Stockholmsförort, sedan bott på andra ställen pga plugg, (långt upp i norr samt utanför Gbg) men hamnat tillbaka för att det varit bäst så med tanke på bostad och jobb.

Jag trivs inte med hur jag bor och kommer förhoppningsvis flytta inom rimlig framtid. Dock blir det inte långt alls, för jag vill verkligen stanna på nuvarande jobbet ett tag till. Men, en bit härifrån finns ett fantastiskt fint hus... Ett litet hus på stor tomt. Jag har passerat det några gånger av olika skäl och tänkt att där, där vill jag bo om jag ska stanna i Sthlms län. Ägaren till huset bor ensam och är gammal (jo, jag har kollat upp det ) så jag hoppas nu att på något sätt kunna flytta dit när det väl blir möjligt för mig att flytta någonstans alls. När det väl börjar likna flyttmöjlighet så ska jag nog kontakta husägaren och säga att om hen vill sälja så kontakta gärna mig... Pratade häromdagen med en nästan-granne som hade köpt hus just så, och därför kunnat köpa sitt drömhus.

Sedan vet jag ju inte hur framtiden blir. Byter jag arbetsplats så vill jag bo närmare natur och med färre människor i direkta närheten. Min dröm är ett litet hus med lagom stor tomt i utkanten av någon mindre stad. Nära till nödvändigheter (som bra mataffär och jobb), men också med fantastiska promenadområden för hundarna. Får jag det och en lön att överleva på, då kan jag bli lycklig.

Du kanske ska lägga ett litet brev i husägarens brevlåda och förklara din kärlek till huset och att OM det någonsin blir till salu så får hen gärna kontakta dig. Mina föräldrar fick såna brev i sin brevlåda då och då och tog aldrig illa upp. Till sist blev det också en av de brevskrivarna som fick köpa huset!

 

[LadyCovergirl]

Rubrik i dagen Sydsvenskan: ”Staffanstorp - laglöst land eller överdriven oro?”

Jag har läst det och det finns säkert bekymmer här men jag har hittills aldrig märkt det. Varken dag-, kvälls- eller nattetid

 

[whalan]

Född och uppvuxen i Stockholm. Har bott på andra ställen i landet, men alltid återvänt. Min familj finns här och tidigare har närheten till vännerna varit väldigt viktig också. Trivs dock inte 100 och skulle egentligen vilja ifrån storstan (trots att jag bor i en förort). Min bror har precis flyttat ifrån Stockholm, för att slippa stressen. Den dagen mina föräldrar blir så pass gamla att de flyttar in på hem eller så, då vill nog även jag ifrån Stockholm helt. Frågan är bara vart. Min sambo menar på att det enda alternativet för honom är att vi i så fall flyttar till hans hemtrakter i Dalarna, men där finns inte många kvar heller.

Någon form av flytt blir det i alla fall om några år, då nuvarande hus inte känns som ett hem fullt ut. Vi har sagt att vi bor här i 5 år max och vi är nu halvvägs dit. Kanske kräver även dotterns skolval att vi flyttar till andra sidan stan, det får tiden utvisa.

 

[lil-sis]

Det blev bara så.

Men landet med hästarna i ”trädgården” känns inte helt överraskande.

 

[ameo]

Delvis pga födsel och ohejdad vana,
jag har försökt bo på andra platser, men har återvänt till den här landsänden.
Sen träffade jag maken och han valde att flytta från huvudstadsregionen till mig, på den gård vi köpte redan när förhållandet var färskt.
Vi hade säkert kunnat bosatt oss någon annanstans också, men det var här vi hamnade.

Det var ursprungligen bra att bo här för att vi hade mormor som hjälpte oss en del med barnen. Nu finns ingen mormor kvar (morfar död sedan drygt 20 år) så numera är det gården och barnens skolor och kompisar som håller oss kvar här. Och att maken fått en fast trygg anställning istället för sin mångåriga, ganska otrygga karriär som konsult.

 

[Hyacinth]

Jag bestämde mig för att bo i Göteborg, i Haga när jag var typ 10. Sen pluggade jag gymnasiet på annan ort och hittade fel kille att ha sex med och blev sambo med densamme- i Stockholm. När jag gjorde slut tre år senare var jag kvar på grund av jobb, sen började jag trivas. Jag hittar konstant hus jag vill ha, på ställen jag Inte vill bo på.
Jag älskar Södermalm, men kan tänka mig att bo i Göteborg (haga då) eller Lund eller liknande. Inte en jäkla meter norrut.

 

[Petruska]

Ja otroligt kul!

Jag blev också glad för din skull!

 

[Petruska]

Du kanske ska lägga ett litet brev i husägarens brevlåda och förklara din kärlek till huset och att OM det någonsin blir till salu så får hen gärna kontakta dig. Mina föräldrar fick såna brev i sin brevlåda då och då och tog aldrig illa upp. Till sist blev det också en av de brevskrivarna som fick köpa huset!

Folk är ju olika. Jag tror att jag skulle känna mig jagad av ett sådant brev. Jag känner mig jagad redan av reklam från satans mäklare som vill sälja min lägenhet. (Där min partner har bott sedan 1979, varför skulle den nu säljas plötsligt?)

 

[Dressyrtjejen_97]

Bor i en inskränkt håla utanför Sthlm. Född här. Mina föräldrar flyttade hit 5 månader innan jag föddes. Har inte kommit mig för att flytta än, vill inte bli som merparten av ortsbefolkningen som blivit kvar i generationer. Inget fel i det, men jag vill inte sluta som en inventarie i den här hålan.

 

[Jenka]

Flyttade (mer eller mindre tillbaka) för kärleken. Nu har vi ju vårt liv här, men vi får se om det blir flytt i framtiden. Vi skulle gärna på lite lantligare, jag kanske får jobb på annan ort och husen blir ju billigare... Men att ha relativt nära till min mamma känns värdefullt nu med (små) barn.

Uppvuxen i Stockholm, pluggade i Linköping och hade inga planer att återvända till Stockholm innan jag träffade sambon.

 

[nullo-modo]

Född och uppvuxen här, att bo i kommun som gränsar till Göteborg underlättar att hitta jobb och det finns mycket kunnigt yrkesfolk inom häst i en annan angränsande kommun/ län.

Skulle mycket väl kunna tänka mig att flytta till både norra Halland eller längre in i VG men det ligger inte för mig att försöka hitta nya kunnig kontakter inom häst.

Har ett eget krypin på min föräldrargård och hoppas kunna köpa ut mina syskon när den dagen kommer och ta över hela gården men med dagens priser inte troligt.

 

[WhoIsItAgain]

Jag är en rastlös typ. Jag har aldrig bott länge på en ort. Längst är faktiskt här i Bremen då jag i höst får ihop 8 år (fast under de åren på tre olika adresser). I Sverige har jag bott i så många städer jag tappat räkningen på dem alla. Sen var jag en sväng i Innsbruck, Österrike också.

Mest har jag flyttat pga jobb. Men ibland bara för att jag hade lust att se något nytt. Hunnit bo i hyreslägenhet, ett antal bostadsrätter, ett hus med stall och även i hyrd lägenhet på hästgård.

I Tyskland hamnade jag för att jag ville utomlands (de 6 månaderna i Österrike var pga plugg och lite kul jobb inom backhoppningen men inget framtidsperspektiv). Så jag tog reda på inom vilka branscher tyskarna saknade arbetskraft och så hittade jag en som de hade behov av personal och som jag kunde tänka mig skola om mig till. Att det blev just Bremen var mer slump. Pga då inte så stora tyska kunskaper förstod jag att jag måste hålla mig i nordtyskland där de talar högtyska. Sen hade jag några internetkompisar i Bremen och så blev det Bremen. Först tänkt som en mellanstation i 2 år för att när språket blivit bättre ta mig söderut (till bergen, snön och den typ av natur jag gillar). Bremen är platt, ligger i närheten av havet och det blåser och regnar till 90% och snö har vi haft 1 månad på 8 år (allt jag inte gillar). Nu blev 2 år till 8 år men har en liten tanke på att inom en 2 års period lyckas ta mig söderut, typ Schwarzwald, Allgäu området.

Men så säger alla nordtyskar till mig att näää gör inte det i söder är folket lite speciellt. Så då tvekar jag för jag trivdes inte alls i Österrike och är sydtyskarna som tirolarna då blir det inte bra. Men ska försöka tillbringa mer tid söder över och känna på lite hur folket är. Och även mina sydtyska kompisar säger det är skillnad på nord och syd tyskar. Och jag gillar verkligen den nordtyska mentaliteten men inte det nordtyska klimatet och naturen.