KL
Var tvungen att göra testet i länken, fick 29 poäng
Men jag tycker det är svårt att tänka om endast de sista 2v, hur ska en jämföra då med hur saker är jämfört med "som vanligt?" om en haft det på ett vis i flera månader/år? Har alltid haft samma bekymmer med liknande tester och fattar inte riktigt hur de är uppbyggda. Ja jag är mer lättstressad än andra men jag har ju varit sådan så länge att 2v liksom är en piss i Nilen.... sömnen och humöret skiljer sig liksom inte nu mot för hur det var för 2v sedan. Då borde en ju eg få ganska "bra" poäng?
Det du behöver ta in är att det inte är så det ska behöva vara för någon. Det är inte ett normaltillstånd att scora så högt i stresstest. Jag gjorde massor av tester och tänkte att ”nåväl det är ju bara internettest, alla är ju stressade ibland, och jag har varit mer stressad förr än jag är nu?”
Jag fick en tankeställare i våras då jag blev medveten om vad rörliga de flesta av mina vänner verkade i förhållande till mig som ju också är aktiv och stark, och vi började prata om känslan i kroppen och att jag knappt kan minnas mer än väldigt korta perioder som jag varit helt avslappnad i kropp och själ.
Jag började då reflektera över hur jag skulle lösa det (med träning och avslappning), men det hjälpte inte direkt.
Jag tror att det som gjort att det tagit mig så lång tid att förstå vad hur illa det var/är har att göra med att jag ofta varit väldigt mycket för mig själv och inte delat med mig av de tyngre tankarna och trott att jag hanterar livet minst lika bra som någon annan. Jag är väldigt positiv i grunden, men det har nog varit extremt krävande att vara det i alla dessa år när jag under ytan mådde piss. Men jag blev (och är!) väldigt kluven över hur jag som är så glad kan må så dåligt.
Hade någon sett mig dagligen till vardags hade jag kanske förstått tidigare att jag faktiskt inte har det bra alls!
När jag sakta men säkert började prata lite försiktigt med vänner om mitt mående och lätta pyttelite på locket insåg jag på deras reaktioner att jag inte överdriver. Och nu när jag vågat börja gå i terapi och får bekräftat från professionellt håll att jag inte bara larvar mig utan att det jag gått igenom är jättetungt och att det inte är konstigt att jag inte orkar längre.
Jag har på fullaste allvar trott att mina bekymmer inte är så stora, att jag gör det värre än det är och så vidare. Att det är helt orimligt att jag hetsar upp mig som jag gör och så vidare. Därför är det så otroligt skönt att få bekräftat från någon som inte känner en att det faktiskt är fullkomligt rimligt att bryta ihop och sluta fungera. Och då har vi bara hunnit gå in på delar av allt som bekymrar mig.
Jag har bearbetat massor med hjälp av Buke de senaste åren, men det räcker inte hela vägen.
Jag rekommenderar alla som har minsta misstanke om att de är för stressade eller har något som gnager dem som de känner att de inte vill belasta anhöriga med att be om hjälp att söka professionellt stöd.
Jag scorade 26 på testet nu när jag testade, och då har jag ändå återhämtat mig en del.
Det är nog inte testerna det är något tokigt med, utan din bild av vad som borde vara ditt normaltillstånd.