Sv: Varför blandras?
Just den hunden levde i 3 missbrukarhem sina första 9 månader, han fick bara gå "utomhus" på en balkong och göra sina behov, gjorde han något inne fick han stryk med dammsugarröret. Min sambo hämtade honom när han fått reda på att hunden skulle skjutas (innan vi träffades). Efter en kastrering blev hunden kontrollerbar, men han var väldigt trasig psykiskt. Första gången han gick på gräs blev han rädd för det. Nu är han världens bästa hund och vi bävar inför den dagen han inte längre finns med oss.
Visst är just detta många blandrashundars hemska öde, men för den skull är det inte hundarna i sig det är fel på. Uppfödningen och uppfödarna måste kontrolleras, det är inte hundarnas rasstandard som ska åtföljas, det resulterar ju uppenbarligen bara i sjuka individer och handikappande deformiteter (som människan tycker är tilltalande och avlar vidare på).
Som jag ser det är det inte hundarna som är problemet det är som vanligt människan som felar, vare sig det gäller renras- eller blandrasavel.
Människan, som art lider ganska svårt av någon slags Gudskomplex och har en ful ovana att lägga sig i naturens eget urval och förvrida det till något sjukt istället, men så länge det ser snyggt ut är det tydligen helt OK, vare sig det gäller hund, katt, häst, kanin eller något annat djur heller för den delen.
Det bästa vore väl att avla fram friska trevliga hundar visst kolla föräldrars sjukdomar o temperament men skit i avkommans utseende. Friska, anatomiskt korrekta hundar borde väl vara allas avelsmål?
Sen borde det göras hårdare kontroller på de som köper hundarna, att de verkligen är lämpliga hundägare, det gäller både för renrasiga och blandrashundar.
Nu fantiserar jag fritt om hur jag personligen tycker att det borde vara, det är ingen sanning och inget jag försöker intala andra att tycka, men man ska inte vara för trångsynt i sin uppfattning av världen.
Jag tycker att det du skriver här är mycket talande för många blandrashundars öde. Och det är det här som gör att blandrasaveln är så problematiskt: Bristen på ansvar från uppfödarna var deras hundar hamnar någonstans. Den hunden hade en jädra tur som hamnade hos dig och framförallt slapp leva mer än 9 månader av sitt liv i misär. Men så bra ser det inte ut för alla tyvärr överflödiga kullar som är resultatet utav planlös blandrasavel.
Just den hunden levde i 3 missbrukarhem sina första 9 månader, han fick bara gå "utomhus" på en balkong och göra sina behov, gjorde han något inne fick han stryk med dammsugarröret. Min sambo hämtade honom när han fått reda på att hunden skulle skjutas (innan vi träffades). Efter en kastrering blev hunden kontrollerbar, men han var väldigt trasig psykiskt. Första gången han gick på gräs blev han rädd för det. Nu är han världens bästa hund och vi bävar inför den dagen han inte längre finns med oss.
Visst är just detta många blandrashundars hemska öde, men för den skull är det inte hundarna i sig det är fel på. Uppfödningen och uppfödarna måste kontrolleras, det är inte hundarnas rasstandard som ska åtföljas, det resulterar ju uppenbarligen bara i sjuka individer och handikappande deformiteter (som människan tycker är tilltalande och avlar vidare på).
Som jag ser det är det inte hundarna som är problemet det är som vanligt människan som felar, vare sig det gäller renras- eller blandrasavel.
Människan, som art lider ganska svårt av någon slags Gudskomplex och har en ful ovana att lägga sig i naturens eget urval och förvrida det till något sjukt istället, men så länge det ser snyggt ut är det tydligen helt OK, vare sig det gäller hund, katt, häst, kanin eller något annat djur heller för den delen.
Det bästa vore väl att avla fram friska trevliga hundar visst kolla föräldrars sjukdomar o temperament men skit i avkommans utseende. Friska, anatomiskt korrekta hundar borde väl vara allas avelsmål?
Sen borde det göras hårdare kontroller på de som köper hundarna, att de verkligen är lämpliga hundägare, det gäller både för renrasiga och blandrashundar.
Nu fantiserar jag fritt om hur jag personligen tycker att det borde vara, det är ingen sanning och inget jag försöker intala andra att tycka, men man ska inte vara för trångsynt i sin uppfattning av världen.