Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående.
Jag har inget direkt anknytning eller kontaktnät här, jag flyttade hit på grund av jobb. Jag har heller inte direkt någon annan plats med ett direkt kontaktnät, de ganska få vänner jag har kvar bor ganska utspritt. Då jag varit singel länge och utan barn så har många kontakter försvunnit, eftersom jag inte uppfyllt normen/mallen så att jag passat in på parmiddagar eller barnaktiviteter. Jag kommer också vara en gammal mamma då jag är 40+ nu, så jag hoppas på att skapa ett nytt kontaktnät, då jag fortfarande inte kommer vara på samma nivå som mina tidigare kontakter även med ett barn.
Mina föräldrar och syskon bor mera lantligt, men att bo närmre dom innebär en ganska lång resväg till jobbet. Jag behöver vara på plats på jobbet 2-3 dagar i veckan. Jag tror inte heller att jag kommer att ha lätt att hitta ett nytt jobb som ensamstående förälder och då även inte speciellt ung i jobbsammanhang. Jag vet att man inte får diskriminera men jag vet också att verkligheten ser ut på ett annat sätt än lagen.
Jag bor idag i en bostadsrätt flera trappor upp utan hiss. Trivs bra i området men har inte råd att köpa något annat mer barnanpassat här.
Att bo ganska nära utanför Malmö är såklart lite billigare och fortfarande en rimlig resväg till jobbet. Fortfarande ganska dyrt.
Jag har inte längre några direkta intressen, det enda jag gör är att träna på gym. Gillar promenader, helst vid havet eller i skogen. Kommer inte heller ha råd med några andra aktiviteter på et bra tag, att skapa barnet har varit mycket dyrt.
Så mycket tid kommer att spenderas hemma eller i närheten av hemmet utifrån min ekonomi.
Så för att försöka sammanfatta situationen, vad bör jag satsa på? Bo kvar även om nuvarande bostad inte är speciellt barnvänlig? Allra helst skulle jag vilja ha ett mindre hus, med liten tomt. Eller ett radhus med liten trädgård. I ett lugnt område, nära jobb och bra förskola/skola. Men det är ju inte heller någon garanti att få plats som man vill såklart, som jag förstått det så är förskole- och skolplatser enligt önskelistan inte alls lätt att få.
Ska jag köpa ny bostad så kommer mitt löneutrymme också minska rejält med ett barn i kalkylen. Jag står i en bostadskö men hyresrätter med rimlig hyra är jag inte i närheten av att få i Malmö.
Sen är frågan också var som är bäst för ett barn till en ensamstående mamma att växa upp? I en större stad, där jag inbillar mig det är mindre konstigt att inte ha en pappa( och skapa nya kontakter med likasinnade för mig) eller på en mindre ort som troligen är tryggare än Malmö men också enligt mina fördomar mindre tolerant mot någon som inte har en pappa eftersom mamman valt skaffa barn själv och dessutom lever ensam frivilligt? Jag vet att det av någon märklig anledning provocerar många, vilket jag egentligen inte bryr mig om, men är rädd att det på något sätt ska drabba barnet.
Ursäkta ett lite rörigt inlägg, alla tankar och synpunkter är välkomna!
Jag har inget direkt anknytning eller kontaktnät här, jag flyttade hit på grund av jobb. Jag har heller inte direkt någon annan plats med ett direkt kontaktnät, de ganska få vänner jag har kvar bor ganska utspritt. Då jag varit singel länge och utan barn så har många kontakter försvunnit, eftersom jag inte uppfyllt normen/mallen så att jag passat in på parmiddagar eller barnaktiviteter. Jag kommer också vara en gammal mamma då jag är 40+ nu, så jag hoppas på att skapa ett nytt kontaktnät, då jag fortfarande inte kommer vara på samma nivå som mina tidigare kontakter även med ett barn.
Mina föräldrar och syskon bor mera lantligt, men att bo närmre dom innebär en ganska lång resväg till jobbet. Jag behöver vara på plats på jobbet 2-3 dagar i veckan. Jag tror inte heller att jag kommer att ha lätt att hitta ett nytt jobb som ensamstående förälder och då även inte speciellt ung i jobbsammanhang. Jag vet att man inte får diskriminera men jag vet också att verkligheten ser ut på ett annat sätt än lagen.
Jag bor idag i en bostadsrätt flera trappor upp utan hiss. Trivs bra i området men har inte råd att köpa något annat mer barnanpassat här.
Att bo ganska nära utanför Malmö är såklart lite billigare och fortfarande en rimlig resväg till jobbet. Fortfarande ganska dyrt.
Jag har inte längre några direkta intressen, det enda jag gör är att träna på gym. Gillar promenader, helst vid havet eller i skogen. Kommer inte heller ha råd med några andra aktiviteter på et bra tag, att skapa barnet har varit mycket dyrt.
Så mycket tid kommer att spenderas hemma eller i närheten av hemmet utifrån min ekonomi.
Så för att försöka sammanfatta situationen, vad bör jag satsa på? Bo kvar även om nuvarande bostad inte är speciellt barnvänlig? Allra helst skulle jag vilja ha ett mindre hus, med liten tomt. Eller ett radhus med liten trädgård. I ett lugnt område, nära jobb och bra förskola/skola. Men det är ju inte heller någon garanti att få plats som man vill såklart, som jag förstått det så är förskole- och skolplatser enligt önskelistan inte alls lätt att få.
Ska jag köpa ny bostad så kommer mitt löneutrymme också minska rejält med ett barn i kalkylen. Jag står i en bostadskö men hyresrätter med rimlig hyra är jag inte i närheten av att få i Malmö.
Sen är frågan också var som är bäst för ett barn till en ensamstående mamma att växa upp? I en större stad, där jag inbillar mig det är mindre konstigt att inte ha en pappa( och skapa nya kontakter med likasinnade för mig) eller på en mindre ort som troligen är tryggare än Malmö men också enligt mina fördomar mindre tolerant mot någon som inte har en pappa eftersom mamman valt skaffa barn själv och dessutom lever ensam frivilligt? Jag vet att det av någon märklig anledning provocerar många, vilket jag egentligen inte bryr mig om, men är rädd att det på något sätt ska drabba barnet.
Ursäkta ett lite rörigt inlägg, alla tankar och synpunkter är välkomna!