Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!
Att er hund inte avbröt angreppet utan fortsatte gör mig betänksam, en hund kan bita p g a smärtpåverkan men att den fortsätter trots att personen drar sig undan är lite märkligt.
Jag hade en schäferhane för många år sedan, min första, oerfaren som man var så köpte jag hunden på en mindre nogräknad kennel där jag inte hade satt min fot i dag... Hur som, den var redan som valp lite märklig i beteendet, reste ofta ragg utan synbar anledning, när den blev ngt äldre så gjorde den utfall mot folk när man minst anade osv. Min då 3 åriga dotter gjorde misstaget att kliva över honom när han låg ner ( rättare sagt jag gjorde misstaget att inte se till att hon inte klev över hunden ), och han for upp med full ragg och högg/tuggade i luften framför ansiktet på henne. Han var ändå såpass att han varnade men i mina ögon var det en kraftig överreaktion. Hunden fick återkommande magproblem, hudutslag, klåda som behandlades med jämna mellanrum men alltid återkom.
När det var dags för röntgen så kom svaret; han hade vad man på den tiden kallade 2:a och 3:a på höfterna, lösa benbitar i bägge armbågarna. Hunden gick med konstant smärta och hade gjort så ganska länge. Han fick somna in 2 år gammal.
Jag tror inte att det finns "galna" hundar utan de agerar av en orsak. Sen får man ställa sig frågan om man verkligen klarar att ansvara för sin egen och andras säkerhet om man har en rottweiler med smärtpåverkan men man hittar inte var den sitter. Det kan ta tid att hitta orsaken.
Din rottis gick inte till fullt angrepp dock, det ska tilläggas, för då hade din systers ansikte sett betydligt värre ut. Det är ju ingen tröst för den som drabbats förstås.
Ang debatt om hundar får eller inte får bita av smärta, munkorgens vara eller icke vara så kan jag berätta om min älskade gamle schäfer, snällare än den snällaste man kan tänka sig men som en dag skulle till veterinären p g a "magknip" ( hade snokat upp ett märgben, malt sönder det och svalt ). Veterinären ustrålade "schäferrädd" lång väg så hon tittar knappt på hunden, tar på sig handsken och kör upp ett finger i rumpan på gammelman som blir JÄTTEarg och markerar lätt men låter som ett lejon. I hans journaler står det att hunden är MKT aggressiv - jag fnissade var gång jag såg detta sen för hunden var allt annat än lömsk o aggressiv!
Det finns situationer där smärta visst kan framkalla en aggressiv reaktion hos hunden utan at det betyder någonting men att den FORTSÄTTER och låser sig som TS vovve gjorde det kan bli farligt.
Jag har f ö ALLTID munkorg på mina hundar vid vet undersökning, veterinären ska inte behöva be om det, det är självklart för mig - i synnerhet om man har stora hundar.
