Vår hund attakerade lillasyster!!!

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Håller med övriga om att avlivning är nog det bästa. :(

Även om ni nu bestämmer er att ha kvar hunden, för att den hade smärta osv, Då undrar jag: Kommer ni någonsin kunna lita på hunden till fullo igen, vågar ni låta den träffa barn ?

Jag skulle tycka det var jättejobbigt att ha en hund jag inte kan lita på, alltid behöva gå och passa på osv.

(bara lite hur jag resonerar)
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Jag håller med alla föregående talare, ta bort hunden.
Det spelar ingen roll om den hade smärtor i buken, det försvarar inte beteendet.
Och med tanke på att hunden attackerat förut, så är ju valet iallafall för mig självklart - hunden mår ju uppenbarligen inte bra.

Lillasyster hade tur att hon inte fick större skador än de du visat på.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Vilken otroligt tråkig situation. Jag håller med samtliga som har skrivit i tråden.

Det hade kunnat gå mycket värre och nästa gång kanske det gör det? Tänk om er pappa inte hade varit hemma för att gå emellan? Hade din lillasyster kunnat värja sig?

Ni har gett hunden en chans och hunden har haft fina 1 1/2 år hos er. Kanske det kan vara tillräckligt? Ni är inga hemska människor om ni sätter stopp där. Ni har gjort vad ni har kunnat, gett hunden ett bra liv under 1 1/2 år. Ni kan inte kräva av er själva att ni ska kämpa med en hund som kan utgöra en fara för familjen. Kanske är det dags att ge hunden något gott, säga adjö och låta honom somna in?
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Vi (familjen) hade en tax som bet mig i ansiktet oprovocerat (enligt mig för jag hann knappt reagera) när jag skulle klappa honom. Jag kan säga att jag såg mycket värre ut i ansiktet än vad din lillasyster gjorde och har ett käckt ärr på läppen kvar än idag. Jag fick sy nio stygn (och då handlar det om en dvärgtax o inte en stor rottweilerkäft). Redan samma kväll när jag kom hem ihopsydd från akuten diskuterade vi om vi skulle åka in och avliva på morgonen. Men av någon anledning blev det inte så. Jag ångrar inte det, visst..Han var jävligt jobbig att leva med. Jag tror att hans beteende var en kombination av att vi i familjen inte visste vad vi skulle göra eller hade olika åsikter om hans uppfostran+dålig mentalitet+ smärta (han hade problem med ryggen ibland). Nu finns han iaf inte mer och jag saknar honom sjukt mycket. Det finns inte en hund jag har lärt mig så mycket av! Samtidigt vettesjutton om jag skulle behålla din hund. En rottweiler kan ju enkelt bli livsfarlig och taxens ringa storlek "räddade" väl hono. Dumstridigt eller inte.
Vet ni inte hur ni ska styra upp det hade jag nog avlivat..Det beror helt enkelt på hur mycket man vill riskera.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Sorglig situation er familj hamnat i. Och om familjen inte längre kan lita på hunden så får man nog ta det tunga beslutet, även om det är hemskt. Jag skulle nog aldrig kunna göra ett sådant beslut.

Vår hund attackera min lillasyster i våras, dock inte helt oprovocerat och hon varken högg eller gav rivsår, gjorde endast utfall mot henne. Anledningen var att syrran skulle ta bort ett ben hunden tuggade på. Tro inte nu att min hund är aggressiv utan detta är för att min syster är psykiskt labil och skriker mycket hemma, i hundens närvaro vilket har gjort hunden ängslig, orolig och fått henne att må psykiskt dåligt vid tidpunkterna för bråken. Detta (+ att hon aldrig varit konsekvent med hunden, endast "gullegullat") har gjort att hunden ser henne som lägre rang. Alltså fanns det en anledning.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Min kusin gick hos en dagmamma när han var yngre. Den familjen hade en cocker spaniel. Den högg honom rejält i ansiket, skapliga är syns fortfarande idag tio år senare. Dom avlivade inte hunden pga att den bet för att den hade ont i sina öron. Det var en stor miss, den han bita tre barn till. De bästa vore att avliva den hunden, det är en stor hund och nästa gång kanske det blir svårare bitskador. Ärr som sitter kvar resten av livet.
Förstår att det är jätte svårt för er.
Kram
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

oj, vilken tur för din lillasyster att det inte blev värre. Finns nog bara en sak att göra: ta bort.
Nästa gång blir det nog inte bara sån "små" märken, tyvärr.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Min kusin gick hos en dagmamma när han var yngre. Den familjen hade en cocker spaniel. Den högg honom rejält i ansiket, skapliga är syns fortfarande idag tio år senare. Dom avlivade inte hunden pga att den bet för att den hade ont i sina öron. Det var en stor miss, den han bita tre barn till. De bästa vore att avliva den hunden, det är en stor hund och nästa gång kanske det blir svårare bitskador. Ärr som sitter kvar resten av livet.
Förstår att det är jätte svårt för er.
Kram

va? helt oaceptabelt! Är det inga föräldrar som har anmält? Jag hade ALDRIG haft mina barn där, fy f-n.:mad:
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Jag hade valt att ta bort hunden, dels för att han förmodligen inte mår bra kroppsligen utifrån det du har beskrivit, dels för att det är en stor och kraftfull ras som kan orsaka ännu värre skador än de som syns på bilden.

Lider med er, det är väldigt tråkigt när det händer - både för hund och ägare.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Näe..När de hugger i ansiktet så tycker jag att hunden bör tas bort!!
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

ta bort hunden !
det kan vara fel phsykiskt på henne ,eller så kan det vara fysiskt ,hon kanske har jätteont någonstans.
eller en kombination!

men tänk om hon biter ett barn eller människa,annan hund igen,det kanske är någon helt främmande hon attackerar nästa gång!

och det är ju en rottis,en stor hund dom har redan dåligt rykte tyvärr.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Mitt råd är att ta bort hunden. Det är inte första gången han bitit och du skriver att din syster skriker och sparkar bort honom, ÄNDÅ försöker han attackera henne på nytt.
DET är ett beteende som är ett stort NO NO i min värld.
Vad hade hänt om din far inte kommit till undsättning?
Nästa gång kanske han inte finns i närheten...

Jag har själv blivit anfallen av en hund, Spansk mastiff, och även den försökte anfalla med ny kraft trots att ett par personer sparkade bort den. Nu hade jag tur och lyckades få upp en arm mellan mitt ansikte och hunden så han högg i den istället. Med tanke på hur armen såg ut så vill jag inte ens tänka på vad som hade hänt om inte armen skyddat, jag är 180 och han hoppade mot ansiktet, tänk om det hade varit ett barn:crazy:.

Så jag har noll tolerans mot det beteendet er hund uppvisat.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Svarar till alla.
Tack för att så många har gett sig tid att läsa och svara på mitt inlägg. Det är alltis skönt att få dela med sig av sina upplevelser, och få råd utifrån.
Min syster är 17 år, såg att någon hade undrat över det. Vi är två systrar, jag är äldst, 21 år.

Vi var hos vet med honom idag och tog prover: avföringsprov, urinprov, borelia etc. Jag var inte själv med, därför har jag itne så mycket att säga om det.
Vi har valt att låta det bero och avvakta tills prov-resultaten kommer.

Vi vill inte ta bort honom, men heller inte riskera att det händer igen. Det är väldigt svårt för oss, och jag vill itne få några påhopp på varför vi inte har tagit bort honom.
Han är en väldigt stor del i vår familj och betyder mycket för oss. Det var kärlek vid första ögonkastet redan från början, och ingen, inte minst min lillasyster, kan förstå hur detta kunde hända. Han är en fantastisk hund, mentaltestad med ovationer utöver det vanliga och ja, en riktig topp-hund. Han måste helt enkelt ha fått grymt ont någonstans, det gäller bara att komma på var, innan det är för sent.

Vi är väl medvetna om att detta inte är ett acceptabelt beteende, men har ändå valt att vänta tills proverna kommer tillbaks, innan vi fattar det avgörande beslutet.

Tack än en gång, för att ni tar er tid att läsa, det betyder mycket just nu.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Hmm lite annaorlunda men jag fick hem en häst/hingst som blivit "vansinnig" förökte döda sin skötare och alla som kom i närheten av honom, "bara sådär" plötsligt en dag. Han kom med munkorg och restriktioner....1 vecka efter han anlände skulle han kastreras och så blev det, vid kastrationen upptäcktes en käkfraktur ca 10 dagar gammal....

Den dagen har blev "galen" gick han i walkern, när man går så, då går pulsen upp och har man då ex tanvärk/käkfraktur så gör det fruktansvärt ont....dom försökte få in honom från walkern men han bara anföll....när dom väl fick tag i honom så när dom tog tag i grimman på vänster sida ( frakturen satt på höger) så gjorde det väl så ont så han inte visst vad han skulle ta sig till och anförll för att övht komma "loss"

Med denna historian vill jag bara tala om att det OFTAST finns en orsak till att djur anfaller....och en av dom kan vara smärta.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Men gud! Hur kan man missa en käkfraktur??
Eller det syns kanske inte så mkt....

Till TS, det är antagligen jätte jobbigt detta... Men jag skulle nog avlivat hunden! Det kunde som sagt ha blivit mycket värre än vad det blev, otroligt tur din lillasyster hade.
Även om han är en stor familjemedlem och betyder mkt för er, men tänk så här Om han skulle attakera igen, och det blir allvarligare skador livsomfattande, vill ni hellre ha hunden eller lillasyster kvar?
Kram
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

jag håller med Gnist å de andra i tråden.
Jag hade inte gett hunden möjlighet att försöka igen :crazy:
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Det är troligt att hunden gjorde det den gjorde av smärta. Har erfarenhet av tidigare hundar (inte egen) som bitit pga stressrelaterade problem som kommit utav klåda och smärta. Det tråkiga är att det kan vara svårt att hitta problemet och en såpass stor hund gör stor skada om den biter.

Däremot håller jag inte med om att alla hundar som biter skall avlivas. Inte heller att om hunden bitit en gång så biter den igen.

Min älsta rottweilerhanne (har två) tog jag över som ettåring. Han var då osäker på folk och accepterade inte att någon böjde sig över eller höll om honom. Han bet vid ett obevakat ögonblick en vän till mig som dumt nog skulle ge honom en kram, hon fick ett rejält jack över ögat.

Dock var det på inget sätt så att han ville på igen. Han bet ifrån för att komma loss och sen gick han därifrån.

Detta var för ca:3 år sedan. Hunden tävlas och ställs ut aktivt. Har gjort mkt trevligt både mh test och Korning. Han fungerar utmärkt i failjen och med min systerdotter på 3år. Han har aldrig bitit igen. MEN även om han bivit en mkt tryggare individ och jag utan problem vänder upp och ned på honom och har honom i famnen så håller jag alltid mer koll på honom än på unghunden runt folk.

Jag är alltid med och kollar att folk beter sig som dom skall. Även om han absolut är en annan hund idag och jag inte ser några som helst bittendenser så passar jag honom för säkerhets skull.

Jag skulle kunna tänka mig ha kvar hunden OM man hittat en åkomma som gick att behandla. MEN jag skulle ha stenkoll på den och inte utsätta hunden för saker som skulle kunna framkalla aggressivitet.

Man har ett stort ansvar emot samhället om man har kvar en hund som bitit men det kan gå bra om man vet vad man gör och varför hunden agerar som den gör. Tror ingen skulle klandra er om ni tog bort hunden.

Men nu hade ju den här hunden bitit mer än en gång redan.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Men gud! Hur kan man missa en käkfraktur??
Eller det syns kanske inte så mkt....

Till TS, det är antagligen jätte jobbigt detta... Men jag skulle nog avlivat hunden! Det kunde som sagt ha blivit mycket värre än vad det blev, otroligt tur din lillasyster hade.
Även om han är en stor familjemedlem och betyder mkt för er, men tänk så här Om han skulle attakera igen, och det blir allvarligare skador livsomfattande, vill ni hellre ha hunden eller lillasyster kvar?
Kram

Den sista frågan är väl uppenbar, självklart betyder lillasyster så mycket mer än hunden. Det går ju inte att jämföra..
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Det är lite så vi känner, att vi vill hitta anledningen till varför han gjorde som han gjorde.
Pratade med mina föräldrar nu precis, de sa att veterinären sa att det var tydligt att han hade fruktansvärt ont i magen/tarmarna. Som sagt, vi väntar på vad proverna ska säga.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Om hunden attackerar pga ont i magen, så lär ju den smärtan vara kronisk med tanke på att den gjort liknande saker även tidigare hos sin förra ägare.....
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
4 077
Senast: __sofia__
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 828
Senast: Imna
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är...
2 3
Svar
50
· Visningar
9 668
Senast: AlmostEasy
·
Relationer Skapade nytt nick då jag känner att jag behöver prata av mig och få lite mer stöd utifrån av den här situationen.. Har varit med en man...
2
Svar
22
· Visningar
2 487
Senast: Puffen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp