Vår hund attakerade lillasyster!!!

[Ocras]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Att skydda medmänniskor och andra djur från sin hund är självklart. Men det kan göras med så många andra metoder än avlivning. Beroende på situation varierar lösningen. En hund som gör utfall mot människor/andra djur på promenad ska tränas att inte göra så. Under tiden man åtgärdar grundproblemet ska den hållas kopplad och ev förses med munkorg.

En hund som biter i hemmet måste utredas fysiskt, psykisk och framförallt måste ägaren och dem som vistas omkring hunden i hemmet utredas kritiskt. I vilka situationer uppstår problemet? Kan grundorsaken åtgärdas? Under tiden problemet löses i grunden skapas rutiner som gör att problemet isoleras. Se helt enkelt till att situationen som tidigare framkallat det problematiska beteendet hos hunden inte uppstår.

Ta inte bara ansvar för hundens beteende, utan sätt upp regler för hur människor som vistas kring din hund får bete sig.

Många som väljer avlivning som åtgärd på ett sånt här "problem" överdriver ofta själva problemets betydelse. Låt mig ta ett exempel.

Jag stod för några år sedan i kö på stadens djurklinik och skulle hämta ut min hund efter ett enklare ingrepp. Framför mig stod en kvinna i femtiårsåldern. Hon ville ha tid för utredning av sin hund men var lite svävande avseende varför. Hon i receptionen ville veta anledningen till att "utredning" skulle göras varvid hundägaren sa att hon ville veta om det var ngt fysiskt fel på hennes hund eftersom den bitit ett barn.

För min inre syn såg jag en stor rottweilerhanne ur vars käftar ett spädbarn dinglade.

Receptionisten gick igång på alla cylindrar och mer eller mindre ville tvinga hundägaren att beställa tid för avlivning. Hon ställde inte en fråga om situationen som föranlett bettet utan hetsade med potentiella skräckscenarion som att "tänk om din hund biter sönder ansiktet på ett barn" osv osv. Hundägaren, som verkligen kommit dit för att utreda sin hund, inte avliva, hade allt svårare att stå emot "avlivning-löser-alla-problem"-receptionisten.

Efter en stund bad jag om ursäkt för att jag lade mig i sånt jag inte var tillfrågad om, men jag måste få fråga mer om situationen. Vad var det för ras? Hur gammalt var barnet? Var bettet en engångsgrej eller ett upprepat mönster osv?

Hunden var en cavalier king charles spaniel (!). "Barnet" var den 16-åriga dottern (!). "Bettet" (var i själva verket en nafsning) levererade denna "skräckinjagande" hund när det försvarslösa "barnet" borstat den hårömma hundens trassliga päls.

Jag erbjöd hundägaren att ta mitt telefonnummer för en möjlighet att diskutera saken ur ett sansat perspektiv. Hon ringde upp mig på kvällen och vi kom fram till att hon helt enkelt skulle klippa bort tovorna i fortsättningen samt använda glanssprej för att minska luggandet i pälsen när hunden skulle borstas.

De enda som förtjänade en avlivning i denna historia var 1. receptionisten som utan att intressera sig för att ta reda på mer ville övertyga hundägaren till avlivning, 2. hundägaren som nästan lät sig övertalas.

För att citera vad någon klok djurvän en gång sa: "ju mer jag får veta om människor, desto mer tycker jag om djur"

 

[Milosari]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

självklart behöver man inte överdriva. jag hade inte heller avlivat cavalieren. jag tycker inte att smärta är en löjligt liten retning. ett nafs är helt okej i en sådan situation, men upprepade attacker, förföljelse och bett avsedda för att skada är inte okej.

jag tycker faktiskt inte att man bör rädda en hund till vilket pris som helst. den enda det gagnar är ägaren, som kanske skjuter sorgen efter dödsfallet på framtiden. hunden mår faktiskt inte dåligt av att inte finnas längre (även om jag också tycker att livet som sådant har ett eget värde). är alternativet ett liv i munkog och/eller koppel är avlivning ett mycket humant beslut.

sedan blir det svårt att hitta tränare med erfarenhet av den sortens hundar. de flesta vill inte ta sig an såna hundar.

 

[Skogstrollet]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

*kl*

... men upprepade attacker, förföljelse och bett avsedda för att skada är inte okej.

Inte mår en sån hund bra heller. Givetvis bör man göra sitt bästa för att reda på orsaken, ibland är det ju något som går att åtgärda.
Men att hålla en hund instängd, undangömd, ständigt kopplad eller i munkorg bara för att "värna liv" - då har man missat det där med livskvalitet för djuret.

 

[Ocras]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Hunden ska inte gömmas undan, typ sättas i hundgård och glömmas bort. Hunden ska aktiveras, stimuleras, få massor med trygghet och socialt umgänge med sin husse/matte så att problemen arbetas bort och inte eskaleras.

Rehabiliteringen ska dock göras under säkra former. Är du tvungen att promenera din hund där du riskerar möta människor/hundar, använd koppel. Rasta/aktivera/träna på ställen där din hund garanterat inte behöver uppleva situationer som fungerar som en trigger för det aggressiva beteendet. T ex låna/hyr in dig i ett ridhus där du kan ha hunden lös alt träna på andra inhägnade ytor.

Uppstår beteendet t ex vid matsituationer: låt hunden äta helt ifred, t ex gör iordning maten i ett rum, släpp in hunden och stäng dörren så den får äta ifred. Är hunden vaktig/aggressiv när den tuggar på tuggpinnar/ben, se till att den alltid får ligga ifred när den gör det, alternativt ge inte denna typ av föda. Respektera om en hund vill ligga/sova ostörd och se till att ingen annan i familjen/vänner överträder dessa gränser. Osv osv i all oändlighet. Hitta tillfälliga lösningar att isolera problemet tills du kommit på ett sätt att lösa det.

Vissa hundar har problem att visa avspänd underkastelse inför dem som inte accepterats som dess ledare. Låt inte såna personer hantera hunden när den ofrivilligt hamnar i underläge, såsom att ligga i knäet, lyftas upp osv.

Jag är helt övertygad om att det finns en bra lösning för alla problem, och den lösningen stavas inte a-v-l-i-v-n-i-n-g. Det alternativet tas till av ägare av oförstånd, i desperation, i maktlöshet, av oförmåga till problemlösning, av bekvämlighet, av prestige mm. Ingetdera speciellt tilltalande egenskaper och definitivt inte orsaker som berättigar till rätten att döma någon till döden.

 

[Skogstrollet]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Jag är helt övertygad om att det finns en bra lösning för alla problem...

Det är inte jag. Inte heller tror jag att alla hundägare är kapabla att klara av att erbjuda den lösning som hunden kanske behöver. (Nu pratar vi om de värre fallen.)
Ibland är det befogat att avliva en s.k. "problemhund".

 

[LIA]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

I dom fall hundägarna inte "är kapabla att klara av att erbjuda den lösning som hunden kanske behöver" finns ett utmärkt alternativ till avlivning att prova, nämligen en annan hundägare.

LIA

 

[Ocras]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Då tycker vi helt enkelt olika (dvs att det är BEFOGAT att avliva en "problemhund").

Jag tror också att det är många som inte klarar av att lösa de värre situationerna, fast det sitter då alltid i bristande vilja. Okunskap kan botas genom information och träning, träning, träning. Men då blir det ju jobbigt för vissa... vad jag tycker om såna människor ska jag inte skriva här, men det kanske går att gissa sig till av mina inlägg.

Förmågan till intelligent och konstruktiv problemlösning är ju den egenskap som tydligen ska särskilja människan från övriga djur... jag tvivlar när jag läser många inlägg i denna tråd.

Många av er som tycker att problem kan lösas med avlivning har säkert barn. Är det så ni vill lära era barn problemlösning? "Där intelligensen och empatin tar slut tar dödandet vid".

 

[Ocras]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Instämmer till fullo.

"Problemet" då är ju att den egna självkänslan och prestigen hos den misslyckade hundägaren får sig en rejäl törn, och man vågar inte låta någon annan lyckas där man så fatalt misslyckats själv.

 

[Skogstrollet]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

"är kapabla att klara av att erbjuda den lösning som hunden kanske behöver" innefattar också att hitta ett nytt hem. Att man tagit hjälp med inte lyckats. Inte hittat någon som vill ha hunden.

Hur lätt är det att hitta någon (duktig och erfaren) hundmänniska som vill ta en sån hund. Vem vill/törs lämna bort en sån hund och riskera att den blir vandringspokal, biter någon annan eller blir utsatt för extrema uppfostringsmetoder eller ändå avlivas.

Jag tycker det är helt rätt att ta sitt ansvar som hundägare och ta bort en hund som mår så pass dåligt att den ägnar sig åt "upprepade attacker, förföljelse och bett avsedda för att skada" - för att spinna vidare på cillamuffins exempel.

Låt istället hunden somna in i lugn och ro med sin matte/husse bredvid sig som den känner.

Jag är inte den som säger att "alla" problemhundar skall avlivas. Självklart gör man sitt bästa för att få hunden harmoniskt. Men om det bästa inte räcker?

Ja ni har säkert massor med "lyckliga historier" där hundar som varit monster blivit trygga familjehundar. Men det finns gott om olyckliga historier också om vandringspokaler som säljs på blocket billigt pga "problem" och "olater".

 

[Skogstrollet]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

"Problemet" då är ju att den egna självkänslan och prestigen hos den misslyckade hundägaren får sig en rejäl törn, och man vågar inte låta någon annan lyckas där man så fatalt misslyckats själv.

Eller hundägare som inte vill avliva sin hund för att då vara tvungna att erkänna att de "misslyckats".
Finns sådana också. Istället stänger de in dem i hundgårdar, lämnar dem ensamma med munkorg, ger dem lugnande, isolerar sig.

 

[Ocras]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Misslyckats har de redan gjort när de inte ger hunden ett bra liv.

Avlivning är fortfarande inte lösningen.

 

[LIA]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

"är kapabla att klara av att erbjuda den lösning som hunden kanske behöver" innefattar också att hitta ett nytt hem. Att man tagit hjälp med inte lyckats. Inte hittat någon som vill ha hunden.

Hur lätt är det att hitta någon (duktig och erfaren) hundmänniska som vill ta en sån hund. Vem vill/törs lämna bort en sån hund och riskera att den blir vandringspokal, biter någon annan eller blir utsatt för extrema uppfostringsmetoder eller ändå avlivas.

Har man dom bristerna som hundägare, har man antagligen inte heller det som behövs för att hitta "rätt" ny hundägare. Men det gör inte så mycket! Det finns hjälp att få och ett antal alternativ att ta till. T ex olika hundklubbar, uppfödare osv. Det enda som fordras är att man har kuraget att gå ut och säga: "jag klarar inte den här hunden. Hjälp mig att hitta någon som gör det."

Så jag håller inte med dig. Jag tror inte alls att man är benägen släppa hunden till ett nytt hem, av orsaker som även Ocras är inne på.

LIA

 

[Skogstrollet]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Det här får mig osökt att tänka på en tidigare tråd skapad av en användare här (inga namn nämnda) där man kämpat i år med en hund som inte funkat som andra pga nedärvt dåligt psyke. Man tog hjälp av instruktörer och kämpade som tusan, och i slutändan sökte man ny ägare utan att hitta någon som var lämplig nog att ta över. Hunden ansågs ostabil och hade tendenser till att spåra ur totalt.

Den hunden fick somna in och i mitt tycke var det helt rätt.
Ibland är avlivning lösningen. Hunden mådde inte bra och andra alternativ fanns inte.

Lika lite skulle jag, av omsorg till hästen, skänka bort en skadad varmblodstravare som sällskapshäst just för att inte riskera att den slutar som vandringspokal eller hamna på en lastbil till Italien.
Som jämförande exempel.

Men vi tycker olika och det har vi ju rätt att göra.

 

[LIA]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Ang ditt exempel, så kan man svara "ingen regel utan undantag". Självklart finns det hundar som är bortom räddning till ett vettigt hundliv.
Men det var otillräckliga hundägare vi talade om. Såna som inte klarar hunden själva, och enligt dig hellre ska avliva än låta hunden få pröva hos någon annan.

Betr hästen i din jämförelse, så kan man faktiskt låna ut den som sällskapshäst. Under förutsättning att den inte lider av sin skada.

LIA

 

[Skogstrollet]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Ang ditt exempel, så kan man svara "ingen regel utan undantag". Självklart finns det hundar som är bortom räddning till ett vettigt hundliv.

Så då är det ibland befogat av avliva en hund pga dess "problembeteenden".

Men det var otillräckliga hundägare vi talade om.

Jaså? I så fall har vi pratat om olika saker. Jag har pratat om avlivning kan vara en lösning eller inte på ett hundliv av dålig kvalitet.

Såna som inte klarar hunden själva, och enligt dig hellre ska avliva än låta hunden få pröva hos någon annan.

Nej, det är inte sådana hundägare jag har pratat om. Jag har pratat om de som anser att hunden är för illa däran för att man ska våga släppa den ifrån sig i brist på lämpligt nytt hem.

Betr hästen i din jämförelse, så kan man faktiskt låna ut den som sällskapshäst. Under förutsättning att den inte lider av sin skada.
LIA

Ja det kan man säkert göra. Om man hittar nån som vill ha den och tar hand om den ordentligt.

 

[Ocras]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

"Jag tycker det är helt rätt att ta sitt ansvar som hundägare och ta bort en hund som mår så pass dåligt att den ägnar sig åt "upprepade attacker, förföljelse och bett avsedda för att skada" - för att spinna vidare på cillamuffins exempel.[/QUOTE]"

Handen på hjärtat, hur många hundar ägnar sig åt "upprepade attacker och förföljelse"? Om en hund jagar runt sin ägare i huset/lägenheten låter det som ett klockrent fall av en hund som lyckats dominera fullständigt en längre tid. Det fina med såna fall är att det oftast är väldigt lätt åtgärdat med en omplacering till en självsäker och bestämd ledare, som vid omplaceringen till en ny miljö där hunden ännu inte hunnit ta kommandot, helt enkelt hävdar sitt ledarskap från sekund 1 i det nya hemmet. Detta ska inte göras med brutala metoder. Det handlar istället om att som ledare utan avsteg etablera den tydliga tågordning i vilken flocken ska agera i en fungerande flock. Börja med att inte låta hunden springa in först i huset och börja att mentalt "pinka in revir" osv. Hunden kommer snabbt finna sin roll som medlem, men inte ledare av flocken.

"Ja ni har säkert massor med "lyckliga historier" där hundar som varit monster blivit trygga familjehundar. Men det finns gott om olyckliga historier också om vandringspokaler som säljs på blocket billigt pga "problem" och "olater".[/QUOTE]"

Jag tycker inte att en sådan hund, som av sina tidigare ägare har förvandlats till en problemhund, ska bli en familjehund om man med familj menar närvaron av barn. Såna här hundar ska inte ges chansen till att dominera igen, därav viktigt med endast vuxna, kunniga ägare. Handlar "aggressionen" om ett utslag av rädsla och osäkerhet ska hunden inte heller utsättas för barn. Den behöver då en trygg miljö utan oförutsägbara individer som skriker, springer, agerar ur hundens synvinkel irrationellt.

Att hunden mår dåligt om den agerar som i Cillamuffins exempel kan stämma i vissa fall, i vissa inte. Har den tagit över ledarskapet i flocken har den ju etablerat sin roll där, och är den en naturligt ranghög individ trivs den nog inte så illa i den positionen. Problemen uppstår ju när dess dominanta beteende begränsar dess möjligheter till social samvaro, aktivitet, motion mm. Därför är det inte acceptabelt på sikt att ha en hund som är ledare för sin människoflock.

Och ja, jag har exempel på lyckade omplaceringar. Det intressanta är alltid med vilken lätthet problemen har avhjälpts i rätta händer. Rangordningen har varit tydlig från dag 1 och problemen är därigenom så gott som helt avhjälpta. Detta gäller framförallt dominansproblem. Hundar vars osäkerhet/rädsla slagit över i aggressivitet tar ofta längre tid att rehabilitera.

 

[Skogstrollet]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Ja det var väl ingenting nytt.

 

[Ocras]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Nej, inget nytt.

Men tydligen inte så självklart för många eftersom så många har problem med sina hundar, och istället för att kliva ur sin bekvämlighetszon och bemöda sig om att åtgärda problemet, väljer att avliva.

 

[Skogstrollet]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Det är ju så billigt att köpa en ny på blocket.

 

[Gnist]

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

De flesta hundar avlivas dock inte, utan de går runt hos diverse hundmänniskor tills det smäller till rejält i skallen på hunden eller att den har tur nog att komma till en vettig ägare.

Många av dessa mentala skräphundar skulle nog må bättre av att få avsluta sina dagar innan de kommer till den punkten!

Att till varje pris försöka rädda sådana hundar till livet genom att fördöma de ägare som hellre avlivar än riskerar att hunden blir en vandringspokal som kan få en knäpp när somhelst är inte rätt väg att gå, om man vill förändra folks syn på hundägande, hur man uppfostrar, sköter och stimulerar en hund på bästa sätt..