Vår hund attakerade lillasyster!!!

Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Den här tråden gör sådant med mig.

;)
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

*kl*

Häromdagen satt jag och suckade lite för mig själv över hur trist det var buke just då, ingen action liksom...

:D

Man ska vara försiktig med vad man ber om!!

(Nu har jag två trådar jag fräser runt i... :eek:)
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Fast när barnet är äldre, så skäms de helt på egen hand och vet att de gjort fel, vad de gjort fel och när de gjort fel, även om inte mamma/pappa är där..

Det gör inte hundar. De är så obekymrade så, hela tiden innan matte/husse kommer in i bilden och då först kommer underkastelsen. Hunden går ju inte och underkastar sig och fjäskar för sig själv i sin ensamhet liksom
Det här tycker jag är lite ologiskt.
Kanske är jag ute och cyklar, eftersom jag inte orkat följa med i svängarna om vilka ord som får/bör/kan användas visavi djur.
Men, vad är det som säger att barn "skäms på egen hand" när dom gjort fel? Det var inte jag!!! torde vara ett vanlig försvar?

Vad säger att inte en hund går och gruvar sig inför upptäckt?
Är det inte så, att båda individerna kan gå och gruva sig inför upptäckten eftersom dom räknar med ovett/bestraffning?

Skäms, är inte det något man gör efter att man sårat (trampat på tårna, brutit moralkodex etc) en annan varelse, och att fler vet om det? Man inser att man begått ett fel och önskar att man låtit bli. Kan inte en hund också det?

LIA
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Mina barn och alla andra barn jag känner har då förmågan att skämmas helt på egen hand, när de gjort något värt att skämmas för.

I övrigt orkar jag inte upprepa mig mer för tillfället i detta ämnet utan hänvisar till det som jag och andra redan skrivit i fråga om just barn vs hundar i fråga om skamkänslor.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Nu måste jag få sägavad jag tycker efter att ha läst en del om huruvida hundar skäms eller inte.Inte skulle jag säga.Någon skrev att deras hund visst skämdes då den inte ens kom fram till dörren när ägaren kom hem och hunden hade hittat på ofog.Den skäms inte.Hundar tänker i bilder och minnesbilden av ägarens kroppshållning och uttryck vid tidigare tillfällen sitter kvar hos hunden.Den drar sig undan det obehaget men skäms det gör den inte.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Jag förstod det som att du menade, att barn skäms hela (mer eller mindre) tiden när dom är ensamma, medan hunden gör det först när människan kommer hem.
Det är dom båda ståndpunkterna jag inte får ihop.

LIA
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Då missuppfattade du hur jag menade, eller så förklarade luddigt hur jag menade.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

*KL*

vad är det som får folk att förneka att deras hundar kan vara rädda för dem? mina hundar kan då vara rädda för mig, och för varandra. svansviftandet, slickandet runt munnen och den krumma ryggen, som de visar när jag kommer hem, är tydliga signaler för att de känner någon liten rädsla för mig. annars skulle de inte behöva fjäska.

(och nej jag pryglar inte mina hundar).
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Ja, och man behöver ju inte mena på rädsla som skräck. "Åhnej nu kommer matte hem, ångest ångest".
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Tyvärr måste jag hålla med de andra. Eftersom detta är en sk "problemhund" från början och dessutom at de tyngre raserna skulle jag tagiot denne till veterinär och avlivat. OM det nu är så att hunden har ont och haft det en längre tid ser jag ingen mening att låta honom lida mer. En hund som biter "sina" egna oprovocerat är inte hundra, bara att inse fakta.

Därimot håller jag också med TwiggyM om att alla hundar som biter inte behöver göra det igen.
Min gamla hund (borta sedan 2000) låg och sov i vår hall en gång när en väninna till min mamma var hundvakt. Hon hade med sin 1 åriga son. Vår hund har känt dessa personer sedan han var valp och vid detta tillfälle var han runt 6 år gammal. Han hade tom sovit med sonen när han var nyfödd och älskade barn!
Iaf, han låg och sov efter en långpromenad med mkt lek då väninnans son kröp sig inpå honom, han helt ovetandes.
Sobnen grabba svansen och drog till och vår hund blev helt enkelt överraskad och instinktivt bet till. Sonen träffades olyckligt på kinden och en litet sår blev till. Såklart grät han och var skräckslagen samtidigt som vår hund kröp mot mammas väninna, han visste väl dirket vad som hänt, att han gjort fel.
Mina föräldrar ville såklart ta bort vår hund samma dag men väninnan sa ifrån. Hon hade sett allt och ansåg att felet var hennes. Det hade gått så fort, hon hade inte hunnit säga åt sin son eller ropa på vår hund så han skulle hinna vakna till. Dagen därpå kom de för att hälsa på igen och mina föräldrar trodde vår hund skulle bita igen men icke, det första han gjorde var att gå fram och lite skamset slicka på kinden där sonen hade plåstret för såret. Sonen var som vanligt, lika glad och kramade vår hund länge som de sa.
I detta fall hände detta EN gång och aldrig mer. Hunden blev 9 år innan hans leder gjorde för ont.
Han träffade dessa människor regelbundet och gjorde ALDRIG något mot någon annan...
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Det är lite så vi känner, att vi vill hitta anledningen till varför han gjorde som han gjorde.
Pratade med mina föräldrar nu precis, de sa att veterinären sa att det var tydligt att han hade fruktansvärt ont i magen/tarmarna. Som sagt, vi väntar på vad proverna ska säga.

Har ni fått nåt svar av veterinären om proven hittade nåt fel på eran hund?
 
Jag blir så ledsen/bestört..

... när jag läser de flesta svar i denna tråd.

Som besökare på detta forum borde ju de flesta av er vara hundvänner?!? Och ändå är det så många som direkt hänvisar till den lösning som är så "enkel" att ta till när intelligensen och viljan att anstränga sig tryter: Avlivning.

Stackars alla hundar som döms så fruktansvärt hårt. Stackars den hund som straffades med döden när den rädd/kränkt bet ifrån åt en unge som ramlade över den. Stackars hundar som är så totalt utlämnade åt ägarens godtycke att minsta felsteg innebär en spruta hos veterinären.

Det finns alltid ett sätt att lösa problem med en hund som har bitit. Utred orsaken, fysisk smärta eller ohälsa? Osäkerhet? Stark integritet? Lös problemen, eller om det inte går, eller gå runt dem så slipper hunden dö! Vad är det ni begär av era hundar egentligen? Skulle nån unge snubbla över min hund så han blev rädd och bet ifrån skulle jag aldrig i livet avliva honom, för han är ju den sista som felet ligger hos. Jag som djurägare ska skydda honom från såna händelser, och föräldrarna ska hålla ordning på sina ungar. Just därför utsätter jag aldrig mina hundar för barn som är små alternativt större men utan hyfs. Inte för ungarnas skull utan för hundarnas! Jag respekterar deras integritet tillräckligt mycket för att inte sätta dem i en sån situation där de blir så trängda att de måste försvara sig med ett hugg. Då har ju jag misslyckas skydda min flock.

Glömmer aldrig när jag läste om en golden som avlivats omedelbart när den bitit ett barn. Obduktion gjordes av hunden för man ville se om det fanns t ex hjärntumör som skulle kunna förklara beteendet. Det som hittades var en penna som ungjäveln tryckt ner i örat på hundstackaren, som alltså bitit till i panik/smärtrelaterad rädsla.

Måtte djurägaren till denna stackars hund dö en plågsam död som straff för sitt agerande.

Jag tycker det är motbjudande att läsa flera av inläggen i denna tråd.

Ni som avlivat era hundar för liknande incidenter; skaffa en guldfisk nästa gång, helst en i fluffigt tyg.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Stackars hund!
Att den överlevde övht.
Var en människa här som slängde sig framför tåget förra året.
En arm hittades, det var allt.:crazy:
Hur mår hunden idag?

TS: Avliva säger jag. Biter den nån annan så
åker ni dit. Rejält! Då måste ni avliva + betala dyra skadestånd.
Är det värt det?
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Stackars hund!
Att den överlevde övht.
Var en människa här som slängde sig framför tåget förra året.
En arm hittades, det var allt.:crazy:
Hur mår hunden idag?

TS: Avliva säger jag. Biter den nån annan så
åker ni dit. Rejält! Då måste ni avliva + betala dyra skadestånd.
Är det värt det?

Han mår toppen och får mycket beröm för att han är väl bibehållen och att han har otroligt utmärkta rörelser på de utställningar han gått på som veteran nu i år :love:

Rix_spring_nrbild_1.jpg


Lika snäll och godmodig som innan och helt återställd kroppsligen :)
 
Sv: Jag blir så ledsen/bestört..

att ha en hund innebär ansvar. i detta ansvar ingår att ta bort sjuka individer. mina hundar hade också avlivats om de började bita på oacceptabelt låga retningar, trots att jag älskar dem oändligt.
 
Sv: Jag blir så ledsen/bestört..

att ha en hund innebär ansvar. i detta ansvar ingår att ta bort sjuka individer. mina hundar hade också avlivats om de började bita på oacceptabelt låga retningar, trots att jag älskar dem oändligt.

Att ha hund innebär ansvar, så långt är vi överens i ordval. Vad ansvar innebär skiljer vi dock på väsentligen.

Ansvar som hundägare innebär att jag skyddar min hund, utreder så jag vet vad som felar, går runt de problem jag inte kan lösa omedelbart (även om det går ut över min personliga bekvämlighet) osv osv.

Beslutet om avlivning ska endast tas då en hund inte längre kan leva ett värdigt liv, t ex genom svår fysisk smärta e dyl.

Jag kommer aldrig att vika från denna linje, för så brinnande stark är min åsikt i denna fråga.

Jag skulle vilja säga att du får tycka vad du vill, men i detta fall betyder dina, och andras inställning i denna tråd att ni leker Gud med andra varelsers liv - liv som är lika mycket värda som egna era. Vad ger er den rätten?
 
Sv: Jag blir så ledsen/bestört..

du glömmer att vi även måste skydda våra medmänniskor från farliga hundar. det räknar jag också in i ansvarsbiten. och vidare har vi ansvar för att våra hundar inte jagar och äter upp grannens katt, även om hunden hade blivit aldrig så lycklig av denna aktivitet.

ansvaret sträcker sig längre än att se till att den egna hunden är lycklig.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
4 077
Senast: __sofia__
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 828
Senast: Imna
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är...
2 3
Svar
50
· Visningar
9 668
Senast: AlmostEasy
·
Relationer Skapade nytt nick då jag känner att jag behöver prata av mig och få lite mer stöd utifrån av den här situationen.. Har varit med en man...
2
Svar
22
· Visningar
2 487
Senast: Puffen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp