Var får man hjälp för ätstörningar.

Hur går det för dig? Om du vill berätta... :heart :heart
Har du fått någon annan bättre hjälp än den dietisten?
Det är verkligen svårt att hitta rätt inom vården och hitta de som kan hjälpa en med det man behöver.

Jag köpte laxerande medel, så att eh. Det går inte sådär bra rent psykiskt.

Jag drack vad måste ha varit runt en deciliter vatten på gymmet och mitt huvud bara "jaha, din dumma idiot, nu får du allt gå och kasta upp det där. Se, vad illamående du blev nu! Det är ditt rättmätiga straff för att du gick emot mig." Jag kastade inte upp det, men den ångesten alltså. Straffade mig själv genom att köra för hårt på gymmet istället. Över lite vatten. Med mat är det ungefär en miljon gånger värre – jag åt några små bitar kyckling och lite pizzasallad till middag och blev tvungen att slänga hälften av cirka en halv portion för att jag blev så äcklad av att se det. Jag äter ett mål mat per dag fortfarande – vid 18-19-tiden, och första vätskan brukar bli däromkring också.

Jag tog upp det hela med dietisten igen som ville att jag skulle ta upp det med KBT-psykologen. Näst på agendan är att försöka få till stånd ett möte alla tre av oss. Vi famlar alla lite i mörkret just nu och behöver varandras expertis.

Jag läste din text – du är varken dum i huvudet eller korkad; du har en ätstörning. Du är sjuk. Såsom du behandlar mig i ditt korta inlägg; respektfullt, snällt med empati och med hjärta, det är så vi ser på dig. :heart
 
Idag har jag börjat med något som jag tycker är jobbigt. Rensa ut lådor med kläder i förrådet. Jag har nånstans runt 10 - 15 st lådor med kläder som alla är för små. Sen har jag massa kläder inne i garderoberna också.
Kläder har alltid varit ett stort intresse för mig. Och anledningen till att det är jobbigt att rensa är att mkt av de kläder som finns i lådorna är kläder som inte går att hitta i större storlekar.
Numera har jag mest leggings med klänning eller mjukisbyxor då det är lättast med min kropp samt att jag måste ha mjuka material pga värk.

Men jag vill klä mig annorlunda. I mina lådor finns inga mjukisbyxor för det hade jag inte. I lådorna finns kläder jag köpte på vintageaffärer och mässor, kavajer och byxor av modeller som jag inte kan köpa nu. Det finns vackra kläder i färg och inte bara formlösa tält i svart eller enfärgat.

Vissa kläder kommer jag ändå behålla. De är för vackra för mig att släppa.

Har tänkt att jag ska kontakta en sömmerska och sy min drömgarderob när jag har pengar över.

Någon som jobbar som sömmerska på buke? :p:D
 
Har fortsatt min utrensning idag. Känns lite lättare idag. Det är terapi detta. Och jag inser varför jag väntat sä länge med detta- jag var inte redo.
Jag har ca 14 stora lådor I förrådet med kläder så har kläder I alla storlekar som finns. I dessa lådor fanns det sä stora förhoppningar om att en gång kunna använda kläderna igen. Inser att det fanns mkt sorg kopplat till de lådorna.

Det är också tydligt hur storlekarna i många fall har förändrats och de kläder jag hade för 25 år sen hade haft en annan storleksmärkning idag. Inte konstigt att det var svårt att hitta kläder när 42/44 var största storleken och de var betydligt mindre än idag. Önskar jag hade fått växa upp idag då det fanns större kläder och större människor syns på tv. Och jag kan bara tänka mig hur svårt det måste varit för de som var ännu större. Jag tränade ju ner mig i storlek 42 på gymnasiet, storlek 42 som var mindre än idag då. Och ändå fick jag kommentarer av vuxna om att jag borde gå ner i vikt etc. Så sjukt.... undrar hur det varit om de alla lämnat mig i fred så jag inte slutat äta och tränat hysteriskt för att sen hetsäta.
 
Jag klarade inte av att hantera ångesten som kom när jag insåg att jag växte ur storlekar. Så jag la ner de i backar och stängde locket. Resultatet ser ni på bilden. Det var ca 15 stora plastbackar. Kläder från de senaste 30 åren och alla storlekar från 38 till 52. De kläder jag kan använda är inte med på bilden utan kvar i garderoberna.
Komiskt att hitta kläder från högstadiet och studentskiva när man är 45.

Jag vore tacksam om jag slipper kommentarer om hur mkt det är eftersom jag är medveten om det. :)
 

Bifogade filer

  • 20220418_023232.webp
    20220418_023232.webp
    215 KB · Visningar: 145
Jag klarade inte av att hantera ångesten som kom när jag insåg att jag växte ur storlekar. Så jag la ner de i backar och stängde locket. Resultatet ser ni på bilden. Det var ca 15 stora plastbackar. Kläder från de senaste 30 åren och alla storlekar från 38 till 52. De kläder jag kan använda är inte med på bilden utan kvar i garderoberna.
Komiskt att hitta kläder från högstadiet och studentskiva när man är 45.

Jag vore tacksam om jag slipper kommentarer om hur mkt det är eftersom jag är medveten om det. :)
Du är inte ensam, jag lovar.
 
Jag klarade inte av att hantera ångesten som kom när jag insåg att jag växte ur storlekar. Så jag la ner de i backar och stängde locket. Resultatet ser ni på bilden. Det var ca 15 stora plastbackar. Kläder från de senaste 30 åren och alla storlekar från 38 till 52. De kläder jag kan använda är inte med på bilden utan kvar i garderoberna.
Komiskt att hitta kläder från högstadiet och studentskiva när man är 45.

Jag vore tacksam om jag slipper kommentarer om hur mkt det är eftersom jag är medveten om det. :)
Men så sjukt duktig du är som tar tag i rensandet nu!

Går det att beställa fina kläder nu för tiden? Internet köp har ju gjort det mycket lättare att hitta kläder för mig. jag är lång, vissa år gjordes det inte ens jeans i min längd tidigare, nu går det lätt att beställa!

Kan du köpa ett fint plagg för varje låda du gått igenom om rensat i?
 
Jag såg en artikel i Expressen idag som handlar om det vissa av oss skrivit här- att vården kan ha en skuldbeläggande syn på vikt, kalorier, hälsa. Länk finns nedan. En vårdcentral hade gjort ett skyltfönster där man kunde läsa tex;

Ur artikeln om ;
”Om en normalviktig 11-åring fyller påskägget med 300 gram godis och äter upp det själv, så behöver hen jogga snabbt i 4 timmar och 30 minuter.” Det fanns även ett papper med rubriken ”snaskbudget” och formuleringar som att ”förtjäna” sina extrakalorier genom motion och om hur mycket olika mat kräver att man springer för att förbränna.

Det här blir en kniv i mitt hjärta då jag var en av de unga som kunde rabbla såna här listor- som visste hur långt man skulle springa för att förbränna något. Och om detta var framtaget av dietist och medarbetare på vårdcentralen-hur bemöter de folk då som kommer dit och vill prata om hälsa? Och varför vända sig till 11-åringar?
Om vi ska komma tillrätta med ätstörningar så måste vi sluta om kalorier på detta sätt och som träning är något som man bara gör för att förbränna kalorier och inte för att ha roligt. En 11-åring ska röra på sig för att den tycker är det är kul inte för att den vet hur mkt kalorier hen behöver förbränna.

https://www.expressen.se/nyheter/kritiken-efter-vardcentralens-viktrad-till-11-aringar/
 
Jag såg en artikel i Expressen idag som handlar om det vissa av oss skrivit här- att vården kan ha en skuldbeläggande syn på vikt, kalorier, hälsa. Länk finns nedan. En vårdcentral hade gjort ett skyltfönster där man kunde läsa tex;

Ur artikeln om ;
”Om en normalviktig 11-åring fyller påskägget med 300 gram godis och äter upp det själv, så behöver hen jogga snabbt i 4 timmar och 30 minuter.” Det fanns även ett papper med rubriken ”snaskbudget” och formuleringar som att ”förtjäna” sina extrakalorier genom motion och om hur mycket olika mat kräver att man springer för att förbränna.

Det här blir en kniv i mitt hjärta då jag var en av de unga som kunde rabbla såna här listor- som visste hur långt man skulle springa för att förbränna något. Och om detta var framtaget av dietist och medarbetare på vårdcentralen-hur bemöter de folk då som kommer dit och vill prata om hälsa? Och varför vända sig till 11-åringar?
Om vi ska komma tillrätta med ätstörningar så måste vi sluta om kalorier på detta sätt och som träning är något som man bara gör för att förbränna kalorier och inte för att ha roligt. En 11-åring ska röra på sig för att den tycker är det är kul inte för att den vet hur mkt kalorier hen behöver förbränna.

https://www.expressen.se/nyheter/kritiken-efter-vardcentralens-viktrad-till-11-aringar/

Fyfan. Jag blir så otroligt förbannad.

Kalorihets har absolut skapat en osund relation till träning och rörelse för mig. Det har verkligen tagit udden av allt det sköna och roliga med att röra sig, när fokuset så länge låg på antalet brända kalorier, tempo etc. Det är verkligen hemskt att det ska behöva bli så.
 
”Om en normalviktig 11-åring fyller påskägget med 300 gram godis och äter upp det själv, så behöver hen jogga snabbt i 4 timmar och 30 minuter.” Det fanns även ett papper med rubriken ”snaskbudget” och formuleringar som att ”förtjäna” sina extrakalorier genom motion och om hur mycket olika mat kräver att man springer för att förbränna.

Jag såg att det var en dietist som hade sammanställt informationen – oj, vad snabbt jag hade velat byta dietist om min kom med ett sådant papper om "snaskbudget". :cautious: Det här tillför ingen hälsosam, positiv attitydförändring; det är bara hets.
 
Jag såg att det var en dietist som hade sammanställt informationen – oj, vad snabbt jag hade velat byta dietist om min kom med ett sådant papper om "snaskbudget". :cautious: Det här tillför ingen hälsosam, positiv attitydförändring; det är bara hets.

Kan gott tycka att hen ska byta jobb, ögonaböj. Med en sådan inställning gör man ingen nytta som dietist på en vårdcentral.
 
Jag såg att det var en dietist som hade sammanställt informationen – oj, vad snabbt jag hade velat byta dietist om min kom med ett sådant papper om "snaskbudget". :cautious: Det här tillför ingen hälsosam, positiv attitydförändring; det är bara hets.

Jag tycker nu att hela grejen verkligen är helt absurd, men ja, just detta? Vad sjutton hände där?

Edit: redigerar bort en svordom. :angel:
 
Jag såg att det var en dietist som hade sammanställt informationen – oj, vad snabbt jag hade velat byta dietist om min kom med ett sådant papper om "snaskbudget". :cautious: Det här tillför ingen hälsosam, positiv attitydförändring; det är bara hets.

Kan gott tycka att hen ska byta jobb, ögonaböj. Med en sådan inställning gör man ingen nytta som dietist på en vårdcentral.
Ja och det är otroligt viktigt att tex dietister står för en sund inställning till mat och träning och ingen hets. Man kan förstöra för så många med fel inställning.
 
Jag såg att det var en dietist som hade sammanställt informationen – oj, vad snabbt jag hade velat byta dietist om min kom med ett sådant papper om "snaskbudget". :cautious: Det här tillför ingen hälsosam, positiv attitydförändring; det är bara hets.
Ja jag kan tycka att texten i början av det bladet är värst. Texten blir suddig men det står något om att "innan man stoppar i sig det på listan så ska man fråga sig om man hinner, orkar och har lust att göra slut på det. Bäst är att ha förtjänat sina extra kalorier genom motion innan man äter. "

Okej föräldrar... säg till era 11-åringar att ut och spring i 4 timmar snabbt innan de får äta godis i påskägget.
 
Ja och det är otroligt viktigt att tex dietister står för en sund inställning till mat och träning och ingen hets. Man kan förstöra för så många med fel inställning.

Absolut! Min dietist har bara försökt kartlägga mina vanor genom skattningar och nu när det framkommit att mina matvanor och kompensatoriska handlingar har eskalerat totalt så har hen backat, bett mig försöka hitta frågeställningar som känns bra för mig och så blir det möte med hen, mig och psykologen på tisdag. Aldrig har det varit tal om någon "snaskbudget" eller totalförbud av någonting. Det har gåtts väldigt försiktigt fram fram tills nu, nu brinner det lite i knutarna.
 
Jag såg en artikel i Expressen idag som handlar om det vissa av oss skrivit här- att vården kan ha en skuldbeläggande syn på vikt, kalorier, hälsa. Länk finns nedan. En vårdcentral hade gjort ett skyltfönster där man kunde läsa tex;

Ur artikeln om ;
”Om en normalviktig 11-åring fyller påskägget med 300 gram godis och äter upp det själv, så behöver hen jogga snabbt i 4 timmar och 30 minuter.” Det fanns även ett papper med rubriken ”snaskbudget” och formuleringar som att ”förtjäna” sina extrakalorier genom motion och om hur mycket olika mat kräver att man springer för att förbränna.

Det här blir en kniv i mitt hjärta då jag var en av de unga som kunde rabbla såna här listor- som visste hur långt man skulle springa för att förbränna något. Och om detta var framtaget av dietist och medarbetare på vårdcentralen-hur bemöter de folk då som kommer dit och vill prata om hälsa? Och varför vända sig till 11-åringar?
Om vi ska komma tillrätta med ätstörningar så måste vi sluta om kalorier på detta sätt och som träning är något som man bara gör för att förbränna kalorier och inte för att ha roligt. En 11-åring ska röra på sig för att den tycker är det är kul inte för att den vet hur mkt kalorier hen behöver förbränna.

https://www.expressen.se/nyheter/kritiken-efter-vardcentralens-viktrad-till-11-aringar/
Detta är hemskt. Personligen började jag utveckla en ätstörning när jag var runt 11 år. Min relation till mat idag är fortfarande väldigt skev och jag kämpar i perioder med mörka tankar. Jag har lidit av bulimi, anorexia nervosa och ortorexi. Ingenting med dessa sjukdomar har varit roliga.

Jag ska till vårdcentralen på måndag för att eventuellt diskutera om jag kan lida av gastropares eller om det kan vara något fel på mina tarmar pga många års misshandlande av min kropp. Under hela livet har jag kämpat med att få i mig vätska eftersom jag inte känner när jag är törstig och mår illa av mer än tre klunkar vatten. Hittills har ingen velat hjälpa mig med det här och ansett att jag borde försöka dricka mer vatten :meh: jag kan gå flera dagar utan att dricka något förutom kaffe och till maten dricker jag ett halvt glas vatten, för jag blir väldigt mätt av mat. Dricker jag när jag inte är törstig mår jag illa och ibland kastar jag upp vattnet igen.

Ovanpå det har jag en svår pollenallergi som har gjort att jag inte tål bär, frukter, nötter och råa grönsaker. Även det ska diskuteras vid mitt nästa läkarbesök samt mitt behov av en epipen. Förhoppningsvis bokar de in en annan tid för att undersöka min magsäck och mina tarmar istället för att avfärda mig eller skicka mig till en dietist. Jag är 27 år gammal, har bipolär sjukdom och är relativt normalviktig och då vill inte sjukvården ta en på allvar (min egen erfarenhet). Jag fick gå i terapi hos en kurator i över ett år innan jag fick medicin som kunde hjälpa mig att leva ett normalt liv :banghead: eftersom jag har varit i ett våldsamt förhållande ville alla psykologer och kuratorer skylla mitt mående för allt trauma som jag har fått gå igenom och hävdade att jag fortfarande led av PTSD åtta år efter att förhållandet tagit slut. Min psykiatriker dividerar fortfarande om jag kan ha bipolär sjukdom eftersom jag är för högfungerande för att kunna ha en psykiatrisk sjukdom. Att jag är närmast symptomfri med mediciner spelar ingen roll:cautious:

Jag hoppas det är okej att jag är med i tråden och diskuterar :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ En person jag känner har drabbats av ME (vi kan kalla hen K) K är myndig, bor hemma. Har autism vilket förvärrar sjukdomen. K:s högsta...
2 3
Svar
51
· Visningar
6 150
Senast: TinyWiny
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag både vill och inte vill gå till jobbet jag både vill och inte vill bry mig Men jag tror jag bryr mig för mycket och hur lär man sig...
Svar
13
· Visningar
1 296
Senast: escodobe
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
6 7 8
Svar
149
· Visningar
15 110
Senast: Sasse
·
Kropp & Själ Hur pratar man med vårdcentralsläkare så att man faktiskt får hjälp? Jag har inte sökt vård på VC på många år nu eftersom de aldrig...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
10 012
Senast: Raderad medlem 68338
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp