Hur går det för dig? Om du vill berätta...
Har du fått någon annan bättre hjälp än den dietisten?
Det är verkligen svårt att hitta rätt inom vården och hitta de som kan hjälpa en med det man behöver.
Jag köpte laxerande medel, så att eh. Det går inte sådär bra rent psykiskt.
Jag drack vad måste ha varit runt en deciliter vatten på gymmet och mitt huvud bara "jaha, din dumma idiot, nu får du allt gå och kasta upp det där. Se, vad illamående du blev nu! Det är ditt rättmätiga straff för att du gick emot mig." Jag kastade inte upp det, men den ångesten alltså. Straffade mig själv genom att köra för hårt på gymmet istället. Över lite vatten. Med mat är det ungefär en miljon gånger värre – jag åt några små bitar kyckling och lite pizzasallad till middag och blev tvungen att slänga hälften av cirka en halv portion för att jag blev så äcklad av att se det. Jag äter ett mål mat per dag fortfarande – vid 18-19-tiden, och första vätskan brukar bli däromkring också.
Jag tog upp det hela med dietisten igen som ville att jag skulle ta upp det med KBT-psykologen. Näst på agendan är att försöka få till stånd ett möte alla tre av oss. Vi famlar alla lite i mörkret just nu och behöver varandras expertis.
Jag läste din text – du är varken dum i huvudet eller korkad; du har en ätstörning. Du är sjuk. Såsom du behandlar mig i ditt korta inlägg; respektfullt, snällt med empati och med hjärta, det är så vi ser på dig.