Det skrev jag inte.
Mentor man är ute efter att skjuta folk finns ingen anledning att göra sig det extra "besväret" eftersom det är så pass enkelt att få tag i vapen.
Visst, om man planerar så, är terrorist eller liknande så är illegala vapen möjligt.
Men man kan vända på det: man börjar som jägare, och jagar, och är en allmänt hyvens person utan någon som helst psykisk ohälsa, så kan man 20 år senare vara en person som för länge sedan slutat jaga, med svår psykisk ohälsa av en typ som gör att man riskerar att bli massmördare.
Och eftersom vården är urusel på att anmäla - de kanske inte ens frågar om det finns vapenlicenser, och inga rutinkontroller görs av behovet av licens på jaktvapen så har den personen vapnen kvar.
Jag skulle vilja ha någon form av uppföljning av vapenlicenser för jakt med regelbundna mellanrum, som ju redan finns för sportskytte.
Exakt utformning kan alltid diskuteras, men på något sätt kunna visa att man faktiskt jagar.
Och från viss ålder som minimum att licensinnehavaren har godtagbar syn och hörsel (med hjälpmedel).
Om det nu finns 600.000 kanske 700.000 licensinnehavare för vapen, varav en stor andel är jägare, så är en andel av dem folk som slutat jaga för länge sedan.
Det finns ungefär 300.000 jägare i Sverige, om man räknar antal personer som har licens på vapen för jaktändamål.
Men för att få jaga, förutom det där med jägarexamen och eventuell vapenlicens, så måste man lösa det statliga jaktkortet.
Det är bara ca 150.000 personer som gör det.
Betyder det i så fall att det finns 150.000 personer som inte längre jagar och har vapnen kvar?
Är det bra att det är så?