Sv: vänta
Jag tycker visualisering kan vara en bra nyckel. Och för mig är det en självklarhet att det kombineras med god ridning i övrigt.
Men jag är väl säkerligen ansedd lite flummigare än många andra här. Jag har ju gått NH-kurser(använder en del plock ur det i den hantering jag sysslar med från backen) och hämtat en del ridning från AR, centrerat, klassiskt etc. Dessutom plockat in mycket kroppsmedvetenhet från Feldenkrais(och andra kroppsmedvetenhetskurser) och även gått i mental träning. Så jag kanske inte heller anses vara en bra källa till tips. Vad vet jag.
Men det som skiljer proffsen från amatörerna anser jag ofta vara till viss del en mental bit. De accepterar inte att hästarna inte väntar.
Jag liknar det ibland vid dåtidens stridshästar. Om de klev av hjälperna så dog man. Så konsekventa som man då var tvungen att vara för att överleva är sällan Svenssonryttare idag. Har man den viljan, beslutsamheten och är så konsekvent kan man behöva övningar för att få till det.
Bra övningar tycker jag är övergångar i alla former.
Någon tog upp alla gångarter in i halt in i ryggning och fram i samma gångart igen. Den tycker jag är bra.
Jag tycker också att växla mellan olika skolor är bra sluta till motsatt sluta på en rak linje.
Eller rida som en trappa och genom att byta färdriktning växla mellan öppna och sluta i samma böjning.
Eller att rida en liten fyrkant och på rakorna växla mellan olika skolor eller skänkelvikning. I hörnen kan man rida antingen 1/4 pirouett eller om man rider pirouetten åt andra hållet 3/4 pirouett.
Eller rida serpentiner då man rider skolor eller flyttar in/ut kroppsdelar på hästen.
Eller diagonal sluta som man rider i saxar. Den kan också varieras med pirouett inlagt var man vill. Eller genom att växla mellan skänkelvikning och diagonala slutan. Det kan man göra så att man antingen rider sluta åt ett håll och skänkelvikning iväg åt andra. Eller att man går över i skänkelvikningen i samma färdriktning och sen går över i ny färdriktning och fortsätter byta.
För att få hästen att vänta tycker jag man bara behöver ge den uppgifter. Om de tar för mycket egna initiativ så får man förekomma dem med uppgifter och visa dem att de faktiskt inte vet vad som ska hända härnäst. Om de får jobba så monotont att de faktiskt vet vad som ska ske hela tiden så kommer många av dem att börja göra själva. Och vill man ha en ridbar häst som man kan rida i varje steg är man ju illa ute då.
Jag kan fatta som Fio att det är guld värt ute i en fälttävlansbana i svårklass. Jag har själv ridit en gammal tränares SM-häst som gått svårklass fälttävlan. Jag var en mindre begåvad hoppryttare. Men hoppade iaf. Jag fick hoppa hans sto några gånger på svåra banor. Där var det enda sättet att jag skulle överleva. Stoet skötte det mesta där. Hade inte hon skött det mesta hade jag aldrig kommit runt de där banorna. Inte för att Fio behöver så mkt hjälp. Men det är bra om det skiter sig.
Men en dressyrhäst ska ju vänta i varje steg. Det skapar dock lite problem för mig då jag blir paralyserad då jag ska hoppa(vi pratar nu små myrhinder för skojs skull när ingen ser) och min häst undrar var fasen jag tagit vägen iom att han är van vid mer instruktioner.
Men förut var han en häst som om han inte riktigt visste och förstod så sprang han. Det var hans lösning på allt. Nu väntar han och frågar mer istället.
När han börjar springa så ser jag till att vara mentalt lugn och still i mitt inre och ge honom uppgifter som är annat än att rusa iom att det kan han redan. Då gör vi skolor, sidvärts, övergångar och annat som är samlande eller flyttar honom i sidled. Så han inte kan ta sig för mycket framåt. Det behöver inte vara mer än några steg av något ibland innan vi går över i nästa. Så fort han flyr framåt så får han göra något som leder bort honom från dit han vill. När han är lugn och på hjälperna kan han få gå fram igen. Så fort stressen kommer och han vill av hjälperna så kommer övningarna haglande. Då blir det snart behagligare att vänta och fråga.