"Vänrelation", vill inte träffas

[Cambrie]

Varför säga att det är avdankat? Varför inte bara inse att det inte passar dig men att det kan passa nån annan alldeles utmärkt? Jag skulle ALDRIG vilja ha ett jobb där jag måste jobba kvällar, nätter och/eller helger. För att det inte passar mig. Jag är otroligt dålig på att ställa om dygnet och ett sånt jobb hade varit en mardröm för MIG. Men jag inser ju naturligtvis att för nån annan passar den typen av arbetstider jättebra!

Jag vänder på det - vad spelar det för roll vad någon annan tycker om tiderna du jobbar om du trivs? Mår du så dåligt att du måste bli kränkt över en sådan grej? Känns så otroligt märkligt. Det rör mig liksom inte i ryggen att du inte vill jobba natt, oavsett hur du lägger fram det...

 

[Lobelia]

Jag vänder på det - vad spelar det för roll vad någon annan tycker om tiderna du jobbar om du trivs? Mår du så dåligt att du måste bli kränkt över en sådan grej? Känns så otroligt märkligt. Det rör mig liksom inte i ryggen att du inte vill jobba natt, oavsett hur du lägger fram det...

För en del spelar det stor roll, bygger man upp sin identitet och sin självkänsla runt sitt jobb/yrke så och inte runt en inre trygghet så kan jag tänka mig att en "attack mot jobbet" är det samma som en attack mot den egna personen. Det är sorgligt . Om det är så här vet jag givetvis inte, TS verkar inte vara överförtjust i sitt jobb i och för sig.

 

[Lingon]

Jag vänder på det - vad spelar det för roll vad någon annan tycker om tiderna du jobbar om du trivs? Mår du så dåligt att du måste bli kränkt över en sådan grej? Känns så otroligt märkligt. Det rör mig liksom inte i ryggen att du inte vill jobba natt, oavsett hur du lägger fram det...

Varför känner du att du måste klanka ner på nåt på det sättet? Min spontana reaktion när jag läste det var att den som skrivit det nog är en rätt negativ person och en person som har svårt för att se saker ur andras perspektiv. Inser du inte hur folk uppfattar dig när du skriver så?

Alla är olika och det som passar en person passar inte en annan. Det är väl tur det! Annars hade det varit svårt att hitta folk till alla jobb som behöver göras. Jag förstår inte hur man kan se ett jobb som avdankat? Är du så statusfixerad att du graderar folks arbete på det sättet?

 

[Cherarriduracell]

Jag vänder på det - vad spelar det för roll vad någon annan tycker om tiderna du jobbar om du trivs? Mår du så dåligt att du måste bli kränkt över en sådan grej? Känns så otroligt märkligt. Det rör mig liksom inte i ryggen att du inte vill jobba natt, oavsett hur du lägger fram det...

Det är väl en jätteskillnad på "åh jag är så nöjd med mitt nya jobb, kontorstider passade aldrig mig riktigt!" Och folk som är kroniskt nedsättande om andras val? Finns skitmånga människor som inte vet hur man är positiva utan klagar på allt, allt är bara dåligt. Fredagsunderhållningen är dålig. Istället för att uppskatta ska det klankas ner på. Jag fixar inte riktigt att umgås med den sortens negativa människor, det är som att de suger hela livsgnistan ur mig och då är jag ändå väldigt nöjd med livet och min situation som det är.

 

[Shaggy]

Men säg det då? "Sorry, jag orkar inte ta hänsyn till andra människor, så jag vill helst vara själv. Tack ändå."

Att börja rada upp anledningar till varför och dra in både smink och toalettbesök är ju tämligen onödigt.

Två saker.
-De där grejerna som du hänvisar till som "ta hänsyn till" verkar om man läser TS inlägg inte vara grundorsaken till problemet utan det är bara saker som blir skitirriterande då man måste umgås med någon man inte trivs med. Är det bara jag som kan irritera ihjäl mig på tex hur någon jag ogillar skrattar medan samma typ av skratt från min bästa vän inte orsakar irritation?
-Det är ju inte TS som anser att rada upp toabesök och smink i någon veritabel mental slägga som en god idé. Det är en idé av flera i tråden om hur man löser situationen. Det har ju kommit ett antal andra förslag på hur man enklast gör.

 

[Inte_Ung]

Det är väl en jätteskillnad på "åh jag är så nöjd med mitt nya jobb, kontorstider passade aldrig mig riktigt!" Och folk som är kroniskt nedsättande om andras val? Finns skitmånga människor som inte vet hur man är positiva utan klagar på allt, allt är bara dåligt. Fredagsunderhållningen är dålig. Istället för att uppskatta ska det klankas ner på. Jag fixar inte riktigt att umgås med den sortens negativa människor, det är som att de suger hela livsgnistan ur mig och då är jag ändå väldigt nöjd med livet och min situation som det är.

Ja missnöjda människor är verkligen bara trista att ha att göra med. Det blir så svårt att ha roligt tillsammans med sådana.

 

[Lovisaleonora]

Nu tycker jag det kommit fram en del som faktiskt går att diskutera för att inte längre umgås.

"Jag känner att vi har väldigt olika inställning till livet, jag har t ex aldrig haft några dömande kommentarer om det du väljer att göra för att dra in pengar, medan du är väldigt nedvärderande om mitt liv och min situation. Jag orkar inte riktigt försvara mina livsval så jag tror det är bättre att sätta punkt här".

Toa och smink är en sak, men att vara fundamentalt olika i sin livsåskådning och dessutom ha så olika nivå av hänsyn (TS dömer inte webcamerasex som en inkomstkälla men kompisen dömer Svenssonlivet) känner jag är en enorm elefant i rummet.

 

[Fruentimber]

Två saker.
-De där grejerna som du hänvisar till som "ta hänsyn till" verkar om man läser TS inlägg inte vara grundorsaken till problemet utan det är bara saker som blir skitirriterande då man måste umgås med någon man inte trivs med. Är det bara jag som kan irritera ihjäl mig på tex hur någon jag ogillar skrattar medan samma typ av skratt från min bästa vän inte orsakar irritation?
-Det är ju inte TS som anser att rada upp toabesök och smink i någon veritabel mental slägga som en god idé. Det är en idé av flera i tråden om hur man löser situationen. Det har ju kommit ett antal andra förslag på hur man enklast gör.

Nej, jag menade inte att det var TS som hade dragit upp det från början som lösning. Men nu nämnde ju TS det i sitt svar till mig, därav mitt svar.

Jag är helt med på vad du menar med irritation! Det är ju bara symtom på grundproblemet, precis som du skriver. Det blir därför för mig väldigt märkligt att använda "småsaker" som någon form av argumentation, som kommit upp som exempel i tråden. Det är det resonemanget jag vänder mig emot, inte TS.

 

[Lobelia]

Toa och smink är en sak, men att vara fundamentalt olika i sin livsåskådning och dessutom ha så olika nivå av hänsyn (TS dömer inte webcamerasex som en inkomstkälla men kompisen dömmer Svenssonlivet) känner jag är en enorm elefant i rummet.

Fast är det verkligen så? Att TS inte dömer webcamerasex?

Här gör hon det med besked, lyckas hon verkligen dölja sin syn på det? Det kan vara att attacken mot svenssonlivet är ett sätt att försvara sitt yrke. Jag spekulerar bara, ingen av oss vet hur det egentligen ligger till.

Jag ser ingen elefant i rummet, det jag ser är en fd vän som försöker hålla kvar kontakten och TS som inte är intresserad utan upplever att de glidit ifrån varandra och inte längre har samma intressen. TS söker ett sätt att reducera bekantskapen till att träffas och fika enstaka gånger. Jag kan inte se problemet att upplysa någon om att man inte har intresse av smink och att ha toalett inom räckhåll hela tiden (jag tror snarare toan hör ihop med sminket). Då får vännen en förklaring och kan ta ställning till om hon vill fortsätta vänskapen på en lägre nivå eller skippa den helt. Kanske finner de varandra igen om de är ärliga, kanske tar det död på relationer eller så blir det just fika enstaka gånger.

Jag har i och för sig inga som helst problem med att någon menar att mina Svenssonarbetstider är tråkiga och skulle inte uppfatta det som dömande av mig (men väl arbetstiderna vilket inte berör mig nämnvärt).

 

[Cambrie]

Varför känner du att du måste klanka ner på nåt på det sättet? Min spontana reaktion när jag läste det var att den som skrivit det nog är en rätt negativ person och en person som har svårt för att se saker ur andras perspektiv. Inser du inte hur folk uppfattar dig när du skriver så?

Alla är olika och det som passar en person passar inte en annan. Det är väl tur det! Annars hade det varit svårt att hitta folk till alla jobb som behöver göras. Jag förstår inte hur man kan se ett jobb som avdankat? Är du så statusfixerad att du graderar folks arbete på det sättet?

Ja missnöjda människor är verkligen bara trista att ha att göra med. Det blir så svårt att ha roligt tillsammans med sådana.

För en del spelar det stor roll, bygger man upp sin identitet och sin självkänsla runt sitt jobb/yrke så och inte runt en inre trygghet så kan jag tänka mig att en "attack mot jobbet" är det samma som en attack mot den egna personen. Det är sorgligt . Om det är så här vet jag givetvis inte, TS verkar inte vara överförtjust i sitt jobb i och för sig.

Tar man så illa vid sig över att någon annan inte trivs med vissa tider så skulle jag råda till att besöka en psykolog och ta tag i sina problem . Det måste ju vara helt okej att råda till det eftersom åtminstone en här ovanför anser att det är HELT OKEJ att ts ska vara både otrevlig och tyken mot sin vän och be henne gå till doktorn och lösa sina problem... Att ta så illa upp över vilka tider någon annan tycker om att arbeta eller inte arbeta känns bara märkligt.

Mitt nuvarande jobb som jag inte gillar kallas i folkmun för de som vet om vad vi gör gestapo. Tar inte särskilt illa upp över det ärligt talat... Det är väl upp till dem om de aldrig kan tänka sig att jobba med det och skriver okvädesord, för min del får jag lön på bordet varje månad och det passar just nu förutom arbetstiderna då, det räcker för mig.

Tycker tråden är jättemärklig ärligt talat. Jag har många vänner som inte kan tänka sig mitt jobb eller vars arbete jag aldrig någonsin skulle sätta min fot inom, liksom att jag (inte ung tog även det som exempel) har vänner som är utpräglade stadsmänniskor och hatar hästar och även vänner som avskyr barn. Det är viktiga människor i mitt liv trots att vi inte tycker samma lika om allt, så när vi träffas pratar vi inte hästar eller barn. Det är inte heller de vännerna jag går ut i skogen och plockar svamp med. Förstår liksom inte att en vänskap skulle sitta i den diskussionen överhuvudtaget?

TS och hennes vän har växt ifrån varandra. Det kan man göra av olika anledningar och det allra enklaste är väl att säga det utan att dra in doktor, sminkning eller andra grejer som faktiskt troligen hade varit helt ok om det vore så att det vore en annan vän med mer gemensamt?

 

[Otherside]

Den här quoten är tänkvärd tycker jag. Oavsett hur man ser på den... Den handlar väl om att också sätta gränser i sitt eget liv.

 

[Inte_Ung]

Mitt nuvarande jobb som jag inte gillar kallas i folkmun för de som vet om vad vi gör gestapo. Tar inte särskilt illa upp över det ärligt talat... Det är väl upp till dem om de aldrig kan tänka sig att jobba med det och skriver okvädesord, för min del får jag lön på bordet varje månad och det passar just nu förutom arbetstiderna då, det räcker för mig.

Det är den negativa attityden som är grundproblemet.
Negativ till både egna och andras jobb, bostad, intresse eller what ever.

Jag gillar inte negativa människor.

 

[Lobelia]

Det är den negativa attityden som är grundproblemet.
Negativ till både egna och andras jobb, bostad, intresse eller what ever.

Jag gillar inte negativa människor.

Negativa människor är de som ännu inte funnit glädjen i livet.

 

[Cambrie]

Det är den negativa attityden som är grundproblemet.
Negativ till både egna och andras jobb, bostad, intresse eller what ever.

Jag gillar inte negativa människor.

Grundproblemet i just den här tråden är att du uppenbarligen tar dig friheten att tala om för andra människor att de ska söka doktor för att de är på ett sätt som du inte är. Man behöver faktiskt inte vara varken elak eller cynisk mot andra människor. Få gillar sådana människor heller, kan vara värt att tänka på.

 

[Lovisaleonora]

Fast är det verkligen så? Att TS inte dömer webcamerasex?

Här gör hon det med besked, lyckas hon verkligen dölja sin syn på det? Det kan vara att attacken mot svenssonlivet är ett sätt att försvara sitt yrke. Jag spekulerar bara, ingen av oss vet hur det egentligen ligger till.

Jag ser ingen elefant i rummet, det jag ser är en fd vän som försöker hålla kvar kontakten och TS som inte är intresserad utan upplever att de glidit ifrån varandra och inte längre har samma intressen. TS söker ett sätt att reducera bekantskapen till att träffas och fika enstaka gånger. Jag kan inte se problemet att upplysa någon om att man inte har intresse av smink och att ha toalett inom räckhåll hela tiden (jag tror snarare toan hör ihop med sminket). Då får vännen en förklaring och kan ta ställning till om hon vill fortsätta vänskapen på en lägre nivå eller skippa den helt. Kanske finner de varandra igen om de är ärliga, kanske tar det död på relationer eller så blir det just fika enstaka gånger.

Jag har i och för sig inga som helst problem med att någon menar att mina Svenssonarbetstider är tråkiga och skulle inte uppfatta det som dömande av mig (men väl arbetstiderna vilket inte berör mig nämnvärt).

Jag uppfattar det som att ts faktiskt tycker det är tråkig inställning till hennes livsval, det är vad jag diskuterar utifrån. Liksom jag diskuterar utifrån att det faktiskt är som ts säger, att hon inte dömer webcamsexarbetet.

Vi kan spekulera fritt utifrån påhittade scenarion, men det kanske ska ha en egen tråd?

 

[Inte_Ung]

Grundproblemet i just den här tråden är att du uppenbarligen tar dig friheten att tala om för andra människor att de ska söka doktor för att de är på ett sätt som du inte är. Man behöver faktiskt inte vara varken elak eller cynisk mot andra människor. Få gillar sådana människor heller, kan vara värt att tänka på.

Många är de som gillar mig.
Antingen så är jag då inte sådan eller så har du fel.
Vilket tror du att det är?

 

[Seabaz]

Det svåra är tror jag att jag minns henne som när vi först träffades. Vi hade skitkul ihop på jobb och utekväll på krogen nån gång i veckan. Vi umgicks aldrig "bara ändå". Det var antingen jobb eller supa och gå ut.

Så på våra egna förfester pratade man kanske lite mer men det var mest om tinder-flörtande eller grabben från förra helgen-snack....

Sedan flyttade jag och ett år senare bokade vi en resa ihop för att ses igen. Resa, bo ihop, leva ihop om så bara för en vecka insåg att vad jag då trodde var åldersskillnad. Svårt att sätta ord på. Sminkandet var en sak men mer som att jag kände igen mig själv i henne när jag började resa många år tidigare.

Sen gick det ett par år då vi hördes sporadiskt på messenger men när hon då kom och hälsade på så blev det mer märkbart och dag två berättade hon om sin nya syssla.

Jag står för att jag tycker att städa lägenheter eller jobba på bensinmack är bättre alternativ än vad hon gör. Men det är ju min åsikt.
Så som hon tycker att hennes nya företag är det bästa som finns och tjänar så mycket pengar nu osv (vilket hon gör, hon tjänar minst det dubbla än mig och vissa veckor fyrdubblat om jag ska tro hennes ord,vilket jag gör).

Det är bara det att sättet hon säger saker på nu känns så omoget, därav jag funderar på åldersskillnaden...

Jag ser tillbaka på mig själv i den åldern ock känner igen mig liksom, sättet man uttryckte sig på...
Jag växte nog dock upp en 'andra gång' när jag flyttade från Sverige..


Svamligt, vet inte riktigt. Jag gillar henne på messenger men inte att umgås 24/7.
Där. Svart på vitt.

 

[Eurydome]

Det svåra är tror jag att jag minns henne som när vi först träffades. Vi hade skitkul ihop på jobb och utekväll på krogen nån gång i veckan. Vi umgicks aldrig "bara ändå". Det var antingen jobb eller supa och gå ut.

Så på våra egna förfester pratade man kanske lite mer men det var mest om tinder-flörtande eller grabben från förra helgen-snack....

Sedan flyttade jag och ett år senare bokade vi en resa ihop för att ses igen. Resa, bo ihop, leva ihop om så bara för en vecka insåg att vad jag då trodde var åldersskillnad. Svårt att sätta ord på. Sminkandet var en sak men mer som att jag kände igen mig själv i henne när jag började resa många år tidigare.

Sen gick det ett par år då vi hördes sporadiskt på messenger men när hon då kom och hälsade på så blev det mer märkbart och dag två berättade hon om sin nya syssla.

Jag står för att jag tycker att städa lägenheter eller jobba på bensinmack är bättre alternativ än vad hon gör. Men det är ju min åsikt.
Så som hon tycker att hennes nya företag är det bästa som finns och tjänar så mycket pengar nu osv (vilket hon gör, hon tjänar minst det dubbla än mig och vissa veckor fyrdubblat om jag ska tro hennes ord,vilket jag gör).

Det är bara det att sättet hon säger saker på nu känns så omoget, därav jag funderar på åldersskillnaden...

Jag ser tillbaka på mig själv i den åldern ock känner igen mig liksom, sättet man uttryckte sig på...
Jag växte nog dock upp en 'andra gång' när jag flyttade från Sverige..


Svamligt, vet inte riktigt. Jag gillar henne på messenger men inte att umgås 24/7.
Där. Svart på vitt.

Det som allt kokar ner till egentligen är ju frågan om huruvida du vill umgås med henne, inte vad andra tycker eller vad du tycker att du borde tycka. Och utifrån vad du har skrivit så känner du inte för det.

Det finns ingen anledning att umgås med någon man stör sig på och som inte ger en någon positiv och go känsla. Säg kort att det inte passar bara.

 

[Cambrie]

Det svåra är tror jag att jag minns henne som när vi först träffades. Vi hade skitkul ihop på jobb och utekväll på krogen nån gång i veckan. Vi umgicks aldrig "bara ändå". Det var antingen jobb eller supa och gå ut.

Så på våra egna förfester pratade man kanske lite mer men det var mest om tinder-flörtande eller grabben från förra helgen-snack....

Sedan flyttade jag och ett år senare bokade vi en resa ihop för att ses igen. Resa, bo ihop, leva ihop om så bara för en vecka insåg att vad jag då trodde var åldersskillnad. Svårt att sätta ord på. Sminkandet var en sak men mer som att jag kände igen mig själv i henne när jag började resa många år tidigare.

Sen gick det ett par år då vi hördes sporadiskt på messenger men när hon då kom och hälsade på så blev det mer märkbart och dag två berättade hon om sin nya syssla.

Jag står för att jag tycker att städa lägenheter eller jobba på bensinmack är bättre alternativ än vad hon gör. Men det är ju min åsikt.
Så som hon tycker att hennes nya företag är det bästa som finns och tjänar så mycket pengar nu osv (vilket hon gör, hon tjänar minst det dubbla än mig och vissa veckor fyrdubblat om jag ska tro hennes ord,vilket jag gör).

Det är bara det att sättet hon säger saker på nu känns så omoget, därav jag funderar på åldersskillnaden...

Jag ser tillbaka på mig själv i den åldern ock känner igen mig liksom, sättet man uttryckte sig på...
Jag växte nog dock upp en 'andra gång' när jag flyttade från Sverige..


Svamligt, vet inte riktigt. Jag gillar henne på messenger men inte att umgås 24/7.
Där. Svart på vitt.

Kan det inte vara så då att hon försvarar sig genom att klanka ner på 8-5 tider, tänker liksom att du har en förbannat dömande attityd och det med all säkerhet lyser igenom? (inget fel med det, jag hade också reagerat på den sortens sätt att tjäna pengar antar jag, å andra sidan är jag rätt dömande mot de som jobbar med att tillverka vapen också).

Som sagt, man behöver inte vara elak eller tyken som @Inte_Ung med flera anser. Man kan vara rak, säga att man växt ifrån varandra etc, men troligen har du fler vänner som sminkar sig som du har mer gemensamt med som det är helt ok att de får sminka sig? Och att dra in problem med blåsan är ju bara lågt liksom...

Alltså, har man levt sambo några år så blir det ju mer eller mindre så att man lever mer och mer åt familjelivshållet, medan hon verkar dragit sig mer och mer och singellivshållet så det är ju inte ett dugg konstigt att ni inte längre matchar om det är så, och det är ju definitivt något du faktiskt kan säga, det är rakt men inte otrevligt på något sätt, att ni har mycket i ert liv och inte lever det livet hon lever längre och därför inte anser att ni har så mycket gemensamt med henne. Vill hon komma till dig ändå so fine, du kan ju inte hindra henne att vara i samma stad som dig, men du får väl nämna att du inte vill erbjuda sovplats men kan hänga med på en öl eller kaffe om du känner för det och har tid vid det tillfället, OM du alltså inte vill skära av kontakten helt utan vill ha någon kontakt kvar med människan. Annars behöver du ju inte nämna någonting alls om det liksom.

För mig är det nog inte svårare att säga nej, men som sagt, man behöver inte vara otrevlig, oavsett hur lågt du anser att hon sjunkit mot dig.

 

[Lovisaleonora]

Svamligt, vet inte riktigt. Jag gillar henne på messenger men inte att umgås 24/7.
Där. Svart på vitt.

Med vissa vänner blir det ju den relationen. För att parterna inte prioriterar annat. Det är rätt nivå för den relationen.

Jag har massor av olika relationer, goda jobbrelationer (och mindre goda), kompis-relationer, vän-relationer, flört-relationer - och alla har ju olika nivåer.

Det är väl egentligen inget problem förrän någon av parterna är i obalans, d v s vill något annat.