Det svåra är tror jag att jag minns henne som när vi först träffades. Vi hade skitkul ihop på jobb och utekväll på krogen nån gång i veckan. Vi umgicks aldrig "bara ändå". Det var antingen jobb eller supa och gå ut.
Så på våra egna förfester pratade man kanske lite mer men det var mest om tinder-flörtande eller grabben från förra helgen-snack....
Sedan flyttade jag och ett år senare bokade vi en resa ihop för att ses igen. Resa, bo ihop, leva ihop om så bara för en vecka insåg att vad jag då trodde var åldersskillnad. Svårt att sätta ord på. Sminkandet var en sak men mer som att jag kände igen mig själv i henne när jag började resa många år tidigare.
Sen gick det ett par år då vi hördes sporadiskt på messenger men när hon då kom och hälsade på så blev det mer märkbart och dag två berättade hon om sin nya syssla.
Jag står för att jag tycker att städa lägenheter eller jobba på bensinmack är bättre alternativ än vad hon gör. Men det är ju min åsikt.
Så som hon tycker att hennes nya företag är det bästa som finns och tjänar så mycket pengar nu osv (vilket hon gör, hon tjänar minst det dubbla än mig och vissa veckor fyrdubblat om jag ska tro hennes ord,vilket jag gör).
Det är bara det att sättet hon säger saker på nu känns så omoget, därav jag funderar på åldersskillnaden...
Jag ser tillbaka på mig själv i den åldern ock känner igen mig liksom, sättet man uttryckte sig på...
Jag växte nog dock upp en 'andra gång' när jag flyttade från Sverige..
Svamligt, vet inte riktigt. Jag gillar henne på messenger men inte att umgås 24/7.
Där. Svart på vitt.