Exakt. Anledningen till att man känner sig bortvald är ju att man är det. Om en person återkommande bokar av och aldrig lyfter ett finger för se till att man ses, då är det ju uppenbart inte prio för den personen att träffas.
Om jag ska ta min (fd) vän som exempel, så hade vi t ex gjort upp att vi skulle telefonera en eftermiddag. Pga olika arbetstider, avstånd och annat var det svårt att hitta tid spontant, utan man måste planera. Den dagen skulle funka för honom, så jag stuvade om i mitt schema så att jag kunde ta en längre jobbpaus och hinna prata. Han skulle fixa en sak på förmiddagen, som jag av erfarenhet vet brukar ta tid för honom, så jag frågade om han var säker, kanske skulle vi flytta till en annan dag så han inte behövde stressa? Nej nej, tyckte han, det var inga problem. Vi gjorde upp att han skulle ringa när han var klar med sin grej.
Och timmarna gick, men inte ringde han. Jag messade och undrade hur läget var, och då höll han fortfarande på med sin grej han skulle fixa, men 30 min till så… En timme gick, inget hände. Till slut hörde han av sig, fyra timmar efter det att han skulle ha ringt - han hade suttit och druckit kaffe med en bekant, och så drog det ut på tiden. Han hade inte ens tänkt på att det skulle göra mig något att sitta och vänta vid telefonen i timmar, eller att det skulle spela nån roll om han inte hörde av sig alls bara för att det var sagt att vi skulle höras. Jag förklarade att jag blir rätt ledsen när man gör så, och känner mig bortprioriterad.
Ändå hände samma sak igen och igen. Han kunde inte förstå att man blev ledsen.