Valp som knappt äter.

[AraSlei]

Har du provat att ge honom maten på t ex en bricka i stället för en skål?

Fy vilken tråkig sits, jag hade fått panik om Otis inte ätit... Nu vet jag inte vad Tonto ska väga som vuxen, men Otis ökade nästan 1kg i veckan när han var i den åldern.

 

[Tonto]

Men... Jag var inte helt med på bakgrunden när jag skrev i tråden först, så jag tror jag utgick för mycket från att hunden måste vara sjuk. Men om du på kort tid har två valpar som "inte äter" (men går upp i vikt), och du blir väldigt orolig och spänd över det, då... Jag tror inte det är valparna som är problemet, om du ursäktar att jag blir lite rättfram?

Att dra igång en hälsoundersökning av varför valpen inte äter... jag tror det blir både fel fokus och mer stressande - för både dig och valpen. Kan du ha något slags fixering kring mat/ätande? Jag är hemskt ledsen om det här blir för personligt!

Första valpen åt inte torrfoder. Första tiden men äter som en häst nu. Då var det bara jag som var orolig. Typ som jag alltid är.

Den nya vill inte äta och oroar både mig och sambon samt veterinären och uppfödaren.

Det kan vara jag som är problemet, men i och med att jag inte matar hundarna så känns det lite långsökt. Sambon som är lugnet själv sköter maten.

Själv så blir sjuk av de flesta sorters mat så min inställning till mat är väl inte jättebra då det gör ont att äta det mesta. Men äter gör jag uppenbarligen. Jag är ju inte mager.

Därav matar jag inte hundarna. Den första äter vad som helst nu så där var jag bara nojjig och orade mig i onödan. Han var lite tunn, men började äta igen. Men när sambon som aldrig oroar sig för något är orolig för att hunden inte äter, då är det i alla fall inte bara jag som oroar mig.

Ingen fara ang om det är personligt eller ej. Jag vill gärna ha tips och att jag är sjukligt känslig när det gäller vad jag kan äta är inte något som undgår många, så det får jag ofta förklara!

 

[Tonto]

Har du provat att ge honom maten på t ex en bricka i stället för en skål?

Fy vilken tråkig sits, jag hade fått panik om Otis inte ätit... Nu vet jag inte vad Tonto ska väga som vuxen, men Otis ökade nästan 1kg i veckan när han var i den åldern.

Det är hemskt tråkigt.

Vi har provat på golvet, på bricka och i flaska.
Handmatning fungerar ibland. Han "hatar" matskålen. Tallrik fungerar nog bäst. Eller golvet.

Uppfödaren trodde att de stora hannarna (Tonto var näst störst) skulle komma upp i 28 kg som vuxna.

 

[AraSlei]

Det är hemskt tråkigt.

Vi har provat på golvet, på bricka och i flaska.
Handmatning fungerar ibland. Han "hatar" matskålen. Tallrik fungerar nog bäst. Eller golvet.

Uppfödaren trodde att de stora hannarna (Tonto var näst störst) skulle komma upp i 28 kg som vuxna.

Jag förstår det

Så svårt! Om han äter t ex köttfärs eller hemgjorda köttbullar, kan han inte leva på det ett tag då?
Har ni provat att ge honom typ en hel kyckling? Köttiga ben?

Då kommer nog han och Otis bli ungefär jämnstora Otis vägde 9,8 kg hos vet som 12-veckors har jag för mig.

 

[Tonto]

Jag förstår det

Så svårt! Om han äter t ex köttfärs eller hemgjorda köttbullar, kan han inte leva på det ett tag då?
Har ni provat att ge honom typ en hel kyckling? Köttiga ben?

Då kommer nog han och Otis bli ungefär jämnstora Otis vägde 9,8 kg hos vet som 12-veckors har jag för mig.

Jag har funderat på det. Uppfödaren frågade samma sak. Vi har ju benmjöl, startmix och blodmjöl att komplettera med. Han äter rå köttfärs och köttbullar gjorda på ägg och köttfärs. Han äter rå kyckling ibland. Kokt kyckling är det bästa som finns, Jag kan prova att ge honom köttigare ben med!

Ja då är våran lite mindre än otis! Så vi får se om han kommer väga 28 kg som fullvuxen. Får väga på torsdag och se, han blir 12 veckor på onsdag!

 

[Monstermom]

Första valpen åt inte torrfoder. Första tiden men äter som en häst nu. Då var det bara jag som var orolig. Typ som jag alltid är.

Den nya vill inte äta och oroar både mig och sambon samt veterinären och uppfödaren.

Det kan vara jag som är problemet, men i och med att jag inte matar hundarna så känns det lite långsökt. Sambon som är lugnet själv sköter maten.

Själv så blir sjuk av de flesta sorters mat så min inställning till mat är väl inte jättebra då det gör ont att äta det mesta. Men äter gör jag uppenbarligen. Jag är ju inte mager.

Därav matar jag inte hundarna. Den första äter vad som helst nu så där var jag bara nojjig och orade mig i onödan. Han var lite tunn, men började äta igen. Men när sambon som aldrig oroar sig för något är orolig för att hunden inte äter, då är det i alla fall inte bara jag som oroar mig.

Ingen fara ang om det är personligt eller ej. Jag vill gärna ha tips och att jag är sjukligt känslig när det gäller vad jag kan äta är inte något som undgår många, så det får jag ofta förklara!

OK. Det känns som att jag är och klampar på - och över - gränser som jag kanske hållit mig ifrån i en tråd som handlar om dig, men nu handlar det om hunden, så... Ja, det får väl bli min utgångspunkt helt enkelt, även om jag inte är helt bekväm med det.

Grejen för mig är att en ägare har två valpar, inte bara olika kullar utan olika raser dessutom, som på kort tid "svälter sig". Den första var bara du som nojjade, men den andra, den är det något fel på? Nja... Kanske. Fast kanske inte. För mig verkar det betydligt mer sannolikt att problemet inte ligger hos hundarna alls.

Du säger att även sambo och veterinär är oroade. OK. Men den oro blir - för oss här i tråden - bara något som är tolkat genom dig, och hur du upplever deras oro kanske inte är helt proportionerligt? Dessutom skulle jag undra över hur mycket av andras oro som är drivet av att valpen äter för lite, och hur mycket som kommer av din ångest för att valpen äter för lite. Din beskrivning av uppfödarens råd och reaktioner låter dessutom märkligt för mig, närmast hysterisk blir min uppfattning och det verkar inte rimligt i sammanhanget. Så återigen undrar jag över både vad du förmedlar till uppfödaren, och hur du själv tolkar och upplever uppfödarens råd och oro...

När det gäller själva matsituationen kan jag tänka mig att det är fullt möjligt att dina problem kan påverka valpen även om det inte är du som matar. Att du inte matar kan i sig själv bidra till ett eventuellt spänt läge till och med.

Så med tanke på allt detta, och med tanke på att valpen faktiskt äter med god aptit så länge det är godis och inte i matningssituationen, så tror jag inte det är något fel på valpen. Och jag är rädd att en utredning av honom i det här läget skulle kunna göra allt värre. Jag tror en sådan bara skulle bekräfta din ångest för att det är något fel. Hittar de inget (vilket jag ju tror) är jag rädd att det ytterligare bara kommer att skruva läget ännu längre - inte bara är det något fel på valpen, det går inte ens att få någon hjälp, osv...

Jag tror ni först och främst behöver försöka få fram om det verkligen är valpen eller ni som är roten till det här, innan ni eventuellt går vidare och får valpen kollad.

 

[em-pirre]

Det låter som att Tonto är precis likadan. Det här ska vara så himlaaaa gott. Då lägger sig han och rullar i skiten.

Hur fungerar hennes mage?

Hennes mage fungerar bra. Hon dricker, och kissar normalt. Jag överraskas ofta över bajset, eftersom jag ju känner att hon knappt äter nåt alls (men tydligen gör hon det... )

I mitt fall är det garanterat delvis mitt fel, eftersom jag blir så oerhört stressad, trugar och svansar omkring henne. Hon är alltså inte för smal, men lite av ett gränsfall. Valpar får vara lite slanka och "fula" under växtperioder. Hellre det än rultiga, men som hundmamma blir man så fånigt orolig. Jag vill ju att hon har nåt att ta av..

 

[Tonto]

OK. Det känns som att jag är och klampar på - och över - gränser som jag kanske hållit mig ifrån i en tråd som handlar om dig, men nu handlar det om hunden, så... Ja, det får väl bli min utgångspunkt helt enkelt, även om jag inte är helt bekväm med det.

Grejen för mig är att en ägare har två valpar, inte bara olika kullar utan olika raser dessutom, som på kort tid "svälter sig". Den första var bara du som nojjade, men den andra, den är det något fel på? Nja... Kanske. Fast kanske inte. För mig verkar det betydligt mer sannolikt att problemet inte ligger hos hundarna alls.

Du säger att även sambo och veterinär är oroade. OK. Men den oro blir - för oss här i tråden - bara något som är tolkat genom dig, och hur du upplever deras oro kanske inte är helt proportionerligt? Dessutom skulle jag undra över hur mycket av andras oro som är drivet av att valpen äter för lite, och hur mycket som kommer av din ångest för att valpen äter för lite. Din beskrivning av uppfödarens råd och reaktioner låter dessutom märkligt för mig, närmast hysterisk blir min uppfattning och det verkar inte rimligt i sammanhanget. Så återigen undrar jag över både vad du förmedlar till uppfödaren, och hur du själv tolkar och upplever uppfödarens råd och oro...

När det gäller själva matsituationen kan jag tänka mig att det är fullt möjligt att dina problem kan påverka valpen även om det inte är du som matar. Att du inte matar kan i sig själv bidra till ett eventuellt spänt läge till och med.

Så med tanke på allt detta, och med tanke på att valpen faktiskt äter med god aptit så länge det är godis och inte i matningssituationen, så tror jag inte det är något fel på valpen. Och jag är rädd att en utredning av honom i det här läget skulle kunna göra allt värre. Jag tror en sådan bara skulle bekräfta din ångest för att det är något fel. Hittar de inget (vilket jag ju tror) är jag rädd att det ytterligare bara kommer att skruva läget ännu längre - inte bara är det något fel på valpen, det går inte ens att få någon hjälp, osv...

Jag tror ni först och främst behöver försöka få fram om det verkligen är valpen eller ni som är roten till det här, innan ni eventuellt går vidare och får valpen kollad.

Jag förstår vad du menar!

Jag kan mycket väl låta överdriven i och med att jag frågade om råd när jag kände mig helt uppgiven. Idag känns det bättre igen och som om att det går att lösa. Allt känns så mycket värre när man är upprörd.

Första valpen åt inte i början om han fick torrfoder men färskfoder var inga problem! Så där nojjade jag mig bara i onödan när det gällde mat och hull.

Så du tror att han känner av att jag inte tycker om mat i och med att jag inte matar?

 

[Monstermom]

Jag förstår vad du menar!

Jag kan mycket väl låta överdriven i och med att jag frågade om råd när jag kände mig helt uppgiven. Idag känns det bättre igen och som om att det går att lösa. Allt känns så mycket värre när man är upprörd.

Visst är det så! Bland annat därför är jag generellt rätt skeptisk till saker som magkänsla och intuition, och föredrar att försöka resonera mig framåt.

Första valpen åt inte i början om han fick torrfoder men färskfoder var inga problem! Så där nojjade jag mig bara i onödan när det gällde mat och hull.

... Och den här valpen äter inte om han får mat i skålen, men köttbulle i handen är inga problem!

Jag tror det kanske finns mer likheter än du riktigt är villig att se?

Så du tror att han känner av att jag inte tycker om mat i och med att jag inte matar?

Jag vet verkligen inte. Men det skulle kunna vara så. Eller så känner han av att du är orolig för att föra över dina känslor kring mat på honom. Eller så gör du något för att distrahera dig från matsituationen som han tycker är obehagligt (spelar hög musik, bara som exempel). Eller så var din sambo, trots att han är lugnet själv, kanske lite bekymrad över att det skulle bli samma visa med den här valpen som med den förra (att du skulle bli orolig och spänd i onödan) och trugade lite för mycket. Eller så var det trehundra pyttesmå saker kring matsituationen som sammantaget startade en ond cirkel, som sedan fått alltmer hjälp att snurra fortare och fortare...

Jag vet inte, som sagt. Men jag är benägen att tro att det är något utanför valpen som startat det här.

 

[Tonto]

Visst är det så! Bland annat därför är jag generellt rätt skeptisk till saker som magkänsla och intuition, och föredrar att försöka resonera mig framåt.



... Och den här valpen äter inte om han får mat i skålen, men köttbulle i handen är inga problem!

Jag tror det kanske finns mer likheter än du riktigt är villig att se?



Jag vet verkligen inte. Men det skulle kunna vara så. Eller så känner han av att du är orolig för att föra över dina känslor kring mat på honom. Eller så gör du något för att distrahera dig från matsituationen som han tycker är obehagligt (spelar hög musik, bara som exempel). Eller så var din sambo, trots att han är lugnet själv, kanske lite bekymrad över att det skulle bli samma visa med den här valpen som med den förra (att du skulle bli orolig och spänd i onödan) och trugade lite för mycket. Eller så var det trehundra pyttesmå saker kring matsituationen som sammantaget startade en ond cirkel, som sedan fått alltmer hjälp att snurra fortare och fortare...

Jag vet inte, som sagt. Men jag är benägen att tro att det är något utanför valpen som startat det här.

Det är mycket troligt att vi varit oroliga och gjort fel som orsakat detta.

Jag är helt enkelt inte hemma (jobb) eller är i ett annat rum när hundarna får mat.

Vi har faktiskt tagit rådet att ändra matsituationen helt och husse har fodrat honom på gräsmattan på tallrik idag, bara ställt ner tallriken och gått iväg. Han har redan ätit mer mer än han vanligtvis gör på en dag.

Så nyhetens behag eller så känner han inte obehag att äta ute och ensam.

 

[em-pirre]

Det är mycket troligt att vi varit oroliga och gjort fel som orsakat detta.

Jag är helt enkelt inte hemma (jobb) eller är i ett annat rum när hundarna får mat.

Vi har faktiskt tagit rådet att ändra matsituationen helt och husse har fodrat honom på gräsmattan på tallrik idag, bara ställt ner tallriken och gått iväg. Han har redan ätit mer mer än han vanligtvis gör på en dag.

Så nyhetens behag eller så känner han inte obehag att äta ute och ensam.

Vi fodrar också på tallrik, det går mycket bättre än ur skål. Konstigt.

 

[glimmer]

Jag tror nog alla här bryr sig att dina valpar ska få vara friska, och jag tror att du också bryr dig väldigt mycket om dina valpar.
Någonstans har det blivit en viktfixering hos dig om dina valpar och en väldigt massa oro vid utfodringen till valparna.
Om du gör en googling på 12veckors valpar hos aussie så får du fram ett viktspann på 6-9kg. Alltså ligger Tonto i en normal vikt och är inte mager på något sätt.
Man ska kunna känna revbenen utan att behöva gräva, leta fram.
Förr i tiden sades det att valpar skulle vara runda. Idag har man gått från det idealet då det är bättre att valpen hålls smal då den växer, för att minska hög belastning på ett växande skelett. Så viktmässigt har du inget att oroa dig för hos Tonto. Även Tontos syskon låg i ungefär samma viktspann.

Jag tror att med din oro för valparnas vikt och oro för att de inte äter lika mycket mat som fodertillverkarna rekommenderar så har du skapat ett problem helt i onödan.
Jag hoppas att du nu kan känna dig lugnare och att vikten inte är onormal, varken Tonto eller Rollo har varit magra. och det är inte onormalt att valparna inte äter upp allt som fodertillverkarna rekommenderar, då hundar sällan får en normal vikt på den rekommendationen. Så länge hundarna går upp i vikt (inte till runda valpar)och är pigga och alerta, så har du inget att oroa dig för.

Istället för att dra igång en veterinär utredning med Tonto, så tycker jag att du ska försöka minska din oro och försöka se till att skapa en bra balans/känsla vid utfodringarna igen. Och denna gång utan att erbjuda gottigt vid sidan om och på maten.
Håll dig till ett foder och utfodra bara med det en bra tid för att få in rutinerna igen hos hundarna. Truga inte med mat eller annat smak/godis på/vid sidan om.

Jag tror också att det är så att andras(uppfödaren,din pojkvän) oro över valparnas vikt kommer från din oro.

 

[em-pirre]

Jag tror nog alla här bryr sig att dina valpar ska få vara friska, och jag tror att du också bryr dig väldigt mycket om dina valpar.
Någonstans har det blivit en viktfixering hos dig om dina valpar och en väldigt massa oro vid utfodringen till valparna.
Om du gör en googling på 12veckors valpar hos aussie så får du fram ett viktspann på 6-9kg. Alltså ligger Tonto i en normal vikt och är inte mager på något sätt.
Man ska kunna känna revbenen utan att behöva gräva, leta fram.
Förr i tiden sades det att valpar skulle vara runda. Idag har man gått från det idealet då det är bättre att valpen hålls smal då den växer, för att minska hög belastning på ett växande skelett. Så viktmässigt har du inget att oroa dig för hos Tonto. Även Tontos syskon låg i ungefär samma viktspann.

Jag tror att med din oro för valparnas vikt och oro för att de inte äter lika mycket mat som fodertillverkarna rekommenderar så har du skapat ett problem helt i onödan.
Jag hoppas att du nu kan känna dig lugnare och att vikten inte är onormal, varken Tonto eller Rollo har varit magra. och det är inte onormalt att valparna inte äter upp allt som fodertillverkarna rekommenderar, då hundar sällan får en normal vikt på den rekommendationen. Så länge hundarna går upp i vikt (inte till runda valpar)och är pigga och alerta, så har du inget att oroa dig för.

Istället för att dra igång en veterinär utredning med Tonto, så tycker jag att du ska försöka minska din oro och försöka se till att skapa en bra balans/känsla vid utfodringarna igen. Och denna gång utan att erbjuda gottigt vid sidan om och på maten.
Håll dig till ett foder och utfodra bara med det en bra tid för att få in rutinerna igen hos hundarna. Truga inte med mat eller annat smak/godis på/vid sidan om.

Jag tror också att det är så att andras(uppfödaren,din pojkvän) oro över valparnas vikt kommer från din oro.

Jag förstår vad du säger, men samtidigt har valpen varit inlagd p.g.a uttorkning och veterinären påpekar att valpen är för smal. Nu vet jag inte hur duktig veterinären är, eller hur hen uttryckte sig, men jag hade inte rekommenderat någon att inte lyssna på veterinären innan jag vet exakt vad veterinären menar.

Hen kanske påpekade att hunden kan gå upp lite, eller så sa hen att panik, panik, hunden är undernärd! Det är liksom en viss skillnad.

 

[Tonto]

Jag förstår vad du säger, men samtidigt har valpen varit inlagd p.g.a uttorkning och veterinären påpekar att valpen är för smal. Nu vet jag inte hur duktig veterinären är, eller hur hen uttryckte sig, men jag hade inte rekommenderat någon att inte lyssna på veterinären innan jag vet exakt vad veterinären menar.

Hen kanske påpekade att hunden kan gå upp lite, eller så sa hen att panik, panik, hunden är undernärd! Det är liksom en viss skillnad.

Veterinären sa att han kändes som ett litet skelett att ta på och att han är för smal och rekommenderade att ge honom veterinärfoder.

Jag har som sagt erkänt att jag nojjade mig i onödan för den första valpen. Men det känns lite trist att inte bli tagen på allvar nu istället.

Att han ska äta 2 dl torrfoder om dagen (vilket han gör om man trugar) känns inte som tillräcklig mängd för en växande valp av hans storlek. Och när veterinären säger att han är för mager och att vi måste komma tillbaka om han inte börjar äta snarast.

 

[Tonto]

Jag tror nog alla här bryr sig att dina valpar ska få vara friska, och jag tror att du också bryr dig väldigt mycket om dina valpar.
Någonstans har det blivit en viktfixering hos dig om dina valpar och en väldigt massa oro vid utfodringen till valparna.
Om du gör en googling på 12veckors valpar hos aussie så får du fram ett viktspann på 6-9kg. Alltså ligger Tonto i en normal vikt och är inte mager på något sätt.
Man ska kunna känna revbenen utan att behöva gräva, leta fram.
Förr i tiden sades det att valpar skulle vara runda. Idag har man gått från det idealet då det är bättre att valpen hålls smal då den växer, för att minska hög belastning på ett växande skelett. Så viktmässigt har du inget att oroa dig för hos Tonto. Även Tontos syskon låg i ungefär samma viktspann.

Jag tror att med din oro för valparnas vikt och oro för att de inte äter lika mycket mat som fodertillverkarna rekommenderar så har du skapat ett problem helt i onödan.
Jag hoppas att du nu kan känna dig lugnare och att vikten inte är onormal, varken Tonto eller Rollo har varit magra. och det är inte onormalt att valparna inte äter upp allt som fodertillverkarna rekommenderar, då hundar sällan får en normal vikt på den rekommendationen. Så länge hundarna går upp i vikt (inte till runda valpar)och är pigga och alerta, så har du inget att oroa dig för.

Istället för att dra igång en veterinär utredning med Tonto, så tycker jag att du ska försöka minska din oro och försöka se till att skapa en bra balans/känsla vid utfodringarna igen. Och denna gång utan att erbjuda gottigt vid sidan om och på maten.
Håll dig till ett foder och utfodra bara med det en bra tid för att få in rutinerna igen hos hundarna. Truga inte med mat eller annat smak/godis på/vid sidan om.

Jag tror också att det är så att andras(uppfödaren,din pojkvän) oro över valparnas vikt kommer från din oro.

Veterinären har sagt att utredning krävs om han inte börjar äta, samt att fodret skulle bytas om han inte åt. Att man absolut inte skulle låta små valpar svälta sig.

Veterinären har sagt att han är för mager, så jag förstår inte hur du kan vara så säker på att han inte är det?

Den andra hunden äter som normalt. Han ville inte äta torrfoder när vi fick honom så han gick över på färskfoder direkt i och med att det är vad vi ändå ville utfodra honom med. Han anser att han håller på att svälta ihjäl och äter allt. Han var bara normalt "valpkrånglig" i början och som sagt så oroade jag mig i onödan.

 

[em-pirre]

Jag har gjort slag i saken och bestämt mig för att börja servera 0,5 dagsranson torrfoder på morgonen (då gör det inget om det står framme under dagen). Plockar bort koppen på eftermiddagen om den inte är tom. Serverar kött/färskfoder på kvällen.

Jag är ju generellt motståndare till torrfoder, men eftersom hon äter så växlande med mat, så tänker jag att det är bra om hon får i sig något helfoder varje dag. Färskfodret kan hon vägra flera dagar, men kött går ner allt som oftast.

Nu banne mig...

 

[Tonto]

Jag har gjort slag i saken och bestämt mig för att börja servera 0,5 dagsranson torrfoder på morgonen (då gör det inget om det står framme under dagen). Plockar bort koppen på eftermiddagen om den inte är tom. Serverar kött/färskfoder på kvällen.

Jag är ju generellt motståndare till torrfoder, men eftersom hon äter så växlande med mat, så tänker jag att det är bra om hon får i sig något helfoder varje dag. Färskfodret kan hon vägra flera dagar, men kött går ner allt som oftast.

Nu banne mig...

Vilket torrfoder provar du med?

Och lycka till Jag hade gärna gjort samma sak men med två odjur blir det svårt!

 

[Bulldoozer]

Har lite liknande problem med våran tuss på 4 månader, hon är lite för mager (känner revbenen lite för bra). Är tacksam att hon är lurvig för vore hon korthårig så skulle man skämmas ihjäl sig. Jag har dock inte nojjat så mycket då min erfarenhet är att de kan vara lite tunna i den här åldern. Hon går dessutom upp i vikt, det enda orosmomentet är om hon skulle bli magsjuk eller liknande då det inte finns så mycket att ta av.

Har bytt ut uppfödarens torrfoder mot ett med högre energiinnehåll (jag gav dock uppfödarens foder nån vecka tills det var slut men det var inte mycket hon åt av det, det mesta slängde jag).
Torrfodret står framme, då går hon och småäter då och då och hon äter mer av det nu när det är torrt än när jag blötte upp det.
Ger lite blötfoder två ggr om dagen, har märkt att det bättre att ge en liten portion då hon äter upp än att lassa på då hon tappar intresset om det för mycket (äter hon upp allt får hon en liten portion till).
Vad gäller blötfoder så har jag köpt större delen av sortimentet, märkt att det med lever funkar bäst eftersom hon får torrfodret som bas så blandar jag lite olika märken av blötfoder.
Lägger jag torrfodret i en "aktivitetskula" så äter hon upp det som kommer ut (nu har jag dock slarvat bort den).
Hon är tyvärr lite ointresserad av mat, det mycket roligare att leka men sålänge hon växer bra, är pigg och ökar i vikt så ser jag ingen anledning att oroa sig. Nu när hon fått mindre gottis på sista tiden så äter hon också bättre av maten.

Tycker inte att du ska behöva oroa dig, det verkar ju som om din valp ändå ligger på en bra vikt jämfört med resten av kullen. Att veterinär tycker att hon är mager kan ju bero på att nuförtiden är problemet det omvända snarare, att de flesta har djur i lite väl bra hull. När jag var yngre så var det mycket vanligare (upplever jag iallafall) att se lite gängliga och tunna hundar under ett års ålder utan att det för den sakens skull var nåt fel på dem.

 

[Bulldoozer]

Jag vill tillägga att min erfarenhet av att ha två hundar samtidigt är att det nästan alltid gått bättre att ge den kräsna hunden samma mat som kompisen, är det dietfoder så kanske det inte optimalt men det kanske vägs upp av att hunden ifråga äter betydligt mer av det då. Har aldrig lyckats nån bra med att ge hundarna olika foder om en av dem är lite kinkig med maten, vilket ofta lett till att valpen ifråga (som det oftast handlat om) fått börja äta vuxenfoder tidigt hellre än att den ska rata sitt valpfoder (har då kompletterat med lite olja).

 

[em-pirre]

Vilket torrfoder provar du med?

Och lycka till Jag hade gärna gjort samma sak men med två odjur blir det svårt!

Just nu RC exigent för "små kräsna hundar" (jag skäms!). Köpte som träningsgodis eftersom hon gillade dem då en kompis gav henne en. Jag tänker söka fram ett bra foder med rätt hög energihalt bara vi kommer igång. Hon verkar älska allt som jag lovat att aldrig ge min hund. Hög spannmålshalt? Oh yeah...

Just nu har hon ätit en dagsranson av den maten, plus drygt 200g musch nötmix. Inte illa alls. Hon stod nyss och kollade på den tomma koppen, helt förvånad (hah! Jag tänker INTE fylla på förrän imorgon bitti!) Och det kliar i mina fingrar. Nu då hon ser hungrig ut hade jag så gärna velat tuta i henne allt vad det går, men jag ska hålla mig.


(När blev jag en sånhär mes?)