makarontanten
Trådstartare
Sitter mest bara och funderar lite,det handlar alltså inte om att jag ska skaffa en hund till just nu.
Jag har en snart 5-årig tik här hemma som jag älskar över det mesta. Min första hund,och jag har verkligen haft den underbara lyxen att ha fått en hund som passar mig som handen i handsken. Hon har vart lätt att ha att göra med från första början,aldrig några problem med uppfostran och liknande. Men,det finns en sak jag känner att jag missat. Valptiden....
Min hund är en omplacering som jag köpte när hon var 7 månader och jag fick aldrig gosa med henne som "bebis". Blir lite lätt avundsjuk när jag ser alla helt otroligt söta och goa valpar överallt
. Skulle vara så underbart att få vara med en liten valp från början och se det lilla livet växa upp. Få prägla in den från början om man så säger.
Men så blir jag lite osäker. Har vi rätt förutsättningar,klarar jag av att från början fostra och lära en så liten att tex bli rumsren,och med ensamhetsträningen och så?
Jag och sambon har helt olika arbetstider. Har räknat ut att vi i skift skulle kunna vara hemma helt med en valp i ca 10-11 veckor. Men sen måste man ju börja jobba igen. I snitt handlar det om att valpen då skulle behöva klara sig i två timmar under 7 mornar på 5 veckor(alltså 1-2 dagar i veckan). Det handlar aldrig om mer än 2 gånger i veckan. Sambon sticker vid 5 på morgonen och jag är hemma vid 7 vid dessa tillfällen.
Är det orimligt att man kan förutsätta att det funkar att ha en valp själv i två timmar när den är ca 4,5-5 månader gammal? Skulle det bli ett hundköp (vilket inte är aktuellt just nu),har ju en valp dessutom sällskap av den äldre vovven också. På ett ungefär,hur lång tid räknar man med att det tar för en valp att bli rumsren? Förstår att det skiljer enormt,men snittet om allt funkar lagom bra?
Är det svårt att fostra en hund om man som jag,inte haft valp innan,men ändå har haft hund i lite mer än 4 år nu?Trots allt gick jag ju igenom "slyngelåldern" med min,men hon har ju alltid vart så snäll. Men jag kan ju inte förutsätta att en annan individ skulle vara på samma sätt som hon.
Sambon har däremot mycket mer hundvana än jag sen innan,men han är ju inte hemma på dagarna. Jag kommer alltså sköta det mesta i sådana fall,och dessutom har vi lite olika synsätt på hur man gör. Jag vill gärna vara förberedd och göra allt rätt,medan sambons attityd är mer "det är klart den klarar sig ett par timmar,den vänjer sig,man ska inte klema bort dem för mycket"(vilket är anledningen till att jag frågar er istället för honom
.)Han är van vid jakthundar och hundgårdshundar sen innan,och jag är mer den mjuka familjehundsägaren. Detta har dock inte vart något problem med den vi har nu,sambon har nog fått anpassa sig en del![Wink ;) ;)]()
Tips,råd och funderingar kring detta mottages tacksamt![Smile :) :)]()
Jag har en snart 5-årig tik här hemma som jag älskar över det mesta. Min första hund,och jag har verkligen haft den underbara lyxen att ha fått en hund som passar mig som handen i handsken. Hon har vart lätt att ha att göra med från första början,aldrig några problem med uppfostran och liknande. Men,det finns en sak jag känner att jag missat. Valptiden....
Min hund är en omplacering som jag köpte när hon var 7 månader och jag fick aldrig gosa med henne som "bebis". Blir lite lätt avundsjuk när jag ser alla helt otroligt söta och goa valpar överallt
Men så blir jag lite osäker. Har vi rätt förutsättningar,klarar jag av att från början fostra och lära en så liten att tex bli rumsren,och med ensamhetsträningen och så?
Jag och sambon har helt olika arbetstider. Har räknat ut att vi i skift skulle kunna vara hemma helt med en valp i ca 10-11 veckor. Men sen måste man ju börja jobba igen. I snitt handlar det om att valpen då skulle behöva klara sig i två timmar under 7 mornar på 5 veckor(alltså 1-2 dagar i veckan). Det handlar aldrig om mer än 2 gånger i veckan. Sambon sticker vid 5 på morgonen och jag är hemma vid 7 vid dessa tillfällen.
Är det orimligt att man kan förutsätta att det funkar att ha en valp själv i två timmar när den är ca 4,5-5 månader gammal? Skulle det bli ett hundköp (vilket inte är aktuellt just nu),har ju en valp dessutom sällskap av den äldre vovven också. På ett ungefär,hur lång tid räknar man med att det tar för en valp att bli rumsren? Förstår att det skiljer enormt,men snittet om allt funkar lagom bra?
Är det svårt att fostra en hund om man som jag,inte haft valp innan,men ändå har haft hund i lite mer än 4 år nu?Trots allt gick jag ju igenom "slyngelåldern" med min,men hon har ju alltid vart så snäll. Men jag kan ju inte förutsätta att en annan individ skulle vara på samma sätt som hon.
Sambon har däremot mycket mer hundvana än jag sen innan,men han är ju inte hemma på dagarna. Jag kommer alltså sköta det mesta i sådana fall,och dessutom har vi lite olika synsätt på hur man gör. Jag vill gärna vara förberedd och göra allt rätt,medan sambons attityd är mer "det är klart den klarar sig ett par timmar,den vänjer sig,man ska inte klema bort dem för mycket"(vilket är anledningen till att jag frågar er istället för honom
Tips,råd och funderingar kring detta mottages tacksamt