Valp 2021 - del 2

[Evenstar]

Skönt att det är fler...
Min går mest i långlina, har också slutat lyssna "av sig själv"
Genomför en koppelpromenad per dag, med fokus på att hon ska gå bra. Det funkar med hjälp av godis. Så småningom kanske sträckan kan bli lite längre, nu är det mest för att det ska bli av över huvud taget.

Min sätter sig rätt och slätt på rumpan och vill inte gå Det börjar bli bättre, men det är mycket mutor som gäller. Godis godis godis. Det har blivit bättre sen han lärde sig ”gå”. Hemåt går nästan alltid bra nu. Och intressant nog går det nästan alltid bättre när vi är någon annanstans än hemma, typ bland folk osv. Då går han glatt och nyfiket. Tycker han det är tråkigt hemma på landet?
Sen hänger han ju i byxbenen med jämna mellanrum, några gånger per promenad

 

[inverterad]

Som motvikt till alla välartade valpar ovan så är jag just nu så j-a less på valp
Inte på henne som individ egentligen, men det spiller lite över till att det blir svårt att skapa en positiv relation till någon som biter en, biter i storasyster, biter i möbler, kläder, saker, mattor, väggar... som har ett enerverande röstläge med pip och gnäll när hon hindras från något hon vill... som tycker att det här med vila och avkoppling är klart överskattat oavsett vad vi gjort under dagen.

Hon är otroligt rolig att göra saker med, lättlärd och alltid positiv. Himla gullig när hon kommer och vill pussas och hela kroppen viftar med svansen. Men just nu är både jag och storasyster trötta på hennes tänder... Kan vi bara spola fram tiden lite??

Men hu, känner med dig! Jobbigt när avknappen inte vill funka riktigt.

Kan säga att min kan inte heller gå i koppel, han studsar omväxlande på två ben, gör galna rusningar framåt, bakåt och åt sidorna, eller kampar med kopplet/mina byxben/äldre hundens öron....

 

[Vassi]

Som motvikt till alla välartade valpar ovan så är jag just nu så j-a less på valp
Inte på henne som individ egentligen, men det spiller lite över till att det blir svårt att skapa en positiv relation till någon som biter en, biter i storasyster, biter i möbler, kläder, saker, mattor, väggar... som har ett enerverande röstläge med pip och gnäll när hon hindras från något hon vill... som tycker att det här med vila och avkoppling är klart överskattat oavsett vad vi gjort under dagen.

Hon är otroligt rolig att göra saker med, lättlärd och alltid positiv. Himla gullig när hon kommer och vill pussas och hela kroppen viftar med svansen. Men just nu är både jag och storasyster trötta på hennes tänder... Kan vi bara spola fram tiden lite??

Det är kanske inte samma sak som du menar, men jag hade ju skittufft med Terrorn eftersom Skrället tyckte valpjäveln skulle upphöra existera länge. Det var jobbigt att se Skrällets personlighetsförändring, kändes som att jag hade förstört vardagen för honom, och hela tiden skydda valpen. Det ihop med sömnbrist och en liten Terror som bet och tuggade i allt frestade på. Mycket.
Han är sju månader nu och tankarna på att det nog ändå skulle vara bäst för alla om vi lämnade tillbaka honom satt i länge! Du nämner positiv relation, för vår del skulle jag nog säga att vi haft en positiv relation hela tiden, men de riktigt varma känslorna från min sida har kommit ganska nyss för mig.
Jag tänker mest att det får kännas skit ibland, så länge man beter sig rättvist mot valpen Du vet ju att det kommer att bli bättre!

 

[Dentaku]

Jag sa till honom häromdagen; ”det är tur du är söt, för du är jävligt jobbig!”
Och tur att man vet att den här perioden inte varar för evigt…

Menar ni att man någonsin kan sluta muttra "det är tur för dig att du är söt"?!

Kan säga att min kan inte heller gå i koppel, han studsar omväxlande på två ben, gör galna rusningar framåt, bakåt och åt sidorna, eller kampar med kopplet/mina byxben/äldre hundens öron....

Eller ha en hund som inte drar i byxbenen på promenader?!

Hälsningar från Dentaku med en 4-årig valp.

 

[farin]

Man får sätta i öronproppar och låtsas som det regnar - men fattar, det är inte enkelt.

Ja... synd bara att grannarna jobbar hemifrån igen. Det är två saker som är svåra(st), dels att inte bli irriterad av ljudet, jag bara hatar gnälliga ljud. Dels att veta/kunna bryta vid rätt tillfälle när det går från "fan vad jag har tråkigt och jag hatar att vila" till "jag är faktiskt ledsen på riktigt och kommer bara jaga upp mig mer om du inte kommer och räddar mig".

Med förra hunden älskade jag valptiden. Nu not so much. Tur den går över.

 

[Fruentimber]

Visa bifogad fil 83784
I lördags började vi på valpkurs. Jag hade inga större förväntningar på lilla valpen men oj vad duktig han var. Full fokus på matte och jobbade på så fint. Grymt imponerad av vår lilla valp

Men HERREGUD så jävla söt.

 

[farin]

Min sätter sig rätt och slätt på rumpan och vill inte gå Det börjar bli bättre, men det är mycket mutor som gäller. Godis godis godis. Det har blivit bättre sen han lärde sig ”gå”. Hemåt går nästan alltid bra nu. Och intressant nog går det nästan alltid bättre när vi är någon annanstans än hemma, typ bland folk osv. Då går han glatt och nyfiket. Tycker han det är tråkigt hemma på landet?
Sen hänger han ju i byxbenen med jämna mellanrum, några gånger per promenad

Min sitter aldrig om hon inte får godis för det

 

[farin]

Men hu, känner med dig! Jobbigt när avknappen inte vill funka riktigt.

Kan säga att min kan inte heller gå i koppel, han studsar omväxlande på två ben, gör galna rusningar framåt, bakåt och åt sidorna, eller kampar med kopplet/mina byxben/äldre hundens öron....

Tror att (avsaknad av) avknappen är en stor anledning till att det är så jobbigt faktiskt. Men vi tränar på att hitta den och tack och lov är den vuxna hunden en bra förebild där

 

[Fruentimber]

Som motvikt till alla välartade valpar ovan så är jag just nu så j-a less på valp
Inte på henne som individ egentligen, men det spiller lite över till att det blir svårt att skapa en positiv relation till någon som biter en, biter i storasyster, biter i möbler, kläder, saker, mattor, väggar... som har ett enerverande röstläge med pip och gnäll när hon hindras från något hon vill... som tycker att det här med vila och avkoppling är klart överskattat oavsett vad vi gjort under dagen.

Hon är otroligt rolig att göra saker med, lättlärd och alltid positiv. Himla gullig när hon kommer och vill pussas och hela kroppen viftar med svansen. Men just nu är både jag och storasyster trötta på hennes tänder... Kan vi bara spola fram tiden lite??

"Välartade valpar"? Ursäkta? *tittar snett på min krokodil till hund*

Nu är hon dock varken pipig eller gnällig, men herregud vad jag känner igen mig i att det spiller över på relationsarbetet när man hela tiden måste gå och ta ifrån valpen saker eller bli förbannad när hon sitter i nått jävla hörn och äter tapet till mellanmål. Jag tror inte ens att Iris vet att hon heter Iris, är helt övertygad om att hon tror att hon heter MEN-FÖR-HELVETE-IRIS, med hög och irriterad stämma. Sen är hon ju supergo, mysig och rolig att träna med - men alltså detta jävla tuggande driver mig till vansinne, verkligen.

I feel you! Du är inte ensam. Vi med krokodil-valpar har det extra tufft, helt klart.

 

[Seaside]

Jag kanske ska tillägga för att balansera upp mitt tidigare inlägg att vi faktiskt också haft det skitjobbigt, och det är mycket pga det som jag verkligen kan uppskatta hur bra det går nu. Som t.ex. det tillfället på valpkursen då hon bajsade inne i hundhallen fyra gånger och bet mig i handen så tränaren fick komma med plåster, det var inte så kul. Och vi brottas fortfarande med att familjens minsta tvåbening inte är betrodd med att vara ensam med valpen pga att han inte kan bete sig och därför måste punktmarkeras precis hela tiden (gudskelov att förskolan öppnade igen idag!)

 

[farin]

Det är kanske inte samma sak som du menar, men jag hade ju skittufft med Terrorn eftersom Skrället tyckte valpjäveln skulle upphöra existera länge. Det var jobbigt att se Skrällets personlighetsförändring, kändes som att jag hade förstört vardagen för honom, och hela tiden skydda valpen. Det ihop med sömnbrist och en liten Terror som bet och tuggade i allt frestade på. Mycket.
Han är sju månader nu och tankarna på att det nog ändå skulle vara bäst för alla om vi lämnade tillbaka honom satt i länge! Du nämner positiv relation, för vår del skulle jag nog säga att vi haft en positiv relation hela tiden, men de riktigt varma känslorna från min sida har kommit ganska nyss för mig.
Jag tänker mest att det får kännas skit ibland, så länge man beter sig rättvist mot valpen Du vet ju att det kommer att bli bättre!

Storasyster tycker oftast om valp tack och lov. Men visst påverkar det mig att hon blir negativt påverkad också.

Vet inte hur jag ska beskriva relationen, den är ju inte negativ heller, vi gör roliga saker, vi kan mysa ibland när hon är riktigt trött. Men det känns som att anknytningen och de varmare känslorna inte riktigt får utrymme att växa fram med den frustration som också finns. Jag hoppas de kommer med tiden.

 

[Roheryn]

Min är inte alltid så välartad, jag vet precis vad du snackar om
Biter på allt, vill helst av allt bita i oss människor. Vill inte gå i kopplet men har slutat lyssna när han är lös.
Jag sa till honom häromdagen; ”det är tur du är söt, för du är jävligt jobbig!”
Och tur att man vet att den här perioden inte varar för evigt… Skulle också gärna spola fram en tid till en mindre bitig och helt rumsren hund

Hahaha - har du min hund? Den lilla terroristen rymde härom dagen - kom visserligen hem efter en kvart men jag vet precis vad du menar med "slutat lyssna"

 

[farin]

"Välartade valpar"? Ursäkta? *tittar snett på min krokodil till hund*

Nu är hon dock varken pipig eller gnällig, men herregud vad jag känner igen mig i att det spiller över på relationsarbetet när man hela tiden måste gå och ta ifrån valpen saker eller bli förbannad när hon sitter i nått jävla hörn och äter tapet till mellanmål. Jag tror inte ens att Iris vet att hon heter Iris, är helt övertygad om att hon tror att hon heter MEN-FÖR-HELVETE-IRIS, med hög och irriterad stämma. Sen är hon ju supergo, mysig och rolig att träna med - men alltså detta jävla tuggande driver mig till vansinne, verkligen.

I feel you! Du är inte ensam. Vi med krokodil-valpar har det extra tufft, helt klart.

Haha, förlåt, men du hade inte skrivit något om Iris bland de senaste posterna så det kändes som att ALLA valpar sköter sig.

Just nu sover hon faktiskt här Hon fick leta torrfoderkulor under snön på trappen ute en stund och det verkade göra henne lite trött. Hoppas det håller i sig länge!!

 

[Vassi]

Storasyster tycker oftast om valp tack och lov. Men visst påverkar det mig att hon blir negativt påverkad också.

Vet inte hur jag ska beskriva relationen, den är ju inte negativ heller, vi gör roliga saker, vi kan mysa ibland när hon är riktigt trött. Men det känns som att anknytningen och de varmare känslorna inte riktigt får utrymme att växa fram med den frustration som också finns. Jag hoppas de kommer med tiden.

Haha, tog bort ett stycke där jag beskrev det i anknytningsteori-termer, arbetsskadad gammal BVC-psykolog
Men ja, precis så! Jag tänker att bindningen tar sin lilla tid, längre för en del och snabbare för en del. Och så händer skit längs vägen ibland som gör att det tar ytterligare lite tid. Jag är lite överbeskyddande om mitt egentligen inte så gamla gamm-Skrälle och har blivit väldigt medveten om hans ålder. Efter några sömnfria nätter kändes det som att jag hade förstört de år han har kvar med att ta in en liten terrorist i hushållet (ehm, ja något melodramatiskt, jag gör mig inte bra med sömnbrist eller höga ljud). Klart det påverkar bindningen till den lilla terroristen ifråga! Men det blir bättre

Och kan jag bara stämma in med övriga. Antalet gånger jag rutit åt välpen för att han snott något, tuggat på något, beter sig odrägligt. Det hör väl ändå till? Som väl är (eller?!) bryr sig Tudde noll och intet om en rytande matte.

PS Tuddes nya är att bita, hårt, i skor medan man går. Skitskoj med valp, nästan jämt!

 

[Trott]

Från att inte haft några olyckor inne på ett par veckor har Tilda bajsat inne hemma igår, och 2 gånger hos mamma idag + kissat inne
Igår gjorde hon det direkt efter vi kom in efter en promenad på ca 2 km, man kan ju tycka att hon borde hunnit göra det då
Annars är hon rätt duktig nu på inkallning, och jag får köra mycket sånt med godismuta när vi ska gå promenad, främst när vi ska gå hemifrån. Hon får det att se ut som att jag ska ta henne till slaktaren eller nått, så som hon protesterar har vi väl gått så vi är på väg tillbaka då är det idel viftande svans och tvärt om, då drar hon I kopplet

 

[Dammtuss]

Välartad valp.. Jovisst
Fröken Tistla går numera under namnet Skrik och Panik.. 8 månader snart och är odräglig i kopplet när man går fler än en person med henne..

Ni kloka här inne kanske har något tips? Varje gång vi går med barnen och Tistla så går hon upp så i stress och går och skriker efter dom hela tiden, de behöver inre vara mer än 1 meter framför oss men blir givetvis värre om de kommer längre bort. Hon far som en jojo i kopplet och drar snart sönder axeln på den som håller i kopplet. Går hon först är det inga problem (grejen är att barnen springer för det mesta, mamma not so much) ..
Tips? Tankar?

 

[Lordofthestrings]

I och med detta entrar jag Valp 2021-tråden istället, hon är ju trots allt född i oktober -21 så 2022-tråden kändes inte riktigt rätt

På tal om jobbiga valpar så drog min precis upp sin lickimat fylld med färskfoder upp i soffan... Hon biter på allt och bäst är ju såklart i min arm. Hon har också fått för sig att hon ska flyga upp på sambon och bita henne i håret så fort hon sitter i soffan, vilket såklart blir en jätterolig lek eftersom det blir ett ståhej av att försöka få bort henne. Kampar som besatt i kopplet hälften av gångerna. Kanske man får räkna med med en bruksbelgare men jag tänker gnälla ändå faktiskt! Skitvalp, tur att hon hade en bra spårdag idag annars hade hon varit illa ute

 

[Lordofthestrings]

Välartad valp.. Jovisst
Fröken Tistla går numera under namnet Skrik och Panik.. 8 månader snart och är odräglig i kopplet när man går fler än en person med henne..

Ni kloka här inne kanske har något tips? Varje gång vi går med barnen och Tistla så går hon upp så i stress och går och skriker efter dom hela tiden, de behöver inre vara mer än 1 meter framför oss men blir givetvis värre om de kommer längre bort. Hon far som en jojo i kopplet och drar snart sönder axeln på den som håller i kopplet. Går hon först är det inga problem (grejen är att barnen springer för det mesta, mamma not so much) ..
Tips? Tankar?

Min tervhane var likadan men det räckte med att någon gick före honom så började det. Han hade allmänt hög sinnesstämning ute även om vi var själva så det fanns lite mer att jobba på där. Provade två "sätt" med honom.

Var vi själva kunde jag få hans uppmärksamhet ganska lätt med godis och då låg fokuset mer hos mig, men det höll inte när retningen blev för stor för honom och han ville fram till något. Men det kanske funkar för din, blir väl nån form av skvallerträning. Eller kanske leksak? Något hon vill ha som är mer intressant än barnen som springer.

Det som (började) funka med min var att jag allmänt var tvungen att kunna få ner honom i stress genom krav, men först var jag tvungen att höja vår sociala relation väldigt mycket för annars blev "belöningen" liksom ingen belöning. Så "nej" för honom betydde kom-in-till-mig-och-bli-lugn och belöningen/bekräftelsen var social - klapp och mys eller ett "bra". Men vi kom inte riktigt i mål där innan han omplacerades. Detta tar mycket längre tid att lära in men relationen blir bättre, hunden får lättare att stressa ner och det är användbart i fler situationer än bara promenader

 

[border_kelpie]

Hexa är duktig för de mesta förutom när hon bestämmer sig för att stänga öronen. Men en sak har hon aldrig kunnat och det är att gå fint i koppel. Vad jag än gör så slutar hon banne mig inte att dra i kopplet. Aldrig haft såna problem som med denna hunden . Hon har fattat allt annat vi gjort, förutom att inte dra i koppel?! Har provat stanna varje gång hon drar och sen gå när hon ger efter minsta lilla, har provat att belöna vid minsta minskning av dragandet, har provat att gå andra hållet så fort hon drar osv. Ja känns som vi provat allt men hon ska banne mig dra . Hon bryr sig inte alls om ifall du går ensam eller många, hon drar lika mycket ändå. Enda gången hon minskar är när hon är verkligen, verkligen trött i energi.

Tips någon?

 

[Acto]

Välartad valp.. Jovisst
Fröken Tistla går numera under namnet Skrik och Panik.. 8 månader snart och är odräglig i kopplet när man går fler än en person med henne..

Ni kloka här inne kanske har något tips? Varje gång vi går med barnen och Tistla så går hon upp så i stress och går och skriker efter dom hela tiden, de behöver inre vara mer än 1 meter framför oss men blir givetvis värre om de kommer längre bort. Hon far som en jojo i kopplet och drar snart sönder axeln på den som håller i kopplet. Går hon först är det inga problem (grejen är att barnen springer för det mesta, mamma not so much) ..
Tips? Tankar?

Kan ni sätta er och passivitetsträna under promenaderna med barnen? Helst både då att barnen sitter med er men även att barnen kanske leker på en lekplats och ni sitter och passivitetstränar brevid? Det senare behöver dock läggas på en nivå som hon klarar av. Kanske fixar hon det om barnen leker lungt men det blir ju betydligt svårare om det är mer spring. Rent allmänt så skulle jag öka på passivitetsträna och därigenom försöka hitta knapparna till att fånga upp henne när hon går upp i varv (dvs få ner henne i varv).

Koppelträning är något jag tyvärr tycker är supertråkigt, bla för att promenaderna tar sådan tid om man ska träna på ett bra sätt. Mitt råd, vilket tyvärr inte direkt löser din situation, är att bara koppelträna när du går själv med henne. När du går med barnen, har du möjlighet att sätta på henne en dragsele (nomesele) och att du har på dig ett hundförarbälte på höfterna (tex denna, den är mkt skön, https://vetzoo.se/non-stop-dogwear-canix-hundforarbalte )? Dvs att hon får dra då. Sen, när ni koppeltränar så har du halsband eller vanlig sele. Det stoppar nog inte hennes ljudande eller kanske inte stressen men det kan hjälpa i övrigt, framförallt räddar det din axel och är bättre för henne ergonomiskt. Sen kanske hon börjar se draget som en uppgift, vilket i så fall skulle kunna hjälpa mot både stressen och ljudandet - men den bitten, att hon ser der som en uppgift, är sekundär.

Med hänsyn till hennes ålder kan hon nog vara i en jobbig period åldersmässigt och att det då kan vara mer smärtfritt att sänka vissa krav men såklart hålla kvar vissa andra krav. Tex då att acceptera drag när du går med barnen, men då ha på dragutrusning så att hon inte kopplar att man får dra "alltid" men även för att det kanske helt enkelt är lite för svårt för henne att gå lungt i kopplet med barnen just nu.