Nu har ett år gått med småttingarna. Och vad jag älskar, älskar min lilla hund!
Hon är en sån solstråle, skojare, glädjesprinkler och full i kärlek. Hon är liksom exakt alltid glad. Man hör ofta om det är hon som kommer IOM att hon ofta studsar fram jämfota.
Hon är så full i bus och lek. Hon är så himla kul och udda, vår lilla jycklare!
Och hon har blivit en så trygg tuffing. Förut kunde hon ju bli rädd när hennes syrra blev för tuff. Nu backar hon inte. Antingen skiter hon i det och leker vidare eller sätter stopp för syrrans framfart. Och hon kämpade inte direkt för saker utan gav upp lätt. Hon lekte lite försiktigt med oss. Nu tar hon initiativ, är enveten i dem under långa stunder utan support och busar HÅRT.
Jag har mest bara jobbat med att stärka henne och få henne att våga saker, vilja saker, visa vad hon vill och säga ifrån till syrran.
Hon är trygg i olika miljöer och med andra djur och människor. Hon är väldigt social och vill gärna både leka och hångla upp typ alla hon möter. Och alla smälter ju. För hon är också så himla lyhörd och gör vad man ber om. Och hon är typ gosigast i världen och vill vara nära, bli gosad med och är så kärleksfull.
Vilken tur att vi fick just ILY!