Mitt hjärta fick somna in i December förra året då vi förlorade kampen mot hennes Cushings och jag vet att jag aldrig kommer bli hel igen.
För mig är det väldigt jobbigt och för min andra hund som blev ensam kvar var det en otrolig omställning. Ingen av oss mådde bra så jag började ganska snart titta efter en ny hund, det gick väl sådär. Mina två första hundar var inga problem alls att hitta, hanhunden mer eller mindre föll ner i mitt knä, så det var en överraskning att det skulle vara så svårt att hitta en lämplig omplacering. (Och en lika stor överraskning att folk inte läser ens annonser/annonssvar överhuvudtaget).
Till sist träffade jag tre hundar. En liten renrasig Tibbe jag fick nys om genom kontakter, tyvärr var hon inte bara totalt ointresserad av mig utan dessutom livrädd för min andra hund. En liten Amstaffmix som antagligen också var rädd/osäker men som visade det genom att vara väldigt utåtagerande mot min hane. Och sist men inte minst åkte vi till Uppsala för att träffa den lilla svarta, en Staff/Fralla blandning på 2 år.
Tänker väl inte påstå att det var kärlek vid första ögonkastet (jag erkänner jag tyckte att hon var rätt ful), i alla fall inte för mig. Min mupphund däremot.
Det var nog en av de större anledningarna till att jag tackade jag till att ha henne på prov när jag fick erbjudandet. Det och (som jag sa till alla), det är en väldigt trevlig hund. Något som hon tyvärr fick visa med detsamma eftersom hon kom tillsammans med en kraftig öroninflammation, hon hade verkligen ont. Några månader trodde veterinären att hon gått med den och vi var överens om att det mycket möjligt låg allergi i botten. Bestämde mig för att inte behålla henne. Och nu är vi här, över 2 månader senare och hon är fortfarande kvar.
Vad som hände, livet och den mycket trevliga hunden hände. Jag hade inte möjlighet att åka tillbaka med henne med detsamma och under veckorna som gick föll jag väl mer och mer. Hon är så mycket av vad jag vill ha i en hund (tillsammans med en del jag inte skulle vilja ha visserligen) och hon är ett fantastiskt sällskap till mupphunden. Alla som träffar henne faller för hennes charm, det var nog en naiv tro att jag skulle stå emot.
Hon har inte ersatt mitt Hjärta, den hunden är oersättlig, men hon berikar våra liv, mitt och mupphundens och jag är väldigt glad att hon är min.