Tack för eran pepp!
Det har gått helt okej. Det bästa hade så klart varit att det inte fanns något som var fel, men det värsta som hade kunnat hända hade ju ändå varit att behövt avliva honom på plats pga något allvarligt fel.
De första tolkningarna av bilderna tyder på en väldigt mild vattenskalle, de tyckte att de kunde ana en ökad aktivitet som kan tyda på det. De vågar dock inte ge några klara besked förrän bilderna kommer tillbaka från England om 1-2 arbetsdagar.
Veterinären tyckte inte att det är något som borde påverka honom till vardags om vätskan inte börjar öka i mängd. Med lite tur kan trycket minska så att det bildas ett så gott som normalt tryck eftersom han förmodligen kommer få en ganska rejäl skalle. Det är så klart en ökad risk för epilepsi, men just nu känner jag lite att den dagen, den sorgen. Han visar inga tecken på smärta i dagsläget.
Vattenskalle är ju inget direkt roligt besked, men efter att veterinären inledde vårt besök med att fråga om jag ville att de skulle ta bort honom på direkten om det var något som inte såg ut som det skulle, om jag ville säga hej då innan osv, så är jag mest lycklig över att jag fick med mig en pigg och busig grabb hem. Klart att de tankarna också har funnits, men att få det i ansiktet på direkten gjorde mig lite ställd.
Så ja, det gick helt okej, men det är ju egentligen inget bra besked. Jag är väldigt kluven i mina känslor just nu.
