Vallningstråden

[Migo]

Min lille skrutt har nu lärt sig precis var man hittar fåren och kör med fulingen "pip, behöver ut och kissa" när det egentligen är "ut till fåren, ut till fåren". Fåren går precis intill trädgården för tillfället.

Var och tittade på betesmarkerna längre bort för några dagar sedan och jag har hittat massor med mark jag vill hägna in. Ska bara ha tid. Och så behöver vi ett stort antal får om vi ska beta ner allt.

Hur mycket kan man se av framtida egenskaper hos en valp? Kan man t.ex. se ifall de kan lämpa sig för nöt? Eller handlar det bara om utbildning/träning?

Jag tycker det är svårt att se så mycket, annat än kanske lite stil och koncentration, när de är så små. Både självförtroende, pondus, djurkänsla osv är egenskaper som utvecklas och förändras mycket första åren!

 

[Migo]

Jag gick den vanliga rundan i hagen med alla hundarna, för att räkna igenom djuren och se så de mådde bra. Tänkte avsluta med att valla upp dem till vattnet, så att de tog sig tid att dricka. Väl vid bäcken (5 meter bred, tillflöde till Hjälmaren) så såg jag tre luddiga rumpor försvinna snabbt åt andra hållet - på fel sida vattnet! JÄVLAR tänkte jag och skickade Fridolf och Boss helt blint, över bäcken och in i den totalt igenväxta slyskogen på andra sidan. Själv tog jag med mig Kofferten Karla, Ale och Frodo de 300 metrarna till bron, jag tänkte INTE vada i lerbäcken! Väl på andra sidan släppte jag alla hundarna och bad dem söka får. Det tog sin lilla tid att hitta fram till punkten vid bäcken där Boss och Fridolf höll dem (de tänkte ju ta djuren till den punkt jag stod vid när jag skickade dem). Väl där kunde jag konstatera att
A: Det är fantastiskt med vallhundar
B: Det är nyttigt som sjutton att de vet vad de ska göra om de ser får även om jag är utom synhåll och de är flera stycken.
C: Det var inte mitt får. Det var en främmande tacka med två lamm, och hon var varken van vid hundar eller tam mot folk!

Med hjälp av hundar på strategiska ställen kunde jag hålla henne stilla så jag fick komma nära nog att läsa SE-numret. Men sen då? 2 km till närmsta väg, genom helt oländig terräng. Eller ta in henne i min hage, men det kändes inte direkt som ett alternativ med tanke på smittoriskerna.

Självklart ont om batteri i telefonen också, så började med att kasta ut ett nödrop i lokalgruppen på facebook, ringa en bekant som har koll på fårägare i trakten och sen polisen. Det visade sig ganska snabbt att det där med SE-nummer är en bra teori, men i verkligheten kan du som privatperson inte söka på det, och polisen har ingen aning alls om vad de ska ta sig till. Som tur var ledde facebook till ett napp, och efter drygt 1½ timme kom det två trevliga men tafatta killar som tydligen ansvarade för ett bete 500 meter bort, och fåren tillhörde den inlånade gruppen som gick där.

Eftersom tackan inte alls accepterade hundarna, terrängen knappast tillät någon större hänsyn till drag (som ju ändå var rakt ut i bäcken) eller gav möjlighet till nån som helst taktisk vallning annat än katastrofkontroll (se till att hon inte hoppar i vattnet eller kastar sig så långt in i spenaten att hundarna inte hinner runt och bromsa henne, men håll henne i rörelse för annars attackerar hon) blev den följande 300 meter långa promenaden inte direkt nån söndagstur. Genom bäverfällda aspar, stenmurar med taggtråd, rävgryt, manshöga nässelstånd, granar... tvi vale, jag tror det tog nästan 30 min. Sen kom vi ut på ett "fält", som var tillgängligt med fyrhjuling, så då bad jag dem ringa djurägaren så han kunde möta oss och få hem henne på ett för djuren mindre stressigt sätt.

Djurägaren tyckte att det var taskigt av mig att inte gå med dem hela vägen till betet åt honom... (ytterligare nästan 700 meter varav 2/3 genom samma hemska terräng och sen genom ett bostadsområde).

Ibland blir jag less på folk. Ett tack hade suttit fint, tex.

Fritte ska tävla kvarts-SM i helgen, bättre uppladdning än så här hade jag ju kunnat tänka mig, men att lämna upphittade djur åt sig själva i skogen finns inte som alternativ i min värld.

Fridolf och Ale i bäcken, i väntan på djurägaren och fyrhjulingen.

 

[Fisherling]

Jag gick den vanliga rundan i hagen med alla hundarna, för att räkna igenom djuren och se så de mådde bra. Tänkte avsluta med att valla upp dem till vattnet, så att de tog sig tid att dricka. Väl vid bäcken (5 meter bred, tillflöde till Hjälmaren) så såg jag tre luddiga rumpor försvinna snabbt åt andra hållet - på fel sida vattnet! JÄVLAR tänkte jag och skickade Fridolf och Boss helt blint, över bäcken och in i den totalt igenväxta slyskogen på andra sidan. Själv tog jag med mig Kofferten Karla, Ale och Frodo de 300 metrarna till bron, jag tänkte INTE vada i lerbäcken! Väl på andra sidan släppte jag alla hundarna och bad dem söka får. Det tog sin lilla tid att hitta fram till punkten vid bäcken där Boss och Fridolf höll dem (de tänkte ju ta djuren till den punkt jag stod vid när jag skickade dem). Väl där kunde jag konstatera att
A: Det är fantastiskt med vallhundar
B: Det är nyttigt som sjutton att de vet vad de ska göra om de ser får även om jag är utom synhåll och de är flera stycken.
C: Det var inte mitt får. Det var en främmande tacka med två lamm, och hon var varken van vid hundar eller tam mot folk!

Med hjälp av hundar på strategiska ställen kunde jag hålla henne stilla så jag fick komma nära nog att läsa SE-numret. Men sen då? 2 km till närmsta väg, genom helt oländig terräng. Eller ta in henne i min hage, men det kändes inte direkt som ett alternativ med tanke på smittoriskerna.

Självklart ont om batteri i telefonen också, så började med att kasta ut ett nödrop i lokalgruppen på facebook, ringa en bekant som har koll på fårägare i trakten och sen polisen. Det visade sig ganska snabbt att det där med SE-nummer är en bra teori, men i verkligheten kan du som privatperson inte söka på det, och polisen har ingen aning alls om vad de ska ta sig till. Som tur var ledde facebook till ett napp, och efter drygt 1½ timme kom det två trevliga men tafatta killar som tydligen ansvarade för ett bete 500 meter bort, och fåren tillhörde den inlånade gruppen som gick där.

Eftersom tackan inte alls accepterade hundarna, terrängen knappast tillät någon större hänsyn till drag (som ju ändå var rakt ut i bäcken) eller gav möjlighet till nån som helst taktisk vallning annat än katastrofkontroll (se till att hon inte hoppar i vattnet eller kastar sig så långt in i spenaten att hundarna inte hinner runt och bromsa henne, men håll henne i rörelse för annars attackerar hon) blev den följande 300 meter långa promenaden inte direkt nån söndagstur. Genom bäverfällda aspar, stenmurar med taggtråd, rävgryt, manshöga nässelstånd, granar... tvi vale, jag tror det tog nästan 30 min. Sen kom vi ut på ett "fält", som var tillgängligt med fyrhjuling, så då bad jag dem ringa djurägaren så han kunde möta oss och få hem henne på ett för djuren mindre stressigt sätt.

Djurägaren tyckte att det var taskigt av mig att inte gå med dem hela vägen till betet åt honom... (ytterligare nästan 700 meter varav 2/3 genom samma hemska terräng och sen genom ett bostadsområde).

Ibland blir jag less på folk. Ett tack hade suttit fint, tex.

Fritte ska tävla kvarts-SM i helgen, bättre uppladdning än så här hade jag ju kunnat tänka mig, men att lämna upphittade djur åt sig själva i skogen finns inte som alternativ i min värld.

Fridolf och Ale i bäcken, i väntan på djurägaren och fyrhjulingen.

Det är ju helt galet fantastiskt, det ni gör Vill fortfarande komma och se de vuxna valla!

 

[Kildegrei]

Alltså Fred, min fina fantastiska hund Det är en sån glädje att få jobba med honom och se honom hantera djur. Igår var vi med och hjälpte till att valla på kvigor som ska tävlas på nästa helg. Trots att vi inte tränat på nöt på ett år så bara börjar jobba, tvekar inte och det dröjer inte länge innan kvigorna går snällt för honom.

Trots sin storlek är det väldigt sällan han skrämmer djur, till och med min häst som hatar hundar, accepterar honom

Idag rök massor av päls för han blir så varm, så klart hittade jag inte rakapparaten men det gick med saxen också

 

[Migo]

Var på kvarts-SM i helgen och blev fett utklassad. Oj vad vi har kvar att lära om tävlingsupplägg, formtoppning, nerver och sånt... Första dagen ställde min nervositet till det så istället för att som vanligt få runt 5 poäng av på driven hade vi 5 poäng kvar... Jäkla nerver! Dag två hade vi otur, startade efter fårbytet och det hade hunnit bli varmt, så de i vanliga fall ganska tunga djuren blev som betongsuggor. Fritte baxade dem runt banan (450 m hämt och 650 m drive) men tiden tog slut när det var 50 meter kvar att gå till delningsringen... med ett dåligt resultat + bara hämtpoängen var det ingen ide att sitta kvar till nån prisutdelning, men jag såg på resultatlistan sen att fler fått problem av samma orsak. De som gick på morgonen kammade hem < 85 poäng, på eftermiddan var det mer än en handfull som inte ens kom runt. Så är det att tävla med levande djur!

Var iaf glad att vi tagit oss dit, kanske hinner jag få mer tävlingssug till nästa år igen, vem vet...

Idag har jag tröstat mig med det bästa som finns: hund i praktiskt arbete. Frodo samlade och gick hem med alla djuren, hjälpte till att sortera loss bagglammen, driva ut tackorna igen och sen driva baggarna till deras nya hage. Några timmars slit för GoseStruten

https://www.facebook.com/video.php?v=10155021563318666

 

[Kildegrei]

Var på kvarts-SM i helgen och blev fett utklassad. Oj vad vi har kvar att lära om tävlingsupplägg, formtoppning, nerver och sånt... Första dagen ställde min nervositet till det så istället för att som vanligt få runt 5 poäng av på driven hade vi 5 poäng kvar... Jäkla nerver! Dag två hade vi otur, startade efter fårbytet och det hade hunnit bli varmt, så de i vanliga fall ganska tunga djuren blev som betongsuggor. Fritte baxade dem runt banan (450 m hämt och 650 m drive) men tiden tog slut när det var 50 meter kvar att gå till delningsringen... med ett dåligt resultat + bara hämtpoängen var det ingen ide att sitta kvar till nån prisutdelning, men jag såg på resultatlistan sen att fler fått problem av samma orsak. De som gick på morgonen kammade hem < 85 poäng, på eftermiddan var det mer än en handfull som inte ens kom runt. Så är det att tävla med levande djur!

Var iaf glad att vi tagit oss dit, kanske hinner jag få mer tävlingssug till nästa år igen, vem vet...

Idag har jag tröstat mig med det bästa som finns: hund i praktiskt arbete. Frodo samlade och gick hem med alla djuren, hjälpte till att sortera loss bagglammen, driva ut tackorna igen och sen driva baggarna till deras nya hage. Några timmars slit för GoseStruten

https://www.facebook.com/video.php?v=10155021563318666

Men ni var ju superduktiga som ens kom till kvarts-sm ju!

 

[Kildegrei]

Ojoj jag ska starta nn2 i helgen, förstår inte vad jag tänkte på!? Jag är ju livrädd för kor och nu ska jag dela också som jag aldrig ens gjort på nöt

 

[Migo]

Men ni var ju superduktiga som ens kom till kvarts-sm ju!

Ja det kändes ganska stort! Trist dock att inse att banan vi vann på i början av året var större än den på kvarts-SM, som vi inte ens hann runt... Det är så mycket som ska klaffa i den här sporten!

 

[Migo]

Ojoj jag ska starta nn2 i helgen, förstår inte vad jag tänkte på!? Jag är ju livrädd för kor och nu ska jag dela också som jag aldrig ens gjort på nöt

Härligt, det kommer gå bra!

 

[Kildegrei]

Härligt, det kommer gå bra!

Tack
Var och hjälpte till att valla på tävlingskvigorna igår så nu har vi iaf testat dela en gång innan tävlingen, så nu känns det genast lite bättre Det läskiga är ju att jag måste gå in emellan djuren

 

[Kildegrei]

Har haft en väldigt tråkig vallningshöst med Fred som varit skadad hela hösten, troligtvis började det redan i somras men tålig som han är, visade han inget alls mer än att vara lite stel på kvällen efter han legat stilla

Jag sökte för att han var stel fram men vet. hittade inflammation i en lårmuskel och jag hade ju sett ibland vid vallning att han rörde det bakbenet lite konstigt veckorna innan besöket men absolut ingen hälta. Som tur är hade jag ju tagit det ganska lugnt med honom för det kändes ju som att det var något fel fast han inte visade något särskilt. Veterinären tyckte han var extremt tålig för han hade ju jätteont men visade knappt något när vet. klämde och böjde

Vallningsförbud och koppelvila i en månad och sedan igångsättning efter klartecken. Men han blev direkt halt på höger fram som var det ben jag sökte för från början, med en ond tå som fynd. Troligen i senfästet vid tån men även något med en sena högre upp i bogen då han hade svårt att stretcha framåt uppåt. Men efter intensiv laserterapi har jag nu fått börja sätta igång honom igen. Nu har det gått två veckor och ingen hälta

Med monstervalpen Tripp har det gått både framåt och bakåt. När han började bli könsmogen började han från en dag till den andra att bara vilja anfalla fåren All vallning var som bortblåst ur hjärnan på honom men nu börjar vi vara på rätt spår igen. Däremot saknar jag det där allvaret som Fred har runt fåren, känns mest som Tripp leker, men men förhoppningsvis kommer det, han är ju bara ett år!

Månskensvallning med Tripp under supermånen

Grabbarna håller vakt när matte gör rent vattenbaljan

 

[Tonto]

Floki ska få åka och titta på får på onsdag. Han har fortfarande inte visat intresse, så vi får väl se hur det går.

 

[Migo]

Längtar som en tok efter att knoddarna ska bli stora nog att träna med, har lite svårt med motivationen med de andra just nu. De fixar rutinsysslorna och får lite småpass här och var.

Syskonen

Lilla Ale åker snart till UK för parning. Blir intressant att se vad som händer med flockdynamiken när hon är borta i vår (hos uppfödaren och har kull).

 

[Migo]

Knoddarna roar sig med att valla Ale i väntan på riktig träning

 

[Tonto]

Knoddarna roar sig med att valla Ale i väntan på riktig träning

Men vad roliga dom är. Floki vallar BARA Tonto, ingen annan. (Korkat för Tonto springer bara på/flyttar på Floki om han inte flyttar på sig. )

 

[mandalaki]

Knoddarna roar sig med att valla Ale i väntan på riktig träning

Och hon kunde inte bry sig mindre, eller?

 

[Migo]

Och hon kunde inte bry sig mindre, eller?

Hon tycker det är lite besvärande för hon är ju OSYNLIG när hon ligger och lurpassar, så ungarna ger henne viss hjärnklåda. Hur kan de hitta henne fast hon gömmer sig så noga!

 

[mandalaki]

Hon tycker det är lite besvärande för hon är ju OSYNLIG när hon ligger och lurpassar, så ungarna ger henne viss hjärnklåda. Hur kan de hitta henne fast hon gömmer sig så noga!

Alien

 

[Migo]

Alien

Huh?

 

[mandalaki]

Huh?