Sv: Vallar med kelpie?
KL
Har läst tråden, men det var häromdagen, men om jag inte minns fel så har jag läst att border collies ofta får ömma tassar då de jobbar - och jag har själv sett och läst inlägg där Migos hundar behövt skor av den anledningen. Detta problem verkar inte finnas hos kelpie. Att hunden håller bör vara en otroligt viktig del i vallningen. Vem har nytta av en hund som blir skadad när den jobbar?
I senaste numret av Hundsport står det om vallning i Ungern. Är inte detta heller vallning "på riktigt" undrar jag då till er som har border collies och verkar tycka att de är de enda som kan valla (working kelpie undantaget, fast de är inte lika bra?!?)?
Mina hundar fick mycket riktigt slitna tassar i somras. Efter att ha jobbat i
två hela dagar på het asfalt och vass stubb. Brännskador drabbar all hud, knappast genetiskt. Mycket riktigt är det viktigt med tåliga tassar, en hund med ömma dynor jobbar inte bra. Där kan kelpieaveln ha haft visst försprång, eftersom australien i flera fall erbjuder kargare underlag än gräskullar i england, och därför ställt högre krav på tasskvalitén. Detta är dock knappast något som märks på arbetshundarna idag, det handlar snarare om individuella skillnader och hur van hunden är att arbeta på aktuellt underlag.
Uppenbarligen verkar det väldigt svårt att få fram min poäng i den här diskussionen: Vallning är när hunden är funktionell och användbar i arbete med livdjur. Alltså en Hangin' tree dog som hämtar 100 kor på flera kilometers håll, en leopard dog som tar fram vilda nötter, en lapphund som flyttar renhjordar, en WK som löser proppar i hanteringsgångar eller en BC som samlar in får i norska berg. Det är hundar som jobbar, kan ta eget ansvar och läser samt kontrollerar djur på egen hand. Alla dessa hundar har till stor del en genetisk bakgrund som gör detta möjligt. Du kan inte lära en hund att ha förutseende och djurkänsla.
Det som pratas om som "vallning" av flera i tråden, är när man tar hundar utan genetisk förutsättning i en liten fålla med "ridskolefår", puttar runt dem med hjälp av teknisk positionering av hunden och sen kallar det vallning. Och som tycker att de borde få ett förenklat arbetsprov för att kunna meritera sina hundar som "vallhundar". Och som i många fall skiter blankt i att det i första hand inte handlar om hundträning, utan om
DJURHANTERING. Det är vad jag argumenterar emot, blir förtvivlad av att se och faktiskt väldigt ofta stöter på både i egenskap av "yrkesherde" och som instruktörselev.
Valpköpare med shelties, pappillon (!), AK, schäfer, belgare, collie, corgis och heelers som ringer och vill valla för deras uppfödare minsann har sagt att de är vallhundar som "har det i generna". Eller hundägare som lyckligt utbrister att deras hundar har så starka vallanlag, deras hund fixerar alltid på fordon i rörelse och vill att familjen ska gå samlad på promenader - de skulle bli ypperliga vallhundar!
Inom skyddet antar jag att det är nått liknande, men man har ändå lyckats övertyga många om att det inte riktigt är så enkelt som att ta en hund som kan morra och sen lära den bevakning.
Inom vallning är det dock tvärt om - när sakkunniga uttalar sig så kallas de elak/rasist/glädjedödare/egoist/missunnsam/okunnig/trångsynt mm, och det är minsann uppfödarna som "avlar på vallning, fast utan att på något vis utvärdera aveln annat än hemma i sin egen hage" som har rätt.
Och ja, jag har svårt att låta det stå oemotsagt. Jag har dock för länge sedan slutat kommentera enskilda ekipage, eftersom det är strukturen och attityden jag vill ändra.