Sv: Val av connemarahingst till 2008
På listan från
2006 (statistik tom 2005) låg Shirleys Thunderbell så högt som på en 23-e plats bland samtliga ponnyhingstar, och total 5-a bland connemarahingstarna och var den högst rankade connemarahingsten som då var i avel. (Med reservation för ev fel, connemara är ju egentligen inte min ras, men jag vet att BBD, Kimble, Inver och Finney Master var döda 2005 - Myrens Wilbyr hittar jag inga uppgifter om, men det står att han var i avel tom 1999, och jag hittar inga avkommor födda efter 1999?)
1.Brantshammar Bell Dara (total 3:a)
2.Kimble (total 6:a)
3.Lambay Inver (total 8:a)
4.Finney Master (total 9:a)/Myrens Wilbur (total 9:a)
5.Shirleys Thunderbell (total 23:a)
Hlsn Helena
Jag tycker att statistiken ger en lite missvisande bild om man enbart ser till det totala antalet poängtagande. Det mest intressanta är ju hur många av dessa som tagit poäng i högre klasser. För vad är egentligen prestation? Är det kvantitet eller kvalitet? Ett exempel på vad jag menar här. Hingst A. har 100 avkommor mellan 5-15 år. Av dem har 50 st tagit varsin placering i LB. Hingst B. har på samma antal avkommor i ungefär samma åldersgrupp, 25 poängtagande i LB/LA och 25 i MSVB/MSVA. Båda hingstarna har därmed 50% poängtagande avkommor, och delar plats på rankinglistan. Vilken av dem är då att betrakta som den starkaste prestationsförärvaren? Är det hingst A. som av sina 50 poängtagande avkommor inte har någon placerad högre än LB, eller är det hingst B. som har hälften av samma antal i MSV klass?? Om hingst B. skulle avkommeprövas utefter dessa resultat skulle han förmodligen bli höjd, men inte hingst A. Därmed inte sagt att hingst A. är en sämre prestationsförärvare i slutändan. Hans avkommor kan tex vara långsammare i utvecklingen. Om det skulle visa sig att ingen av hans avkommor går MSV förrän efter 15 års ålder, blir han ju också höjd senare…
På listan 2006 (statistik 2005) ligger Shirley´s Thunderbell precis som du säger på 23:e plats totalt, och på en 6:e plats av de 32 Connemarahingstarna. Tittar man vidare i statistiken ser man också att han ligger på 87:e plats totalt bland samtliga 145 hingstar vad gäller avkommor i högre klass, och på 22:e plats bland Connemarorna. Platsen delas fö med Janus.
Om man istället rankar Connemarahingstarna efter antalet poängtagande i högre klasser, får den lista du presenterade detta utseende. Siffrorna inom parantes är placeringen baserat på totala antalet poängtagande, samt procenten av dessa.
1. (3) Lambay Inver 29,41 (38,24)
2. (2) Kimble 26,83 (41,46)
3. (1) Brantshammar Bell Dara 23,81 (45,24)
4. (10) Värnbergs Neptunus 20,69 (25,86)
5. (12) Juno Rory 20,0 (23,33)
6. (9) Blue Chief 19,05 (26,19)
7. (4) Myrens Wilbur 18,97 (37,93)
8. (4) Finney Master 17,24 (37,93)
9. (7) Värnbergs Orion 17,14 (30,0)
10. (11) Rolls Royce 15,0 (24,0)
----------------------------------------
22. (6) Shirley´s Thunderbell 7,14 (30,36)
På listan för 2007 (statistik 2006) ligger Shirley´s Thunderbell på 31:a plats totalt och på 86:e plats vad gäller avkommor i högre klass. Han ligger på 10:e plats av 35 Connemarahingstar, och på samma 22:a plats för avkommor i högre klass. Tättrion är samma som föregående år, och i samma ordning. Ny på listan är Poetic Justice, och Juno Rory som var ny på listan året innan har halkat nedanför strecket.
Denna uppställning kan även den vara missvisande om man bara ser till siffrorna. Man måste jämföra dem med antalet avkommor som har ”åldern inne” för högre klasser.
Något som också är intressant att jämföra med är rasens medel. I statistiken 2006 var medel för de 35 Connemarahingstarna 23,26% (poängtagande LB/LA) och 13,2% (poängtagande MSV och högre). Motsvarande siffror för samtliga 155 ponnyhingstarna var 22,9 resp 10,8. Av Connemarahingstarna var det 14 st som låg över medel för högre klasser. Här är det definitivt viktigt se på avkommornas ålder. En hingst med unga avkommor hamnar av naturliga skäl under medel vad gäller poängtagande avkommor i högre klasser. Helt enkelt därför att de inte har hunnit komma så långt. Och som du säger, många hingstar är döda eller åtminstone gamla när avkommorna börjar klättra på listan.
I den senaste statistiken hade Shirleys Thunderbell totalt 57 avkommor, 5 år och äldre. Av dessa var 19 st rasrena, 10 år och äldre, och 18 st mellan 7-9 år. Antalet rasrena avkommor, 7 år och äldre var således sammanlagt 37 st, vilket är 65% av det totala antalet. Sen tillkommer också några korsningar (som jag tyvärr har sämre koll på), så siffran är egentligen något högre. Med så pass många avkommor mellan 7-15 år borde han ha fler poängtagande i högre klasser...
Med denna facit i hand kan jag därför inte tycka annat än att det var riktigt att han fick B (prest) 2003, även om han då bedömdes på ett färre antal avkommor. De som tycker att bedömningen var konstig eller felaktig, måste komma ihåg att B står för NORMAL förärvning. Siffrorna pekade mot en förärvning något under det normala för rasen, men han fick en värdeklass för normal förvärvning. Han blev således inte sänkt eller satt på vänt. Om hingstarnas resultat senare förbättras höjs de, om de försämras sänks de. Värdeklasserna är ju i det avseendet att betrakta som ”färskvara”, så han har fortfarade chansen om avkommorna börjar klättra…
Jag tror inte att SCS avkommeprövning skiljer sig så mycket från andras. Man tittar på totala antalet poängtagande avkommor enligt den officiella statistiken. Man tittar på poängtagande avkommor i högre klass, och förhållandet mellan dem. Lägre klass = placeringar i lägst LB på lägst regional nivå. Högre klass = MSV och uppåt. Man tittar på avkommornas resultat på kvalitetsbedömning. Man tar hänsyn till antalet avkommor och deras ålder.
I de rasvisa bestämmelserna står att hingst som lämnat minst 50 avkommor, de senaste 7 åren ej medräknade, skall avkommeprövas avseende prestationsförärvning. Hingst kan avkommeprövas tidigare, om nämnden anser att hans förärvning avviker från rasens medeltal så mycket att hans avelsvärde kan bedömas utan att invänta fler avkommor.
Apropå tidigare prövning pga "förärvning som avviker från rasens medeltal", tilldelades Poetic Justice A (prest) samma år som Shirley´s Thunderbell. Han hade då totalt 14 tävlande avkommor, varav 6 i högre klass. En avkomma gick EM som 7-åring. Han höjdes för att avkommorna på ett tidigt stadium hade visat en extrem fallenhet för hoppning, och man tog där hänsyn till avkommornas goda resultat i ungponnychampionaten bla. Ingen kan nog säga annat än att detta beslut var riktigt. Vilket statistiken (2006) också har bekräftat. Av 34 avkommor födda 1997-2001 var 15 poängtagande, varav 8 i högre klass. Siffrorna är dock inte korrekta. Han har fler avkommor än så, men det verkar som man endast har räknat in de som fötts efter det att han godkänts. De äldre som är födda 1993-96, som tex Poetic Annie, Poetic Byron, Poetic Shano, Poetic News och Little Wonder är uppenbarligen inte inräknade. Bara så här på rak arm vet jag ett 20-tal som tog poäng 2006, varav 14 i högre klasser (6 i MSVB, 7 i MSVA och 1 i SVÅR). Han har också en importerad avkomma i MSV, men den har jag inte räknat med. Jag vet också en Potte-avkomma som förra året hade placeringar tom Svår 1,45. Jag tror knappast han är med i statistiken heller, eftersom han inte är ponny. Flammabyggets Othello är fö en fantastisk liten häst som i år har en seger och flera placeringar i 1,50 klasser! Det är vad jag kallar STARK prestationsnedärvning!
Jag vill därmed inte förringa Shirley´s Thunderbell på något sätt och vis. Jag tycker mycket om honom som individ, men jag anser inte att han i nuläget kan kallas prestationsnedärvare. Det skulle vara jättekul om hans avkommor gick upp i högre klasser på ”ålderns höst”, och då får man väl också förmoda att han blir aktuell för höjning (hoppas bara han lever då, han är ju 22 år nu). Jag är dock tveksam till att de kommer att göra det. Många av ”Stubbens” avkommor saknar enligt mig ”gnistan” för högre klasser. Snälla, ibland lite sega ponnyer som tycker att LB är precis lagom ansträngande för kroppen.
Det finns ponnyer som år efter år, tar ryttare efter ryttare upp i de höga klasserna, och det finns ponnyer som tuffar runt i lägre klasser med olika ryttare hela sitt liv. Vad beror det på? Har den senare kategorin hela tiden oturen att få dåliga ryttare/ryttare utan större tävlingsambitioner? Är det bristande kapacitet eller bristande samarbetsvilja? Är det en temperamentsfråga? Är det en kombination av allt, eller beror det på något annat?
Detta går inte att utläsa av statistiken. Det enda vi därför har att gå på är antalet avkommor i högre klasser i förhållande till totala antalet poängtagande. Något måste skilja agnarna från vetet! En hingst kan lämna massor av bussiga avkommor med ordinär talang/kapacitet, som skänker sina ryttare stor glädje i lägre klasser. Som fungerar i alla situationer. Behovet av trevliga och okomplicerade ponnyer för barn och ungdom som tävlar på den nivån (eller som inte tävlar alls) är stor, och en sådan hingst är en bra hingst som gör stor nytta i avel. Det är också en prestation i sig, men det är inte en prestationshingst. En prestationshingst lämnar även ett antal avkommor med talang och kapacitet som ligger klart över det normala, och som skänker sina ryttare samma stora glädje i högre klasser. Detta antal bör ligga över, eller åtminstone omkring rasens medel för att hingsten ska betraktas som prestationsförärvare. Så tycker jag i alla fall...
Vad tycker ni andra? Har jag helt fel??
