Vägrar lämna gårdsplanen när jag sitter på...

[Fibusen]

Nu har jag haft min fantastiska ponny i ganska precis 7 månader, och vi hsr nog kommit in i en testperiod...

Det började för ca 2 månader sen att lugn, trygg och seg ponny gick till spänd, tittig och helvaken ponny. Då jag är åt det fegare hållet så var det inte så jätteuppskattat direkt, men jag knegade på och tillslut så slutade jag bry mig om det, eftersom han aldrig gjorde mer än att tvärnita, blåsa och fnorka, och på sin höjd trippa runt lite, och idag är jag helt trygg med detta.

Men nu har han kommit på något nytt... Han tvärnitar på gården... Så fort jag hoppat upp så kommer vi 5,6 steg, sen är det stopp. Det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, han står där han står. Jag har testat att vänta ut det, händer ingenting, hållt han i rörelse även om det inneburit mest sidleds, snurrat och bakåt, funkar inte, skänklat och smackat som en galning, det enda som blev då var att han började surbacka och slå med huvudet.

Promenerar vi så följer han med utan en protest, har vi sällskap så är han supertaggad att komma iväg. Jag har nu löst det så att jag gått en bit med honom och hoppat upp när vi väl är i skogen, men nu har vi så mycket snö så är nästan omöjligt för mig att pulsa i den.

NÅGON lösning måste det väll finnas på dessa ponnyfasoner?

När jag köpte honom så meddelade dåvarande ägaren att han kan testa, men då enbart att stanna, och snurrar man ett varv med honom då så släpper det och han går fram igen, och så kunde han göra ett par gånger i somras, och mycket riktigt så var det bara att snurra ett varv så var vi på g igen!

Jag red mest själv i somras då kompisens häst var sjuk och fick sen tas bort, den andra hade semester, och den tredje hade skadat sig, men sen i höstas har vi mest haft sällskap så jag tror ju att herr grå helt enkelt blivit bekväm med att ha med sig någon...

Men vad gör jag?! Ska jag fortsätta bråka varenda gång? Försöka promenera en bit och hoppa upp sen? Någon som haft liknande problem, och hur löste det sig? Nu känns detta nästan helt omöjligt!

 

[lil-sis]

Jag skulle fortsätta promenera. Sedan når det känns som rätt dag, testa att sitta upp direkt.

 

[Pilot]

Jag har en häst som går med två av mina andra hästar, delar jag av dem regelbundet så är han inte så flockbunden. Te.x. rider själv regelbundet/ lämnar honom själv i hagen med jämna mellanrum med en hög hö/ lite kraftfoder.
Då brukar jag gå 100 meter bort och hoppa upp. Gör som @lil-sis väntar på en dag när det känns som det kommer funka utan och hoppar upp som vanligt.
Tror på att "bråka" så lite som möjligt, börjar han däremot konstla efter ett tag när man hoppar upp 100 m bort så får man kanske göra en annan plan.
M.a.o. så tycker jag du gör helt rätt och ska nog bara "härda ut".

 

[caballus]

Hade gjort samma - gå en bit bort och hoppa upp. Klart man kan ta fighten också, men då måste man våga rida sig igenom det.

 

[Fibusen]

Hade gjort samma - gå en bit bort och hoppa upp. Klart man kan ta fighten också, men då måste man våga rida sig igenom det.

Ja, i dagsläget så vågar jag, men jag är ju rädd att det ska eskalera så han tex börjar resa sig eller liknande, DÅ kommer mina nerver komma fram. Som det är nu är det inget bråk alls, utan han mestadels bara fryser fast, och det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, han står liksom bara där. Bakåt går han när jag ber han, och också runt och åt sidorna, men framåt rör han sig inte alls!

Jag får fortsätta gå en bit och hoppas att det löser sig så småningom.

 

[Blyger]

Jag har behövt "leda av gården" med min häst länge. Eller förbi grannar
Nu funkar det för det mesta, men blir struligare om vi inte ridit ut på ett tag. Så jag gör precis så om han strular igen, försöker motivera att gå själv och annars hoppar jag av och leder, alternativt ber någon annan leda mig av gården om någon finns i närheten

Min är precis som din, fryser, reagerar inte på något och börjar gärna backa. För evigt! Reser sig om man går på hårt.

 

[farin]

Ja, i dagsläget så vågar jag, men jag är ju rädd att det ska eskalera så han tex börjar resa sig eller liknande, DÅ kommer mina nerver komma fram. Som det är nu är det inget bråk alls, utan han mestadels bara fryser fast, och det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, han står liksom bara där. Bakåt går han när jag ber han, och också runt och åt sidorna, men framåt rör han sig inte alls!

Jag får fortsätta gå en bit och hoppas att det löser sig så småningom.

Om du vill prova uppsuttet (fast jag tycker det är en bra lösning att gå en bit först och sedan sitta upp) så skulle jag testa att backa honom ifrån stallet och sedan vända. Under förutsättning att han ryggar "frivilligt", utan tendenser till att lätta fram såklart. Om vägen är tillräckligt bred skulle jag också kunna rida skänkelvikning en bit, bara för att komma igång.

Men, jag skulle också dubbelkolla sadeln så att det inte är så att något trycker. Även om han är ok när du promenerat först (kanske värmt upp lite mer då?) eller med sällskap (mer motiverad att gå, för att inte bli lämnad kvar?) Jag tänker att hästar sällan hittar på saker för att jäklas, de försöker berätta något för oss. Det svåra är bara att komma på vad...

 

[Fibusen]

Om du vill prova uppsuttet (fast jag tycker det är en bra lösning att gå en bit först och sedan sitta upp) så skulle jag testa att backa honom ifrån stallet och sedan vända. Under förutsättning att han ryggar "frivilligt", utan tendenser till att lätta fram såklart. Om vägen är tillräckligt bred skulle jag också kunna rida skänkelvikning en bit, bara för att komma igång.

Men, jag skulle också dubbelkolla sadeln så att det inte är så att något trycker. Även om han är ok när du promenerat först (kanske värmt upp lite mer då?) eller med sällskap (mer motiverad att gå, för att inte bli lämnad kvar?) Jag tänker att hästar sällan hittar på saker för att jäklas, de försöker berätta något för oss. Det svåra är bara att komma på vad...

Ja, jag får kolla det också helt enkelt. Kanske dags att ta ut equiterapeuten på honom? Jag har ju som sagt ägt honom i 7 månader ca, och det är ju nytt underlag och ny ryttare...
Han var smällfet när jag köpte honom och nu börjar han se lite mer normal ut, om än fortfarande lite tjock, men det är ju mycket som har hänt i kroppen också. Han blir bara gladare och gladare och mer framåt varje vecka, så det märks ju att viktnedgången gjort honom gott. Nu orkar han ju mer och är mer positiv till arbete än någonsin, men absolut så kan det vara dags att kolla över dels honom och dels sadeln. Kanske ska testa att tömköra och se hur han beter sig då... Tömkör en hel del på ridklubben, men brukar inte koppla på tömmen förrens inne i ridhuset utan promenerar dit med grimskaft. Men det ska jag faktist testa också, att tömköra direkt från stallplanen.

Jag försöker tänka tillbaka lite och jag vet att jag i höstas (när löven började falla) började gå med honom en bit då vi har en liten träbro vi måste gå på för att komma över en bäck, och i höstas vart den så himla hal av löven så jag ville inte rida över den, utan vi gick dit, sen hoppade jag upp efter bron och sen har det blivit en vana då jag tycker det är bra att värma upp utan ryttare. Tar kanske 10 minuter att gå dit... Och sen har vi oftast haft sällskap nästan dagligen sen i höstas och då har jag då och då hoppat upp hemma eftersom dom andra har gjort det, men nu har vi fått så mycket snö så tänkte som sagt hoppa upp på stallplanen direkt men det blev ju tvärnit... Så det är flera månader sen jag ridit själv direkt från stallplanen...Augusti, september kanske?

Ska vi tex till ridhuset så går jag dit eftersom det är så kort sträcka och jag lär ju endå av när jag ska öppna dörren in dit.

 

[Blyger]

@Fibusen Tömköra ute har varit jättebra träning för oss
Ett mellanting mellan att rida och leda, hästen får gå först men man kan snabbt vara där med stöd om det behövs

 

[tara]

Nu har jag haft min fantastiska ponny i ganska precis 7 månader, och vi hsr nog kommit in i en testperiod...

Det började för ca 2 månader sen att lugn, trygg och seg ponny gick till spänd, tittig och helvaken ponny. Då jag är åt det fegare hållet så var det inte så jätteuppskattat direkt, men jag knegade på och tillslut så slutade jag bry mig om det, eftersom han aldrig gjorde mer än att tvärnita, blåsa och fnorka, och på sin höjd trippa runt lite, och idag är jag helt trygg med detta.

Men nu har han kommit på något nytt... Han tvärnitar på gården... Så fort jag hoppat upp så kommer vi 5,6 steg, sen är det stopp. Det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, han står där han står. Jag har testat att vänta ut det, händer ingenting, hållt han i rörelse även om det inneburit mest sidleds, snurrat och bakåt, funkar inte, skänklat och smackat som en galning, det enda som blev då var att han började surbacka och slå med huvudet.

Promenerar vi så följer han med utan en protest, har vi sällskap så är han supertaggad att komma iväg. Jag har nu löst det så att jag gått en bit med honom och hoppat upp när vi väl är i skogen, men nu har vi så mycket snö så är nästan omöjligt för mig att pulsa i den.

NÅGON lösning måste det väll finnas på dessa ponnyfasoner?

När jag köpte honom så meddelade dåvarande ägaren att han kan testa, men då enbart att stanna, och snurrar man ett varv med honom då så släpper det och han går fram igen, och så kunde han göra ett par gånger i somras, och mycket riktigt så var det bara att snurra ett varv så var vi på g igen!

Jag red mest själv i somras då kompisens häst var sjuk och fick sen tas bort, den andra hade semester, och den tredje hade skadat sig, men sen i höstas har vi mest haft sällskap så jag tror ju att herr grå helt enkelt blivit bekväm med att ha med sig någon...

Men vad gör jag?! Ska jag fortsätta bråka varenda gång? Försöka promenera en bit och hoppa upp sen? Någon som haft liknande problem, och hur löste det sig? Nu känns detta nästan helt omöjligt!

Envisast vinner. Se till att hästen aldrig vänder om. Hela tiden, Alltid med huvud mot färdriktning. Lycka till.

 

[Blyger]

Envisast vinner. Se till att hästen aldrig vänder om. Hela tiden, Alltid med huvud mot färdriktning. Lycka till.

Fast.... Det här känns väldigt förlegat. Min häst t.ex. är rädd. Hur fan hjälper det honom att jag är envis? Han kan stå på stallplanen med huvudet mot färdriktningen hela dagen.

 

[Fiorano]

Jag är på @tara s linje. Envisast vinner. Jag tror ju inte att hästen är rädd eftersom den har fungerat så bra att rida ut ensam på. Osäker är den förstås men ingen häst blir mindre osäker om inte ryttaren övertygar den om att det inte är läskigt. Så mitt tips är att ha gott om tid på sig, hålla näsan i rätt riktning och vänta ut den. (Sen känner jag mig själv att jag hade nåt en gräns där jag inte tolererat beteendet och startat ett krig, då gäller det dock att inte ge sig och inte bli rädd.) Men med tid och envishet löser en det mesta.

 

[Blandrastik]

Min häst är så i perioder, jämna torsdagar mellan tretton och sjutton ungefär så kan inte hon lämna stallplan. Då låter jag bli. Jag rider inte i skogen så mycket för min skull, jag rider ut för variationen. Så få med dig nån, eller rid hemma.

 

[Blyger]

Envisast vinner. Jag tror ju inte att hästen är rädd eftersom den har fungerat så bra att rida ut ensam på.

Min är också klockren om vi rider ut ofta, men om vi inte gjort det på ett tag behöver jag leda.
När ska jag ge mig? När vi backat in i en vägg? När hästen rest sig och gått över? När vi stått i fem timmar?

 

[Fiorano]

Min är också klockren om vi rider ut ofta, men om vi inte gjort det på ett tag behöver jag leda.
När ska jag ge mig? När vi backat in i en vägg? När hästen rest sig och gått över? När vi stått i fem timmar?

Det finns alltid undantag, men hittills har jag aldrig haft eller träffat på en häst som inte ger med sig. Så länge de inte blir farliga går de allt som oftast att vänta ut. Nu uppfattar jag dock inte TS häst som typen som blir just farlig och med tid, envishet och ett mål i sikte så tror jag att hon löser detta .

 

[Thera]

Det är ju det där med att våga ta striden. Jag har haft två hästar som gjort så, och också provat med allt, gå, leda, vänta ut, etc.

(Tömköra är dumt, det blir inte kul när de börjar vända och snurra på töm.)

Med första var jag inte så gammal, men delade stall med en gammal travtränare som red ut henne i skogen en runda, sen gjorde hon aldrig mer nåt.

Min andra reste sig (högt) och backade helt blint ner i diken och annat. Där satte jag på en graman (mellan frambenen) som fick hänga löst fram till det var skarpt läge. Hon klarade aldrig att resa sig med den, och märkte rätt snabbt att det inte var nån mening att mixtra. Men som sagt - man måste veta vad man gör och våga, framåt till varje pris!

Hur är det om nån går med dig, i början framför och sedan efter? Då kan ju denne driva på från marken när den börjar konstra.

 

[lil-sis]

Min fungerar utmärkt att tömköra men hon snurrar inte, hon fryser fast.

 

[tara]

Fast.... Det här känns väldigt förlegat. Min häst t.ex. är rädd. Hur fan hjälper det honom att jag är envis? Han kan stå på stallplanen med huvudet mot färdriktningen hela dagen.

Fast det är väl inte du som är ts som jag svarade på?

Är hästen rörlig så stå still så inget otäckt händer. Huvud mot färdriktning.

En tränare sa en gång, ” kan du inte hantera din häst igalopp, trava . Kan du inte hantera din häst i trav, skritta. Kan du inte hantera din häst i skritt. Stå still. Heja på forumvänner. Inget våldsamt utan bara vara envis mot en envis ponny.

 

[malacogott]

Nu har jag haft min fantastiska ponny i ganska precis 7 månader, och vi hsr nog kommit in i en testperiod...

Det började för ca 2 månader sen att lugn, trygg och seg ponny gick till spänd, tittig och helvaken ponny. Då jag är åt det fegare hållet så var det inte så jätteuppskattat direkt, men jag knegade på och tillslut så slutade jag bry mig om det, eftersom han aldrig gjorde mer än att tvärnita, blåsa och fnorka, och på sin höjd trippa runt lite, och idag är jag helt trygg med detta.

Men nu har han kommit på något nytt... Han tvärnitar på gården... Så fort jag hoppat upp så kommer vi 5,6 steg, sen är det stopp. Det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, han står där han står. Jag har testat att vänta ut det, händer ingenting, hållt han i rörelse även om det inneburit mest sidleds, snurrat och bakåt, funkar inte, skänklat och smackat som en galning, det enda som blev då var att han började surbacka och slå med huvudet.

Promenerar vi så följer han med utan en protest, har vi sällskap så är han supertaggad att komma iväg. Jag har nu löst det så att jag gått en bit med honom och hoppat upp när vi väl är i skogen, men nu har vi så mycket snö så är nästan omöjligt för mig att pulsa i den.

NÅGON lösning måste det väll finnas på dessa ponnyfasoner?

När jag köpte honom så meddelade dåvarande ägaren att han kan testa, men då enbart att stanna, och snurrar man ett varv med honom då så släpper det och han går fram igen, och så kunde han göra ett par gånger i somras, och mycket riktigt så var det bara att snurra ett varv så var vi på g igen!

Jag red mest själv i somras då kompisens häst var sjuk och fick sen tas bort, den andra hade semester, och den tredje hade skadat sig, men sen i höstas har vi mest haft sällskap så jag tror ju att herr grå helt enkelt blivit bekväm med att ha med sig någon...

Men vad gör jag?! Ska jag fortsätta bråka varenda gång? Försöka promenera en bit och hoppa upp sen? Någon som haft liknande problem, och hur löste det sig? Nu känns detta nästan helt omöjligt!

Det är mycket psykologi i hästar. Försök göra ridturen rolig för er båda. Led en bit och hoppa upp sedan.

 

[malacogott]

Nu har jag haft min fantastiska ponny i ganska precis 7 månader, och vi hsr nog kommit in i en testperiod...

Det började för ca 2 månader sen att lugn, trygg och seg ponny gick till spänd, tittig och helvaken ponny. Då jag är åt det fegare hållet så var det inte så jätteuppskattat direkt, men jag knegade på och tillslut så slutade jag bry mig om det, eftersom han aldrig gjorde mer än att tvärnita, blåsa och fnorka, och på sin höjd trippa runt lite, och idag är jag helt trygg med detta.

Men nu har han kommit på något nytt... Han tvärnitar på gården... Så fort jag hoppat upp så kommer vi 5,6 steg, sen är det stopp. Det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, han står där han står. Jag har testat att vänta ut det, händer ingenting, hållt han i rörelse även om det inneburit mest sidleds, snurrat och bakåt, funkar inte, skänklat och smackat som en galning, det enda som blev då var att han började surbacka och slå med huvudet.

Promenerar vi så följer han med utan en protest, har vi sällskap så är han supertaggad att komma iväg. Jag har nu löst det så att jag gått en bit med honom och hoppat upp när vi väl är i skogen, men nu har vi så mycket snö så är nästan omöjligt för mig att pulsa i den.

NÅGON lösning måste det väll finnas på dessa ponnyfasoner?

När jag köpte honom så meddelade dåvarande ägaren att han kan testa, men då enbart att stanna, och snurrar man ett varv med honom då så släpper det och han går fram igen, och så kunde han göra ett par gånger i somras, och mycket riktigt så var det bara att snurra ett varv så var vi på g igen!

Jag red mest själv i somras då kompisens häst var sjuk och fick sen tas bort, den andra hade semester, och den tredje hade skadat sig, men sen i höstas har vi mest haft sällskap så jag tror ju att herr grå helt enkelt blivit bekväm med att ha med sig någon...

Men vad gör jag?! Ska jag fortsätta bråka varenda gång? Försöka promenera en bit och hoppa upp sen? Någon som haft liknande problem, och hur löste det sig? Nu känns detta nästan helt omöjligt!

Det är mycket psykologi i hästar.Försökridturen rolig för er båda. Led en bit och hoppa upp sedan.