Vad vill de mig??

[Hoppelhase]

Sv: Vad vill de mig??

(får hörselhallisar i perioder - har ingen diagnos).

Det är ganska vanligt även hos personer som i övrigt inte har några fysiska eller psykiska besvär. Om du inte har några övriga symtom finns förmodligen ingen diagnos att ge. (Ringer någon liten klocka i huvudet om att upp till 1/4 av befolkningen upplever det någon gång, men ska inte svära på att den siffran stämmer.) Själv får jag både ljud- och synhallucinationer om blodsockret skenar (har diabetes), jag vet ju vad det beror på så det är inte skrämmande, men lite obehagligt kan det vara.

 

[Fridamatilda]

Sv: Vad vill de mig??

Jag har alltid funderat över en händelse när jag var liten och fick en liten aha-upplevelse av ditt inlägg. Jag är väldigt skeptisk till sk övernaturliga fenomen men samtidigt väldigt nyfiken på vad som kan orsaka dylikt eftersom jag själv varit med om lite skumma saker. Händelsen jag hade som 6-7-åring inträffade när jag sov bredvid mamma i pappas säng (han var bortrest). Vi hade inte släckt lyset och jag satt i sängen när jag plötsligt hörde en kort melodislinga på flöjt direkt följt av några hammarslag. Mamma hörde hammaren men inte flöjten. Jag måste alltså haft en hörselhallucination! Att det följde hammarslag ser jag som en slump, nån granne råkade väl spika till något just då eller bankade med nåt annat.

 

[Fan of Bill]

Sv: Vad vill de mig??

Jag skrev att om hon mår dåligt och är orolig över det så kan det vara bra att gå och prata med psykolog :-).

Att gå hos psykolog behöver definitvt inte betyda att mirakel uppstår och problem försvinner eller att människor ens blir hjälpta. Just saying

 

[skiesabove]

Sv: Vad vill de mig??

Nej, men om man är rädd och orolig så är det lika bra att gå och kolla upp det :-).

Jag har samma syn på den psykvården som den vanliga. Dom kan inte allt, och man får inte alltid den hjälp/svar man vill ha, men dom är faktiskt rätt bra på sitt jobb när det gäller att hitta och behandla allvarliga/tydliga saker.

Det är ju dessutom väldigt billigt i Sverige :-).

 

[skiesabove]

Sv: Vad vill de mig??

Nä precis, det besvärar mig inte :-). Jag får dom i perioder när jag är stressad och har svårt att sova, stackars hjärnan försöker väl rensa diskarna utan att jag sover och då blir det lite livat bland intrycken :-D.

 

[Petruska]

Sv: Vad vill de mig??

Eller som liknelsen någon skrev med att man tror att man ser katten fast man vet att den inte är hemma, och sedan visar det sig att det var en tröja, sånt händer ju alla.

Igår tex, såg jag en katt som kom gående i skymningen, min häst såg ett hästätande monster. Efter en mer ingående analys kunde vi enas om att det var en blomkruka.

Vilket faktiskt är intressant i sig, att när det gäller sådana saker så accepterar alla det handlar om att hjärnan spelar en ett spratt. Ingen börjar liksom prata om ett sjätte sinne för att se älgar i skogen, men när det gäller andra liknande upplevelser så ses det direkt som övernaturligt, andra världar, tecken från gud eller vad det nu kan vara.

Ja, det är en intressant och understuderad aspekt av det, som jag aldrig har tänkt på! Om man ser en älg eller björn som inte finns, händer det just aldrig att man börjar spekulera i om det kan vara en död älg som spökar.

I stort sett tänker jag mig att hjärnan sorterar och (om)skapar både sinnesintryck och minnen så att livet blir så sammanhängande som möjligt för oss, eller begripligt i någon mening. Mot bakgrund av det, tycker jag att det är väldigt fascinerande att så pass många ser spöken som den närmast till hands liggande förklaringen på olika saker. För mig hade en sådan tolkning definitivt inte bidragit till att hålla ihop verkligheten för mig.

 

[Sleepy]

Sv: Vad vill de mig??

Efter en mer ingående analys kunde vi enas om att det var en blomkruka.

För ett tag sen kom jag gående med vovvarna i skumrasket, då de tvärnitade och stirrade framför oss; på helspänn. Jag kisade in i mörkret och på stigen står en... ett får? Nej, för litet. En uggla? Men gud, den hade fyra ben på rad? Vad i all världen? Då pep den iväg. En katt. På tvären med raggen uppe.

 

[Lena Furberg]

Sv: Vad vill de mig??

För ett tag sen kom jag gående med vovvarna i skumrasket, då de tvärnitade och stirrade framför oss; på helspänn. Jag kisade in i mörkret och på stigen står en... ett får? Nej, för litet. En uggla? Men gud, den hade fyra ben på rad? Vad i all världen? Då pep den iväg. En katt. På tvären med raggen uppe.

Min hund började stormskälla in i en skogsdunge. Ut kom nåt långbent travande mot mig. Eftersom där finns hästar i stallet intill tänkte jag, att det måste vara en av travarna som kommit lös. Vad långa ben den hade! Ja, men travare har ju långa ben. Varför springer travaren rakt mot mig?? Jag satte ut armarna för att hejda den. Innan den springer över mig halkar den på den isiga vägen och går nästan omkull. Då ser jag att den långbente har horn......

Jag var SÅ inställd på att det var en travhäst jag såg, att jag helt missade att det var en älgtjur.....

 

[Sleepy]

Sv: Vad vill de mig??

Oops.

tiosmåälgtjurar

 

[skiesabove]

Sv: Vad vill de mig??

HAhahahh...

Ungefär som min häst då, en älg kommer brakande ut på kalhygget och hans instinkt är "KOMPIS!!! VÄNTA PÅ MIIIIIG!!!" och försöker springa efter :P.

 

[mandalaki]

Sv: Vad vill de mig??

Jag pep heeej kisse till en ekorre häromveckan. Bara för att mina katter är döda och jag har sån kattabstinens. Det man är van att se eller vill se, det ser man

En intressant psykologisk aspekt av det här tycker jag är: varför vill man tolka sina upplevelser som övernaturliga? Man verkar ju vilja det väldigt gärna, eftersom man direkt utesluter rimligare förklaringar.

 

[skiesabove]

Sv: Vad vill de mig??

Har för mig att det forskats på det, vi har tydligen någon del av hjärnan som gärna vill att det ska finnas en Gud. Har inga referenser dock

 

[mandalaki]

Sv: Vad vill de mig??

Ja, det brukar väl förklaras med att i en såhär komplex värld så "flyr" vi gärna till det andliga/övernaturliga, ungefär. Hjärnans roll i det vet jag dock inget om men det skulle inte förvåna mig, inte just nu. Tycker neurobiologi verkar användas för att förklara det mesta numera.

 

[ullo]

Sv: Vad vill de mig??

Det har forskats om att det är en gen som gör oss benägna att bli religiösa.

Wikipedia-versionen

Uppsala Universitets version
De här raderna gillar jag, ateist som jag är:

Dessutom förefaller det anmärkningsvärt att en gud skulle låta allmän religiositet vara delvis ärftlig medan specifik religiositet tillåts vara helt kulturellt betingad, dvs i hög grad beroende av geografiska faktorer. Intressant nog hävdar många att de själva har en intellektuell grund för sin tro, medan de anser att andra människor tror av emotionella skäl (Shermer, 2001; Pigliucci, 2000).

 

[Pazuzu]

Sv: Vad vill de mig??

Åh, jag vet att jag läst jätteintressanta studier där man framkallat "övernaturliga upplevelser" hos försöksdeltagarna genom att stimulera ett särskilt område i hjärnan. Det jag fann fascinerande var att vad personerna upplevde var helt beroende på vad de redan hade för tro eller inställning. Religiösa personer upplevde att de såg/hörde/mötte t.ex. Jesus, personer som trodde på spöken såg/hörde/kände av sådana, de som växt upp med folktro och sagoväsen såg småtomtar osv. Ateister och personer som inte trodde på övernaturliga fenomen upplevde också sådant som gick i linje med deras förförståelse men jag kommer inte ihåg exakt nu, kanske att de trodde sig ha psykotiska vanföreställningar eller hallucinera eller liknande? Ska försöka leta reda på studierna imorgon!

Det där lät väldigt intressant och är lite åt de hållen mina egna funderingar har gått. Att man ser det man vill se. Hjärnans makt är stor över oss människor och bara man vill, så går det mesta att pussla ihop med psyket.

Nu kan jag inte hänvisa till någon studie, men jag vet att jag har hört om försök där man lyckats trigga fram nära-döden-upplevelser vissa områden i hjärnan stimulerats, och där fenomen som utanför-kroppen-upplevelser och "ljuset-i-tunneln" upplevs av patienten.