Vad tycker ni om klädkoder?

[Lingon]

Jag tror jag skulle skrivit lite tydligare. Andras krav på att jag ska anpassa mig till något jag inte är bekväm med är det som jag inte köper. Då låter jag bli istället!

Det låter ändå jobbigt tycker jag. Om man inte kan anpassa sig för att göra andra glada på deras stora dag. Jag hade inte lagt hur mycket pengar som helst på att köpa kläder jag aldrig kommer använda igen men i övrigt så kan jag anpassa mina kläder om det innebär att mina nära och kära blir glada på sin stora dag. Men som sagt, jag hade inte lagt mer pengar pådet än jag hade råd till. Men i övrigt så.

 

[cirkus]

Jag var på ett bröllop för ett tag sen med klädkod Kavaj (har jag för mig) de flesta var klädda enligt den men inte alla. Ett gäng hade skjorta och jeans vilket kändes som helt rätt för dom och uppklätt ändå, de hade nog inte varit så glada om det stått klänning, verkigen inga klänningstyper.

 

[Lingon]

Jag var på ett bröllop för ett tag sen med klädkod Kavaj (har jag för mig) de flesta var klädda enligt den men inte alla. Ett gäng hade skjorta och jeans vilket kändes som helt rätt för dom och uppklätt ändå, de hade nog inte varit så glada om det stått klänning, verkigen inga klänningstyper.

Fast man kan följa klädkod kavaj utan att ha klänning på sig. Kostym funkar för kvinnor också. Grymt snyggt dessutom!

 

[the_connemara]

Det låter ändå jobbigt tycker jag. Om man inte kan anpassa sig för att göra andra glada på deras stora dag. Jag hade inte lagt hur mycket pengar som helst på att köpa kläder jag aldrig kommer använda igen men i övrigt så kan jag anpassa mina kläder om det innebär att mina nära och kära blir glada på sin stora dag. Men som sagt, jag hade inte lagt mer pengar pådet än jag hade råd till. Men i övrigt så.

Fast det hänger ju ihop. Jag kommer aldrig känna mig bekväm i den typen av umgänge som behöver en viss typ av nivå av kläder som jag inte är bekväm med för att de ska hålla sig glada. Skulle jag råka få den typen av inbjudan av någon bekant så hade jag avstått att gå för jag hade ändå inte kunnat leva upp till deras krav. Krav och anpassningar som gör en obekväm hör liksom inte hemma i mina relationer, jag har inte sådana relationer.

 

[Lingon]

Fast det hänger ju ihop. Jag kommer aldrig känna mig bekväm i den typen av umgänge som behöver en viss typ av nivå av kläder som jag inte är bekväm med för att de ska hålla sig glada. Skulle jag råka få den typen av inbjudan av någon bekant så hade jag avstått att gå för jag hade ändå inte kunnat leva upp till deras krav. Krav och anpassningar som gör en obekväm hör liksom inte hemma i mina relationer, jag har inte sådana relationer.

Jag förstår inte tankesättet.

Och hur kan det inte finnas någon outfit som passar i klädkoden kavaj som du kännerdig bekväm i? Den är ju väldigt bred och inte speciellt begränsande. Högtidsdräkt är en helt annan sak och kräver oftast en större investering eller hyra av kläder. Men kavaj är ju ganska basic, iaf om man är kvinna.

 

[the_connemara]

Jag förstår inte tankesättet.

Och hur kan det inte finnas någon outfit som passar i klädkoden kavaj som du kännerdig bekväm i? Den är ju väldigt bred och inte speciellt begränsande. Högtidsdräkt är en helt annan sak och kräver oftast en större investering eller hyra av kläder. Men kavaj är ju ganska basic, iaf om man är kvinna.

Men det har jag väl aldrig sagt? Eller du menar att jag skrev att jag hellre bryter emot dem än tar på mig något obekvämt? Och att jag därför inte är något fan av klädkoder men gillar påhittade sådana?

Jag har argumenterat emot klädkoder, inte att just Jag inte kan hitta något som jag kan ha inom klädkoden kavaj. Tror du tappat bort mig

Men tex kollade jag liksom inte upp om mina five fingers skulle vara okej eller inte, även i det sammanhanget hade det gett mig ångest att få svart på vitt att mina skor inte passade sig. Och jag har ändå något mått av idé om att ett par löparskor med 5 tår inte direkt är allmänt accepterat på ett bröllop. Men alternativet att gå till en skobutik med mina hopplösa fötter och försöka hitta något utifrån att de ska duga FÖR NÅGON ANNAN, den grejen skulle jag må väldigt dåligt av. Jag verkar inte vara så bra på att få fram den poängen dock

 

[Lingon]

Men det har jag väl aldrig sagt? Eller du menar att jag skrev att jag hellre bryter emot dem än tar på mig något obekvämt? Och att jag därför inte är något fan av klädkoder men gillar påhittade sådana?

Jag har argumenterat emot klädkoder, inte att just Jag inte kan hitta något som jag kan ha inom klädkoden kavaj. Tror du tappat bort mig

Men tex kollade jag liksom inte upp om mina five fingers skulle vara okej eller inte, även i det sammanhanget hade det gett mig ångest att få svart på vitt att mina skor inte passade sig. Och jag har ändå något mått av idé om att ett par löparskor med 5 tår inte direkt är allmänt accepterat på ett bröllop. Men alternativet att gå till en skobutik med mina hopplösa fötter och försöka hitta något utifrån att de ska duga FÖR NÅGON ANNAN, den grejen skulle jag må väldigt dåligt av. Jag verkar inte vara så bra på att få fram den poängen dock

Då är du nog rätt udda om dina enda skor är five fingers. Varför ger det ångest att få veta att ens träningsutrustning inte passar sig på ett bröllop? Jag undrar helt ärligt eftersom jag inte förstår. Mina ridbyxor passar sig inte heller men jag är ju inte mina ridbyxor och tar därför på mig andra kläder när jag är bjuden på bröllop.

 

[the_connemara]

Då är du nog rätt udda om dina enda skor är five fingers. Varför ger det ångest att få veta att ens träningsutrustning inte passar sig på ett bröllop? Jag undrar helt ärligt eftersom jag inte förstår. Mina ridbyxor passar sig inte heller men jag är ju inte mina ridbyxor och tar därför på mig andra kläder när jag är bjuden på bröllop.

Jag förstår att du undrar ärligt men min poäng verkar inte alls gå fram.

Det handlar om att andra har krav på mig i vårat umgänge. Att jag skulle behöva passa in istället för att vara som jag är. Har jag lämpliga kläder så ska det vara för att det är kläder jag vill ha och vill använda. Jag har ingen balklänning för jag har hittills inte haft något intresse av att gå på en sådan fancy tillställning. Min nivå för fancy tillställning är antagligen lägre än din eftersom du inte förstår hur jag inte kan ha lämpliga skor tex?

 

[Problematisk]

Jag förstår inte tankesättet.

Och hur kan det inte finnas någon outfit som passar i klädkoden kavaj som du kännerdig bekväm i? Den är ju väldigt bred och inte speciellt begränsande. Högtidsdräkt är en helt annan sak och kräver oftast en större investering eller hyra av kläder. Men kavaj är ju ganska basic, iaf om man är kvinna.

Jag har funderat på det här idag, och jag tror faktiskt att jag skulle få svårt att klä mig i nåt som "duger" enligt klädkod kavaj (utan att behöva köpa nytt). Jag tror inte jag är den enda.

 

[Iamia]

Himmel, vad jag tydligen gick igång på det här... Hjärnan ältade lite nu på hundpromenaden, och nu vill endel av det ut (sorry, det är rätt mycket bull shit och inte alldeles helt on topic).

1) Varför är det så viktigt just i finare festsammanhang att man anpassar sig och ”ska vilja” passa in i gruppen och vara och se ut som alla andra, när det (som tur är) är helt ok och näst intill lite trendigt att vara individuell i andra sammanhang? (Man skulle ju knappast (som tur är!) säga till gäster med partners av samma kön att ”Nej, på mitt bröllop vill jag att alla ser heterosexuella ut och det är faktiskt MIN stora dag, så ni kan väl hitta varsin ersättningspartner av motsatt kön bara för dagen, så att ni passar in?” Men man kan tydligen mycket väl säga att ”Nej, de kläder du känner dig bekväm och glad i är inte fina nog för mitt bröllop. Du kan väl köpa nåt som är fint på riktigt och låtsas lite, bara nu över dagen så att du passar in?” Förlåt, jag vet att detta var väldigt tillspetsat och möjligen lite korkat, men för mig känns det lite samma, faktiskt...)

2) Om jag nu lyckats hitta en halvt acceptabel klänning i silkigt tyg samt nån form av skor som går på mina fötter och passar(?) klänningen, samt köpt dessa för tusentals kronor. Vad gör jag med resten? Jag äger inget smink. Inte ens en mascara. Visst jag kan ju gå och handla det med, men det hade inte hjälpt det minsta - för jag har ingen aning om hur man använder det. Är inte intresserad av att lära mig heller. Senast jag var hos en frisör var 2003. Jag är dessutom begåvad med rätt kraftig mörk hårväxt. Alltså, helt ärligt så ser det inte klokt ut om jag skulle tråckla på mig klänningen rakt av. Men jag kan ju alltid ha kostym och slips säger ni då. Ja, egentligen passar det nog mig bättre, men nej. Hade definitivt inte känt mig bekväm i det heller. Varför kan jag inte bara få vara mig själv?

Bara för att förtydliga. Mina åsikter om detta beror inte på att jag inte fått lära mig hur det ”ska vara”. Speciellt min käre far, numera pensionerad gammal yrkesmilitär, och hans sida av familjen har alltid varit väldigt noga med det här med vett och etikett och rätt kläder för rätt tillfälle. Han försökte få mig att förstå hur viktigt detta är, av alla möjliga anledningar, tex de många nämnt i den här tråden. Minns tex en gång jag skulle på jobbintervju... Men nej. Jag har verkligen aldrig förstått mig på detta...

 

[the_connemara]

Jag har funderat på det här idag, och jag tror faktiskt att jag skulle få svårt att klä mig i nåt som "duger" enligt klädkod kavaj (utan att behöva köpa nytt). Jag tror inte jag är den enda.

Jag har inga problem med att köpa kläder/skor på eget initiativ om jag känner att jag vill ha något som passar bättre in. Förutom att mitt intresse för kläder är noll så det händer ju typ aldrig

Men just nu tex när jag helt slutat använda klänningar (hade massor med fina sådana förr och några par snygga skor med klack), fötterna blir svårare och svårare att motiverat klämma ner i för smala skor och jag vägrar klack så återstår typ ett gäng converse, jeans och mjuka tröjor. En tjusig typ blus har jag haft tur att hitta så den har jag använt de senaste åren när jag velat ha något finare än en Musse pigg t-shirt.

Har man varken behov eller intresse så är det kanske inte superkonstigt att om man då skulle bli bjuden på något (av någon man upplever sig ha ett krav på en viss nivå av kläder för att duga/hedra/passa in) känner att nej tack, detta blir en alldeles för stor/jobbig grej att leva upp till, jag tackar heller nej.

 

[Ninnurur]

Jag har inga problem med att köpa kläder/skor på eget initiativ om jag känner att jag vill ha något som passar bättre in. Förutom att mitt intresse för kläder är noll så det händer ju typ aldrig

Men just nu tex när jag helt slutat använda klänningar (hade massor med fina sådana förr och några par snygga skor med klack), fötterna blir svårare och svårare att motiverat klämma ner i för smala skor och jag vägrar klack så återstår typ ett gäng converse, jeans och mjuka tröjor. En tjusig typ blus har jag haft tur att hitta så den har jag använt de senaste åren när jag velat ha något finare än en Musse pigg t-shirt.

Har man varken behov eller intresse så är det kanske inte superkonstigt att om man då skulle bli bjuden på något (av någon man upplever sig ha ett krav på en viss nivå av kläder för att duga/hedra/passa in) känner att nej tack, detta blir en alldeles för stor/jobbig grej att leva upp till, jag tackar heller nej.

Skor vill jag inte ens fundera på. Jag har stl 42 så min skogarderob består av sneakers och tofflor har ett par snygga boots som kan funka till finare kläder, men de är vinterfodrade

 

[Lingon]

Jag har funderat på det här idag, och jag tror faktiskt att jag skulle få svårt att klä mig i nåt som "duger" enligt klädkod kavaj (utan att behöva köpa nytt). Jag tror inte jag är den enda.

Här är klippt från http://www.kladkoder.nu/kavaj/

• Klänning, kjol, byxdress eller dräkt. Det ska vara elegant men inte lika uppklätt som en mörk aftonklädsel. Klänning eller kjol ska minst gå ned till knäna, men inte vara golvlång. Inga bara axlar. Sparsam urringning.
• Snygg byxa och top fungerar.
• Smycken kan göra stor skillnad och ge ett mer eller mindre formellt intryck, beroende på stil.

Jag hade tummat lite på kjollängden. Inte haft kortkort men kanske nåt som slutar strax över knäna (max 10 cm över knäna). Jag är rätt kort så kjolar/klänningar som räcker ända till knäna gör oftast att jag ser ännu kortare ut. Om jag hade urringat/bara axlar så hade jag också haft en sjal/kofta/kavaj att ha utanpå om det är en kyrklig vigsel. Så kan man ta av det sen till festen efteråt. Tror knappast att någon nuförtiden bryr sig speciellt om en urringning. Ok, om man kan se naveln så kanske folk reagerar men annars inte.

Med snygg byxa och top tänker jag att ett par jeans utan hål eller för mycket slitning och en blus/kavaj funkar alldeles utmärkt om man inte har nåt annat. Annars är ett par kostymbyxor med en blus snyggt. Det behöver inte bli dyrt och kan oftast användas igen.

Man tar klädkoden och gör den till sin egen och följer den så gott man kan. Om man följer den i stora drag är det få som lägger märke till de små avsteg man gjort. Det är min erfarenhet iaf.

Så tänker jag.

 

[Problematisk]

Jag har inga problem med att köpa kläder/skor på eget initiativ om jag känner att jag vill ha något som passar bättre in. Förutom att mitt intresse för kläder är noll så det händer ju typ aldrig

Men just nu tex när jag helt slutat använda klänningar (hade massor med fina sådana förr och några par snygga skor med klack), fötterna blir svårare och svårare att motiverat klämma ner i för smala skor och jag vägrar klack så återstår typ ett gäng converse, jeans och mjuka tröjor. En tjusig typ blus har jag haft tur att hitta så den har jag använt de senaste åren när jag velat ha något finare än en Musse pigg t-shirt.

Har man varken behov eller intresse så är det kanske inte superkonstigt att om man då skulle bli bjuden på något (av någon man upplever sig ha ett krav på en viss nivå av kläder för att duga/hedra/passa in) känner att nej tack, detta blir en alldeles för stor/jobbig grej att leva upp till, jag tackar heller nej.

Skulle jag bli bjuden på tillställning där klädkoden "krävde" shopping skulle jag nog göra det om ekonomin tillät, men det är ju inte säkert att ekonomin finns just då för kläder, skor och eventuella övriga accessoarer som sannolikt aldrig/väldigt sällan kommer användas igen. Så jag förstår verkligen att man kan välja bort det om man känner att klädkoden blir begränsande.

 

[the_connemara]

Himmel, vad jag tydligen gick igång på det här... Hjärnan ältade lite nu på hundpromenaden, och nu vill endel av det ut (sorry, det är rätt mycket bull shit och inte alldeles helt on topic).

1) Varför är det så viktigt just i finare festsammanhang att man anpassar sig och ”ska vilja” passa in i gruppen och vara och se ut som alla andra, när det (som tur är) är helt ok och näst intill lite trendigt att vara individuell i andra sammanhang? (Man skulle ju knappast (som tur är!) säga till gäster med partners av samma kön att ”Nej, på mitt bröllop vill jag att alla ser heterosexuella ut och det är faktiskt MIN stora dag, så ni kan väl hitta varsin ersättningspartner av motsatt kön bara för dagen, så att ni passar in?” Men man kan tydligen mycket väl säga att ”Nej, de kläder du känner dig bekväm och glad i är inte fina nog för mitt bröllop. Du kan väl köpa nåt som är fint på riktigt och låtsas lite, bara nu över dagen så att du passar in?” Förlåt, jag vet att detta var väldigt tillspetsat och möjligen lite korkat, men för mig känns det lite samma, faktiskt...)

2) Om jag nu lyckats hitta en halvt acceptabel klänning i silkigt tyg samt nån form av skor som går på mina fötter och passar(?) klänningen, samt köpt dessa för tusentals kronor. Vad gör jag med resten? Jag äger inget smink. Inte ens en mascara. Visst jag kan ju gå och handla det med, men det hade inte hjälpt det minsta - för jag har ingen aning om hur man använder det. Är inte intresserad av att lära mig heller. Senast jag var hos en frisör var 2003. Jag är dessutom begåvad med rätt kraftig mörk hårväxt. Alltså, helt ärligt så ser det inte klokt ut om jag skulle tråckla på mig klänningen rakt av. Men jag kan ju alltid ha kostym och slips säger ni då. Ja, egentligen passar det nog mig bättre, men nej. Hade definitivt inte känt mig bekväm i det heller. Varför kan jag inte bara få vara mig själv?

Bara för att förtydliga. Mina åsikter om detta beror inte på att jag inte fått lära mig hur det ”ska vara”. Speciellt min käre far, numera pensionerad gammal yrkesmilitär, och hans sida av familjen har alltid varit väldigt noga med det här med vett och etikett och rätt kläder för rätt tillfälle. Han försökte få mig att förstå hur viktigt detta är, av alla möjliga anledningar, tex de många nämnt i den här tråden. Minns tex en gång jag skulle på jobbintervju... Men nej. Jag har verkligen aldrig förstått mig på detta...

1) Ja men precis!

2) Jag äger massor med smink och hade jättekul med det innan. Sedan rakade jag av mitt hår och trivs inte lika bra i smink längre, åtm inte någon neutral look. Och känner mig lika malplacerade i en klänning utan sminket och håret. Och så blev det helt plötsligt jättesvårt att fortsätta försöka passa in

 

[Lingon]

Jag har inga problem med att köpa kläder/skor på eget initiativ om jag känner att jag vill ha något som passar bättre in. Förutom att mitt intresse för kläder är noll så det händer ju typ aldrig

Men just nu tex när jag helt slutat använda klänningar (hade massor med fina sådana förr och några par snygga skor med klack), fötterna blir svårare och svårare att motiverat klämma ner i för smala skor och jag vägrar klack så återstår typ ett gäng converse, jeans och mjuka tröjor. En tjusig typ blus har jag haft tur att hitta så den har jag använt de senaste åren när jag velat ha något finare än en Musse pigg t-shirt.

Har man varken behov eller intresse så är det kanske inte superkonstigt att om man då skulle bli bjuden på något (av någon man upplever sig ha ett krav på en viss nivå av kläder för att duga/hedra/passa in) känner att nej tack, detta blir en alldeles för stor/jobbig grej att leva upp till, jag tackar heller nej.

Ett par snygga jeans, den tjusiga blusen och ett par converse som ser hela och rena ut. Kanske kombinerat med nåt smycke, handväska eller annan accessoar som klär upp det hela lite. Eller om man stylar håret eller sminkar sig lite extra fint (om man brukar sminka sig, jag gör sällan det och är därför rätt kass på det). Sen har du en i mitt tycke fin outfit för klädkod kavaj.

 

[Badger]

Fast man kan följa klädkod kavaj utan att ha klänning på sig. Kostym funkar för kvinnor också. Grymt snyggt dessutom!

Vilket väl var vad hon menade? Som inlägg i grejen att det räcker bra med att skriva kavaj utan att också skriva typ klänning för damer.

 

[the_connemara]

Skor vill jag inte ens fundera på. Jag har stl 42 så min skogarderob består av sneakers och tofflor har ett par snygga boots som kan funka till finare kläder, men de är vinterfodrade

Jag köpte 5 par olika converse senast så jag kör på dem nu i minst 5 år oavsett Innan dess hade jag 4 par exakt likadana finare sneakers i 4 olika färger tills det var hål i alla sulorna. Förstår skoproblemet trots att jag har snäll storlek men breda fötter.

 

[Lingon]

1) Ja men precis!

2) Jag äger massor med smink och hade jättekul med det innan. Sedan rakade jag av mitt hår och trivs inte lika bra i smink längre, åtm inte någon neutral look. Och känner mig lika malplacerade i en klänning utan sminket och håret. Och så blev det helt plötsligt jättesvårt att fortsätta försöka passa in

Varför måste sminkningen vara i en neutral look?

 

[Ninnurur]

Här är klippt från http://www.kladkoder.nu/kavaj/

• Klänning, kjol, byxdress eller dräkt. Det ska vara elegant men inte lika uppklätt som en mörk aftonklädsel. Klänning eller kjol ska minst gå ned till knäna, men inte vara golvlång. Inga bara axlar. Sparsam urringning.
• Snygg byxa och top fungerar.
• Smycken kan göra stor skillnad och ge ett mer eller mindre formellt intryck, beroende på stil.

Jag hade tummat lite på kjollängden. Inte haft kortkort men kanske nåt som slutar strax över knäna (max 10 cm över knäna). Jag är rätt kort så kjolar/klänningar som räcker ända till knäna gör oftast att jag ser ännu kortare ut. Om jag hade urringat/bara axlar så hade jag också haft en sjal/kofta/kavaj att ha utanpå om det är en kyrklig vigsel. Så kan man ta av det sen till festen efteråt. Tror knappast att någon nuförtiden bryr sig speciellt om en urringning. Ok, om man kan se naveln så kanske folk reagerar men annars inte.

Med snygg byxa och top tänker jag att ett par jeans utan hål eller för mycket slitning och en blus/kavaj funkar alldeles utmärkt om man inte har nåt annat. Annars är ett par kostymbyxor med en blus snyggt. Det behöver inte bli dyrt och kan oftast användas igen.

Man tar klädkoden och gör den till sin egen och följer den så gott man kan. Om man följer den i stora drag är det få som lägger märke till de små avsteg man gjort. Det är min erfarenhet iaf.

Så tänker jag.

Blusar är det hemskaste plagg jag vet. De sitter obekvämt och stramar i ryggen. Jag har bara lösa trikåtröjor eller stora oformliga tunikor.