Himmel, vad jag tydligen gick igång på det här...

Hjärnan ältade lite nu på hundpromenaden, och nu vill endel av det ut (sorry, det är rätt mycket bull shit och inte alldeles helt on topic).
1) Varför är det så viktigt just i finare festsammanhang att man anpassar sig och ”ska vilja” passa in i gruppen och vara och se ut som alla andra, när det (som tur är) är helt ok och näst intill lite trendigt att vara individuell i andra sammanhang? (Man skulle ju knappast (som tur är!) säga till gäster med partners av samma kön att ”Nej, på mitt bröllop vill jag att alla ser heterosexuella ut och det är faktiskt MIN stora dag, så ni kan väl hitta varsin ersättningspartner av motsatt kön bara för dagen, så att ni passar in?” Men man kan tydligen mycket väl säga att ”Nej, de kläder du känner dig bekväm och glad i är inte fina nog för mitt bröllop. Du kan väl köpa nåt som är fint på riktigt och låtsas lite, bara nu över dagen så att du passar in?” Förlåt, jag vet att detta var väldigt tillspetsat och möjligen lite korkat, men för mig känns det lite samma, faktiskt...)
2) Om jag nu lyckats hitta en halvt acceptabel klänning i silkigt tyg samt nån form av skor som går på mina fötter och passar(?) klänningen, samt köpt dessa för tusentals kronor. Vad gör jag med resten? Jag äger inget smink. Inte ens en mascara. Visst jag kan ju gå och handla det med, men det hade inte hjälpt det minsta - för jag har ingen aning om hur man använder det. Är inte intresserad av att lära mig heller. Senast jag var hos en frisör var 2003. Jag är dessutom begåvad med rätt kraftig mörk hårväxt. Alltså, helt ärligt så ser det inte klokt ut om jag skulle tråckla på mig klänningen rakt av. Men jag kan ju alltid ha kostym och slips säger ni då. Ja, egentligen passar det nog mig bättre, men nej. Hade definitivt inte känt mig bekväm i det heller. Varför kan jag inte bara få vara mig själv?
Bara för att förtydliga. Mina åsikter om detta beror inte på att jag inte fått lära mig hur det ”ska vara”. Speciellt min käre far, numera pensionerad gammal yrkesmilitär, och hans sida av familjen har alltid varit väldigt noga med det här med vett och etikett och rätt kläder för rätt tillfälle. Han försökte få mig att förstå hur viktigt detta är, av alla möjliga anledningar, tex de många nämnt i den här tråden. Minns tex en gång jag skulle på jobbintervju... Men nej. Jag har verkligen aldrig förstått mig på detta...