Jag gillar klädkoder. Jag tycker också att det är lite, jag vet inte, hur ska man uttrycka det? Lite ledsamt att man inte kan följa sociala vedertagna regler under en mkt begränsad kortvarig kväll för att visa sin respekt för värdparet. Men jag är nog lite gammeldags.
Själv har jag haft jättesvårt med kläder genom livet. Som liten avskydde jag kjol och klänningar och rysch-pysch. Kände mig utklädd och konstig. Ändå gillade jag läget när det var ngt större. Har också levt större delen av vuxenlivet som kraftigt överviktig. Samma där. Bara att hantera det och göra det bästa av det. Min dotter(?) tillhör inte cis-normen. Identifierat sig som pojk/man i omgångar. Just nu är vi inne i en fas där kön inte spelar roll och kläder är neutrala och sportiga. Vill bli tilltalad med kvinnligt pronomen dock. Hon klär sig alltid enligt festens kod, om än inte traditionellt könsbundet.
Ja det kan vara svårt att anpassa sig. Och frågan är väl vem som ska det. Ska det vara värdparet som ska förstå att man behöver göra undantag pga funktionsnedsättning, personlig åsikt, ekonomi, att man har rätt att uttrycka vad man vill med sin klädsel, vikt mm. Eller ska man som gäst gilla läget och foga sig i ledet och på så sätt hedra inbjudan med att göra så gott det går med klädseln
Ja, kläder exkluderar och/eller visar på gemenskap. Är ens gränssnitt utåt. Signalerar saker, oavsett vad man tar på sig.
Jag tycker nog att vi i historian använt kläder och utsmyckningar för att understryka händelsers viktighet. På olika sätt. Personligen tycker jag nog inte att vi ska ta bort det. Jag tycker att den typen av kultur är en del av mänskligheten på ngt sätt. Sen att ytterst få enskilda personer väljer att avstå från det, av olika skäl, så kan det ju vara. Men att jobba bort det helt, tycker jag är synd. Däremot är det ju uppfriskande att problematisera könskoden i klädkoderna och utvidga möjligheterna, är ju en annan sak.
