Vad skulle vara er smärtgräns vid köp av en möbel?

[Islandshästryttare]

Smärtgräns är vad jag har råd med (ej lån) och att den är värd dom pengarna för mig, kort och gott. Oavsett om det är en ny eller en begagnad möbel.

Håller med om att jag aldrig skulle låna till möbler, inga förbrukningsvaror överhuvudtaget. Har bara lån på bostaden och studielån inget annat.

 

[nejlica]

...och då menar jag inte bara ekonomisk, utan känslan av vad som skulle vara rimligt att lägga på EN möbel. (tänk säng, soffa).

Jag tror att min känsla av vad som är rimligt att lägga på en möbel markant skiljer sig från min smärtgräns och rimlighet att lägga pengar på en möbel just nu.

Ser absolut det rimliga i att svenskproducerade möbler, gediget hantverk och exklusiva materialval kostar pengar och kan utan tvekan förstå att folk köper sköna sängar för sexsiffriga belopp, men ser också hur det inte är rimligt för mig i dagsläget.

Just nu, med ett hus som är fullt möblerat och därav ett lågt behov av nya möbler, och ett litet barn hemma som spiller massor (fast kanske inte mer än mig egentligen... ) hoppar i möblerna och målar överallt, katter som klöser på möbler ibland, djur som fäller, en önskan om ytterligare barn osv. Så känns viljan låg att lägga mer pengar på en möbel än att jag känner att det är värt att byta ut den när barnet (barnen?) blir större.

Som exempel har vi Ikeas typ billigaste soffbord för några hundra, tror vi gått igenom några stycken vid det här laget. På en annan plats i livet hade jag absolut kunnat tänka mig att lägga flera tusen kronor mer på ett soffbord med samma ekonomiska förutsättningar, men då vill jag ju liksom kunna ha det en lång tid framöver.

 

[Lager]

...och då menar jag inte bara ekonomisk, utan känslan av vad som skulle vara rimligt att lägga på EN möbel. (tänk säng, soffa).

Jag köper helst så billigt som möjligt och gärna second hand. Det enda jag kan tänka mig att lägga ordentligt med pengar på är sängen. Där spenderar vi som människor mycket tid och att ha en återkommande god sömn är mycket värdefullt, så jag kan absolut tänka mig att betala ordentligt för det - uppåt 20´ vore helt ok för mig om det även innebar att sängen blev fraktad, uppburen, och installerad.

 

[Görel]

Inte femsiffrigt. Gav runt 8000 för min soffa. Har sådan tur att min trasiga rygg älskar Ikeas hårda resårbottnar.
Är helt enkelt inte särskilt förtjust i dyra och tjusiga saker, föredrar saker från Myrorna som jag gör om efter egen smak.

 

[Gunnar]

Min senaste säng kostade 5000:-
Jag hade dock en period (enligt uppgift) en gammal finsk slottssäng där jag köpte en ny madrass för 5000:-
Senaste soffan kostade 2500:-
Min första soffgrupp med svängt soffbord betalade jag 20:- för på auktion.

Många av möblerna har jag ärvt. Gillar gamla möbler och har i övrigt rätt mycket från IKEA, men det tog nog ca 5-10 år från det att jag flyttade hemifrån innan jag köpte min första IKEA-möbel.

Jag tror inte jag köpt någon möbel för mer än 5000:-

Eftersom inkomsterna alltid varit rätt låga har det för mig lett till att försöka hålla utgifterna låga.

 

[Inte_Ung]

För antikviteter eller äkta mattor, vad de kostar.
Passar det in med vad vi redan har och behövs så får det kosta.
Sova bra kan jag däremot göra i nästan vad som helst om jag lägger på dubbla bäddmadrasser och ofta även utan.
Soffa är förbrukningsvara, så begagnad eller under 10 000:-. Vi har en underbar, gigantisk hörnsoffa från Mio som vi brukar somna i. Jag tror den gick på 8 500:-. Just nu så är jag ensam hemma så jag sover i den framför TVn och har då lagt dit dubbla bäddmadrasser på den halvan.
Helt underbart!

 

[Enya]

Jag har svårt att förstå frågan, tror jag.

Jag vill helst betala så lite som möjligt för det jag behöver. Skulle tex inte betala 5000 kr för en soffa. Eller svindlande 30 000 kr för en säng. Nu är det ju inte möjligt, men om jag hade haft obegränsat med pengar hade jag inte ens gjort det. Jag ser ingen mening med det. KANSKE skulle jag kunna köpa ett gediget köksbord i trä med stolar för 5000 kr, om det är ett sådant som kan vara hela livet, men det är ju sällan en soffa eller säng gör det dessutom.

Jag får/köper begagnat det andra tröttnat på och det skulle jag göra om jag badade i pengar också. Det är inte snålhet, bara att jag har svårt att se grejen med att ha materiella ting för många många tusenlappar hemma. Om något händer, tex en brand så finns det ändå inte kvar längre. Jag älskar vissa av mina saker och de går inte att ersätta, men om de ovanpå det skulle ha ett ekonomiskt värde så skulle det vara ännu värre om något hände dem.

 

[mars]

Vill absolut betala så lite som möjligt, men den möbel som skulle kunna få kosta mer, är sängen. Så oerhört viktigt att den är bra.

 

[Entourage]

Nuvarande säng kostade runt 5000, tror soffan kostade 6500. Nästa inköp är dock en ny säng och jag skulle väl kunna tänka mig att lägga max 10000 med nuvarande ekonomi. Och det är väl också känslan av vad som känns rimligt för en möbel enligt mig. (Men skulle jag nån gång ha ett stort hus och behöva tex ett stort bord med tillhörande stolar för 8-10 platser så kan jag tänka mig att det kan komma att kosta betydligt mer än 10', men då är det å andra sidan nio möbler totalt, och inte en...)

 

[Vira]

Hittills är det dyraste vår gemensamma säng för omkring 13 000, som vi köpte betydligt dyrare än vad vi egentligen hade tänkt och som definitivt tangerade smärtgränsen då. Den har dock visat sig värd vartenda öre och har fått mig att omvärdera, så framöver skulle jag absolut kunna lägga ännu mer på en säng om jag upplevde att den var värd det. Kanske 30-40 000?

Övriga möbler går gränsen kanske kring 20 000, om det är något jag tänker mig kunna behålla livet ut typ. Dyraste vi köpt hittills är soffan för omkring 6000, men har tänkt att på sikt köpa lite finare möbler att ha kvar längre tid.

 

[Tulip]

1991 köpte vi en duxsäng för ca 10 000, fattar fortfarande inte riktigt hur vi hade råd med det, det var väl en knapp månadslön före skatt före mig som hade högst lön av oss. Jag tror inte att jag skulle inte betala motsvarande för en säng idag vilket ju skulle vara ca 5 ggr mer. Bra affär var det dock vi sover fortfarande i den men har så klart bytt bäddmadrass några ggr sen dess. Ungefär samtidigt köpte vi soffa och två fåtöljer för ungefär lika mycket, de höll i ca 25år. Nuvarande soffa kostade nog ungefär lika mycket men det var ju inte lika mycket pengar då. Är ganska ointresserad av att lägga pengar på möbler men inser samtidigt att det nog inte är så dumt att köpa kvalité framför billigt. Köksbord och stolar har jag mina föräldrars som de köpte nån gång under senare hälften av 80-talet.

 

[Sassy]

Soffan kostade 12' för ca 10 år sedan, och min säng lika mycket för tre år sedan. Just nu har jag inte ekonomi att lägga sådana summor på möbler, men om jag inte hade bott ensam utan varit två inkomster att använda så är det matbord som står näst på tur och det räknar jag med att lägga upp till 30' på.

Jag gillar stilrent trähantverk, så möbler av bra kvalitet håller resten av livet.

 

[Ramona]

Jag har en mental smärtgräns vid 15.000:- ungefär. Det är vad en säng eller soffa får kosta. Kanske någon tusenlapp till om det är något jag verkligen gillar, men jag har egentligen inte intresset alls. Jag vill ha fint hemma, men jag behöver inga dyra möbler.

 

[A_NN_A]

Det är helt beroende på hur det ser ut på pluskontot, men jag har överlag väldigt svårt att lägga pengar på möbler. Speciellt möbler som används sällan. Här finns inget köksbord för det användes knappt när det fanns.
De enda större möbler som finns här är sängen och en soffa. Sängen la vi 14000:- på, vilket jag tycker är mycket. Det visar sig också att jag kunde skitit i det (trodde jag gjorde något bra för min kropp) då jag uppenbarligen mår bäst med spånskiva och 12cm skumgummimadrass.

Jag lägger hellre pengarna på hästar och gård än inredning. Så är hemmet mer funktionellt än mysigt också
Men hästarna har det bra.

 

[Angel]

Beror helt på vad det är och till vilket hem skulle jag säga. Just nu har jag en soffa och en säng som kostat runt 12000 styck som väl är det dyraste. Detta kombinerat med begagnatfynd för några hundralappar, Mio och Ikea-möbler och skänkta möbler från släktingar som flyttat till mindre. Är väl egentligen beredd att lägga betydligt mer om det är till ett hem som jag ser som mer eller mindre permanent.
Just nu överväger jag att köpa en toppskiva i marmor för några tusen till tv-bänken men drar mig för det just för att det är en sådan möbel jag mycket möjligt kan ledsna på vid nästa flytt (tittar knappt på tv så stor risk för att den inte ens blir uppackad då…)

Letar också efter nya köksstolar och de enda jag hittar som jag gillar kostar över 5000 kr styck och det har jag inte velat kosta på mig så de gamla men fallfärdiga får hålla i en stund till hoppas att den modellen förr eller senare utgår och reas ut för halva priset

 

[Lazy Lady]

Det beror på vad det är för möbel, sen väntar jag hellre och spar lite till det som jag vill ha om det är något som ligger över budget eller väntar tills det kommer nåt erbjudande. Som tex vår nya soffa, 29000:- kostade den egentligen men vi köpte på black week och fick ge 22000:- istället.

 

[ylvali2]

Skulle nog aldrig vilja lägga mer än 5000 på en möbel. Även om jag skulle ha möjlighet.

 

[Tofs]

Jag började tänka nu och insåg att allt utom mitt köksbord är köpt begagnat eller ärvt. Kan bara minnas en sak utöver köksbordet som jag har köpt nytt sedan jag flyttade hemifrån och det var en säng jag och min första pojkvän köpte omkring 1998. Minns ej kostnaden.

 

[Snubbelfot]

Någonstans runt 10 000 skulle jag nog säga och då vore det en extrem toppnotering med tanke på att jag köper nästan alla möbler begagnade.

 

[Raderad medlem 142449]

...och då menar jag inte bara ekonomisk, utan känslan av vad som skulle vara rimligt att lägga på EN möbel. (tänk säng, soffa).

Säng max 10.000kr
Soffa max 25.000kr
Matbord och stolar max 10.000kr
Typ.