Vad ska man göra när ens kompisar lämnat en?

[sjunga]

Hej! Varning för långt inlägg

Någon kanske känner igen ämnet då jag delvis har postat om detta förut fast på ett annat konto.

Jag var tillsammans med en kille ett bra tag, drygt två år. Vi var kära en gång, tror jag i alla fall, det känns inte som det har hänt alls. Vi hade ett dåligt förhållande, eller rättare sagt, han var en dålig människa. Allting var på hans villkor, han bestämde när vi skulle ses, när det passade honom. Det var inte ofta. Jag som var osäker och hade ett dåligt självförtroende sa inte emot. Han tryckte ner mig, kallade mig tråkig, bad mig sluta "vara så jävla osäker" och hela tiden klanka ner på vad jag än gjorde. Även om han tyckte jag var överkänslig och skulle ta allt som ett skämt. Mina så kallade vänner hatade honom. Visst vi umgicks tillsammans och jag blev riktigt bra vän med hans vänner, jag kom närmare dem än vad han redan var. Men de som var mina vänner till en början, de jag har känt i ca 10 år, de hatade honom. De sa hela tiden att vi borde göra slut, att jag kunde hitta bättre. Men jag lyssnade självklart inte. Utan jag trodde allting skulle bli bättre, även när han hade skrivit till en annan tjej, jag förlät honom. Sedan så kom han med dåliga ursäkter att vi inte kunde träffas, att det var problem med hans pappa så han var tvungen att vara hemma. Jag trodde på honom. När det hade gått ett tag och vi knappt träffades, kom det fram att han hade snackat skit om mig med mina närmaste vänner. Vi bråkade den dagen och det slutade med att vi gjorde slut. Jag var ett vrak ett tag. Det gick över oförväntat snabbt då jag kom på att jag var inte kär i honom, det var något jag hade inbillat mig. Jag träffade en ny kille och han är perfekt. Men vi umgås fortfarande i samma gäng. Med mitt ex.

Det som hände sedan är det som får mig att ha ångest hela tiden, och jag har svårt att vara glad och det i sig går ut över mitt nya förhållande. Mina bästa kompisar, vände totalt. De är med mitt ex nu och även om de kom lite bättre överens på slutet med mitt ex så ogillade de honom fortfarande. Nu, umgås de varenda dag i princip. Sin pappas sjukdom var ju bara en lögn. För nu kan han minsann umgås med alla varenda jäkla dag. Det här är ett stort svek och jag fattar ingenting. Mitt ex ville inte ha mig men var ändå ihop med mig? Och mina bästa vänner skiter i mig. Jag vet inte vad jag ska göra? Jag vet att de tar olagliga droger, så jag antar att förklaringen ligger där då jag själv inte tar dem. Men ändå, jag har en sådan ångest att jag vet inte var jag ska ta vägen.

 

[Squie]

Vad man gör?!
Man sträcker på sig o så tänker man att "jaha - det är deras förlust". O så går man vidare.
Se det som att dina gamla kompisar är manipulerade av ditt ex o inte ser vem han är. Det gör du. En vacker dag kanske dina kompisar ser vem han är...men det ligger på deras bord. Inte ditt.
Vill man tänka åt det mer troende hållet så kan man tänka att Gud stängde en dörr, men öppnade ett fönster. Ta fönstervägen.

Ångest är ett skit att ha. Är du kreativ? Kanske kan en hjälp vara att rita, måla, skriva, etc eller som du har gjort...skapat en tråd på buke. En idé kan också vara att försöka pinnpointa för sig själv vad exakt man har ångest över. O när det väl är pinnpointat ställa sig frågan om det verkligen finns skäl att ha ångest.

 

[kossankaj]

Skit i dom kompisarna och skaffa nya snälla vänner

 

[Cirice]

Och mina bästa vänner skiter i mig.

Då är de inte dina bästa vänner.

Om du inte är konflikträdd, prata med dom, säg som det är helt enkelt. Då har du sagt och gjort det du kunnat och har ryggen fri. Efter det är det bara att blicka framåt och försöka komma bort från det där, undvik ditt ex så mycket som möjligt.