Nää det vill jag nog inte.. Jaa det känns som att jag alltid har "mammat" han lite och jag kan tänka mig att han är otroligt bekväm med att ha mig i sitt liv.. Men gud allt känns så läskigt och obekant, har varit med honom sen jag var 15, vi har växt upp tillsammans i princip.. Men det är så mycket jag vill göra med mitt liv och det känns som att förhållande bromsar allt, han har själv inte så mycket planer eller drömmar om framtiden och då blir det också svårt att diskutera som ett par, han blir mest stressad när jag pratar om framtiden :/ men jaa jag vet inte om jag kommer våga för det känns som att jag inte vet vad jag vill
önskar att jag inte hade hamnat i ett långt förhållande så tidigt ...