Hej! Jag har varit tillsammans med min pojkvän i 5 år, jag är 20 år och han 23, jag älskar honom och han mig. Men ända sen i somras så har jag börjat fundera kring framtiden och om jag vill vara med honom för resten av livet, de senaste dagarna nu har jag tänkt på det mer och mer och mår illa och känner mig ledsen hela tiden. Det är mycket saker som jag inte trivs med i vårt förhållande, jag känner mig inte uppskattad och älskad, jag känner inte att jag får tillräckligt med uppmärksamhet från honom och det låter jätte töntigt men det är väldigt viktigt för mig.
Han spelar väldigt mycket dataspel och jag gör allt för honom, lagar mat och matlåda, köper hans mat och snus eftersom han inte har fått sin första lön än och gör allt för att han ska må bra men det känns inte som att jag får något tillbaka.. Han kan vara väldigt dryg och kort i sina svar mot mig och när han spelar så känns det inte som att han alls lyssnar på vad jag säger, igår pratade jag med honom om allt jag kände och han frågade vad jag ville att vi skulle göra åt saken men jag kan inte riktigt svara på det.. Jag sa senare att vi kanske ska ha typ som en datenight i veckan och Hans svar var "mmm" inget mer och det är så typiskt han, när han svarar så kort känns det som han är helt ointresserad och jag känner bara skitsamma dååå ... Vi har knappt sex längre heller det kanske var två veckor sen nu men jag känner inget större intresse av det heller, isåfall är det närheten jag vill ha men jag vet inte om jag känner mig så attraherad av honom. Jag saknar bara närhet och bekräftelse om att han bryr sig om mig men just detta har jag saknat och vi har bråkar om det hela vårt förhållande för att han har alltid haft väldigt svårt att vara romantiskt osv. Ett tag så lärde jag mig att acceptera att det är så han är men börjar tänka nu att varför ska jag nöja mig?
Samtidigt så älskar jag honom och vet inte om jag skulle klara mig utan honom, han är en stor del av mitt liv och vi ska snart flytta ihop tillsammans.. Han är väldigt blyg också och har inget intresse av att tillexempel lära känna mina vänner mer vilket är väldigt viktigt för mig och han hatar att vara i sociala sammanhang men jag älskar det.. Vi gör aldrig något tillsammans och när jag frågar om han tillexempel vill följa med till stan eller gå ut och äta osv så säger han att han inte orkar. Jag frågar om vi kan duscha tillsammans så är det för kallt men ändå säger han att han tycker att allt är bra i vårt förhållande.. Det känns som att han skulle kunna va med mig resten av livet utan passion och sitta hemma varje dag och spela spel och kolla film utan att sakna något MER men jag vet inte .. Jag vill få ut mer tror jag.
Häromdagen så sov jag hos en kollega efter en AW för att jag inte kunde komma hem, en manlig kollega, inget hände, vi sov bredvid varandra men bara av det kände jag mer attraktion till honom än vad jag gör till min pojkvän.. Och det känns så otroligt dåligt, jag vill inte känna såhär jag vill bara att allt ska vara bra men vet inte om det kommer bli så, har ändå känner såhär fram och tillbaka i över ett halvår...
Vet inte ens varför jag skriver här egentligen vill bara få lite respons på vad andra hade gjort i mitt läge..
Förlåt såg att det blev väldigt långt hoppas någon orkar läsa allt. Tack på förhand!
Han spelar väldigt mycket dataspel och jag gör allt för honom, lagar mat och matlåda, köper hans mat och snus eftersom han inte har fått sin första lön än och gör allt för att han ska må bra men det känns inte som att jag får något tillbaka.. Han kan vara väldigt dryg och kort i sina svar mot mig och när han spelar så känns det inte som att han alls lyssnar på vad jag säger, igår pratade jag med honom om allt jag kände och han frågade vad jag ville att vi skulle göra åt saken men jag kan inte riktigt svara på det.. Jag sa senare att vi kanske ska ha typ som en datenight i veckan och Hans svar var "mmm" inget mer och det är så typiskt han, när han svarar så kort känns det som han är helt ointresserad och jag känner bara skitsamma dååå ... Vi har knappt sex längre heller det kanske var två veckor sen nu men jag känner inget större intresse av det heller, isåfall är det närheten jag vill ha men jag vet inte om jag känner mig så attraherad av honom. Jag saknar bara närhet och bekräftelse om att han bryr sig om mig men just detta har jag saknat och vi har bråkar om det hela vårt förhållande för att han har alltid haft väldigt svårt att vara romantiskt osv. Ett tag så lärde jag mig att acceptera att det är så han är men börjar tänka nu att varför ska jag nöja mig?
Samtidigt så älskar jag honom och vet inte om jag skulle klara mig utan honom, han är en stor del av mitt liv och vi ska snart flytta ihop tillsammans.. Han är väldigt blyg också och har inget intresse av att tillexempel lära känna mina vänner mer vilket är väldigt viktigt för mig och han hatar att vara i sociala sammanhang men jag älskar det.. Vi gör aldrig något tillsammans och när jag frågar om han tillexempel vill följa med till stan eller gå ut och äta osv så säger han att han inte orkar. Jag frågar om vi kan duscha tillsammans så är det för kallt men ändå säger han att han tycker att allt är bra i vårt förhållande.. Det känns som att han skulle kunna va med mig resten av livet utan passion och sitta hemma varje dag och spela spel och kolla film utan att sakna något MER men jag vet inte .. Jag vill få ut mer tror jag.
Häromdagen så sov jag hos en kollega efter en AW för att jag inte kunde komma hem, en manlig kollega, inget hände, vi sov bredvid varandra men bara av det kände jag mer attraktion till honom än vad jag gör till min pojkvän.. Och det känns så otroligt dåligt, jag vill inte känna såhär jag vill bara att allt ska vara bra men vet inte om det kommer bli så, har ändå känner såhär fram och tillbaka i över ett halvår...
Vet inte ens varför jag skriver här egentligen vill bara få lite respons på vad andra hade gjort i mitt läge..
Förlåt såg att det blev väldigt långt hoppas någon orkar läsa allt. Tack på förhand!
