Camisado
Trådstartare
LONG story:
För en vecka sen blev jag rå-dumpad av killen jag träffat under 5 månader. Vi har varit av och på flera gånger på grund av att jag först skulle flytta men det inte blev så, och sen för att han har slitits mellan att vilja vara singel eller vilja vara med mig. Innan jul hade vi inte haft sex på en månad pga en operation, vilket gjorde att bådas känslor svalnade en hel del och vi pratade om att göra slut, men sen bestämde oss för att ge det en ny chans när vi sågs igen efter nyår. Jag var övertygad om att det var över och var ganska okej med det, men nu den senaste månaden har det märkts att han försökt så himla mycket för att det ska funka. Jag har umgåtts mycket mer med hans vänner och även träffat hans pappa.
Men för två veckor sen började jag märka att allt inte stämde, han störde sig på allt jag gjorde, skrev aldrig först och ville inte ses lika ofta. Så för en vecka sen tog jag upp det och frågade i fall han fortfarande var kär i mig och han sa att han funderat på det och försökt men nej. Känslor kvar, men inte kär. Problemet är ju dock att under denna månaden har jag blivit nykär i honom och blev helt förkrossad när han berättade att han inte såg en framtid för oss. Dock var vi aldrig en klockren match och även fast jag hoppades på det visste jag att det skulle ta slut förr eller senare.
Vi bröt kontakten helt för att det skulle vara lättare för mig. Denna veckan har varit ett rent helvete dock och jag har gråtit non-stop och gått ner tre kilo. Det har gått mellan ilska, bara ledsen, accepterande och sen runt igen. Jag VET ju att det är för det bästa och det finns någon där ute som jag skulle trivas mycket mer med men det är fortfarande tufft.
Nu vet jag inte vad jag ska göra dock; igår var jag tvungen att skriva ett sms till honom, och efter det pratade vi (ytterst) lite. Men allt kändes så himla mycket bättre då. Inte för att jag fick nytt hopp för oss, utan för att jag saknat att prata med honom. Vi pratade lite idag och jag kände mig helt plötsligt så jävla över honom och allt var bara lugnt. Tre timmar senare bröt jag ihop igen och blev superledsen men det gick över ganska snabbt.
Just nu är jag så himla kluven. Lurar jag mig själv om vi har någon kontakt alls? Alltså ett sms här och där, inte umgås eller prata i telefon varje dag. Kan mina känslor faktiskt svalna helt och hållet även fast han finns där på ett litet hörn? Det känns som att det skulle funka men jag kan mycket väl bara vara i förnekelse. Brukar vara jävligt snabb på att komma över saker/människor men vill inte att detta ska bli undantaget.
Hjälp? Aldrig blivit dumpad förut.
För en vecka sen blev jag rå-dumpad av killen jag träffat under 5 månader. Vi har varit av och på flera gånger på grund av att jag först skulle flytta men det inte blev så, och sen för att han har slitits mellan att vilja vara singel eller vilja vara med mig. Innan jul hade vi inte haft sex på en månad pga en operation, vilket gjorde att bådas känslor svalnade en hel del och vi pratade om att göra slut, men sen bestämde oss för att ge det en ny chans när vi sågs igen efter nyår. Jag var övertygad om att det var över och var ganska okej med det, men nu den senaste månaden har det märkts att han försökt så himla mycket för att det ska funka. Jag har umgåtts mycket mer med hans vänner och även träffat hans pappa.
Men för två veckor sen började jag märka att allt inte stämde, han störde sig på allt jag gjorde, skrev aldrig först och ville inte ses lika ofta. Så för en vecka sen tog jag upp det och frågade i fall han fortfarande var kär i mig och han sa att han funderat på det och försökt men nej. Känslor kvar, men inte kär. Problemet är ju dock att under denna månaden har jag blivit nykär i honom och blev helt förkrossad när han berättade att han inte såg en framtid för oss. Dock var vi aldrig en klockren match och även fast jag hoppades på det visste jag att det skulle ta slut förr eller senare.
Vi bröt kontakten helt för att det skulle vara lättare för mig. Denna veckan har varit ett rent helvete dock och jag har gråtit non-stop och gått ner tre kilo. Det har gått mellan ilska, bara ledsen, accepterande och sen runt igen. Jag VET ju att det är för det bästa och det finns någon där ute som jag skulle trivas mycket mer med men det är fortfarande tufft.
Nu vet jag inte vad jag ska göra dock; igår var jag tvungen att skriva ett sms till honom, och efter det pratade vi (ytterst) lite. Men allt kändes så himla mycket bättre då. Inte för att jag fick nytt hopp för oss, utan för att jag saknat att prata med honom. Vi pratade lite idag och jag kände mig helt plötsligt så jävla över honom och allt var bara lugnt. Tre timmar senare bröt jag ihop igen och blev superledsen men det gick över ganska snabbt.
Just nu är jag så himla kluven. Lurar jag mig själv om vi har någon kontakt alls? Alltså ett sms här och där, inte umgås eller prata i telefon varje dag. Kan mina känslor faktiskt svalna helt och hållet även fast han finns där på ett litet hörn? Det känns som att det skulle funka men jag kan mycket väl bara vara i förnekelse. Brukar vara jävligt snabb på att komma över saker/människor men vill inte att detta ska bli undantaget.
Hjälp? Aldrig blivit dumpad förut.
